Faderullan

Sträckan i sig är väl inget problem. Tricket är att ha ett par kompisar med sig som dels är kompetenta, mogna och tålmodiga nog att tura om vid ratten. Dessutom behöver de ha social kompetens nog för att hålla sams ett dygn. Att köra båten på natten minskar omaket med trafiken. Turerna vid ratten görs upp så att den som nyss körde sover i baksätet medan en håller chauffören sällskap med lågmält samtal 😀 Om bilen har en farthållare som fungerar vid tillräckligt låg hastighet är det en bonus, alla farthållare fungerar inte vid så låga hastigheter...

Kulla 485 R kanske? Bildgoogla på "kulla båtar"...

Kanske det är med båtarna som med dopp i grytan hos familjen Svensson i det där julprogrammet; ingen äter ur den men "DEN SKALL STÅ DÄR!" Båten skall ligga vid bryggan oberoende om man använder den eller inte... För min egen del har jag börjat skjuta upp sjösättningen till efter midsommar. Insikten kom efter att ha satt ut båten redan i mitten av april ett år. Jag var jättenöjd! Så tidigt hade isen inte gått på många år! Sedan stod båten i stort sett oanvänd fram till mitten av juni. Det råkar sig så att i min familj infaller morsdag, födelsedagar, skolavslutningar och en massa annat i veckosluten under maj och början av juni. De få veckoslut som är tillgängliga brukar regna eller blåsa bort. Det kan ju vara så med alla båtar som ligger i hamnarna också, de där veckosluten när inget annat står i vägen är sista slutligen rätt få och då kan man ha otur med vädret. Båten som ligger bredvid min i hamnen sjösätts troget i slutet av maj och tas upp första helgen i september. Jag har aldrig sett ägaren till den båten och den ligger där vid bryggan och blir dammig. PS Filosofisk betraktelse: Min farfar och farmor var båda industriarbetare på sextiotalet. Då jobbade man även halva lördagen (Finland). När de gick till jobbet på lördagsmorgonen var stugväskan packad och togs med. När visslan blåste kl 12:00 gick de ner till båten och vevade igång den encylindriga Wickströmaren och tuffade iväg på tretimmarsresan ut till stugan. Minns inte att jag som liten parvel någonsin skulle ha upplevt att de verkade stressade. I veckorna hann de sköta hemmet, facklubben, dansa på onsdagskvällen, hjälpa barnen med läxorna, vara sociala med släktingar och vänner. I dag när vi har betydligt mindre arbetstid, flextid, digitala hjälpmedel, båtar som gör farfars stugresa på en halvtimme, generellt bättre ekonomi och alla förutsättningar till en storartad fritid så hinner vi inte med någonting längre. DS

Om du vill ta till dig tillmälet så bjuder jag på det. Du vet själv bäst vem du är :-) Jag ingår också i ett gäng som är sjukt duktiga yrkesutövare och vi lämnar ingen kund i sticket. Det var inte det jag menade med att prioritera ned. Vi jobbar fö. inte med privatkunder över huvud taget, det är inte en sån bransch. Det jag ville ha sagt är att det finns kunder som man aldrig får nöjda, man kan göra vad de begär, lämna arbetsrapporter som inte lämnar en minsta detalj onämnd och kanske föreslå att i förbifarten fixa fel de inte visste (förstod) att de hade på sin anläggning. Det är när det skall bestämmas vem som åker på Petimeter-gnällspikens uppdrag blickarna i teamet blir undvikande och "nja det är mycket nu" hörs. Att göra det där lilla extra hos en sådan kund kanske lämnar under mycket moget övervägande, man får ju inte den snubben nöjd ändå... Man får liksom acceptera att det här med att äga grejer kostar tid och pengar. Ingen skillnad om det gäller båten, bilen eller sommarstugan. Ibland blir man helt enkelt tvungen att ge grejerna den tid och pengar som krävs. Är man inte beredd på det finns alltid Blocket.se

Skulle aldrig börja käbbla om en sträcka på 15 Nm. Med tanke på att 15 NM inte är någonting alls när man efter reparationen drar iväg på en nöjestur helt utan mening eller mål. Man måste ha perspektiv. Jobbar med servicejobb "i en helt annan bransch" och när petimeter-gnällspiken ringer hamnar hens bekymmer lätt ner på priolistan... Petimeter-gnällspiken tror att hen kommer någonstans här i livet med intensivt gnäll och höga krav på allt i minsta detalj. Kan inte vara mer fel...

Spännande att följa. Snyggt mönster på fleecen också. Torde vara första gången i mitt liv jag kommenterat tygmönster på ett båtforum 😀

Topcoat är precis lika vattentätt som gelcoat som finns på de flesta båtar. Det där med hur mycket vatten som glasfibern drar i sig är behandlat i ett nästan vetenskapligt experiment. Sök på forumet på "vatteninträngning i glasfiber". Efter att ha läst det så lovar jag att i TS's fall så duger det mycket väl med topcoat 😁

För att återgå till problemet med plottern... En enkel och tämligen billig lösning som man kan låna från bil-hifi-världen. De brukar ha en rejäl kondensator kopplad vid förstärkaren för att jämna ut korta spänningsfall och intermittenta förbrukningstoppar. Kunde kanske funka med plottern också. De här kondensatorerna finns att köpa där man handlar bilhifiprylar.

Går nog att ge den båten några år till med glasfiber. Om du är noggrann och håller insidan torr när båten inte används kan den hålla länge än. Skrapa och slipa bort färgen där du lägger glasfibern annars finns risk att färgen reagerar mot polyestern och börjar bubbla eller släppa senare.

Jag körde en säsong med en expanderdyvika i det hålet. Inte att rekommendera kanske men jag hade med en i reserv....

Nej du Bhemac, jag får lov att hålla mig till vad som ryms i verkstan hemma på gården. Och jag har inte tillgång till så där mycket personal. Fast en himla fin båt blev det. Två sådana skulle man ha! (Man behöver inte hålla igen när man drömmer) Det här blev ett lagom stort projekt när det blev en halvtimme över medan baslådan ångade på: Ett par bockar som är justerbara och går att fälla ihop så de är platta. Lite restvirke, M10 gängstång, lite skruvar, en kedja och en stunds pyssel... Basning nummer två lyckades bättre, nu är listerna basade och den ena är fastlimmad med epoxi.

Precis! En sån där som ser ut att vara från fyrtiotalet men är tillverkad på åttiotalet fast körupplevelsen är som från trettiotalet 🙂 Har ägt en sån där själv, men när den var på väg in i garaget för lite diversefix insåg jag att den stod på randen att bli ett till hobbyprojekt. Och projektkön är lång, jag borde bli 130 år för att hinna med allt på den listan. Så jag sålde den, ibland ångrar jag mig en aning men som Citroënförare och därmed bortskämd med mjuk och behaglig gång så inser jag snart att det bara är värdestegringen jag saknar från den bilen, och kanske lite av den där ålderdomliga charmen. Men sådan har jag själv så sakteliga börjat utveckla så det behövs ingen bil för det 🙂

Jag brukar sjösätta med min lilla skåpbil, en Fiat Scudo, den väger kanske 1500 kg tom. Funkar utmärkt. Båten med trailer väger ungefär lika mycket. Det viktigaste är att ha handbromsen i skick och komma ihåg att dra åt den 🙂 Vår andra bil, en Citroën C5 är faktiskt ännu bättre vid sjösättning än skåpbilen. Vikten är ungefär den samma men den gashydrauliska fjädringen gör att man kan höja och sänka dragkroken efter behov. Min vagn är obromsad och jag brukar backa ner hjulen så pass att naven inte blir blöta, sedan höjer man fjädringen och plötsligt har man tippat upp framändan på trailern en hel del vilket naturligtvis ger en bra vinkel för att få båten att rulla av. Att ta upp är en helt annan femma. Med skåpbilen funkar det om man har med sig personal med avsevärd kroppsvikt. Man kan sitta tre framme i bilen och med välnärda passagerare får man nog vikt på framhjulen för att få upp båten. Enklare är att ringa brorsan som har en Toyotajeep som antas vara tillverkad strax efter att Noah körde upp arken på torra land. Det närmaste man kan komma en traktor och ändå få köra i landsvägshastighet... De som inte har en brorsa med en traktoraktig Toyota känner antagligen någon som har en lite större SUV eller något annat fyrhjulsdrivet åkdon med signifikant dragförmåga. Den där killen som brukar dra en litania som den här ungefär: Joooduvet, denhärhartrehundrahästarochsåärdenchippadtillfyrahundra. Här drar han andan och fortsätter; Fyrhjulsdriftenärfanimejdetsmartastesomnågonsinvaritkopplattillfyrahjul. Hiiiihhhhh (han drar in luft för att fortsätta) EngångbogseradejaguppenScaniagrusbilsomhamnatiettkrondike,närhanvarpåvägenigenmärktejagattjagintehaftifyrhjulsdriften! Hiiiiihhh! Innan han hinner börja skryta om den otroligt minimala bränsleförbrukningen kan man slänga in; Du, jag har något att bita i för din bil. En riktig utmaning! Du vet jag har ju en ganska tung båt som skall upp i dagarna....

Det stämmer att koldioxidhalten i atmosfären varit hög tidigare. Men forskningen visar ju också att ökningen aldrig har skett så snabbt som den gör nu och den accelererar dessutom. Jag kan ta ett talande exempel från mitt jobb, jag jobbar med fastighetsautomation. Besökte en kund nyligen. Deras fastighetsskötare hade lagt märke till att ventilationen för ett auditorium aldrig gick ned till halvfart. Byggnaden är från slutet av nittiotalet och var ganska långt framme med tekniken för sin tid. I auditoriet finns mätning av CO2 med en rumsgivare på väggen. Funktionen är att när CO2-halten i utrymmet stiger så skall ventilationen byta från lågfart till högfart. Nu gick ventilationen ständigt på högfart vilket irriterade den energimedvetne fastighetsskötaren. När jag började kolla inställningarna visade det sig att gränsvärdet för när ventilationen skall växla till högfart var inställt på 500 ppm. Med hysteris på 100 ppm så skulle alltså ppm-värdet sjunka under 400 ppm för att ventilationen skulle gå ned till halvfart igen. Och en CO2-halt under 400 ppm ser vi inte längre. Det är första gången i min karriär jag varit tvungen att justera fastighetsautomatiken pga. klimatförändringen. PS Det här exemplet visar också hur kvaliteten på elektronik har försämrats under årens lopp. CO2-givaren var visserligen bytt, kanske två gånger tidigare. Men elektroniken och den logikcentral som fanns var de ursprungliga från 1998. Grejer som varit igång 24/7 sedan dess. Fast nu blir det troligen byte av grejerna ändå, man får inte reservdelar längre så om logikprocessorn ryker så blir det bråttom att bygga helt nytt...

Jag tog till snikvarianten, krokodilklämmor och blompinnar. Synkroniseringsklockor används för att justera in spjällen så att alla öppnar exakt samtidigt. En enklare (och billigare) metod är att fästa någonting långt på spjällaxlarna så att man kan se exakt när spjällen börjar röra på sig. Jag fäste blompinnar på krokodilklämmor som klämdes fast på spjällen. De långa blompinnarna gör att man ser när spjället börjar röra sig och det är lättare att se om alla spjäll rör sig samtidigt. Det finns väl i princip bara tre inställningar man kan göra på de där förgasarna; spjällens stoppskruvar, tomgångens blandningsskruvar och spjällens synkronisering. Man börjar med spjällens stoppskruvar. Man skruvar ut dem så att de inte påverkar spjället, sedan skruvar man in dem så att de börjar påverka spjället och ett varv till. Sedan kan man ställa in reglageaxelns medbringare så att alla spjäll börjar öppna samtidigt; man drar på gasen lite och ser på pinnarna när de börjar röra sig. Sedan justerar man klämmorna på reglageaxeln, gasar lite , justerar mer, gasar lite och justerar.... ja så där håller man på en god stund. När alla blompinnar reagerar i exakt samma ögonblick är man klar. Fördelen med den här metoden är att motorn inte behöver vara igång. Tomgångens blandningsskruvar är lite olika på olika generationer av förgasare. principen är ändå att man skruvar in dem i botten, mycket försiktigt, man drar inte åt alls, fingertoppskänsla är vad som gäller! Drar man åt för hårt blir det märken på nålarna som därmed är förstörda. På mina förgasare skruvades blandningsskruvarna ut ungefär 1 ½ varv. Har sett modeller där det är mycket fler varv. Sedan är det bara att repa igång motorn och låta den gå varm. Därefter justerar man tomgången på blandningsskruvarna. Ett kvarts varv åt gången och exakt lika mycket på alla förgasare tills man har rätt varvtal. Tändningen skall naturligtvis vara rätt justerad i det här läget, annars justerar du tomgången en gång till efter att du har justerat tändläget...

Jag har grunnat en del på problematiken med hur forskare får sin finansiering. Det finns helt enkelt inget sätt att finansiera forskning så att den blir oantastlig från alla håll. Det man kan ha som riktlinje är vem som har mest att vinna på att forskning pekar åt något visst håll. Vem har något att förlora? Skulle våga påstå att fossilbränsleindustrin har enorma summor att förlora på att världen går mot en mer fossilfri framtid. Därmed stöder gärna de forskning som förminskar problemen med co2. Gärna också på ett sådant sätt att det inte framgår att finansieringen kommer från de stora olje- och kolbolagen. De som har något att vinna på en framtid med mindre fossila bränslen har inte på långt när samma resurser. Ännu.

Det är viktigt att som mediakonsument filtrera lite. Man måste komma ihåg att om kvällstidningarna skall ha sina klick så måste de ta i lite. När en forskargrupp (det är ytterst sällan en ensam forskare står bakom en rapport) ger ut sitt material så är journalistens första fråga: Om den här forskningen stämmer, vad är då de värsta scenariot om det riktigt skiter sig? På det kanske forskaren svarar att det värsta tänkbara scenariot är högst osannolikt men redogör ändå vänligt för konsekvenserna enligt det. Och det kör journalisten på. Och vi läser och förfäras. Ordet larmrapport används på samma sätt som man när man förbereder sina läsare för SNÖKAOS om det ser ut att kunna snöa så mycket att man kanske måste sopa av vindrutan på bilen lite lätt innan man åker till jobbet. Man måste alltså lära sig se förbi vinklingarna i media och försöka läsa mellan raderna. Är man mer intresserad än så kanske man kan leta fram forskarrapporten eller läsa om den på mer seriös media än kvällstidningarna. Som vanlig dödlig med arbete och andra fritidsintressen har man helt enkelt inte tid att fördjupa sig i allt som körs ut. Men vem som helst förstår att om 8 miljarder människor inte ägnar sig det minsta åt återhållsamhet med utsläpp och nedskräpning så går det illa rätt fort.

Listerna fick sitta i spänn några dagar och nu besiktigades resultatet. Man kan säga att det lyckades till 50 %. De klenare listerna som skall sitta på insidan lyckades fint. De grövre som sitter på utsidan blev sådär. Jag tog vad som fanns hemma på lager, resultatet blev att virket sprack, lite för kvistigt och inte kärnvirke. I efterklokhetens universitet är vi alla professorer... När nu listerna skall sitta där i åratal och jobbet att göra om och göra rätt bara tar ett par timmar i anspråk så kan man lika gärna göra om jobbet. Det måste vara lite filosofi och tidsperspektiv ibland. Var till brädgården och plockade, lyfte undan och ställde rentav till med lite oreda i listhyllan innan jag hittade vad jag skulle ha. Hittade lister som var ur kärnan och så kvistfria som möjligt. Nu blir det nya tag... PS; En av Biltema-skruvtvingarna klarade inte jobbet, den gick av. Var in och reklamerade i dag, fick en ny utan protester. 2,60€ hade den kostat och kanske kunde man låtit bli att reklamera för en sån obetydlig summa men rätt skall vara rätt :-)

Det verkar som att en höna är praktisk, frukostägg på köpet liksom. Hönor klarar rentav världsomseglingar: Monique

Tackar tackar :-) Onnittelut Suomessa betyder Gratulationer i Finland Onnittelut suomelle betyder Gratulationer till Finland Har finska som andra språk och ändelserna är jobbiga för mig även om jag pratar finska så gott som dagligen. Fast nu är det glädjeyra! Lite för kallt vatten i fontänerna ännu så det blir att hitta på något annat sätt att fira :-)

Om inte motorn låter illa från ventilerna skulle jag också låta ventiljusteringen bero till hösten när båten är upptagen. Då har du hela vintern på dig att fixa eventuella avbrutna bultar. För att undvika det skulle jag utöka verktygsarsenalen med en rostlösare och inte minst en bra gasbrännnare att hetta upp kärva bultar och muttrar med. Det är en utmärkt träning av självbehärskningen att lära sig värma innan man drar av någonting 🙂 Rostlösning kan man spreja på redan några dagar innan man ger sig på jobbet, man kan till och med ta en sväng via båten bara för att spreja på mer och låta oljan gosa med gängorna länge och väl.

Och betvingat! Biltema i Vasa har lite glest i lådan för små tvingar just nu...

Dags att basa trälister. Baslådan är ihopspikad av lite granbrädor, överraskande tät trots att det bara är sågat råvirke. Det ryktas att ånggeneratorn har tjänat som en del av en hembrygdsanläggning. En timme skall det få ånga på...

Vetcha dö slipar bort topcoatin tär dö skarvar gaambäl å ny glasfiber? Glasfibre fastnar int på topcoatin, int na lieng i alla fall 🙂

Det är inte unikt för Maringuiden, alla forum har medlemmar med olika nivå på kunskap och färdigheter. En del kan inte tänka sig annat än att köpa nytt. Andra lindar om sin generator hemma på köksbordet med begagnad lindtråd från en gammal ABB-motor. Man får som trådskapare ta att det kommer svar från alla synvinklar. Det är sällan man kan göra ett entydigt sammandrag av svaren man får i diskussionen som uppstår. Det blir ungefär så här: En tämligen nybliven medlem har ett problem med sin motor. Utan att nämna vilket märke, om det är en utombordare eller inombordare, utan att ens först har öppnat på motorkåpan ställs sedan en fråga och kanske ett eget förslag på hur problemet kunde lösas. Vad tycker forumets allvetande om det? Jo så här: 1. Googla för helvete! 2. Att lösa problemet på det sättet är livsfarligt, alla kommer att dö! 3. Det är olagligt. 4. Någon har en bekant vars moster minsann är advokat (inom företagsjuridik) och hon hävdar bestämt att det visst är lagligt. 5. En skriver ett långt inlägg där vederbörande omständligt och ibland på ett underhållande sätt förklarar att hen inte har något svar på trådskaparens dilemma. 6. Följande inlägg handlar om hur miljövidrig en sådan lösning är. 7. Svaret på det är att det är så få som gör på det sättet att det i praktiken inte har någon som helst miljöpåverkan. 8. Två gamla forumrävar tar upp någon gammal dispyt. 9. En föreslår järntråd. 10. En annan hävdar då att man måste använda rostfri järntråd. 11. Nästa hävdar att det banne mig heter syrafast järntråd. 12. Där är det läge för någon att påminna om att inte köpa den syrafasta järntråden på Biltema. 13. Nästa ser det som en omöjlighet att kalla syrafast ståltråd för järntråd. 14. Någon yngling under 65 menar att järntråd är stenålders och rekommenderar buntband. 15. Följande inflikar att det i så fall skall vara väderbeständiga märkesbuntband, annars blir det livsfarligt och alla kommer att dö. 16. Då är det läge att påminna om att man skall använda dubbla buntband och lägga dem så att låsningarna är på varsin sida. 17. Buntbanden skall i alla fall inte köpas på Biltema! 18. En av de gamla forumrävarna lämnar forumet efter ett ilsket sista inlägg. Trådskaparen har vid det här laget suckat djupt och lämnat sin tråd och forumet åt sitt öde. Två dagar senare är den gamla forumräven som lämnade forumet i vredesmod tillbaka under ny pseudonym. Femton år senare är det någon ny forummedlem som frågar hur TS löste sitt problem eftersom vederbörande har samma problem...