Jag ligger ofta på svaj på ställen där det är mycket trafik och trångt om utrymme att svaja. För längesen hade jag ett CQR på 20 kg och en stump på 9 m ½ kätting, och det var ju bra i min hemmahamn på östra fladen vid Runmarö, så det fick så småningom ligga kvar där med en boj när jag stack ut och seglade. Det var lite tungt att dra upp. jag sålde det senare när jag lämnade den fina viken vid Runmarö. Vad jag i stället gjorde var att skaffa mig tre stycken Bruce-kopior på 7,5 kg. Min båt är ungefär 7 m lång och väger väl sådär en 1500 kg. De små ankarna är väldigt lätta att ta upp, och hantera. När jag ligger på svaj har jag alltid minst två av dem i hanfot och drar fast dem ordentligt. Det minskar svajradien kraftigt, och inget av dem bryts ut vid vindkantring. Om jag vill minska svajradien ännu mer lägger jag tre ankare som en triangel och samlar linorna i hanfot. jag har inte varit med om att något ankare har brutits ut eller draggat. Men jag skulle inte drömma om att svajankra med bara ett ankare annat än på en plats utan trafik för en kortare stund och med uppsikt hela tiden. Till och med i den allra lugnaste vik lägger jag ut ett ankare till om jag ska lägga mig och sova. Det är inte särskilt mycket besvär. Det kanske är overkill, men hursomhelst har jag aldrig draggat med min ankringsteknik, och jag har använt samma taktik längs franska kusten, vid Scillyöarna och Irland, och det är alltid mycket lugnare med två ankare i hanfot. Jag ligger ibland mot land också på två akterankare, men då har de varsin lina. En vinst är att båten inte pressas i sidled av vinden om det är stark sidvind, om man lägger sina ankare snett ut från båten. Det har ibland hänt att jag har häktat upp draggande båtgrannar på ett av mina ankare.
