Faderullan

Jag har använt vanliga hyllplan med melaminbeläggning, de är slätare än plywood. Vaxa på bara så funkar det utmärkt.

Fem knop är över skrovhastigheten på en 490 lång båt. Vattenlinjen är dessutom kortare än så, du får nog räkna med spannet 3 - 4 knop som realistiskt. En v-bottnad båt med tvär akter är inte lättdriven i de hastigheterna så min gissning blir 86 lbs. De är kanske svåra att få tag på för 12 volt dock. Om du tänker köra länge så rekommenderar jag en modell med steglös elektronisk hastighetsreglering, de är mer energieffektiva. De där billiga motorerna med fem hastigheter fram och tre back har en tendens att bränna kontakterna i reglaget när man kör länge.

Kanske blev det ett halvt syftningsfel där. Jag menade att om inte den som sålde båten kunde säga vilket märke och modell det var skulle åtminstone jag vara lite misstänksam.

Går det att se något på typskylten till vänster om motorn? Annars borde väl den som sålde den till dig veta. Om inte så borde du inte köpt båten.

Sitter det inte en typskylt där till höger om motorn?

Tycker mig känna igen former från Nykarlebyvarvet Svenfelt / Nykra. De hade en liten HT-modell som liknar på din båt. Överdelarna brukar kunna utvecklas med åren men skrovet ser bekant ut. Lyckades inte hitta några bilder på nätet. Men det brukar vara så med grejer som tillverkades före internet uppfanns.

Lite vattenkyld är den ändå. Men bara riggröret från avgasporten under cylindern och nedåt. När motorn är igång i vattnet trycks vatten in av propellern i "näsan" under kavitationsplattan. Vattnet leds genom ett rör inne i riggen upp till avgaskröken som syns under cylindern. Vattnet blandas med avgaserna som kyls ner. Trots att motorn är luftkyld är det klokt att ha den i en vattentunna när den provkörs på landbacken. Kör man länge utan vatten blir riggen så varm att färgen på den mörknar. och tätningarna mellan axeln och växelhuset bränns med följden att det börjar läcka in vatten i växelhuset.

Om motorn körts så lite av förra ägaren och kanske inte mycket alls de senaste åren kan det finnas avlagringar från bensin som sakta avdunstat i förgasaren. Avlagringar i förgasaren brukar ha en tendens att sätta sig i tomgångsmunstycket som förstås är mindre än högvarvsmunstycket. Antagligen är det därför din motorn går fint på högre varv men inte på tomgång. Om ingen har ingen varit och skruvat på inställningarna tidigare så det är inte lönt att börja där, det är lätt att få det fel och då får man pilla på justeringarna länge innan man har det rätt, speciellt om man inte har motoröra 🙂. Steg ett är enligt mig följande: Om motorn går ens någorlunda kan det faktiskt räcka med att köra en tank med alkylatbensin som brukar ha en förmåga att lösa upp lättare avlagringar i förgasaren. Det skulle jag testa först. För mig har det funkat på gamla trädgårdsmaskiner och en och annan snurra också. Om det inte hjälper så blir det att skruva. Vet inte hur din förgasare ser ut men om det är lätt att få loss flottörhuset, den lilla "koppen" nertill på förgasaren så kan man kolla om det ligger något annat än ren bensin i det. Om inte flottörhuset är helt fritt från skräp är det bara att börja putsa. Det finns sprej speciellt för att rengöra förgasare med om du inte har tillgång till tryckluft att blåsa rent med.

Volvo_Pentas svar kan te sig en aning oartigt men med tanke på hur en del skräppostfilter fungerar kan det finnas ett korn av sanning i det. Skräppostfilter filtrerar ofta bort material som kommer i stora mängder från samma avsändare. Jag vet inte hur filtret i telias webmail fungerar och hur det hanteras men det brukar gå att göra inställningar i de här filtren för att själv välja undantag som släpper fram mejl från en viss avsändare. Den mailservice jag använder har en möjlighet att markera om meddelanden som automatiskt hamnat i skräpmejllådan, man kan välja ett av mejlen och "Markera som icke skräppost". När man gör det hamnar följande mejl från samma avsändare i vanliga inboxen.

Fenomenet är typiskt åtminstone för äldre Buster S. Lasta tyngre i fören brukar hjälpa (be sambon att flytta sig längst fram. På ett diplomatiskt sätt dock 🙂 ) En vanlig lösning för de som har för lätta sambos brukar vara sk. Smart Tabs. DVS trimplan som inte är styrda utan har en fjäderbelastad cylinder: Smart Tabs Watski Självklart kan man använda "riktiga" trimplan också men Smart Tabsen är betydligt billigare.

Rattaxeln är konisk så det skall nog gå att dra av ratten. Ett sätt är att sätta dit muttern men dra inte åt den, lämna den någon mm från ratten. Dra ratten hårt utåt samtidigt som du ger axeln/muttern ett stadigt slag, förslagsvis med en rätt tung hammare, då brukar den lossna. Du behöver minst tre armar när du gör det här så en assistent är att rekommendera om du inte är skapt med tre eller fyra armar . Om inte det funkar blir det att använda avdragare. Även med den är tekniken att spänna åt den och sedan knacka med hammaren på avdragarens bult.

Solpanelen är av den tunna typ som man limmar på underlaget. Här är den limmad på en plywoodskiva som täcker utrymmet där batterierna och den övriga tekniken sitter. Gångjärn i framkant så hela sätet går att fälla upp, naturligtvis med gasfjäder så den hålls öppen medan man letar efter grejer i förvaringsfacken på båda sidor om batterierna :-) Panelen håller att stiga på och det går utmärkt att sitta på den när man ror. Lite försiktig får man förstås vara så man inte repar den men den har klarat sig fint i flera år vid det här laget. Har fästen för årklykorna vid förtoften också. Där ror man om man har en passagerare :-)

Så är det nog. Det har hänt mig att jag sökt ett produktnamn på google och hittat någon webshop som sett ut att ha produkten. När man sedan sökt i deras sajt så finns produkten inte. Det verkar helt enkelt som att produkten tagits bort ur sortimentet men den hittas ändå "utifrån" av sökmotorer.

Jag började med läsglasögon och efter några år när synen på långt håll försämrades gick jag över till progressiva. Hade inga problem med övergången till progressiva. Snarare var det en lättnad när man inte hade glasögonen i fickan där de endera krossades eller föll ut när man lutade sig framåt, i pannan därifrån de föll när man lutsde sig framåt eller där man råkade lägga dem och glömde var. Nu när de hänger på näsan hela tiden och man vet var de är och hålls dessutom på plats.

Jag tycker det där ser ut som att man haft bråttom när första lagret matta lagts och laminatet har inte blivit tillräckligt väl pressat mot gelcoaten i formen. Slipa rent, spackla, måla med topcoat.

Den eviga kompromissen bra roddbåt mot bra motorbåt. Jag har en glasfiberbåt som är en avgjutning av en gammal träbåt. Den är antagligen tänkt för rodd och segling men den har också en liten akterspegel. Den har en köl på 7 - 8 cm och är tämligen bred midskepps. Jag älskar att ro den här båten. Den är lättrodd och kursstabil även i sjögång. Man vänder den på rätt kurs, tar sikte på något landmärke som hålls mitt över aktern, sedan är det bara att ro och då och då vända på huvudet så man inte ror på stenar och svanar och annat som kan komma i vägen. Den funkar utmärkt med en 3 - 4 hästars snurra, mer än så är onödigt. Jag kör den med en 60 lbs elmotor som med lätthet drar upp den till skrovhastigheten på sådär 4 knop. Mitt-toften är täckt av en 100 w solpanel som laddar 2 st 100Ah batterier som sitter under solpanelen.

Epoxy fäster på många material. Men finns det färgrester kvar vet man aldrig om de är kompatibla med epoxy, har man otur börjar den gamla färgen reagera och man får bubblor och elände och får börja om från början

När jag läser det här kommer jag att tänka på den förträffliga boken"Liftarens guide till galaxen". Där ville man ha svar på den ultimata frågan om universum, livet och allting. Det lakoniska svaret från den kolossala superdatorn blev "42". Ingen förstod svaret. Om man inte förstår svaret på en fråga, behöver det inte vara svaret det är fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd,

Vilken praktisk liten jolle! Ryktet om träbåtars snara död efter att de fått en glasfiberyta är starkt överdrivet. Det viktigaste att komma ihåg när man lägger glasfiber på träbåten är att det fortfarande är en träbåt och skall skötas som en sådan. Många tror att det nu är en glasfiberbåt slutar sköta sina båtar. En så liten båt är rätt enkel att lägga glasfiber på. Det viktigaste är att få bort all färg från ytan. Finns det färg eller fett kvar kommer glasfibern att släppa. Runda av alla hörn och kanter så det är lättare att få mattan att böja sig runt dem. Eftersom båten är så liten skulle jag kosta på mig att använda epoxy snarare än polyester. Epoxy fäster så mycket bättre i plywooden. Vill man jobba lite mer så gjuter man av den gamla träbåten, man använder den helt enkelt som mall. Då slipar man och polerar båten, lägger gelcoat och några lager glasfiber och kläcker en ny båt som håller i decennier.

Fälgrengöring är väl mest avsedd att rengöra fälgar med 😀 Testa med båttvättmedel eller oxalsyra i stället. Kom ihåg att din båt är gjord i ABS-plast så lösningsmedel som aceton och dylikt är inte bra.

På en del motorer fungerar bensinpumpen med tryckvariationerna i vevhuset. Om det har gått hål på membranet i bensinpumpen kan bensin läcka in i vevhuset den vägen.

Man måste också understryka att resultatet från mitt experiment med skrovbitarna motsvarar en illa ytbehandlad båt som ligger helt sjunken under ytan ett halvår. I normalläget utsätts bara en liten del av båten konstant för "ytkontakt" med vattnet. Så länge gelcoaten på botten är hel blir viktökningen över en säsong procentuellt enormt mycket mindre än i mitt experiment. Det skall också sägas att den vetenskapliga nivån på utförande inte riktigt höll akademisk nivå

Måste skärpa mig med korrekturläsningen och ta kål på den där #€%#€€% autocorrect 😀

Sedan har vi påfundet med testkrav av båtar från -95 eller tidigare, vilket är en rekommendation från Båtunionen, vilket en del kommuner har uppfattat som en "lag"......genomlyser frågan i morgon. En båtklubb har även ansvar för annat än den enskilde båtägarens rättigheter. Ponera att klubben en dag behöver muddra sin hamn. Om någon får för sig att vara noggrann kan det bli problem med var man skall deponera muddermassorna om de innehåller stora mängder gifter. Ett sådant scenario bli överkomligt dyrt för en vanlig båtklubb. Då är det betydligt mer rättvist att klubbens medlemmar fixar sina bottnar och deponerar avfallet korrekt. Det handlar trots allt bara om några kilogram som kan tas om hand mycket enklare än tusentals ton med bottenlera. Och om man inte har renslipat hårbotten på tre decennier så är det nog dags ändå...

En båtklubb eller en kommun kan likväl kräva att medlemmarnas båtar fyller krav som klubben eller kommunen har. Detta kan vara krav som är strängare än lagstiftningen dock inte tvärtom. Lagen skall ses som ett minimikrav.