Faderullan

Jag jobbar som servicetekniker inom fastighetsautomation. Multimetern är ett av mina mest använda redskap. I servicebilen ligger en rätt dyr Fluke med extra det mesta, den blir i praktiken framplockad ett par gånger om året. I en ficka i verktygsbältet hänger trotjänaren, en liten Amprobe PM51A. Den använder jag dagligen och den fyller mina behov av mätande till 99,999%. Den har flera fördelar som gör den till en idiotsäker och lättanvänd mätare, den är liten, den har det mesta när det gäller olika mätningar, utom strömmätning, mer om strömmätning senare... Den har dessutom fördelen att ha automatiskt val av mätområde, när man ansluter mätproberna växlar den automatiskt mellan ac, dc och resistansmätning. Man kan också välja vad man vill mäta manuellt. Vill man mäta frekvens eller kapacitans trycker man fram det med den enda knappen. Att den automatiskt väljer mellan lik- och växelström måste ju vara en fördel även för en ovan användare. Jag har modifierat den genom att limma en liten magnet på baksidan, då hålls den på plats medan man håller i allt möjligt annat... Vill man som amatör mäta ström är en tångamperemätare det klart bästa valet. Då behöver man inte veta hur man kopplar en amperemätare i serie med kretsen man mäter, något jag av erfarenhet vet att ovana har svårt med. Se bara till att få en som mäter likström, framför allt de billigaste modellerna mäter bara växelström och det har man ju ingen större nytta av i ett båtelsystem. Det finns mängder av billiga universalmätare som har områden för strömmätning. En av nackdelarna är att de oftast begränsar sig till max 10A, det är rätt lite i ett 12V-system och även om det inte "borde gå mer än 10A här" så har de här mätarna egenskapen att släppa ut röken när det går mer ström än så. Och elektriska apparater fungerar ju med rök, slipper röken ut fungerar de inte längre...

Har två förslag: 1 Om botten går att trycka ut från insidan kan man kanske tvinga den (så gott som) rak genom att lägga virke t.ex. 50 x50 längs botten. Pressa med strävor från taket och laminera in virket. 2 Slipa bort bottenfärgen och gelcoaten och fyll på med matta tills hooken är nästan rak och spackla sedan till perfektion. Mycket jobb om man vill ha bra finnish men vintern är ju lång...

BMW har ju marinerat sina motorer också. Deras små sexor kanske är i samma viktklass som Volvos B20.

De där båtarna skulle ju lämpa sig i mina bakvatten där det är grunt och lite marigt ibland. Fast när man kollar google-linken börjar man undra om orden "mud motor" också betyder "pytteliten baddräkt" :-)

Nu skall vi vara jämlika och PK. Det kan ju vara tjejens båt. Men om så inte är fallet så funkar den ju riktigt bra. Månu vara hur det vill med det. Jag blir lite nyfiken påvad det är för motor, den ser lite väl stor ut för arr vara en av Briggs&Strattons V-2or

Konstigt att en del tror att det alltid går alldeles fatalt åt helvete om man gör minsta felnär man reparerar grejerna. Min första ventiljustering resulterade i en motor som lät som en illa dirigerad småskoleorkester bestående endast av trianglar och kastajetter. Jag hade helt enkelt inte koll på vilken cylinder som var vilken i folkvagnsbubblans motor. I det läget ringde jag min motorguru som pedagogiskt förklarade det hela för mig. Efter andra försöket lät motorn så bra som en luftkyld VW-motor kan låta. Inga bestående men, inget totalhaveri, bara en fungerande motor. Man skall faktikst klåpa till det helt astronomiskt för att feljusterade ventiler skall åstadkomma skada på motorn. Vid första start när något är fel låter motorn så illa att även den västa klåparen förstår att nu blev det sämre, inte bättre. Mattiboy gjorde ju helt rätt som frågade råd innan han började, då minskar sannolikheten att han måste börja om från början. De som ändå mäktar irritera mig är de som får något fel på sina grejer och börjar ställa frågor på lämpligt forum utan att ens ha öppnat motorkåpan för att titta efter om man kanske kunde se något helt uppenbart.

Det behöver inte ens alltid vara klarblå himmel...

Den här tråden är skapad under ämnet "krönikor", det är alltså inte ett av de strängast hållna områdena på forumet och visst kan man sväva ut i diskussionen. Det är ändå med illa återhållen förvåning jag följer med hur den här tråden utvecklas. Från huruvida båtliv är störande till en riktigt tråkig sexualdebatt. Precis på samma sätt som man borde visa respekt för sina medmänniskor på sjön (det är det den här tråden handlar om) så kunde vi ju visa repekt för våra medmänniskor här på maringuiden också. Om någon skapar en tråd om något specifikt inom ämnet båtliv, båtrelaterad teknik, segling eller förtöjning eller vad som helst som har med båtar att göra så kunde vi väl försöka respektera trådskaparen till den grad att vi inte ägnar oss åt att några inlägg senare diskutera folks sexualitet. Med all repekt för både sexuella majoriteter och minoriteter så tycker jag att den debatten inte hör hemma på ett marinforum. Framför allt inte i en tråd jag skapat. Minoritetsdebatter kan ni ha på te.x avpixlat eller något annat minoritetsexkluderande forum. Med all respekt Uffe

Med en mig-svets kan man åstadkomma mycket kul. Har precis avslutat dagens projekt hemma i garaget. Håller på att göra så att jag kan svänga snöbladet med knapp från instrumentbrädan på minitraktorn. Det blev för jobbigt att stiga av, dra ur en bult, svänga snöbladet , sätta i bulten tillbaka och slutligen äntra traktorn igen. Man bearbetar sina i-landsproblem så gott det går :-) Använder skruven från en saxdomkraft, diverse metallskrot och en fönsterhissmotor från en Citroën BX... Vad försäkringsbolaget säger om dylikt vet jag inte. Men man kan ju visa god vilja med några rutiner. Om det ändå går åt h-vete kan man kanske blidka försäkringsbolaget med några förmildrande omständigheter. Vårt garage sitter inte samman med bostadshuset och det gör att man känner sig lite säkrare. En sexkilos pulversläckare hänger på väggen innanför dörren. Har skaffat stora brandfiltar som jag hänger upp från krokar i taket, då avgränsar man området dit svetslopporna kan flyga. Jag brukar avsluta svetsarbetet med att städa upp efter mig och när svetsfogen kallnat så drar jag på lite rostskyddsfärg. Om man inte fått en timme att gå på det viset får man sätta igång datorn i hörnet och dela med sig av sin visdom på Maringuiden :-) En timme brandvakt efter avslutat arbete tycker jag är det minsta man kan begära.

Följer med stort intresse den här debatten. Jag förväntar mig att i vilket ögonblick som helst få läsa om någon som klagar på att något är alldeles åt helvete för mycket lagom :-) Vi som lever ett någorlunda aktivt liv kommer med stor sannolikhet att i något skede störa någon i vår omgivning. Som när jag köpte kåken där vi bor och jag började renovera den. Några gårdar bort bodde en familj med motorintresse. Den då knappt tonårige sonen brände ständigt på med sin motocrosscykel och på vintern med en snöskoter. Far i huset justerar ofta sin tävlingsbil vilket resulterar i ett evigt gasande. Medan jag renoverade huset, innan vi flyttat in tänkte jag ofta på hur det skulle vara för vår treåriga dotter, skulle hon över huvud taget kunna somna om kvällarna? Sanningen att säga så är de här människorna trevliga och hjälpsamma och dottern hade svårare att somna om det var alldeles tyst. Numera händer det att jag torrkör båtmotorn eller dundrar på med den hembyggda trädgårdstraktorn om kvällarna. Jag bidrar alltså till ljudmattan i byn på mitt eget sätt. Ännu har ingen klagat. Och om någon gör det så kommer jag att beakta det nästa gång jag drar igång något högljutt. För att kompensera har jag gjort mitt bästa med att vara någorlunda hjälpsam med sådant jag kan och lånat ut verktyg och redskap om jag ansett det vara riskfritt :-) God grannsämja är guld värd och det är en klar investering i den egna livskvaliteten att värna en aning om den. I hamnen och ute på fjärdarna är det bättre att hälsa glatt på de man möter och ha överseende med deras tillkortakommanden i sjöfartens komplicerade regler, både skrivna och oskrivna. Den dag man behöver hjälp är det inte en merit att ha viftat med långfingret förra gången man möttes...

Kunde vara Särki eller Finnark, de brukar ha den där formen på aktern.

Den var ju byggd med ambition! Himla praktisk att sitta där uppe när man letar en ledig parkeringsruta vid stormarknaden. Hur kommer det sig att fendrar inte är vanliga på bilar? Borde ju vara toppen när man vill undvika att någon i bilen bredvid vårdslöst slänger upp dörren med repor i den egna lacken som följd. Fast det blir kanske lite mycket med att sätta ut och ta in fendrarna för varje liten vända. Det slutar bara med att en del slarvhjon kör omkring med fendrarna ute hela tiden :-)

Bytte kölen nedanom propelleraxeln på min förra snipa. Det var så ruttet att glasfibern släppt från träet. Kapade bort glasfibern och det ruttna träet, snickrade till en ny bit som limmades och skruvades fast. Sedan fasade jag av glasfibern och plastade över alltsamman. Eftersom man döljer det hela i ny glasfiber behöver man ju inte sätta så mycket estetik på hur man fäster nytt trä i det gamla bara formen utåt är snygg.

Vi var tre killar som trailade en båt från Piteå till Umeå förra sommaren. Vi valde nattalternativet vilket visade sig lyckat, nästan ingen trafik så vi hade vägen för oss själva. Har man lite personal så kan man turas om att köra. Bara att ta pauser för att sträcka på benen, kolla däcken och surrningarna tillräckligt ofta. Ett av de mest minnesvärda ögonblicken från den resan var när vi stannade på en p-plats vid vägen, klättrade upp i båten och kokade kaffe. Där satt vi i sittbrunnen och fikade medan långtradarna dånade förbi så båten gungade :-)

Tro det eller ej Oldtimer, jag gillar faktiskt att segla också. Att hala upp textiler på en pinne och låta meteorologiska fenomen dra fram båten är ett behagligt sätt att ta sig fram. Här i östra Kvarkens skärgård är det grunt, stenigt och trångt vilket gör att jag tycker en motorbåt är mer praktisk för en liten kvällstur. Mannen med båten har lagt ut den till försaäljning så han anser tydligen inte att den är helt omistlig :-)

Ber om ursäkt om jag gjort Oldtimer ledsen. Tanken var att det här skulle ske med glimten i ögat, inte mobba olika båttyper, deras ägare och intentioner. En liten bild på min båt finns ju i min profilbild. Oldtimer har min fulla tillåtelse att ge sina åsikter om den, men gör det med glimten i ögat :-)

Smaken är ju som baken, delad. Låt oss i denna tråd pigga upp hösttillvaron med de mindre estetiska båtarna. Att diskutera smak är ju en ständig källa till verbal förströelse. Låt oss ändå hålla det hela på en värdig nivå... Även om jag inte är båtspekulant (just nu när jag skriver i alla fall :-) ) så är det trevligt att slösurfa på säljsajterna och se vad som bjuds ut. Ibland väcks habegäret och ibland är det magen som reagerar. Som i fallet med båten på bilden; hur tänkte den här båtägaren egentligen? Kanske designar han jordbruksredskap på jobbet och tycker att det där med utseende är sekundärt i förhållande till funktionen. I det här fallet väldigt mycket sekundärt. Eller så är bygget ett resultat av många år med stegvis påbyggnad. Kanske har familjens överhuvud bestämt att det inte skall bytas båt, vi får klara oss med den vi har... Det är jobbigt att vara estet...

Jobbar som servicetekniker och brukar använda eltape med något tillgängligt som verkar vara någorlunda rent att sätta mellan såret och tapen. Senast blev det en halv sida ur handboken till en ABB frekvensomvandlare. Den hade ingen någonsin öppnat och sidan 45 var alltså tämligen ren.

Gillar tanken på att använda den motorn, inte minst för det lite exotiska ljud den avger. Torrvikten på 769 kg kan ställa till det en aning. Och det är en motor utan marina attribut som limpor och dylikt. En cheva 350 väger väl sådär 300 kg. Skillnaden på sådär 450 kg kan inverka på gångläget... Tog vikten från : http://www.detroitdieselpartsdirect.com/Documents/detroit-diesel-specs/6V53N-Industrial.pdf

Som sedan länge ur skåpet kommen som verktygsfetischist är jag kanske fel snubbe att svara på det här, jag lever efter regeln att man bör ha tillgång till minst ett exemplar av varje verktyg framställt av människohand sedan industrialismens era började, men.... Om man inte sedan tidigare har några verktyg tycker jag att satsen från Bauhaus verkar vettig. Verktygen är ju inte i toppklass men det känns inte bra när den där riktigt dyra kvalitetsprylen faller över relingen och ner i djupet. Beroende på vilken motor som finns i båten kan det vara nödvändigt att komplettera med blocknycklar i tumsstorlek. Bland annat Volvos bensinare är ju skapta så att allt som sitter i motorblocket är i obskyra tumsstorlekar men ju längre ut från motorblocket man kommer desto vanligare blir det med metriska dimensioner. Senast jag skruvade med min motor och drev passade jag på att sätta alla verktyg som användes under arbetet i en egen box. Då behöver man inte tynga båten med verktyg i dimensioner som inte passar någonstans i båten.

Engelsmännen slutade tillverka motorn i slutet av 1970-talet. De är lyckligvis ganska envisa när det gäller att göra delar till sina gamla produkter så det är knappast helt omöjligt att få tag på det mesta bara viljan finns. Motorn fanns åtminstone i en skåpbil av märket Leyland Sherpa, sällsynt i norden på sin tid och knappast något som ligger i drivor på skrotarna heller. Att helrenovera en sådan motor är knappast vettigt om man inte har starka känslomässiga band till den. När den säger klonk och röken stiger lönar det sig nog att leta fram något modernare att ersätta den med. Enda sättet att undvika haveri är alltså noggrant underhåll. Byt olja, håll den väl kyld och undvik att köra på höga varv. Oljefilter går säkert att hitta, bara att jämföra gängor och diameter på tätningen. Leta bland filter för Morris, BMC, Rover, Landrover, Austin och dylikt engelskt. Impellern hittas säkert också, BMC gjorde knappast egna sjövattenpumpar utan använde typ Johnsonpumpar eller något annat standardmärke. Att beställa delar från England är smidigt och går ofta relativt snabbt. Har använt den här webshoppen ett par gånger till en annan lite exotisk motor jag hade, där hittar du också en manual: http://www.asap-supplies.com/marine/bmc-18-diesel

Det är ju rätt tydligt att det vattensmorda lagret har nötts ut och bara metallhylsan är kvar. Vanligtvis består ju vattensmorda lager av en räfflad gummilik yta som sitter fastvulkaniserad på en metallhylsa. När de här gummilagren börjar nötas och axeln får lite spelrum går det ganska fort att nöta bort resten. Kanske har spolportarna varit igenväxta eller så har man "torrkört" dvs. kört motorn på land (med kylvatten till motorn förstås) med växeln i, de här lagren är nästan lika känsliga för torrkörning som impellerpumpar. Ålder är förstås också en naturlig orsak, inget håller för evigt... Tyvärr är nog det enda man kan göra i det här läget att byta. Om hylsan roterar i sitt läge kan det ju gå att få ut den bara genom att ta bort propellern och få tag i den med en tång efter att ha hjälpt till genom att trycka på via spolportarna. Om inte så skall axeln ut för att komma åt.

Jag har testat det där med fälla som fångar musen levande. Efter första fångsten insåg jag vilket djurplågeri den kontraptionen medför. Vi hade en mus som inrättat skafferi och bo i våran diskmaskin. Skaffade då en sådan där fälla som fångar musen levande. Tyckte det hela verkade humant på något sätt. I efterhand kan man anse att jag borde ha planerat lite bättre. Men det är ju så att i efterklokhetens universitet är vi alla professorer. Klockan 04:15 en natt vaknade min fru av ett himla liv i köket. Och när hon vaknar av ett himla liv varsomhelst så innebär det i allmänhet att jag får ta mig ur Morpheus mjuka famn för att ta reda på orsaken. Det himla livet kom från fällan som slagit igen. Där inne försökte musen nu ömsom stånga och ömsom gnaga sig ut ur sin fångenskap. Jag kan tänka mig hur den kände sig, instängd i något som måste te sig som en mörk likkista utan synliga utvägar. Jag drog på mig morgonrocken och min första tanke var att släppa musen ute på gården. Jag insåg snart att den troligen skulle vara tillbaka inne i huset lika snabbt som jag själv. Där stod jag nu på gården iklädd morgonrock och tofflor och funderade på att släppa musen på granntomten i stället. Det var vid närmare eftertanke helt otänkbart, jag värderar god grannsämja högt. Att åka fast i den situationen skulle inte vara bra. VI har dessutom god sämja i hela byn så enda alternativet verkade vara att gå ut några kilometer längs skogsvägen och släppa ut musen i sitt naturliga habitat. Fast den här husmusens naturliga habitat verkade ju vara våran köksbänk och diskmaskin. Att gå ut längs skogsvägen en mörk höstnatt i duggregn iförd morgonrock och tofflor lockade inte heller. I värsta fall gick man vilse och det skulle ha inneburit att ett helt drev med bybor hade gått skallgång och i gryningen hittat mig frusen och våt iförd grönrandig morgonrock bärande en musfälla. Det var ett scenario som inte tilltalade mig. I det skedet insåg jag att det enda rimliga var att ta djuret av daga. Härvid följde ett resonemang över hur det skulle gå till. Risken fanns ju att om jag bara öppnade fällan i hopp om att få livet av musen när de tittade ut kunde misslyckas. Där ute på gården i mörkret var det ju lätt hänt. Det började bli lite kallt i min lite olämpliga klädsel. Jag gick in i garaget och funderade vidare. Kom fram till att musen måste göras åtminstone medvetslös där inne i fällan, om den rymmer inne i garaget skulle det vara omöjligt att få tag i den mera. I värsta fall hinner den tillbaka in i huset innan jag ger upp letandet. Efter mera tänkande och inre resonemang, under vilket musen fortsättningsvis levde rövare inne i fällan kom jag på lösningen. Startgas. Bara att öppna en glipa i fällan och spreja in tills det blev stilla i fällan. Ether användes ju förr som anestesi. Sedan var det bara att skaka ut musen ur fällan och för säkerhets skull avsluta det hela genom att krossa kraniet med ett välriktat hammarslag. Den sattes föga hedervärt till sin sista vila i soptunnan. Därefter har jag uteslutande använt musfällor som gör processen möjligast kort. Då är den där fjäderbelastade klassikern oslagbar.

Ingen vidare bra ide att tömma ur glykolblandingen till vintern, risken för korrosion är större utan vätska. Däremot är det en bra ide att byta kylarvätskan med några års intervall. På båda våra bilar rekommenderas 5 års bytesintervall. Jag missade det och efter nio år med samma kylarvätska rostade det hål i en frostplugg som satt extra besvärligt till. Min hovmekaniker berättade att glykolen tappar sin korrisionsskyddande verkan med tiden.

Ena mariga kräk de där mössen. Nedan en historia om hur det gick till hos oss för några år sedan. I den andra länken -epilogen berättas om en typ av fälla som först verkar vara en human (eller heter det musman?) lösning men som verkligheten idiotförklarar och avhumaniserar i samma ögonblick som fällan löser ut. https://uupee.wordpress.com/2011/10/20/faunan-i-diskmaskinen/ https://uupee.wordpress.com/2011/10/23/faunan-i-diskmaskinen-epilog/