Faderullan

Det hela beror nog inte så mycket på om man är seglare eller motorbåtsmänniska. Om man upplever mindfullness i sin båt eller inte beror mera på varför man är ute med sin båt. Jag känner seglare som inte slappnar av för en sekund när de seglar och knappt ens när de ankrat i lugna viken, jag känner också motorbåtsmänniskor vars axlar sjunker genast när förtöjningarna är lossade. Jo, jag känner folk i hela spannet däremellan också, de hör till den absolut största gruppen. Själv äger jag en motorbåt, inte för att jag har något emot segling, utan för att det är praktiskt för min del. Jag bor så lyckligt att jag kan cykla ned till hamnen på några minuter och ta en vända närhelst jag önskar. Oberoende av vindriktning och egentligen också oberoende av vindstyrka. Vi Vasabor har nämligen en stor skärgård där man kan hitta en skyddad rutt för en kvällstur om man bara håller sig i lä av öarna. För en seglare har den rätt grunda och täta skärgården sina begränsningar. Det är grunt och trångt i de skyddade områdena, något som gör spontana kvällsturer lite svårare. Och visst kan man känna mindfullness i en motorbåt. Min förra snipa toppade lite dryga sex knop, men då stånkade och vibrerade den encylindriga motorn, fören steg och svallen blev skamligt höga. Men om man bara släppte av lite och nöjde sig med dryga fem knop så blev motorns taktfasta trygga dunk meditativt. Båten blev en flytande veranda med varierande vy och man kunde sitta där med en kaffekopp i handen och bara ta det lungt. Min nya gamla (anno ca 1956) båt har ungefär samma egenskaper, bara med skillnaden att den kunde med rätt propeller och vilja kanske pressas till dryga 20 knop. Men den används precis på samma sätt som den gamla snipan. Trivselfarten har stigit till sju knop och om jag av någon anledning måste skynda mig driver jag den uppemot 10 - 11 knop. Men då har motorvarvet stigit och ljudupplevelsen blir en aning stressande. Jag känner inget behov av att komma så långt som möjligt på den tid jag har till förfogande. Får jag bara sitta där och se öarna glida förbi är jag nöjd. Om jag dessutom får se en bit ostörd horisont är lyckan och inre friden total. Den ultimata båten skulle vara en eldriven solpanelsladdad ljudlös glidare. Det vore något att glida mot solnedgången i... Min båt är mitt tempel. PS Gubbar, pröva på en termin lätt yoga. Det sätter sina spår i ert inre som gör det lättare att chilla :-) DS

Enligt min gamla tes "om det är billigare än en tank bensin så är det inget att snåla på" så brukar jag inte snåla på kvaliteten på oljor och reservdelar. Att byta olja i min gammelbåt med en Volvo Aq 120 med hydraulisk koppling kostar mig ungefär 75 Euro (ca 700 kr) om jag skaffar märkesoljor av medelkvalitet. En tank bensin kostar ungefär det dubbla, alltså inget som får mig att surfa runt på nätet eller trava runt i stadens affärer för att leta fram absolut billigaste oljan... Men å andra sidan, när det gäller oljor så framgår skillnaderna mellan de olika kvaliteterna i extrema förhållanden. Och extrema förhållanden uppstår knappast för en normalanvändare, speciellt om man byter olja varje säsong.

De hålen är till för att dränera riggen. Oljan är gammal tvåtaktsolja som följer med avgaserna, riggen är ju ljuddämpare och avgasrör också...

Ingen aning, men försök på http://swedishclassicboats.ning.com/ Där hänger folk som känner igen det mesta :-)

Innan man river förgasarna och ultraljudstvättar, speciellt om problemen är små så kan man pröva en billigare lösning. Jag har lyckats med några motorer som gått dåligt på tomgång genom att köra motorn med alkylatbensin. Grannens 10-hästars Honda slapp alla start- och tomgångproblem efter detta. Själv körde jag min femtiohästars tvåtakts-Evinrude med färdigblandad tvåtakts-alkylatbensin, en femliters genomkörning gav den en jämn och stabil tomgång. Vet inte varför det fungerar, men kanske löser alkylatbensinen upp vissa former av föroreningar. Värt att försöka även om vissa tillverkare inte rekommenderar alkylatbensin kontinuerligt. En fyralitersdunk hinner knappast lösa upp packningar och o-ringar. Speciellt inte en tvåhundrahästare, den har ju relativt snabb genomströmning :-)

Vill man vara kompromisslös så blir det kanske någon gammal "spjutbåt" typ Joker, Stiletto, Smuggler eller Argo. De är gjorda för två saker; massor av hästar och renodlat fortåka. Hyggliga begagnade finns alltid till salu.

Du är nog på rätt spår när det gäller avgaserna, gäller bara att hitta var de läcker ut. Ett dåligt åtdraget tändstift kan också orsaka gasläckage. På en äldre motor jag hade (annat märke) lossnade ljudisoleringsmattan i kåpan och täppte då till luftintaget...

Där håller jag med. Jag tycker också om mullret från en V8, eller en rytande dragster på fullvarv. Men har också åkt med i streetracebilar och efter en stund längs vägen blir brölet bara jobbigt. Samma gäller förståss också båtar med "avgastrim".

Det måste ju vara Ole Bramseruds* "modifierade vega"! *Ole Bramserud i Filmen SOS Sällskapsresan... https://www.youtube.com/watch?v=FOEgEmcUK0w

Gissar på felaktig tankmätare. Ta med en reservdunk (fylld), åk ut med båten och kör av hjärtans lust :-)

Har använt mig av fasta plasttankar på ett par båtar. Fungerar utmärkt och håller säkert minst lika länge som en motsvarande tank i svartplåt. Det viktigaste är att tanken är ordentligt fäst så den inte kan hasa omkring, annars nöts det hål i den rätt fort. Jag brukar lägga gummimatta under tanken och under banden som den spänns fast med.

Nu vet vi ju inte om det är fråga om en eka eller en 42-fots flybridgebåt, men reparationen borde vara minst lika tjock som båtens botten i övrigt. Se bara till att du inte plastar på gelcoat eller topcoat, all färg skall vara bortslipad där man laminerar och att allt blir ordentligt rengjort med aceton först.

Om motorn stått oanvänd en längre tid så kan det vara föroreningar i förgasaren. Oljan i bensinen förångas inte utan bildar en tät sörja när motorn står över vintern. Med lite tur räcker det med att plocka bort flottörhusen och rengöra. Dessvärre är det troligen något i munstycken och kanaler, då hjälper det bara att ta loss förgasarna, plocka ned dom i sina beståndsdelar och rengöra. Då skall man naturligtvis också byta alla packningar. En annan möjlig orsak är att förhållandet mellan tändförställningen och förgasarnas öppning har förändrats. Men det gäller bara om någon meckat med det eller om delar har lossnat. Armen som påverkas av gasvajern reglerar i första hand tändförställningen. När man drar i gasreglaget för att höja varvet skall den första rörelsen bara justera tändplattans läge. Först när man drar på mera gas skall förgasarna börja öppna. På tändningens reglagearm finns ett märke, när förgasarnas löprulle är på det märket skall spjällen börja öppnas. Marigt att förklara så här och knepigt att få det rätt, men ändå rätt enkelt att kolla om den justeringen åtminstone är någotsånär rätt.

Skulle gissa att styrvajern gått av. Om vajern inte är väldigt nött på utsidan så borde det finnas text som berättar vilken längd den är i fot. Bästa sättet att få en som passar är att mecka loss den och ta med den till en båttillbehörsaffär.

Tror nog att det är lättare att komma utanför 3g/4g-signalens räckvidd än gps-signalens, åtminstone med båt... Har själv en 7 tums Acer av billigaste modell, en äldre modell än den TS länkade till. Ursprungligen köpte jag den för andra ändamål, men när jag upptäckte att den har gps köpte jag Navionics till den. Fungerar klockrent. Det var som sagt en billig modell men den har nu klarat tre år på byggarbetsplatser, garageliv och båtturer utan att protestera en gång. Jag valde en billig modell för att slippa besvikelsen när en dyr padda faller i golvet på något bygge eller får vattenskada.

Kan det vara ett relä som oregelbundet slår från och till? De knattrar med olika frekvens beroende på hur glapp glappkontakten är. Glappkontakter brukar gå att lokalisera genom att försiktigt puffa runt med handen i kabelhärvorna. De brukar också synas i form av svarta kolavsöndringar på anslutningarna. Om flera grejer krånglar samtidigt tyder det på att någon gemensam punkt är roten till det onda. Börja med att ta ut säkringarna och kolla om de är ärgade på kontaktytorna. Kortslutningar brukar bränna säkringar, om systemet är korrekt uppbyggt vill säga. Att ett amerikanskt elsystem per automatik skulle vara sämre än andra håller jag inte riktigt med om. De är bara uttänkta på ett annat sätt och de tär upp till felsökaren att klura ut hur det är tänkt. Nedan ett par mindre relevanta parenteser i ämnet: Jag har under årens lopp kört en hel del med franska bilar. Dessa har ju rykte om sig att ha lite lynniga elsystem. En gång när jag hade problem med ojämn gång på min Citroën BX GTI var det en BMW-ägande förståsigpåare som utgöt sin misstro mot franska elsystem som enligt honom var bara skit. Efter lite felsökning visade det sig att felet fanns i bilens insprutningssystem -Gjort av tyska Bosch... Som servicetekniker i fastighetsautomationsbranschen brukar min första åtgärd vid elfel vara att sticka in näsan och känna efter... Olika elektronik-komponenter som är brända har sin egen särpräglade lukt, kortslutningar har en egen odör av bränd isolering medan en intermittent kortslutning med ljusbågar av olika längd har sin pikanta nästan småfräscha touch av ozon. Den här metoden kräver förstås erfarenhet och en tränad näsa :-)

Mitt råd är att välja det märke som har en välrennomerad verkstad i din närhet. Det är guld värt att inte vara tvungen att åka miltals för att få hjälp eller delar. En verkstad som kan din motor hjälper ofta till med goda råd även om du skruvar själv, speciellt om du köper delarna på samma ställe.

Korrigerar ovanstående inlägg. Längden på båtar i Finland får vara upp till 5,5 meter utan registreringskrav. Så går det när man bara kör på vad som finns under de rostiga minnesluckorna :-)

Det finska båtregistret registrerar båtar inte motorer. Nyare båtar registreras med angivet skrovnummer, äldre båtar som inte har skrovnummer registreras enbart enligt tillverkare, färg och andra kännetecken. Motornummer måste dock uppges när man registrerar sin båt. Ännu för några år sedan var det finska båtregistret en aning eftersatt och det fanns en massa båtar i registret som antagligen var skrotade eller upplagda för länge sedan. Man gjorde nyligen en uppryckning och bad ägarna till båtarna i registret att uppdatera uppgifterna. Antar att det försvann en hel del båtar ur registret i det skedet. Nu skall båtar med längd över fem meter eller om den har en motor över 20 hkr registreras. Det är populärt med båtar precis under de gränserna här... Om en båt i det finska registret har haft två olika registernummer kan det bero på att den blivit avregistrerad och påregistrerad igen vid något tillfälle. Jag har själv ett skrov där man kan skönja gamla regnummer, men de går inte att tyda i sin helhet. Om den båten registreras på nytt så får den alltså ett nytt nummer. I dag hörde jag på nyheterna att den nyvalda regeringen vill införa skatt på registrerade båtar. Antar att det blir en hel del avregistreringar av båtar som bara pryder trädgårdarna... Den som har ett lager med båtar på 4,95 meter och motorer på tjugo hästar har fina tider framför sig...

Skönt att höra. Jag var rädd att det gick någon orolig själ därute :-)

Vi är olika vi båtmänniskor. En del av oss sätter stor vikt och tid på att arrangera trossar och rep snyggt på däck, avbryta allt för att reparera en repa i lacken så fort den uppstått, ta in fendrar, lägga ut fendrar, föra klubbflagga, ha rätt märke i skepparmössan, kunna alla olika fartygs lanternkombinationer utantill, köra enligt reglementet med kadaverdisciplin och sist men inte minst; hissa och hala flaggan enligt konstens alla regler. En del av oss kastar trossar och rep som inte används just då någonstans där de är ur vägen, bättrar repad lack om det finns tid för det före sjösättningen, slarvar med att ta in fendrarna eftersom de skall ut igen om bara en timme eller två, är inte medlem i någon båtklubb, har aldrig burit annat på huvudet än ett ostyrigt hårsvall och därmed helt sluppit fundera på det där med märke i mössan (förutom de där som fiskmåsarna sätter dit), vet att lanternor med olika färg skall sitta på varsin sida av båten, kör helt enkelt efter högerregeln och bondförnuft om inte högerregeln ser ut att funka just då, hissar flaggan när de minns det och halar den om den inte råkade bli halad förra gången man var ute. De flesta av oss finns väl i gråzonen däremellan. Själv tar jag inte in fendrarna när jag åker den ena sjömilen ut till stugan. Dels för att båten redan är fullastad och fendrarna tar mindre utrymme i båten när de hänger på utsidan, dels för att min petimäter till granne en gång påpekade att jag inte tagit in dem. Och den där ena sjömilen avverkas på några få minuter i tjugo knop. Åker jag på en längre utflykt tar jag naturligtvis in dem. Flaggan hissar jag om jag åker utrikes eller bara råkar vara på särdeles gott humör. Som tämligen nybliven femtioplussare har jag nått en viss nivå av levnadsvisdom och filosofisk kompetens och därmed insett att livet är bra mycket enklare om man inte bekymrar sig över huruvida folk hänger textilier i pinnar eller inte och om fendrar hänger på sidan av båten eller är instoppade i sina hållare. Mitt liv går vidare i sina krokiga spår ändå...

Den dag politikerna bestämmer sig för att beskatta båtarna så hänger det inte på om det redan finns ett register eller inte. I Finland skall alla båtar med motor över 20 hkr eller längd över 5 m registreras. Gissa om båtar på 495 med tjugo hästars motorer är inne... Det finns ändå fördelar med registret. Framförallt när det gäller stöldskydd. Eftersom motornummer anges kan det inte finnas två båtar med samma motor. Byter man motor så skall det finnas köpebrev där motornummer och namnen på säljare och köpare framgår. Och om en båt ligger i vägen vid en brygga eller uppläggningsplats så går det att få tag i ägaren.

Jag har sötvattenkylt min b20 via värmeväxlare. Jag använder bilmotorns vattenpump till cirkulationen av glykolen i motorn och värmeväxlaren. Vattenpumpen från marinmotorn pumpar sjövatten genom värmeväxlaren och avgaslimpan. Det här är ett hembygge av hopplockade delar så rördragningarna är inte särskilt vackra att beskåda, värmeväxlaren är troligen avsedd för en V8 så den är antagligen en aning överdimensionerad. Det hela fungerar utmärkt, termostaten är en biltermostat, 82 grader tror jag... Generatorn gick inte att ha på sin vanliga plats under avgaslimpan så jag gjorde ett nytt fäste på motorns andra sida, då fick jag en vettig rutt för generatorremmen. Har inga bilder, men man får en liten överblick av det hela på en youtubesnutt senaste ombyggnaden från tvåportsweber till dubbla Solex -jo, jag vet, det brukar vara andra vägen men webern var slut och solexarna låg i en låda och skräpade :-) https://www.youtube.com/watch?v=8oqVhqD0-OA

Skumgummirollern har en tendens att bilda luftbubblor i färgen, därför är efterstrykning med pensel viktigt. Gäller bara att inte vänta med penseln, hinner färgen bara sätta sig det allra minsta är det för sent och penseln drar spår i ytan snarare än slätar ut. Jag brukar bara rulla ut en halv kvadratmeter åt gången och pensla. Har man en kompis blir det förstås bättre flöde i arbetsgången :-) Vill man ha en riktigt blank och fin yta så polerar man med mild rubbing typ Farécla, men inte förrän vid nästa vår...

För några år sedan köpte jag ett Faria ekolod för infällning i ett 52 mm hål. Det visar bara djup med siffror. Då kostade lodet 95 Euro. För mig var det viktigaste rent estetiskt. I min båt från femtiotalet ville jag inte ha en stor skärm ståendes mitt i synfältet och jag behöver ju bara veta djupet, jag använder ju inte den båten till fiske. Djuplarmet på det här lodet var en liten besvikelse, minsta inställbara djup är två meter. I den österbottniska skärgården piper det ideligen med såna djup :-) http://faria-instruments.com/products.php?calledGauge=2_depthsndr