Faderullan

När man gör sökningar på nätet är det lätt att glömma hur ungt internet är och hur nätforum såg ut för tex. tjugo år sedan. Då umgicks intressegrupper på mail-listor som sällan lämnade spår som går att hitta med en googlesökning. TBT på fritidsbåtar förbjöds 1989 och det är av praktiska skäl helt omöjligt att hitta spår från någon debatt på nätet från den tiden. Då fördes debatten eventuellt på tidningarnas insändarsidor. Mellgards problem är att han är soldat i ett sedan länge glömt krig. Omvärlden har glömt, förlåtit och gått vidare.

En pump som bara används för att pumpavatten till avgasröret ser det ut som. Hade en luftkyld Bernhard motor i en snipa en gång. Förra ägaren hade monteraten skopa under botten som tryckte in vatten i avgasröret, funkade sådär, det hände att skopan fylldes med skräp och då började det lukta varmt och osa om avgasröret och slangarna. Då fick man lägga i backen och hoppas att skiten flöt ut tillbaka. Annars blev det att ta loss slangen och blåsa rent, ett så kallat blåsjobb :-) Jag byggde om det med ett normalt vattenintag och gjorde en venturi i avgasröret som sög in kylvatten. Det funkade bättre. Med en ljuddämpare i systemet blev det ett ritkigt behagligt avgasljud, utanför båten. Inne i båten hördes bara insugsljudet och klattret från ventierna och stötstängerna. "Klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi..."

Man kommer osökt att tänka på Kenneth Ahls bok Grundbulten, mycket läsvärd för övrigt. En av karaktärerna i boken var övertygad om att det någonstans i fängelset fanns en grundbult, om man skruvade ur den skulle hela kåken rasa samman och alla fångar kunde därmed vandra ut i frid och frihet. Problemet TS har går att lösa på ett antal sätt. A, Om man kommer åt att borra ut den gamla skruven och dra nya gängor så är det kanske det "rätta" sättet. Lösning B är att sätta jordkabeln under någon annan skruv på motorn, huvudsaken är ju att kabeln på sätt eller annat kopplas till motorns metalldelar så att kontakt med jord erhålles.

Man skruvar in blandskruven för att få magrare blandning. Fast den skruven reglerar endast lågfarts/tomgångsmunstycket. Grundregeln är att skruva in skruvarna tills de tar i botten, utan att dra åt, bara tills de precis bottnar, sedan skruvar man ut dem 1,5 varv och justerar noggrannare därifrån. Högfartsmunstycket är fast och kan bytas till större eller mindre efter behov. Om förgasarna är nyrenoverade utgår jag från att även accpumparnas membran är bytta? Kolla så det inte droppar ut bensin ur accpumparnas munstycken när motorn körs i jämn fart. Om allt deta ser ok ut återstår att kolla flottönivån och att flottörventilerna verkligen tätar. Om inte så rinner bensin in via överströmmingshålen i flottörhuset in i förgasarhalsarna och gör att motorn går alldeles för fett. En bra video om hur man bäst justerar flottörerna.

Enligt några jämförande tester i finska båttidningar är båten inte den givna testvinnaren men står sig väl i konkurrensen. Vattendelaren när det gäller Terhi är byggmaterialet, ABS-plast. Att reparera ABS-plast är inte svårt men det måste ske genast när skadan uppstått. Det blir lätt stora problem om man får en spricka i skrovet som inte upptäcks i tid. Då drar skumfyllningen mellan ytter- och innerskrovet i sig vatten och då blir man tvungen att få ut det blöta skummet och ersätta det för att sedan kleta igen hålet med ny ABS. De här reparationerna är inte lätta att få lika jämna och snygga som när man reparerar en glasfiberbåt.

Enda sättet att veta är nog att skruva av topplocket och ta en titt. När kompressionen och draget försvinner så där under färd kan det vara hål i kolven eller så har den spruckit. Sedan kan man filosofera över om det är klokt att börja utöva inrekirurgi på en 44 år gammal motor. Felen kommer sällan ensamma när grejerna är i den åldern och det kan dessutom vara svårt att få tag i reservdelar.

Swish funkar inte med finska bankkonton. Här heter motsvarande app Mobilepay, den funkar i Finland och Danmark, i Norge finns den inte längre. De nordiska bankerna kunde gott slå till och skapa ett system som fungerar åtminstone i Norden... Som utlänning kan man inte öppna ett konto i en svensk bank förrän man har ett svenskt personnummer så att öppna ett konto för en båtaffär blir lite väl krångligt. Kontoöverföring funkar dock rätt snabbt numera. Vissa banker finns ju både i Sverige och Finland, om båda parter har konto i samma bank borde ju kontoöverföringen gå lite snabbare, fast man vet ju aldrig med banker, de har en förmåga att krångla till saker....😀

Finns det någon annan märkesverkstad i rimlig närhet? Låter mer som brist på kunskap vid verkstaden än något som är omöjligt att reparera eller justera.

Jaha, jaha, jaha, det verkar gå att göra på båda sätten 😀 Själv har jag lyckats genom att blanda betspigment i lack. Om man stryker det på en redan lackad yta får man visserligen en jämn mörkare ton över hela ytan. Betsar man direkt på träet får man en mera levande yta eftersom träet drar i sig betsen lite olika beroende på virkets struktur. För min egen del gäller det att få till en ton som stämmer med övriga delar som säten och lite annat i båten som är gjorda av äkta mahogny. De är helt obetsade och har en gulaktig ton snarare än den rödaktiga ton man är van att se. Blir att labba lite med det där när faneringen är klar.

Inget är omöjligt. 1970 korsade två finländare Atlanten i en 14 fots Marino Mustang med en 36 hästars Archimedes Penta på aktern. Ursprungligen var tanken att man skulle släpa pontoner med den beräknade bensinmängden efter båten. Det visade sig inte fungera något vidare så slutligen tog de bara en 200 l tunna extra bensin med sig i båten. Man använde också segel för att spara på bensinen som inte ens enligt de mest optimistiska kalkyler skulle ha räckt. Historien om resan innehåller många dumdristigheter, oväder och umbäranden men efter 47 dygn till havs var man framme. De startade i Senegal och tog sig Brittiska Guyana. De fick en gång under resan hjälp av ett norskt fraktfartyg som gav dem bränsle och proviant. Fraktfatyget var på väg i fel riktning så efter att ha vilat upp sig ombord fortsatte finnarna vidare mot sitt mål på egen köl. Båten finns fortfarande bevarad hos Marinovarvet. Har sett den när den var utställd på Helsingfors båtmässa 2017. Det är verkligen inte mycket till båt, en fjortonfotare med fördäck och vindruta, Sensmoral: Med äventyrslust, tålighet och en vansinnig tur kan man fixa det mesta. Atrikel i tidningen Östnyland

Jag tackar för erbjudandet Heimlaga. Skall göra några test med vacuumpumpen, en teknik jag varit nyfiken på ett tag. Men om det misslyckas hör jag av mig om limpressen.

Vad jag kan se på bilderna så smalnar skrovet av mot aktern. Om man tittar på en planande båt så är aktern sällan nämnvärt smalare än vad båten är där den är som bredast. Akterspegeln på den här båten ser ut att vara bara hälften så bred som båten är midskepps. Dessutom ser botten ut att vara vara lite svängd i längsled, den svänger upp mot aktern och är lite konvex och har inga plana ytor som är en förutsättning för en planande båt. Jag skulle gissa att 8 - 10 hkr är mer än väl. Man skall komma ihåg att båten verkar vara från sent femtiotal eller tidigt sextiotal och då var motorerna på så små båtar sällan i 20 hkr-klassen. Jag tror helt enkelt att 20-30 hkr kommer att vara för tungt på den smala aktern. Med det sagt tycker jag att det är en mycket charmig båt som borde få leva vidare som den är. Jag skulle gärna ha en sån guppande i hamnen, den är som gjord för en liten picknick en vacker sommardag.

Bland frivilliga sjöräddningens uppdrag är just bränslestopp eller problem med stockat bränslesystem ett av de vanligaste. Oberoende om det körs på bensin, diesel eller i framtiden också ström. Inget nytt problem alltså, tanken och tanklocket ser bara lite annorlunda ut 😀

Tackar för råden. Ser ut att råda koncensus om att kontaktlim i sprejform är det som gäller. Får testa mig fram med bets för att komma så nära tonen på båtens övriga mahognydelar. Tänkte täcka kanter som blir synliga med lister, kanske i något mer lättillgängligt träslag med liknande struktur och färg.

Rutramarna och sidorna på sittbrunnen på båten är gjorda i formplywood. Formen är troligen kopierad från originalet som antagligen varit gjort i massiv mahogny. På håll ser det nästan ut som någon form av ädelt träslag. Trots diverse ytbehandlingsförsök har det där avståndet ökat med åren. Nu har jag kommit över en liten hög med mahognyfanér, 0,6 mm tjock. Tänkte limma den på formplyfan. Naturligtvis efter att ha slipat bort den glatta ytan som ställvis finns kvar. Är det epoxi som gäller när man limmar eller finns det något annat lim som är mer lämpligt? Har en rackans effektiv vacuumpump som jag tänkte använda för att pressa ihop det hela med.

Fint att det löste sig, bokstavligen rentav 😀

Det är ju imponerande att motorn nästan går att köra om den stått i 15 år. Om den inte har värre driftstörningar än som du beskriver det kan du köra alkylatbensintricket: Köp en femlitersburk med alkylatbensin för fyrtaktare, blanda i rätt mängd tvåtaktsolja och kör motorn på det. Har sett flera motorer som blivit sig själva efter det. Alkylatbensinen verkar sakta lösa upp avlagringar från gammal fossilbensin och tvåtaktsolja och med lite tur löser sig den halvstockade förgasaren på det viset. Bränslepumpsproblemet kommer du dessvärre inte undan med mindre än att byta den. Har du en bild hur slangarna går där under kåpan så kan vi kanske lokalisera din bränslepump?

Har aldrig sett en utombordare med separat tank som inte har en bränslepump. Vågar lova att det sitter en pump mellan motorns tankanslutning och förgasaren. Om problemen försvinner om du klämmer på blåsan på bränsleslangen medan motorn går så har du problem med bränslepumpen. Om motorn stått oanvänd länge är det sannolikt att du har avlagringar i förgasaren som delvis täppt igen tomgångsmunstycket eftersom problemet verkar försvinna på högre varv. Med lite tur kan du lyckas få loss tomgångsmunstycket och rengöra det med att skruva loss flottörhuset, i botten på det hittar du antagligen också lite avlagringar.

De har inte blivit bättre än konkurrenterna av samma årgång med åren, de har bara blivit äldre. Kan vara lönt att kolla vilka reservdelar som finns tillgängliga. Speciellt då delar till tändsystemet och och den lite speciella insprutningen som bara fanns några år. Inte speciellt kul att att jaga rätt på och sedan vänta på delar från andra sidan Atlanten halva säsongen. Det kan också vara värt att ta reda på om det finns någon i ditt närområde som har felsökningsinstrument och kan felsöka och skruva din motor, de är ju lite speciella och allt mer sällsynta numera. Med andra ord, om du inte själv är insprutningsguru och kan skruva själv är det värt att betala lite mer för en vanligare motor som du vet att det finns både kunskap och reservdelar till.

Hur sjövärdig en båt är beror på två saker: 1. Skepparen 2. Skepparen Punkt 1 beror på hur väl skepparen känner sin båts kapacitet att klara sjö, väder och situationer. En bra skeppare utmanar inte ödet genom att gå ut om det ser ut att bli på gränsen till vad hen och båten klarar. De som brukar dränka sig är ofta de som sagt "Den här båten klarar tamefaan vilket väder som helst!" Punkt 2 hänger på hur väl förtrogen skepparen är med båtens teknik. Kan hen fixa ett bränslestopp, lufta spridare, byta en impeller, felsöka el, byta säkringar, hålla koll på oljan osv? Om man är typen som ringer sjöassistans innan hen ens har öppnat på motorkåpan eller anlitar auktoriserat varv för att byta tändstift är det bäst att hålla sig lite mer kustnära.

Tycker det är stor skillnad på pvc-slangens egenskaper vid olika temperaturer. Värm den till 50 grader och den är mycket mjuk, vid noll grader är den skarp. Har inte mätt men kan tänka mig att tex det bakom en ugn kan bli rätt varmt, speciellt om den står på en timme. Då kan det ju hända att pvc-slangen inte tätar under slangklämman längre. Gasolslang har ungefär samma egenskaper inom de normala temperaturer den utsätts för.

Där har Patrik rakat fram självaste pudelkärnan i båt- och bilunderhåll; Orkar man göra lite varje år så slipper man det där stora svettjobbet 😀

Som verktygsfetishist vill jag påstå att man inte i något läge skall befatta sig med de billiga maskinerna som finns under ett flertal märken beroende på vem som säljer dem. Hursomhelst, TS ville ha en maskin som är så vibrationsfri som möjligt och då är det nog bara de etablerade märkena som gäller. Har använt Bosch och Makitas vinkelkapar på senare år just för att slippa domnade händer. Testade en Fein också och den väckte starkt habegär men jag fick ett skov av självinsikt och medgav för mig själv att jag faktiskt inte behövde en fjärde kap just nu. Har en kap av ett billigmärke som köptes i panik, den vibrerar så till den grad att den används bara när grannen vill låna en maskin. Vinkelkapar och polermaskiner är ju lite lika i konstruktion så ovanstående borde gälla på polermaskiner också. Själv polerar ju att mina åkdon så sällan att jag inte köpt någon polermaskin, jag har i stället använt min oscillerande slipmaskin på lågvarv. Den är inte optimal men till en bil eller ett båtskrov någon gång, typ vart tredje år så har det funkat helt ok.

Kanske det skulle funka att fästa dina flexslangar med buntband fästa i buntbandsankaren? Buntbandsankaren finns med tejp som brukar hålla bra om du rengör med aceton eller liknande först. Alternativt använda buntbandsankaren utan tejp och limma upp dem med sikaflex eller liknande.

Sannolikt. I mitt tvåmotorers utombordarmuseum har jag en rätt fin Seagull Forty Plus från 1968. Den skall enligt manualen ha 10% oljeinblandning! För smörjningens skull skulle motorn klara sig med mindre men oljan används också för att täta ramlagren. Med mindre blandning lär den dra tjuvluft via lagren och gå sämre. Jag brukar motionera den en gång per sommar. Och kanske ta en bild för att den ser så pittoresk ut på min lite gammeldags roddbåt. Motorn är av Seagull angiven till 3 hästkrafter. Detta betvivlar jag starkt, hälften är närmare sanningen. Med den fart den här motorn kommer upp i så räcker det med friskt stiltje för att det ymniga blå diset som stiger upp ur vattnet bakom båten skall hinna upp oss i medvind. Den stanken brukar inte uppskattas av övriga familjen, själv är jag rätt härdad... Propellern som ser ut som något en höfläktstillverkare har gjort av restprodukter. Den är en baddare på att samla abborrgräs i en stor härva som minskar hastigheten ännu mer. För att få bort abborgräset ur propellern får man lov att stanna motorn, lyfta upp den och rengöra, sedan linda startsnöret runt svänghjulet och starta på nytt. Den sistnämnda proceduren kanske måste upprepas några gånger. Sedan gäller det att för i helvete undvika abborrgräs! Min 52lbs elmotor är nästan lika snabb, 100 decibel tystare och trasslar inte in abborgräset i propellern, på så sätt blir medelhastigheten med den rentav något högre än med Seagullen. Ber hjärtligen TS om ursäkt för denna urspårning, men det är ju ändå lördagskväll 🙂