Bjorn_Engholm

Antalet licencierade åkare (att rekommendera) uppgår inte ännu till 1000 personer och endast ca 50 aktiva klubbar finns med på så vis. Detta utgör bara promillen av den allmänna oorganiserade vattenskidåkningen. Ändå hörs så ofta dessa andra insatta uttala sig för något asbsolut. Besök väldigt gärna en klubb, om ni finner en, de finns inte i alla landskap så rådet är inte lätt och tillgängligt. Ändå är detta bra, synnerligen om deltagandet blir regelbundet. Det tar tid att lära sig, kanske 5- 10 år innan kunskapen är tillräcklig för att vara en duktig åkare, regelbunden träning är ett måste. Klubbar som koncentrerar sig på idrottsutövandet består längre än de utan en målsättning. Åker man skidor på vintern hör man nästan aldrig de här måstena med klubb. Under 40 år som vattenskiddomare har jag snabbt lärt mig känna de fåtal ansikten som dykt upp. Har under åren startat över 20 klubbar. En annan bra sak är de regler som bör användas. Då även bland noviserna. Lade in lite tävlings bilder från familjen. Kan inte vara kategorisk om något. Fortsätt att ha rolig på olika vis med vattensport även med några få knop. Variationerna är oändliga! MVH/ Björn Engholm (internationell vattenskiddomare kl2 under 40 år.

Återigen: Frågan var hur många knop för vattenskidor alltså inte tävlingsidrotten vattenskidor. Den har alltid här i Europa räknats i km/t och är inte att jämföra med att prova att komma upp efter någon båt vid sommarstugan/bryggan. Intresserade av sådant är ca 300.000 svenskar medan tävlingarnas kända ansikten inte uppgår till 300.

Hej hopp här! Vi bör fortfarande skilja på avancerad åkning och att ha kul på landet. Talas det hela tiden om klubbverksamhet vill jag vara med. Lägger in en bild från en USA-tävling.

Om Ragar som jag personligen kände har jag mycket info. Men tråden här avsåg ju hur många knop som behövs för att åka vattenskidor och då vill jag hålla mig till det. Då är Ragnar inte något exempel direkt. Men begreppet vattenskidor är relativt. Tidigare här har And30ers anfört tävlingsidrotten som ideal och vattenskidor i allmänhet som motsatsen. Försökte därför att bredda perspektivet. Begreppet vattenskidor var procentuellt mycket större under 1800-talet än under 1900-talet och vad det är idag. Så vad gäller? Det var ju så från början att vattenskidor var en svensk idrott, men helt bortglömd av idrottsforskar och populärpress, de är i mycket av samma skrot och korn nu när idrottshistoria blivit idrottsidehistoria när idrottsforskarna samlar klipp ur förbundsarkiven. Det fanns alltså tävlingar i olika former på vattenskidor långt innan några förbundsarkiv tillkom. Men nu, återigen gällde det hastighet. Vattenskidåkning är från början möjlig utan någon fart alls. Det är bara frågan vilken vattenskidåkning som önskas. För att visa detta lägger jag in en bild av ursprungliga vattenskidor. De kunde om så önskas kopplas samman och tillochmed förses med sits om så önskades. Detta är faktiskt möjligt även idag. Bilden här visar full bestyckning så när som på seglet. Hastigheten som krävs för denna typ är 0 knop och användningssättet är 200 år. Frikopplade går de att åkas på som vanliga vattenskidor.

Javisst hette han Ragnar Frunck! Svensk järnhandlarkung vid den här tiden och den som gjorde avslut på den epoken som Basuspecialisten och efter ha tröttnat på att bli förlöjligad och misslyckades fick fortsätta som seriefiguren Ragge Runk. Ragnar gillade att uppvisningsåka på vattenskidor i Sverige och gällde länge blad vissa som pionjär i Sverige. Hans klubb hävdar fortfarande att de är den första i Sverige. Det är dock en sanning med modifikation. Ragnar hade det gott ställt och gjorde väl stora insatser på sitt sätt. Därmed försvann tidigre pionjärer i glömskan. Dock fanns redan då (1950-talet) ett Svenskt Vattenskidbund som tynade bort av olika anledningar. Det var där som Ragnar själv fick sporten ifrån, dock utan att själv vilja kännas vid det. Långt tidigare åktes det dock friskt. Under åren strax efter förra sekelskiftet fanns det många olika vattenskidformer, alltifrån segelbara, paddlingsbara och stakbara. Ett fabrikstillverkat vattenskidutförande kunde användas såväl till vattenskidlöpning som till bogsering efter båt, vilket skedde. De liknade ett par trickskidor men var lite större och hade plan undersida. Bifogar en bild då! Tack för intresset MVH/ Björn Engholm

Tack för din kommentar Kalle, har någonstans en bild på när en av mina döttrar åker efter en Saga 24 motorseglare. Det är många intressanta inlägg här som jag tog del av innan jag tog mig för att lägga in mina synpunkter. Här har And30ers m. fl. skrivit bra om sporten i en förlängning och det är ju bra. Sporten har sitt ursprung i Sverige, unikt, medan de flesta tror att det är i USA och så också det förbund vi har. Där har inget intresse lagts på att dokumentera den vattenskidåkning som fanns före förbundet. Det är roligt när man hittar gamla bilder från förra sekelskiftet med den åkning som fanns då. Världens första bärplansuppfinning är över 100 år gammal och svensk (enligt mig) och namnet på dem var vattenskidseglare så under några år förekon segling på vattenskidor. Här bifogar jag en annan bild, den med åkning efter segelbåt, många varianter på detta finns. Om någon har mer erfarenheter om sådant så skulle vet vara intressant att läsa. MVH/ Björn Engholm

Förtydligande om hastighetskrav: Som första inlägg finns ett från And30ers som jag nu vill kommentera, så här skrivs det:...3)skidans/skidornas anläggningsyta mot vattnet Barn kan åka från 20 knop och upp till 25 knop Ungdomar mellan 23 och 28 knop... Detta håller jag inte alls med om utan reservation. Bifogade här innan en bild som bevisar motsatsen. Läser jag And30ers vidare framgår det att han har stora kunskaper, men också hemfaller till fördomar. Han är i gott sällskap där för vi har ett helt vattenskidförbund som också tillämpar samma slentrian (talar om att det krävs minst 28 km/t). Barn bör absolut inte åka från 20 knop och uppåt. Att ungdomar åker mellan 23 och 28 knop känns också lite obetänksamt. Endast ca 5% eller mindre av vattenskidåkningen sker i ansluta föreningar och reglerna för tävlingar är inte på något vis representativa för inlärningsverksamheten. Knop har aldrig använts där, utan tävlingshastigheterna är satta i km/t. För flickor slalom har det i långa tider varit 34 och pojkar 37 km/t som bashastighet. I hopp 42 och 45 km/t. Trickåkningens hastighet valfri vilket ibland inneburit att barn ibland åkt trick med 15 km/t på tävlingar. Därför vill jag återgå till vad And30ers började med: ...anläggningsyta mot vattnet och påstå att det är det inte alls. Det är bredden på anläggningen och inte längden som är avgörande. De s.k. sportskidorna som är så brukliga är alldeles för långa. Men inte om det skall köras fort för då krävs mer stabilitet i längsledd. Det är brukligt att missuppfatta detta. Men för att lära sig och att kunna börja åka långsamt är trickskidor bra. De är inte stort mer än 1 m långa och därför också lätta att simma med om de läggs uppåt. Så över till starthastighet för slalomskida. Det talas om stora motorer etc. Nja, allra viktigast är rätt startteknik. Vägande över 75 kg har jag klarat att starta efter en 8 hk utombordsmotor på en gummibåt. Det är inget nöje precis, men det har gått. Starttekniken är alltså helt avgörande, att sen åka vidare med 8 hk blir ju nästan som att ploga sig genom vattnet. För att komma upp på så vis måste bakre benet vara fritt efter och användas till att pumpa sig upp. MVH/Björn Engholm

Utan att ni behöver ta det som skämt kommer här en lösning för de arm och motorsvaga från min farfars verksamhet. MVH Björn Engholm

Men det är ju aldrig försent att träna upp sig. Bifogar en bild på det utan att rekommendera den lösningen! MVH Björn Engholm

Minst belastas du säkerligen i armarna av att åka på ett par trickskidor. De kan upplevas ostabila om du spänner benen för mycket och inte böjer dina knän. Armarna belastas givetvis mer om starten blir ojämn. Förr användes även ett ryggband med release framtill för att slippa belasta armarna. Bifogar bilden på min lilla dotter när hon är 7 år och åker barfota genom att hålla i en bom. Det är lätt och skonsamt att hålla i det som är stadigt.

Tillägg Frågan gällde först hastigheten för att kunna åka. Därav mitt svar. Nu kom följdfrågan om vad som är lättast? Lättas för vad? Att bara åka efter eller att åka avancerat? För att bara åka rakt efter duger ju en sparkstötting med en skiva under som är uppböjd i framkant. Såna tingestar är ski/wakeboardens föregångare och brukas än idag. Det har en gång tävlats flitigt i konsten att bara brädsurfa rakt efter båt. Här var det båten som var viktigast. Lättast är utan tvekan ett par trickskidor under förutsättning att det är en nog duktig båtförare (det gäller att köra nog sakta) för saken. Ännu lättare blir starten om linan ersätts med bom (över relingarna en tvärslå ut på sidan med som går att hålla i) som kan regleras. Den kan även användas för att lära in trick barfotaåkning. Ännu mer avancerad åkning är ju den när åkaren utnyttjar linan för att öka farten till max. Det sker i slalom och hopp och det är den förmågan som till stor del avgör resultatet. Det är inte många sporter som uppvisar de resultaten att utövaren presterar en egen hastighet horisontellt på över 50 km/t enbart med egen muskelmassa och horisontellt, tillika hoppar 10 meter högt och 70 meter långt. Backhoppningen på snön sker i utförsbacke och nedåt, det brukar det aldrig reflekteras över. Men här gällde väl frågan bara vad som krävs för att börja släpa efter? MVH Björn Det sker i slalom och hopp.

Vill här korrigera de flesta påståenden om hastighet. I princip räcker ca 2 knop för att åka vattenskidor. Vad som allt är avhängit av är åkarens egen vikt och skidornas bredd. Det går alltså att åka på det viset utan båt till och med. Under många år hade jag utbildning i olika badhus för vattenskidungdom och när sommaren kom kunde de delta i klubbarnas verksamhet och åka efter båt. För att åka inomhus krävdes inte alls mycket. Ett par trickskidor (bredd 25 cm) och en lina. Att lära sig starta så i vattnet är mycket enkelt. Det kan behövas lite draghjälp för att just komma upp men väl uppe är det ingen konst att gå snabbt vid kanten dra åkaren som åker i bassängen strax bredvid. Att börja på samma sätt efter båt är att fortfarande att föredra. MVH Björn Engholm f.d ungdomsansvarig i Svenska Vattenskidförbundet