Faderullan

Eftersom det är lördagskväll tillåter jag mig att raljera och kåsera lite genom att påstå att alla seglare tävlingsseglar. Åtminstone på någon nivå. Själv har jag inte seglat på egen hand sedan tonåren, det var optimistjolle och lite Snipe han jag också med. Men det har hänt då och då att någon bekant bjudit med mig på en segltur. Det börjar alltid likadant. Man puttrar ut ur hamnen för motor och sedan åker textilerna upp. Skot spänns, segeln fylls, motorn stoppas och den där sköna känslan när båten tyst skjuter fart (nåja) infinner sig. Vattnet porlar kring stäv och akter. Axlarna sjunker och seglaren orerar länge och väl om hur avslappnande, ja rentav esoteriskt terapeutiskt det är att segla. Samtalet flyter iväg lika lojt som båten glider över fjärden. Man börjar njuta av seglatsen och ser fram emot ett skönt strandhugg med fika om någon timme. Denna sköna, nästan esoteriskt terapeutiska tillvaro förändras dock om man någonstans inom synhåll kan sikta ett annat par segel som färdas ens lite i samma riktning. Då händer saker med den hittills så avslappnade nöjesseglaren. Axlarna åker upp igen, blicken skärps, solglasögonen rättas till, seglarens blick åker via flärparna upp till windexen, "ta in lite på genuan, ja, precis sådär", storskotet justeras och en massa obegripliga småjusteringar sker. "Titta! där fick vi noll komma fyra knop direkt!" Lutningen tilltar till den grad att däcket på läsidan tidvis blir blött. Man får ta spjärn för att inte hasa ner på durken och den sköna seglatsen blir en kamp mot den där båten borta vid horisonten. Kikaren åker fram, "ser det inte ut som en Helmsman 20? Undrar vad den har för LYS-tal?" Så länge de andra seglen är i sikte är det inte längre någon söndagsseglets. Ett ständigt trimmande och justerande pågår, fikapausen ser man försvinna i en obestämd framtid. Inte förrän båtarnas vägar skiljs lugnar det ned sig. För seglaren kan det ta en stund att bearbeta det som skett, i synnerhet om den andra båten drog ifån aldrig så lite. Till slut får man sitt strandhugg med fika och man hoppas att ingen annan är ute och seglar medan man seglar tillbaka.

Om båda torkarna får ström från samma brytare kan det vara återgångdfunktionen i ena torkarmotorn som matar den andra torkarmotorn bakvägen. Det gäller alltså att vänta tills båda torkarna är i perfekt synk och stänga av i exakt rätt ögonblick 😀 Det kan antagligen lösas med dioder också...

Det där börjar låta likadant som när jag hade problem med min B20. Till slut hittades felet i bränsletanken där en silikonklump hade hittat vägen in i bensintankens dykrör. Ta loss slangen som matar förgasarna och sätt den i en kanister, sätt på tändningen och kolla om pumpen levererar som den skall. Om det är stopp mellan tanken och pumpen jobbar pumpen hela tiden utan att leverera ordentligt med bränsle. En lite kåserande beskrivning över mina vedermödor den gången.

Kan man vara mer stödjande och livsbejakande än så? 🙂 Kanske det inte handlar helt om den slutliga produkten? Många av oss gillar att bygga, dona, testa, misslyckas, bryta samman och stiga på det igen för att sedan en dag ha den där grejen man kan använda i åratal. Det finns få tillfällen i livet som är så stora som när något man byggt med egna händer är klart och användbart. Det är liksom resan som är målet. Jag känner folk som hittat något dammigt båt- eller bilprojekt som de jobbat på i garaget i åratal. När de sedan är klara och lacken glänser kan det faktiskt gå så att objektet används ganska lite. Grejen var att slippa stirra på en massa dålig TV och hänga på nätforum hela sin fritid :⁠-⁠) TIll Aders: Leta fram bra ritningar till något du vill bygga och gör och lär. Det är inte lika enkelt som att bygga Ikeamöbler men när du sjösätter och dragit några repor är du på nätet och letar ritningar till nästa projekt :⁠-⁠)

Min gissning är Muovi Simola MS1100. Som ovan nämnts kan den ha tillverkats med andra namn under årens lopp. Den här ligger vid en av de större båtklubbarna här i Vasa: MS1100 på Nettivene

Kanske läge att kolla hur bensinpumpen fungerar? Pumpa på blåsan på bensinslangen och se om motorn går som den skall när du håller upp trycket på det sättet.

Det beror på om du har vacuumstyrningen inkopplad eller inte. Att inte ha vacuumslangen kopplad är det sämsta alternativet. Med slangen kopplad får du någorlunda rätt tändläge över varvregistret. Bilmotorn har vacuumreglering av förtändningen för att man i bilen tex. kan köra i nedförsbackar och uppförsbackar eller annars bara motorbromsa och då behöver tändläget justeras efter det även om varvtalet är det samma i båda lägena. Båtmotorn körs alltid i uppförsbacke och då räcker det gott med motviktsregleringen i fördelaren. Kurvan på en båtmotor ser lite annorlunda ut än den för en bilmotor så en fördelare avsedd för båtmotorn är att föredra, du får helt eneklt mer effekt ur motorn på det sättet. Ett alternativ som visserligen kostar en slant men ger en fin gång är att byta till en elektronisk fördelare. I den kan man med dipswitchar välja rätt karaktär beroende på om motorn sitter i en bil eller en båt eller en dragster.

Jag har tidigare jobbat som elektriker både i bostadsbyggande och industrier och dessutom gjort service på befintliga anläggningar. En del i bekantskapskretsen har sett mig som deras båtelektriker också. Jag har alltid haft en högre taxa för båtel gentemot att jobba med vanlig hus-el. Inget på en båt sitter nämligen bekvämt till. Man får krypa, åla, sträcka sig och ligga i obekväma ställningar på någonting hårt eller vasst medan man kopplar eller drar fram kabel. Jag har tackat mitt relativt regelbundna yogande för att klara av de här uppdragen. Nu som 60 minus har jag slutat helt med att göra eljobb åt andra, det är helt enkelt obekvämt och man klarar sällan en hel dag utan värk, blåmärken och skrapsår. Att jobba heltid som båtmekaniker/elektriker är värt en bra lön om man frågar mig :-)

Det brukar sägas att man har försökt få in lite för många funktioner i den båten. Konsekvensen blir att det är som att bo inuti en rubiks kub, vad man än vill göra så måste något eller någon flyttas varpå någonting annat måste flyttas osv... 😀

Med tanke på att max motor på en Lohi 410 är 20 hkr kan det nog vara motiverat med trimplan för att kunna kompensera för egenskaperna i det högre fartregistret. Redan med 30 hkr är den Lohin känd för att börja galoppera, dvs den börjar gå som om den var i motsjö även om det är stiltje. Men nu när trimplanen är borta är det väl bara att testa och se vad som händer. Topphastigheten finns mellan öronen på den som kör :-) Epoxin klarar nog vätan men det skadar knappast med lite färg. Man bör göra allt som står i ens makt för att förhindra att vatten letar sig in i plywooden som är inplastad i akterspegeln.

Dags att sätta saker i proportion. Hur många liter av denna olja kommer du att köpa under en säsong och vad kommer det att kosta? Hur många liter bensin kommer du att köpa under en säsong och hur mycket kommer det att kosta? Även om du använder båten relativt måttligt så kan man anta att utgiften för motorolja inte är speciellt stor jämfört med vad du lägger i bensin. Jag kör med en uråldrig motor från 1960-talet och använder kanske 5 liter olja per säsong. Inte ens till den gamla motorn har jag sett det som vettigt att jaga fram den billigaste oljan man kan använda i den. Prisskillnaden mellan den billigaste (och troligen den sämsta) oljan och en bra olja handlar om småpengar i jämörelse mot vad man sätter i bensin är i sammanhanget försumbar. Lägg till övriga kostnader som båtägandet och användandet medför så blir kostnden för några liter olja minimal... Om det dessutom bara handlar om att handla en burk för att fylla på mellan servicetilfällena skulle jag satsa på att använda samma olja som verkstaden använt. Speciellt om garantin är i kraft.

Alla bidrar till den goda stämningen, en del när de kommer, andra när de går...

Någon borde göra en fallstudie om fenomenet.

Använder flytväst av gammal vana sedan barnsben. Av erfarenhet vet jag att det är mycket lättare att hitta ett olycksoffer efter ett olycka om de har flytvästar på sig. Har några gånger deltagit i eftersökningar, som tur är har jag inte varit den som hittat den drunknade... Det drar ut på efterspaningarna om man sjunker under ytan för att långt senare dyka upp (bokstavligen) när gasbildningen blivit tillräcklig i kroppen. Den kroppen lär inte vara angenäm att hantera. Så använd flytväst, i bästa fall hjälper den er att komma ur situationen levande. I värsta fall blir ni i alla fall hittade medan ni är ett vackert lik... Hur lätt det är hänt att man kommer i sjönöd kan anekdoten om min salig far påvisa. Även om vi barn alltid hade västtvång så hittade farsan på allehanda undanflykter för varför han inte behövde någon. Plötsligt på äldre dar köpte han en väst som han använde flitigt. Efter lite lirkande fick jag förklaringen till denna trosomvändelse. Han hade varit ute på stugan och när han skulle kliva ner i båten från bryggan hade han fallit i vattnet. Det är kanske en knapp meter djupt men eftersom han slog skallen i fallet så var han i obalans några sekunder. Det räckte för att han skulle hamna under vattnet och det hann bli panik innan han lyckades fatta vad som hänt och åt vilket håll uppåt var. Olyckors mest framträdande egenskap är att de inträffar oförutsett.

Billigast första test är att byta till nya tändstift. Om inte det hjälper är det kanske läge att byta brytarspetsar eller tändspole till den övre cylindern.

Jag skulle köra med polyester hela vägen på den där båten. Billigt och är lätt att reparera igen när det behövs. Här i Österbotten där vi har en stenig och långgrund skärgård brukar vi sätta en tjock plastlist eller ett rostfritt plattjärn längs kölen så behöver man inte plasta om kölen så ofta. Perfekt om man oftast drar upp båten på stranden när den inte används.

En del färghandlare har en kulörscanner, man sätter den mot färgytan och får ett mätresultat som går att översätta till närmsta RAL-kod. Jag har köpt topcoat enligt RAL-kod hos en bilfärghandlare, de blandade till topcoaten med bilfärgspigment. Men jag bor i Finlands båtbyggarregion så det kanske faller sig naturligt för dem att ha gelcoat och topcoat i sortimentet... Om du lyckas få fram rätt RAL-kod går det säkert att någonstans i Sverige hitta en leverantör som kan blanda en burk och skicka den till dig. Om du skall stryka eller spruta på en gammal yta när du målar så är det topcoat du skall ha. Gelcoat funkar bäst i tillverkningsskedet när man gör båten i en form. Att måla och bättra med med gelcoat brukar bli problematiskt.

Tror inte det fungerar att mäta genom skrovet utan att givaren ligger platt mot glasfiberytan. Det ger visserligen en sned mätning beroende på båtens bottenvinkeln men med givaren horisontellt mot en vinklad botten ger definitivt spökekon från glasfiberytan.

Testa att köra länge med kinastiften om de nu en gång verkar fungera. Om de också fallerar skulle jag byta fördelare till en med spetsar för att testa om det är den elektroniska enheten som inte funkar. Jag satte in en sån där billig elektronisk tändmodul på min B20 och fick problem efter en knapp timmes körning. Efter en stund när man stått stilla och skrapat sig i huvudet över vad som kunde vara fel hade modulen svalnat och motorn startade och gick en stund igen. Satte ihop en annan fördelare med brytarspetsar och sommaren var räddad...

Skulle gissa på att vulkaniseringen har släppt på gummit i hylsan mellan propellern och propelleraxeln. Då slirar propellern på axeln och det känns ungefär som när kopplingen i en bil är utnött. Skruva loss propellern och rita ett märke från axelhylsan över gummit till propellern. Om märkningen inte är i linje efter en åktur har du hittat felet. Felet åtgärdas med att köpa en ny propeller. Alternativt om du har tur och det finns någon nära dig som kan pressa ut gummit och vulkanisera om det så brukar det vara en aning billigare. Om du bor i Vasa, Finland så är det Oy Gummi-Järvinen Ab som gäller. Hur det ligger till i övriga världen vet jag inte :-)

Jag vill inte heller verka som en trehjulingsbättrevetande men jag hade nog gjort det på mitt vis; Jag hade lagt på huvudströmbrytaren och tryckt på en av knapparna och kollat vad som händer. Fast jag är ju elektriker och har en viss självsvåldig knapptryckarvana :-) Innan någon från forumets arbetsskyddsavdelning hinner före kan jag nämna att det kan vara bra att ha brandsläckaren beredd om man är ängsligt lagd :-)

När man gör sökningar på nätet är det lätt att glömma hur ungt internet är och hur nätforum såg ut för tex. tjugo år sedan. Då umgicks intressegrupper på mail-listor som sällan lämnade spår som går att hitta med en googlesökning. TBT på fritidsbåtar förbjöds 1989 och det är av praktiska skäl helt omöjligt att hitta spår från någon debatt på nätet från den tiden. Då fördes debatten eventuellt på tidningarnas insändarsidor. Mellgards problem är att han är soldat i ett sedan länge glömt krig. Omvärlden har glömt, förlåtit och gått vidare.

En pump som bara används för att pumpavatten till avgasröret ser det ut som. Hade en luftkyld Bernhard motor i en snipa en gång. Förra ägaren hade monteraten skopa under botten som tryckte in vatten i avgasröret, funkade sådär, det hände att skopan fylldes med skräp och då började det lukta varmt och osa om avgasröret och slangarna. Då fick man lägga i backen och hoppas att skiten flöt ut tillbaka. Annars blev det att ta loss slangen och blåsa rent, ett så kallat blåsjobb :-) Jag byggde om det med ett normalt vattenintag och gjorde en venturi i avgasröret som sög in kylvatten. Det funkade bättre. Med en ljuddämpare i systemet blev det ett ritkigt behagligt avgasljud, utanför båten. Inne i båten hördes bara insugsljudet och klattret från ventierna och stötstängerna. "Klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi-fjutt-klicketi-klacketi..."

Man kommer osökt att tänka på Kenneth Ahls bok Grundbulten, mycket läsvärd för övrigt. En av karaktärerna i boken var övertygad om att det någonstans i fängelset fanns en grundbult, om man skruvade ur den skulle hela kåken rasa samman och alla fångar kunde därmed vandra ut i frid och frihet. Problemet TS har går att lösa på ett antal sätt. A, Om man kommer åt att borra ut den gamla skruven och dra nya gängor så är det kanske det "rätta" sättet. Lösning B är att sätta jordkabeln under någon annan skruv på motorn, huvudsaken är ju att kabeln på sätt eller annat kopplas till motorns metalldelar så att kontakt med jord erhålles.

Man skruvar in blandskruven för att få magrare blandning. Fast den skruven reglerar endast lågfarts/tomgångsmunstycket. Grundregeln är att skruva in skruvarna tills de tar i botten, utan att dra åt, bara tills de precis bottnar, sedan skruvar man ut dem 1,5 varv och justerar noggrannare därifrån. Högfartsmunstycket är fast och kan bytas till större eller mindre efter behov. Om förgasarna är nyrenoverade utgår jag från att även accpumparnas membran är bytta? Kolla så det inte droppar ut bensin ur accpumparnas munstycken när motorn körs i jämn fart. Om allt deta ser ok ut återstår att kolla flottönivån och att flottörventilerna verkligen tätar. Om inte så rinner bensin in via överströmmingshålen i flottörhuset in i förgasarhalsarna och gör att motorn går alldeles för fett. En bra video om hur man bäst justerar flottörerna.