Faderullan

Tester som den här på Plus och tidningar berättar ju bara hur en maskin är att använda när den är ny ur paketet. Hur länge den håller går knappast att testa på annat sätt än att använda maskinerna i åratal. Att låta ett gäng snickare använda testmaskinerna några månader skulle säkert skilja agnarna från vetet ganska snart.Om man vet att nyköpet antagligen kommer att användas en gång för att sedan ligga på hyllan kanske i åratal kan man kanske satsa på en billig.

Nu händer det grejer! Har vintersemester så det är hårt att hinna med, blev därmed några dagar försenad. Fast det inverkar ju inte på slutresultatet som kungörs i juni. En liten viktökning, 9 gram sedan förra gången. Kanske vattnet börjar hitta vägen nu.

Verktyg som jag använder mycket och länge har under årens lopp sakta bytts ut till lite dyrare märkesgrejer. Te.x u/ringnycklar, jag är inte speciellt stark men lyckades ändå dra av en billig 13 mm nyckel när jag bytte avgasrör på bilen, nyckeln gick av på mitten och jag fick plåstra om knogarna. Därefter köpte jag en sats Bahconycklar. De håller inte bara bättre, de är gjorda i bättre material och är därmed smidigare och ryms bättre på trånga ställen. En gång när jag höll på och byggde en båttrailer kom röken ut tur min gamla trotjänare till vinkelkap, en Bosch. Det var lördagseftermiddag och jag hade både flyt och inspiration så jag drog in till stan för att hastigt köpa en ny kap. Järnaffärerna hade stängt för dagen så jag åkte till ett varuhus. De hade en av de där billiga maskinerna som ser likadana ut men har olika märke beroende på vem som säljer dom. Gern tror jag den hette. Den såg robust och rejäl ut och kostade ju inte mycket så jag slog till. På måndag stod jag i varuhusets kundmottagning. Spärrknappen som låser maskinen medan man byter trissa hade fallit ut. Fick en ny kap utan knot och fortsatte jobba. På fredag stod jag åter vid varuhusets kundservicedisk. Maskinen gick inte över huvud taget. Fick en ny utan knot. Åkte till järnaffären och köpte en ny Bosch som har fungerat felfritt i flera år nu. Den där tredje Gern-maskinen låg i sin oöppnade låda tills grannen ville låna en vinkelkap. Själv har jag inte använt den. Den vibrerar betydlig mer än Bosch'en. Den är tung och klumpig. Manöverknappen är krånglig och trög. Sladden är väldigt kort och den låter väldigt mycket. Den får ligga i sin låda tills grannen vill låna en vinkelkap igen.

Med lite tur har startlåset klarat sig. Testa att koppla loss alla anslutningar till generatorn och se vad som händer då. Batteriet behöver säkert en laddning också, speciellt om du haft så mycket strömåtgång att du har sett rökutveckling :-)

Ser lite ut som att din generator är hädangången. Koppla ur generatorns anslutningar och kolla om saker och ting fungerar normalt då. Troligen är också startlåset sönder. Antagligen har kontakterna i startlåset svetsats samman med följden att generatorns magnetisering har varit påkopplad länge och därmed bränt generatorn. Detta är bara kvalificerade gissningar, svårt att felsöka på avstånd :-)

Har polerat en hel del med min Dewalt exenterslip, både bilar och båtar. Tror det hjälper en del att den är av lite kraftigare modell så det går att ligga på lite även när man kör på lågt varvtal. Så enligt mig om man vill ha en maskin så väjler man en exenterslip med hög effekt så vridmomentet räcker till även när man kör på lågt varvtal.

Nej så får det inte missförstås, jag avsåg inte att vara kritisk mot TS personligen, snarare pedagogisk i största allmänhet :-) Men medge att det är vanligt med frågor av typen: "Vad är det för fel på min motor som inte reagerar på gasen? Har inte öppnat motorkåpan och tittat än, skall åka ner till båten om en vecka vad skall jag titta på då" Det är inte lätt att ge exakta svar på sånt utan i stället får man teoretisera och envar som teoretiserar har olika utgångspunkt, någon utgår från sina erfarenheter med te.x en Evinrude 50 hkr från 1973 någon annan utgår från sina erfarenheter från en 32 cylindrig Wärtsilä rådieselmotor :-)

Bästa medicinen är nog att täta varenda liten springa in mot båten först. Märkte det i bilen när jag monterade bort utrustning som satt monterad på brandväggen. Ett 8 mm hål efter en skruv lämnade otätat, tänkte att det inte skulle göra så mycket. Dessutom var det svårt att komma åt att sätta tillbaka skruven. Resultatet lät som att motorn satt under instrumentbrädan i stället för i motorrummet. Fick plocka bort ljudisoleringsmattan igen och kitta igen hålet och med ens blev bilen så tyst och fin... För att motorn skall få den luft som behövs krävs egentligen inte större luftöppningar i skrovet än sammanlagda ytan av förgasarhalsarna. I praktiken är det naturligtvis väl snålt men man skall inte överdriva. Med motorrummet som tryckutjämnande kammare är rimligt små öppningar ändå att föredra om man vill hålla ned ljudnivån. Med små öppningar blir lufthastigheten på ingående luft till motorrummet hög vilket motverkar att ljudvågor kan pressa sig ut. Som vanligt är allt summan av en massa kompromisser...

Skulle också gissa på brända kontakter i startlåset i första hand. Sedan kanske det är dags att kolla anslutningarna till startmotorn och generatorn, därefter jordanslutningen till blocket. Och så en pekpinne: Det som borde stått i TS's första mening i första inlägget kom nu i andra meningen i trådens sjunde inlägg. Kunde vi inte lära oss att berätta vilken typ av båt och motor frågan gäller redan i första inlägget? Som det nu framställdes visste ingen annan än trådskaparen att det gällde en Yanmar YSE fram till att det nämndes långt nere i tråden. Ingen kunde gissa sig till det utan fick utgå från att det kanske gällde en Scania V8, en Volvo AQ115, en Evinrude utombordare, en Göta från 1953, en tändkulemotor eller kanske en Monark 45. Därför blev svaren inledningsvis gissningar. Vill man ha exakta svar baserade på fakta skall man inleda med väsentliga fakta.

I somras var det en 510 med 350 V8 till salu i Finland. Vattenlinjen började se lite absurd ut med den motorn, aktern låg väldigt lågt. Fast 175 hp är nog vad man får betrakta som ett vettigt max. Redan med den motorn sitter nog toppfarten inte i gasreglagets ändläge utan mellan öronen på föraren :-)

Om båten inte är ombyggd så sitter nog drevet på den höjd det skall. Båttillverkare brukar i allmänhet ha ett bra hum om vilka kompromisser som fungerar för de allra flesta. Sea Ray har tillverkat båtar mellan 16 och 65 fot ungefär. En liten ledtråd på var i det spannet din båt befinner sig skulle vara hjälpsamt. Lite som att fråga på ett Ford-forum utan att berätta om det gäller en Ford KA från 1999 eller en Crown Victoria från 1958 :-)

Det dilemmat slipper man helt om man använder bara en slangklämma :-)

Containers är byggda för att vara möjligast vattentäta, de skall ju skydda varorna mot väta under sina färder över haven. Gummipackningarna runt dörrarna läcker naturligtvis när trycket blir för stort men om dörrändan sjunker under ytan först bildas en luftficka, en normal container väger ett par tre ton och beroende på vad den innehåller kan varornas flytkraft räcka gott och väl för att hålla containern flytande. Småvaror är ju ofta inpackade i hermetiskt tätade plastförpackningar, ibland omöjliga att öppna av mänsklig hand utan hjälp av eggverktyg. Så ointagliga paketeringar måste ju stå emot havsmiljön i åratal.

Så har åter en bister och kall vintermånad förflutit. Förra vägningen den 31 januari vägde delarna 2908 gram. Vore det här ett bantningsprogram skulle det utbrista jubel för nu väger delarna ett gram mindre, 2907 gram. Får nog skriva skillnaden på vågens toleranser men i stora hela håller sig vikten tydligen konstant. Nu åker delarna i baljan igen och så kollar vi ånyo om en månad.

Har tittat på en sån en gång i tiden, någon affär blev det inte då. Men Syrjäsuo-varvet är känt för robusta byggen av god kvalitet. På finska båtforum verkar det råda konsensus om att den är långsam och rullar. Fast det gäller ju alla snipor. Vad gäller motorer lär tumregeln vara att allt under 35 hkr är väl klent men 50 hkr räcker gott och väl. Länk till säljsajten nettivene där det finns några till salu. https://www.nettivene.com/albatross

Mellan de märken som nämnts är det obetydliga skillnader i prestanda, pålitlighet och egenskaper. Det jag tycker du skall ha som kriterium är vilket märke som har bäst verkstad i din närhet. Om motorn fallerar är det tråkigt att behöva ta sig långa vägar för att ta den till en verkstad som kan märket. Motorn kan vara tillverkad i Långbortistan men servicen skall vara lokalproducerad :-)

Om en drevtillverkare kräver att deras drev endast får köras med deras egna olja borde man ju inte köpa deras drev till att börja med. Om grejorna inte klarar av normal användning utan specialprodukter som inte kan köpas närmsta mack är det något som är grundläggande fel. Så är det väl nu inte när det gäller Volvo Penta, att oljan fyller vissa krav räcker. För min egen del ber jag att få upprepa mitt mantra: "Det är ingen idé att spara genom att köpa den absolut billigaste olja man kan uppbringa." Varför då? Jo, vi kan ta min båt som exempel. Kollade på den lokala bildelsbutiken som säljer ett eget mycket förmånligt märke och vanliga etablerade märken som funnits på marknaden i decennier. Den dyraste fyraliterskanister av märkesmotorolja kostar 59,90€. Kvalitén på den oljan är hästlängder över vad min gamla B18 behöver, den är kanske rentav olämplig. Den dyraste lämpliga oljan för min B18 kostar 24;90€/4l. Att tanka min sjuttioliters bensintank full kostar i dag ungefär 100€. Det betyder att en årsranson av motorolja kostar en fjärdedel av en full tank bensin. Med det perspektivet inser man snabbt att även om motoroljan var dubbelt dyrare så är dess inverkan på hela säsongskostnaden en fis i Sahara. Det här leder till mitt andra mantra: "Allt som har med båten att göra som kostar mindre än en tank bensin är skitbilligt" Mitt råd är alltså att det räcker gott och väl att köpa en olja av ett etablerat märke som fyller specifikationerna. Faktum är dessutom att de flesta båtägare byter olja som gått löjligt lite timmar i förhållande till vad oljan klarar, det gäller både drev och motor. Vill man vara lite grön så använder man oljan tills den nått sin maxlivslängd, minus lite marginal förstås. I de flesta fall är det då fråga om åratal, i vissa fall decennier...

Olja luktar alltid illa när den värms upp, diesel i särklass. Vi hade tidigare en oljekamin i sommarstugan. Den fylldes på via ett lock upptill. Spillde man en endaste droppe på delarna som blev varma var det ett himla gno att torka bort den innan kaminen tändes. Om man inte fick bort allt stank det i stugan ett bra tag efteråt. Samma är det med motorolja som hamnar på motorns varma delar. Hygien är en hederssak, bara att tvätta och torka varje skrymsle av motorn. Motortvättmedel på en trasa och sedan avsköljning med vatten om det är möjligt. Annars är det trasa som gäller... Avslutningsvis en doftgran av valfri odör :-)

Det kan bli lite lustigt hur det där med riktad automatstyrd reklam yttrar sig ibland. Jag som bor i Finland ser riktad reklam på finska på maringuidens sidor när jag sitter hemma med den egna uppkopplingen. På jobbet vars internettrafik av någon anledning kommer ut på nätet via Danmark så blir reklamen på MG dansk. I något skede blir det rent av humoristiskt, som när det diskuterades bordsgenomföringar och den finska reklamen plötsligt blev inriktad på köksbord :-) Ecovolt då? Vem vet? Kanske är det någon form av faskompenseringsapparat. Eller så är det bara en raktigenomkopplad bluffdosa. Kompensering av reaktiv effekt har man ju bara glädje av om man har stora anläggningar med motordrifter eller gammaldags lysrörsarmatur med drosslar, försäljningen av sådan har dock fasats (hehe) ut för länge sen. Nätstörningar från motorer har också minskat under årens lopp eftersom man ofta använder frekvensomvandlare vilka numera ger en rätt störningsfri. belastning. Med öl kan förklara det mesta, naturligtvis också reaktiv effekt. Till höger i bild en typisk kompenseringsanläggning.

Kollade på pod-motorer för något år sedan. I många fall hittade man något finstilt om att de inte rekommenderades för saltvatten. En del rekommenderade inte heller att motorn är ständigt sjösatt. De här motorerna verkar oftast vara avsedda för sjöar där förbränningsmotorer är förbjudna. Oftast sjösätts båtarna bara medan de används. Värt att kolla två gånger innan man klickar på"order". Ladda ner manualen, oftast framgick de här begränsningarna inte i nätshopen men nog i manualen. I övrigt borde en svängbar pod-motor vara helt underbar när det gäller tystnad och manövrerbarhet.

Jag har ett gammalt 110 s-drev på garagevinden. Det har legat där bara för att finnas tillgängligt ifall jag vill göra mig en elbåt med s-drev. Jag borde leva till ungefär 130 bast för att hinna med allt jag tänkt mig... Jag tycker att man utan tvekan skall ta bort den övre vinkelväxeln och ställa motorn vertikalt för att slippa förlusterna från åtminstone en vinkelväxel. Så ser ju proffstillverkade eldrev ut också.

Fördelen med att bygga eldrift med det man råkar ha till hands just då är att det är mycket enklare att byta komponenter i en eldrift än att byta en dieselmotor till en annan. Man kan byta själva elmotorn enkelt utan att behöva bygga om hela systemet. När batterierna kommer till vägs ände kanske en ny generation som är mycket effektivare har hunnit utvecklas. Kolborstar kan förresten hålla mycket länge. Mycket beror på hur släta ytor de går mot. Att hålla korrosionen borta från ytorna så de inte sliter på kolen är viktigt. Kan inte påstå att det blev många timmar körda med mitt experiment med en roddbåt, nederdelen av en Tomos utombordare, åtta anläggningsbatterier och en dc-motor från en löpmatta. Borstmotorer är inte lika ljudlösa som PM-motorer så inne i båten lät det lite som en hushållsmaskin. Fast sett och hört från stranden så gled båten fram med en spöklik ljudlöshet. 4,5 knop med åtta seriekopplade 45Ah batterier gav mera räckvidd än man gitter sitta i en liten roddbåt. Fast den båten var ett ett kul projekt och sedan dess har tankarna på olika elbåtsprojekt kommit och gått. Går och drömmer om en gammal segelkatamaran att bygga om till eldrift med en massa solpaneler på taket. Är det någon som har en gammal DaCapo eller Belo liggandes någonstans?

Håller med. Det här scenariot beskriver egentligen resultatet för en helt sjunken båt med dålig ytbehandling. Det bästa man kan få ut av det här experimentet är att räkna ut ytan och vikten på sin båtbotten, den del som är i ständig kontakt med vatten och sedan dra bort det från båtens totala vikt. Även då ger det här experimentet ett slutresultat där man haft slagvatten i båten upp till vattenlinjen. I praktiken är det alltså få som kommer att ha konkret nytta av det här experimentet. Men man kommer att få en fingervisning om hur stor vatteninträngning man som sämst kan ha i ett glasfiberlaminat. Hade ju lite planer på att göra en balja med perfekt gelcoatyta på utsidan och heltäckande topcoatyta på insidan och låta den flyta i ett kärl liknande det jag nu använder. Det blir dock inte av i vinter eftersom en sådan provbit måste få härda fullständigt i månader för att inte avdunstande komponenter i laminatet skall kunna påverka resultatet. Kanske gör jag den baljan samtidigt som jag är i lamineringstagen senare i vår och så gör vi en ny följetong nästa vinter. Tålamod är en dygd :-)

Det intressanta nu är om vikten ökar vid nästa mätning. Om inte så skulle det betyda att det finns en mättningsgrad när vatten inte tränger längre in i laminatet. Spännande tider.. Under tiden ägnar jag mig åt den här:

Nu har första månaden i vattenbad gått. För en månad sedan vägde de torra bitarna 2893 gram I dag efter att först har runnit av och sedan omsorgsfullt torkats med handduk väger de 2908 gram Alltså en viktökning på 15 gram. Nu åker de i baljan igen så vägs de på nytt sista februari.