PolePole

Jo, det känns ju lite konstigt att veta att det finns fyra-fem personer där ute som inte fått vad de förväntar sig. Särskilt med tanke på följderna. Det är kanske inte mitt ansvar att leta upp dem, och det är inte särskilt sannolikt att de läser den här tråden. Men någon kanske känner någon. Det kan ju finnas fler modeller som är felkopplade. Den marina användningen är nog lite exotisk för de flesta, så de tkan nog lätt bli fel när gamla sanningar får gälla. Vad gäller hur distributionssystemet ska se ut kan jag tycka att det är ett ämne för en separat tråd. Jag ska erkänna att jag bara har tillgång till en äldre version av ISO 13297 som reglerar hur AC-installationen ska se ut. Den kan ju ha ändrats i nyare utgåvor. Jag är i så fall jättenyfiken på om någon kan upplysa mig om ändringarna. Så här står det i alla fall i min utgåva: 4.8 The neutral conductor shall be grounded (earthed) only at the source of power, i.e. at the onboard generator, the secondary of the isolation or polarization transformer, or the shore-power connection. The shore-power neutral shall be grounded through the shore-power cable and shall not be grounded on board the craft. För mig är detta ganska entydigt.

Är det inte så att ett IT-system kräver att det finns isolationsövervakning för att bibehålla säkerheten? Dvs att man kontinuerligt övervakar att man har isolation mellan jord och de två faserna. Bommar man detta och får ett isolationsfel mellan jord och en fas kommer man väl i praktiken ha ett TN-system och leva i falsk trygghet. När ett andra fel inträffar i systemet kommer man ha en elolycka. Jag har aldrig hört någon tala om isolationsövervakning i samband med fritidsbåtar.

Jag har grunnat mycket på om jag ska gå ut med detta offentligt. Jag vill inte åka på problem. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att det nog är lika bra. Jag håller mig så saklig som jag bara kan. Jag köpte en gul isolationstransformator från en av båttillbehörsskedjorna i våras. Det är en mycket enkel och robust konstruktion . Det tycker jag om. Jag är mycket nöjd med produkten och kan rekommendera den. Av en slump upptäckte jag att den var felkopplad internt. Felet var att inkommande (landström/primär) skyddsjord var ihopkopplad med utgående (båt/Sekundär) skyddsjord. Hela syftet med en isolationstransformator i en båt är att separera land och båtjord. Detta är inte något personfarligt fel, så ingen kommer dö. Isolationstransformatorer som används på land ska vara kopplade på det viset. Men den som har det felet och ligger på landström hela sommaren kan bli besviken när båten lyfts och drevet har ätits upp av galvanisk korrosion. Dyrt. Jag kontaktade importören som gav mig ett bra bemötande och var intresserad. Det var ett tillverkningsfel från fabriken som de sa ska rättas till. De hade sålt fem eller sex stycken felaktiga transformatorer till tillbehörskedjan. Man bestämde sig för att inte återkalla de felaktiga proukterna eftersom det inte förlåg någon personfara. Jag blev erbjuden att få min transformator modifierad, men jag valde att göra det själv eftersom jag ansåg mig vara kapabel att göra den operationen själv. Det är en mycket enkel och robust konstruktion som är enkel att förstå. Det är mycket lätt att kontrollera om transformatorn är rätt kopplad. Det behövs en multimeter (voltmeter) som sätts på ohm-mätning. Transformatorn ska vara urkopplad från både nätspänning och förbrukare: 1. Mät motståndet mellan inkommande och utgående jord. Mät på jordblecket i kontakterna. Det ska vara avbrott, dvs oändlig resistens. 2. Mät motståndet mellan nollledare och jordbleck på utgående sidan. Det ska vara kontakt, dvs noll eller mycket nära noll ohm. Eftersom nolla och fas är kopplade till varsin sida av sekundärlindningen kommer det vara kontakt mellan jord, noll och fas hur man än mäter med den här metoden. Det viktiga är att det inte är avbrott mellan jord och nolla/fas. Om någon skulle upptäcka att de har det felet kan jag bara rekommendera att vända sig till försäljningsstället. De känner till problemet.

Jag instämmer med tidigare inlägg om att kryppströmmar är normalt inget problem om man bara kopplar in landström några timmar då och då för att ladda batterier eller köra upp varmvatten. Det har ju funkat i många många år för båtägare utan problem. Jag avråder också starkt från att koppla bort vvb skyddsjord med specialsladdar. Ett isolationsfel kommer bli oupptäckt ända tills någon kommer i kontakt med det spänningssatta höljet. Har man tur hinner jordfelsbrytaren rädda livhanken. Det är i så fall bättre att koppla in vvb med en skarvsladd när den ska användas så att det alltid finns en skyddsjord där det finns nätspänning. Det är grundläggande elsäkerhet. Överkurs: Själv ogillar jag SXKs jordblecksmetod eftersom man förlitar sig på att den egentillverkade "båtjorden" håller fullgod kvalitet. Hur försäkrar man sig om det? Om båtjorden är dålig, dvs, inte leder bort ström ordentligt finns risk att varken säkringar eller jordfelsbrytare löser ut som de ska. Den risken tar jag inte. Därför tycker jag att man antingen bara ligger kortvarigt på landström och behåller skyddsjorden i land, eller skaffar en zinksaver, eller bättre, en isolationstransformator om man vill slippa bekymra sig när man har landström kopplat längre tider. I isolationstransformatorn skapar man båtjorden genom att koppla ihop jord och neutralledare på båtsidan. Då kommer säkringar och jordfelsbrytare fungera som de ska.

Slår ett slag för den här batterimätaren. Mindre än NASA, snyggare (tycker jag) och 500 A shunt! Tål alltså mycket mer ström än NASAs fast det är ungefär samma pris. Under utan är det samma produkt som Odelco som är typ dubbla priset.

Det är normalfall att båtar har röriga elsystem. Båten byggdes i en tid då behoven vara annorlunda. Sedan har det hängts på nya saker efterhand utan någon noggrann eftertanke. Resultatet är ofta ett kråkbo. Min egen båt är modern (2003) men det var ändå ett kråkbo när jag tog över den. Jag ägnade ett par helger första vintern åt att städa bland sladdarna. Det kan tyckas vara onödigt när det egentligen fungerar, men vinsten är 1) Jag vet hur det fungerar och hänger ihop, så jag kan felsöka när det blir aktuellt och 2) Elsystemet är mer robust, så jag kommer förmodligen slippa felsöka. Att startbatteriet dragits ur vid bryggan beror på att något drar ström. Bästa sättet att undvika är att ha en brytare för startkretsen som kopplar bort batteriet helt när du inte ska använda det. Och nu till frågorna: 1. Kan jag koppla så att både förbrukare och startbatteri laddas med både solcell och landström? i så fall hur gärna schema. Då behöver du dra skiljereläet för att koppla ihop kretsarna. Det kan vara OK när du kör med laddare, den ger förmodligen mer ström än vad du normalt förbrukar. Kopplar du solcellen , som ger mindre ström, på samma sätt kommer du förmodligen börja förbruka från startkretsen. Det är motverkar syftet. Det finns batteriladdare med utgångar för flera kretsar, men det är tveksamt om det är värt det. Om allt är rätt ska generatorströmmen vid motorgång räcka för att hålla startbatteriet laddat. 2. Jag vill kunna övervaka både start och förbrukar batterier går det med en ny NASA BM1? Du vill absolut se förbrukarkretsen. Det är tveksamt vad nyttan är med att se startkretsen. Normal motorgång ska räcka för att hålla egång den utan särskild övervakning. De vanliga mätarna, inkl NASA, övervakar bara en krets. Tips: En vanlig voltmeter räcker för att få tillräcklig information om batteriets hälsa. En sådan vill du ändå ha ombord. Ca 100 kr på biltema. 3. Jag vill gärna se effekten av uppladdning både från solcell och landström vilket jag inte gör idag då endast uppladdning med generator visas. Hur skall jag koppla? Batterimätaren måste "se" all ström som går in och ut ur batteriet. Sätt mätshunten närmast batteriet. Inga andra salddar mellan shunt och batteri. 4. Ankarspelet är anslutet till startbatteriet vilket jag inte tycker om. Kan jag ansluta detta via shunten till övriga förbrukningskretsen? Efter mycket funderande flyttade jag ankarspelet från förbrukarkrets till startkrets. Argument: 1: Strömförbrukningen är hög under mycket kort tid. Batterimätaren är gjord för att se låg ström under lång tid. Den kommer alltså inte mäta rätt ändå. 2: Motorn är alltid igång när du kör ankarspelet. Den energi som dras ut ur batteriet är påfylld på några minuters motorgång. 3: Startbatteriet är bättre byggt för att leverera hög ström. Förbrukningsbatterier ska leverera låg ström.

Jag fick frågan av en gammal kompis som är van vid att man för det mesta kan få en egen vik. I en anna del av landet): Men, där (Stockholm) får man väl aldrig ligga ensam, är inte det jobbigt? Jag tittade, först oförstående, på honom. Sen gick det upp för mig att frågan var berättigad från hans referenser. Jag svarade: Nej, det tycker jag inte. Alla har ju rätt att vara i skärgården och tål man inte människor får man väl göra något annat. Efter en stundsfunderande kom svaret, jo, det har du ju rätt i. Jag är inte den översociala typen som blir kompis med varje människa jag möter på fem minuter. Jag tycker det är jättemysigt att kunna få en egen vik. Men, det som är viktigt för mig är att få komma ut på sjön. Andra får också vara där för mig. Visst, det finns idioter på sjön också, men de finns ju överallt. De flesta är ju faktiskt inte idioter. Och ärligt talat, det har nog hänt att jag har varit den störande parten, så jag får väl bjuda på lite. Blir det för närgånget så kan man ju faktiskt säga till också. Funkar inte det så är det bara att välja: fortsätta att lida eller flytta på sig. Det är ju väldigt sällan det händer.

Nu är det ny säsong och en ny årscykel för nerskräpningen i naturhamnarna har börjat. De flesta (?) har lärt sig att inte tömma toaletten i naturhamnen och att man kan använda skärgårdsmajan för sina behov. men när det inte finns någon sådan i sikte, då verkar många inte veta hur man ska bära sig åt. Inom synhåll för båten är det fint, men bara man går över närmsta krön börjar det. Nu, när det är tidigt på säsongen ser man bara ett fåtal tussar, men de förökar sig i rask takt. Fram i augusti är det svårt att inte trampa på gamla äckliga navända dasspapper när man rör sig mer än 20 meter från vattnet. När båtsäsongen är slut gör naturen sitt jobb fram till Maj med att bryta ner äcklet. Sen börjar det på ny kula. Varför är det så svårt att gräva ner skiten efter sig? Om man ska göra sina behov i naturen så är det ju enkelt att ha en liten trädgårdsspade bredvid toalettrullen. bara att ta med sig bägge när nöden trycker på. Gräv en liten grop, gör ditt tarv, skotta igen. Klart! Spaden behöver ju inte komma i kontakt med skiten. Perfekt hygien och det är rent och fint för nästa som kommer. Tack för ordet.

Lanternor ska uppfylla de krav som är fastställda av Sjöfartsverket Det betyder, i min värld, inte att de ska vara godkända av sjöfartsverket. Bara att de ska uppfylla kraven. Jag har svårt att tänka mig att sjövartsverket skulle driva någon typ av lanternecertifieringsverksamhet. I så fall gör de fel saker...men det är ett subjektivt inlägg. OM lysdiodlanternorna drivs av ett switchat aggregat blir det svårt att slingra sig ur CE-märkning enligt EMC-direktivet. Vid ett enkelt analogt steg går det nog att slingra sig, då blir det ingen CE-märkning. Brasklapp: Det kan ju finnas något marinnt CE-märkningsdirektiv som täcker lanternor, men jag har inte hört talas om det.

Självklart!!!!

Thomas, Jag har ärligt talat inte tänkt tanken att sitta med VHFen i öronsnäcka. Det lockar mig ärligt talat inte alls. För övrigt skulle jag också kunna tänka mig att slippa höra folks offta fruktlösa anrop. Dessutom hör jaändå oftast bara den ena sidan av konversationerna i handjagaren, så det är inte så intressant att tjuvlyssna. Det var någon i tråden som påpekade att VHFen tål att bada. Tittar jag på min så är det löst genom att det sitter en gummiplugg i alla kontakter. Sätter jag in en öronsnäcka så är den vattentäta funktionen borta. Apropå mitt förra inlägg, barnen refererar till radion som nödtelefonen. Det tycker jag är en målande beskrivning av dess roll ombord.

Apropå tjatter: Ja, det var väntat att det skulle komma en sådan kommentar. Men, i ärlighetens namn, hur många fritidsbåtar ute på fjärden har: VHF ombord VHF som fungerar VHF som är påslagen VHF som blir passad Jag förväntar mig inte att en enda ska ha det. Däremot är de stora grabbarna skyldiga att passa. Är jag i ett sådant nödläge att jag behöver så omedelbar hjälp så är närmsta skärgårdsbåt skyldig att bistå. Vill jag ha kontakt med närmsta fritidsbåt är det pålitligare med rop, vift med armarna eller varför inte ett rött bloss. Jag lovar att jag kommer reagera själv när jag ser något sådant. Till och med slå på VHFen. Jag slog till exempel på den i somras när jag, förtöjd vid en klippa, såg en båt gå på grund ute på fjärden, föra tt kunna bistå om det behövdes. Det gjorde det inte. De kom loss för egen maskin. Är det mindre akut ringer jag SSRS som jag självklart betalar till, sedan slår jag på VHFen för att kunna kommunicera den vägen när de kommer närmre, om vi inte tar detpå telefonen. Den kommer också på om jag komer överens med någon att passa, men det har inte hänt än. Tyck gärna att jag är cynisk, men ingen skulle titta snett på mig om jag inte hade VHF, varför skulle jag vara en sämre människa för att jag använder den med urskiljning?

Jag håller med Luffarn. En handhållen VHF kostar såpass lite pengar idag att kostnaden inte bör vara begränsande. Efter mycket funderande köpte jag en handjagare. Det var inte för att ersätta mobilen, utan för att komplettera i ett nödläge. VI ahr alltid minst två telefoner ombord, så ett telefonhaveri är inget problem. VI rör oss mestadels inomskärs, så mobiltäckning finns i stort sett alltid. Hustrun tycker tjattret i VHFen stör friden, så den är sällan på. Vädret tar jag in på mobilen när det är täckning, annars kan jag lyssna på vanliga radion. Varför har jag då en VHF? Jo, i ett nödläge vill jag kunna kunna få kontakt med båtar i närheten för att få snabb hjälp. Det duger handjagaren bra till. Billigaste modellen för strax över femhundringen med torrbatterier fixar detta. Se bara till attsätta i nya batterier varje vår, det är en låg kostnad. Hade jag tillbringat mer tid utomskärs och bortom mobiltäckning hade jag investerat i en fast station. Det ska jag göra när det blir aktuellt.

Jag har en likadan tätning i min båt. Jag har undrat samma sak och letat runt. Det är en tätning med simmer ringar istället för gland/talgfläta. Denna smörjs med olja, typ växelhusolja för utombordare. Det finns massor med trådar på ämnet här och på andra forum.

Eilean, Din slutsats är riktig, och jag nämde det i ett inlägg, att jag är ovan vid stora båtar. Jag är van vid mindre båtar där misstag lätt kan kompenseras med handkraft. Jag beskrev en självupplevd situation som jag tror kunde hanteras bättre. I brist på egen erfarenhet vänder jag mig till detta forum för att få uppslag. Annars hade jag ju inte behövt det. Jag uppskattar engagemanget och de raka svaren på mina tokiga ideer, jag är jättedålig på att argumentera ner mina egna brilljanta uppslag. De konstruktiva förslag som kommit tar jag till mig. Det är bättre att sortera bort de vansigigaste sakerna här än att göra dem på sjön med en havererad båt som följd. Att utveckla sin mförmåga att hantera en båt går dock inte att göra på ett forum. Då måste jag naturligtvis ut och praktisera i verkligheten. Inna jag ställde frågan här, hade jag googlat rätt mycket i ämnet, men det var tunnt. Alla beklagar sig över att det är svårt att lägga till i sidvind och därför vill man ha bogpropeller. Har man det är allt frid och fröjd. Men, situationen jag beskrev: Hyrbåt utan bogpropeller och jolle, ovan besättning och skeppare som är ovan vid storleken är nog inte helt ovanlig. Därför tänkte jag att det kan finnas ett mer allmänt intresse av om någon har några bra knep de tar till. Så här långt har jag bl. a lärt mig: Att en stor båt båt kräver mycket mer manöverutrymme (Självklart, det visste jag redan, även om det kan vara svårt att tro det) Att det kan vara bättre att ta bojen från lovartsidan för att positionera sig längre upp i lovart Att det inte verkar finnas några patentlösningar, utan att det krävs skicklighet och att man känner båten väl. Att man måste vara beredd att avbryta och börja om vet jag. Den beskrivna tilläggningen lyckades efter mängder av försök. Att det finns engagemang och välvilja på maringuiden visste jag också. Slutligen: I en situation där jag inte lyckas komma in själv hade jag helt enkelt fångat bojen och hängt i den, ropat på hjälp iland och skickat iland en tamp med manuell förhalning in till bryggan. inte särskilt elegant. Hade det inte funits någon där hade jag gått någon annanstans. Inget att skryta med i efterhand, men i min värld är det gott sjömanskap.

INtressanta synpnkter. Det kanske liiger något i att det blir svårt att placera sig tillräckligt långt upp i lovart på rätt kurs utan att mangla över egen eller andras boj. Situationen jag är ute efter är att kunna genomföra tilläggningen i en sekvens av var för sig relativt enkla steg som inte ställer krav på alltför exakt timing och samtrimmad skicklig besättning. Tanken med den hyfsat långa tampen är att köpa manöverutrymme för att kunna accellerera och ta ut svängen. Man kanske ska backa upp mot bojen från lä och lägga fast tampen i lugn och ro, sedan placera gasten på BB med instruktion att hålla linan sträckt ur vattnet. Sedan görs manövern som start mot lä, skarp BB gir så att man kör i en halvcirkel utanför bojen för att sedan vända ytterligare 180 grader och närma sig från lovart. Då kommar man i det gynnsamma läget som du beskriver. De beskriva manövern skulle man knske till och med kunna genomföra ensam om man fendrar av ordentligt. Konstigt att det är så svårt att tänka själv;-) Det är som du påpekar, alla båtar har sina egenheteroch alla hamnar har sina särskilda villkor.

SKönt att höra att det inte bara är jag som tycker det är en svår manöver. JAg ska säga att jag är mest van vid små båtar där saker går att göra för hand. Därför tänker jag ofta inte på alternativa metoder med förhalning och jolle. Vid det beskrivna tillfället hade jag inte tillgång till någon dinge. Nu när jag stimulerats att tänka tror jag att jag skulle gjort ungefär så här: Lungt och fint kört upp till bojen mot vinden, alternativt backat upp mot bojen. Låtit en gast sätta fast en lång tamp i bojen som sedan läggs i avhåll ifören. Båten får driva ner av vinden så att den hänger i bojen på hyfsat lång tamp med fören mot vinden. Gasten får i uppgift att hålla tampen sträckt för att undika propellern, när manövern påbörjas flyttar gasten sig med tampen till aktern. Vid BB gir mot bryggan flyttas tampen på SB sidan. Maskin framåt för styrfart och sedan in mot bryggan där gast två (alternativt gast 1 som lämnat aktertampen till rorsman i aktern.) lägger fast i fören. Det borde bli en hyfsat riskfri manöver som går att avbryta om det behövs utan att det blir pannkaka.

Här kommer en fråga om sjömanskap och båtmanövrering: Då och då hamnar jag i knepiga situationer där det gäller att ha koll på hur båten ska manövreras. För det mesta går det bra, men ibland blir det inte alls bra. För det mesta har jag i efterhand kunnat klura ut hur jag borde gjort, och tillämpat det nästa gång en situation uppstår. Det effektivaste sättet att hantera situationer är ofta att undvika dem helt och hållet. Men det finns en situation som jag inte kommit på någon bra lösning på. Här är vad som hände, för ganska många år sedan: I samband med ett event på jobbet hade jag blivit skeppare på en hyrd 42-fots segelbåt. Den skulle återlämnas på hotellbryggan i Saltsjöbaden. På söndag eftermiddag när det var dags för förtöjning hade det blåst upp en kraftig sidvind. Jag skulle tippa på att det blåste ca 8 m/s. Vi dnämnda brygga gäller förtöjning mellan boj och brygga. Det är dessutom ganska dåligt med manöverutrymme, plus att bryggan är fullknökad med STORA, DYRA båtar. Utmaningen är att, med dåligt manöverutrymme, i kraftig sidvind, med en båt som utgör ett stort vindfång, fånga en boj och sedan kila in sig i en liten lucka med en sotr båt utan att göra åverkan på på alla pensinerade Whitbreadbåtarna som ligger på parad. Min ansats var att försöka få styrfart på det minimala utrymmet och hålla upp lagom mot vinden, köra fram till bojen så att den ovana besättningen kunde fånga den och sedan glida genom den smala luckan fram till bryggan. Detta är en otroligt svår manöver som kräver mycket tur utöver skicklighet. Efter många försök, och helt genomsvettig lyckades vi komma in till bryggan, för att omedelbart bli bortkörda. bara att sätta igång på nytt, fast på en annan plats. Det lyckades efter vad som kändes som ett oändligt maratonlopp. Hotellbryggan i Saltis en söndag eftermiddag är allt annat än folktom. Det fanns nog många som hade kommentarer om min manövrering, men det varainte någon som sa något till mig. Nåväl, jag bjuder gärna på det. Frågan är: Är det någon som har tips på hur man på ett kontrollerat sätt hanterar den beskrivna situationen, utan att använda bogpropeller? Ett förslag jag sett är att köra mot vinden upp mot bojen, gira BB mot bryggan medan man slår back. Det skulle resultera i att man gör en bredsladd med aktern mot bojen så att den kan fångas samtidigt som båten riktas in mot bryggan så man kan köra in mot denna. I det beskrivna fallet skulle jag aldrig vågat göra en så avancerad manöver. Finns det något mer riskfritt sätt att göra, även om det blir mer omständigt?

Jag bytte ut den gamla, totalhavererade handpumpen för sjövatten i pentryt på segelbåten. Sötvattenpumpen funkar fortfarande. Fabrikat: Whale. Den nya var också en Whale-pump, men av senaste modell. Det tråkiga är att den nya läcker rätt friskt när jag pumpar. Läckaget kommer från toppen av pumpen där man pumpar. Det är en o-ring som tätar. Den hålls på plats av en plastbit som snäpps på på toppen. Det verkar inte bli tillräckligt tryck på o-ringen från dne påsnäppta plastbiten för att den ska täta. Kvittot är borta för länge sen så byta blir nog svårt. Innan jag knallar ivär och köper en ny undrar jag om någon har erfarenhet av läckand ehandpumpar. Är det ett typfel, eller ett måndagsexemplar? FInns det något enkelt sätt att åtgärda? Som kuriosa: Den gamla (sötvatten) pumpen håller tätt.

Parallellimport är tillåtet inom EU och konsumentköplagen gäller alltid. Det betyder att den svenske agenten är inte skyldig att hantera reklamationer av parallellimporterade varor. Den du köpt av (i Sverige) är ALLTID skyldig att hantera reklamationen. Om denne i sintur reklamerar vidare till svensk eller utländsk agent ska inte vara ditt problem. I praktiken ser det annorlunda ut. Många näringsidkare, särskilt sådana som parallellimporterar som hobbysyssla är nog inte medvetna om sina skyldigheter. I slutändan kan man bli tvungen att köra det hela till ARN om man inte lyckas övertyga säljaren, men då har man ju redan råkat illa ut. Slutsats: Man tar olika sorters (kalkylerade) risker när man importerar själv eller köper parallellimporterat. Uppsidan är ett lägre pris. Kollar man noga ser man att parallellimportören gör ett påslag på någon hundralapp jämfört med vad man själv får betala för styckvis privatimport. Se det som en försäkringpremie för att veta vilken lagstiftning som gäller. För det mesta funkar allt fint, men när det hackar finns ingen garanti att få rätt. Det är denna garanti man får genom att gå via ordinarie helsvenska kanall. Det är upp till var och en att sätta sin prislapp på dennna trygghet och sedan köpa där man ser att att man får mest värde för pengarna.

Som exempel: http://www.yachtbits.com/nasa/cruiser_depth_system.php Ink frakt landar den snyggare, men dyrare, cruisern på knappt 1400 spänn

Det där var NASAa Cruiser-serie, inte den billigare Target-serien. ANtingen köper man in från englan eller annat land, eller så hittar man en parallellimportör. Det blir nog ungefär samma pris. Jag förstår hursomhelst problemet. Är man bara intresserad av att ha aktuellt djup tillgängligt framför näsan och ger blanka %&@!? i sillvisionen, så är det mycket trevligare med en display med en siffra. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska sätta in den fådda cudan, eller om jag ska köpa ett displayinstrument. Det kostar ju änå pengar. Obs: I cudans manual står det faktiskt att akterspegelgivaren ska gå att använda som skrovgivare. Jag har inte provat själv, men jag ser ingen anledning att betvivla det. Priset är naturligvis minskad känslighet på stora djup, men det är inte då jag är som mest intresserad avdjupet.

Den här verkar ha skrovgivare, det kanske finns någon som kränger den i sverige. http://www.nasamarine.com/proddetail.php?prod=Target_Depth&cat=15

JAg vet inte om man får göra så här, men jag chansar med risk för att drabbas av onda ögat. Jag slet ut en gammal häck från 70-talet ur min båt som jag tänkte köra till tippen med. Jag vet inte inte om den funkar, men du kan få den om du hämtar den själv (Södra Stockholm). BTW, jag tänker ersätta med en fådd Cuda. Skicka ett mail om du är intresserad, obs! Den är stoooor.

Efter att ha fått mycket information från MG vill jag gärna dela med mig lite. FÖr en del är detta självklart, men det var det inte för mig. Här kommer en liten historia: I höstas våndades jag inför köp av VHF. Skulle den vara fast eller handhållen, vilka funktioner osv. Jag gjorde sökningar på MG, googlade och ställde en fråga. JAg fick mycket bra svar och synpunkter. Pga en annan tråd fastnade jag för Nexus 1500 handhållna och köpte den. Jag valde mellan en Cobra och nexusen och gick på argumentet om Li-jon-batteriets lägre vikt och högre kapacitet. Mitt behov är en handhållen idag som backup till mobilen och för att få kunna få kontakt med närliggande båter inomskärs. På några års sikt kommer jag sannolikt börja röra mig mer utomskärs. Då sätter jag in en fast och använder den ahndhållna som backup. Pga det scenariot ångrar jag valet av VHF idag. Jag har senare fått lära mig lite om olika batteritypers egenskaper. Här är några särpräglande egenskaper: Torrbatterier/Alkaliska batterier och andra icke uppladdningsbara: Fördelar: Låg självurladdning, stor kapacitet. Nackdelar: Går inte att återladda NiMH Fördelar: Ingen minneseffekt Nackdelar: Hög självurladdning Li-jon Fördelar: Hög kapacitet, ingen minneseffekt, låg självurladdning Nackdelar: Dyra, åldras fort (ca 20%kapacitetsförlust/år oavsett användning) Den snabba åldringen är OK i en mobiltelefon eller en laptop som ändå kasseras efter 2 - 3 år. Men när min VHF ska vara en pålitlig backup kommer batterikapaciteten vara usel DÅ är det bara att köpa nytt batteri om jag vill kunna lita på backupen (dyrt) och gröa om det vart tredje år för något jag knappt kommer använda. Det känns så där. Trösten är att jag nog har råd att köpa ett nytt batteri. Eller en ny VHF. Vad skulle jag gjort då? Jag skulle köpt Cobran som har NiMH-batteri OCH möjlighet att använda lösa ej uppladdningsbara batterier. 12 V-uttag har jag i båten, så det är lätt att ladda. Den väger mer men det spelar ingen roll, jag ska inte bära med mig den till vardags. När VHFen blir backup-radio behöver jag bara se till att jag har ny alkaliska batterier i den varje vår, sedan kommer den vara en billig pålitlig reservradio när el och båt sjunker. Hoppas någon har glädje av denna information. Om jag har fel isakm så blir alla glada om felet rättas.