Faderullan

Poängen med ett förnyat elsystem är att man på en gång slipper alla korroderade anslutningar, säkringshållare och brytare. I en båt med ett par decennier på nacken har fukten gjort sitt med alla de där grejerna. Håller med Bhemac, man kan kanske gå ner i dimensionering på en del av kablaget med tanke på att LED-belysning och annan utrustning kräver betydligt mindre strömstyrkor än förr. Kom bara ihåg att dimensionera säkringarna enligt kabeldimensionen. Fick en tankeställare på det där med hur jämförelsevis grov kabel vi tenderar att dra i våra båtar för ett tag sedan. En kompis hade monterat dragkrok på sin bil och jag hjälpte till med att koppla elkontakten. När man börjar rota i elsystemet på en tämligen modern bil så känns plötsligt 0,5 mm2 grovt. Ser mest ut att vara 0,25 mm2 till baklyktor, blinkers och bromsljus. I båtar verkar somliga vilja köra 2,5 mm2 till lanternor som drar några få watt.

Här i Finland var vi på väg mot en båtskatt för några år sedan. Det var partiet Perussuomalaiset (motsvarar ungefär Sverigedemokraterna) som stod för förslaget. Det var därmed inte några miljöambitioner som var den drivande kraften bakom lagförslaget. Det var egentligen inte någon ambition att dra in massor med pengar till statskassan heller. Partiledaren Timo Soinis främsta drivkraft var nog någon form av populistisk avundsjukeskatt. Det framstod ganska tydligt av hans utsaga: "Herrojen huvikuunarit ja juppiskootterit pannaan verolle", fritt översatt: "Nu beskattar vi herrskapsfolkets nöjesskonare och juppieskotrar". När lagförslaget stod klart kunde man ana att det fanns en tanke av progressivitet i beskattningsmodellen. Mellan 100 - 300 € per år skulle det bli beroende på båtens längd och motorstorlek. Lustigt nog kunde det gå så att en styrpulpetbåt med en lite större snurra skulle bli lika dyr i skatt som en femtiofots flybridgebåt. Lagen gick inte igenom. Det var i stort sett bara perussuomalaiset själva som röstade för. De andra partierna hade tagit till sig kritiken från skatteverkets tjänstemän som räknat ut att kostnaderna för att hålla igång byråkratin skulle kosta mer än intäkterna. Minns inte att det skulle framgått hur hög båtskatten skulle behövt vara för att den skulle genererat inkomster som var större än administrationskostnaderna. Men var och en kan ju kontemplera över faktumet att 100 - 300 € per båt inte skulle ha räckt till, hur stor borde skatten vara per båt då? Då förenklas det hela ändå av att Finland har ett båtregister med information om båtens mått och motorstorlek. Om vi övergår till kronor, skulle 5000 kr per år och båt räcka eller pratar vi summor över 10000?

Symptomatiskt för videorna med den där kontraptionen är att det spegelblankt. Föreställ er att veva fram den där gummijollen och korrigera vindkast samtidigt. Små jollar där man sitter baktill är notoriskt vindkänsliga, speciellt i sidvind. Fören vänder dit vinden vill, att kompensera det med den där är knappast lika enkelt som det är med ett par åror. Det är garanterat enklare att ro en jolle med roddaren i mitten som kan kompensera för vind och ström rent instinktivt med årorna samtidigt som man ror. Dessutom kommer man knappast långt innan man blir trött av den ensidiga vevröreösen och får byta sida och veva med andra armen. När man vevar den där så använder man i stort sett inga andra muskler än ena armens. När man ror fördelas rörelsen över båda armarna, magmusklerna och ryggen vilket gör att man kan hålla på en god stund. Sätter man sig på ett glidsäte kan man använda benen dessutom. Jag tycker att traditionell rodd är en fin motionsform, man använder många muskelgrupper och om man har en båt som glider någorlunda lätt går det fort att hitta en rytm som man kan hålla i timtal om så behövs.

Som finne är jag inte riktigt insatt i hur det fungerar i Sverige. Här har man kunnat dra oregistrerade redskap efter bilen, te.x bygglyftar, vedsågnings/klyvningsmaskiner och diverse annat. Det som varit specifikt för de här är att de är just redskap som inte är avsedda att transportera saker med. Kanske är det så med era svenska 30-efterfordon också, de är avsedda för ett visst ändamål? Det finns väl inte vanliga "låd"-släpvagnar för "styckegods" som 30-vagnar? Det innebär ju att ett efterfordon som är avsett för att transportera en båt inte får användas för annat. Men; eftersom de här 30-släpen inte är registrerade så kan man ju ändra användningsområde på dem efter behov. Så om man har en såg monterad bakpå enligt min modell och använder den som sågverk så kan man köra med den :-)

Körde byggmaterial till stugan på det sättet. En gammal båt som låg och skräpade sattes på trailern och iväg till byggvaruaffären. Där inhandlades allehanda byggmaterial som lastades i båten. Sedan var det bara att sjösätta och bogsera ut till ön. Frågade en gång en polis jag känner hur lagligt det är. Svaret var att så länge man håller sig under viktgränserna för bil och släp och allt är fastsurrat så är det ok. När jag körde bräder på båttrailern stoppades jag en gång av polisen. De hade sinsemellan en inlevelsefull diskussion om huruvida man får köra annat än båtar på en båttrailer. De ringde och kollade med någon mera insatt som svarade att så länge vikt och surrning är ok så är det bara att köra. * Allt detta här i Finland, kan vara annorlunda i andra länder. Verkar inte vara helt integrerat det här med släpvagnar inom EU eller ens Norden.

Ergonomin är en av de större fördelarna, behöver bara hantera stockarna en gång, när man drar upp dem på trailern. Frammatningen fungerar nästan av sig själv om man lyfter stödhjulet fram på trailern så högt det går, då rullar stocken fram, förutom de mest knotiga förstås. Någon klyv har jag inte, bara en huggkubbe med ett bildäck fastskruvat. Behändigt att bara plocka däcket fullt och så går man ett varv och klyver. Inget faller på backen och man spar på ryggen när man får ta en famn ur kubben och lägga direkt i stapeln i stället för att plocka upp det från backen. Sågverket/trailen står så att de sågade kubbarna rullar rakt fram till huggkubben. Lat med resultat sa min granne en gång :-)

Det finns nog en hel del snygga amerikanska båtar. Och det finns skandinaviska fulingar likaså. Skönheten sitter i betraktarens öga 🙂

Numera används vår båttrailer för rena båttransporter två gånger om året, det blir kanske 13 mil per gång. I övrigt så står den bara där. Trailern har tidigare byggts om så att det går att köra lite virke på den också, ett tvärstag svetsades fast framtill så man kan köra sexmeters virke utan problem. Det funkar ju med ved också. Man kan dra upp tyngre stockar via kölrullen och om det är riktigt tungt kan man ta vinschen till hjälp. Det var då jag kom på att såga klabbarna direkt på trailern. Jättebehändigt! Man bara rullar ut stocken över aktre rullen och sågar. Lite meckigt var det med motorsågen och att dra fram stocken allteftersom. Dessutom fanns inget mothåll så veden blev lite olika lång. Man vill ju ha snygga vedstaplar. Resultaten blev den här ställningen som man monterar i trailerns centralrör och fäster med kölrullens axel. Produktutvecklingen fortgår. Ett skydd för kedjan skall till så man inte sågar knogarna av sig om man snubblar eller handtaget går av. I och för sig så stannar sågen när man släpper av handtaget men ändå... Handtaget har också kortats av betydligt sedan videon togs: Självklart finns det en video också🙂

Ser ut som att plywoodskivan inne i akterspegeln är blottlagd i botten och glasfibern längs kanten i aktern är bortnött. Att kludda på Plastic paddings glasfiberspackel håller kanske för ett par gånger när man puttar båten i sjön och drar upp den. Skulle nog slipa fram ren glasfiber, spackla jämnt med glasfiberspackel och sedan lägga några lager glasfiberremsa med polyester. Om man vill piffa kan man stryka topcoat över. Men om båten behöver bara ett par säsonger går det nog utan också. Det här är kanske ett par timmars jobb spacklets torktid inräknat...

Om du lyfter på luckan i aktertoften borde du komma åt att se roderhylsans infästning i botten. Rodehylsans infästning kan eventuellt lossna eller spricka om båten gått på grund eller pallats upp vårdslöst så att den stått med mycket vikt på köljärnet precis under rodret. De flesta båtar har en skiva i botten av utrymmet som går att lirka upp då kommer du åt att se stävlagret. Kan ju läcka runt det också.

Kanske bäst att ta reda på var läckan är innan man börjar reparera. Börja med att smaka på vattnet, är det regnvatten eller havsvatten. Botnia 23'an är ju inte självlänsande så regnvattnet hamnar nere i kölsvinet hur man än gör. Ser att det finns en länspump, fixa så den fungerar. Det är lättare att hitta läckan när det är någorlunda torrt i kölsvinet. PS Om båten är av årsmodell 1988 - 1989 kan det hända att jag har varit med och byggt den. Låter vara osagt om det är en bra eller dålig sak 🙂

Problemet är att vi i nivå 4 inte köper våra varor och tjänster av de i nivå 1utan av de i nivå 2 och 3. Man skall komma ihåg att de i nivå 1 inte bara bor i fattiga lågt utvecklade länder, en mycket stor del av dem lever i länder med inbördeskrig eller i krig med något grannland eller rena rovdiktaturer. Vi kan köpa hur mycket billig skit som helst utan att hjälpa de mest utsatta. För att hjälpa de som lever i nivå 0,5 gäller U-landshjälp, utbildning och framförallt fredsarbete.

I min ungdom hade jag en kompis som såg hur en civil polisbil (liten stad, alla visste vilken bil som var den civila polisbilen) körde förbi honom på motorvägen i tydlig överhastighet. Eftersom polisbilen vid tillfället inte varken tutade eller blinkade ansåg min kompis att det också för honom borde vara ok att köra överhastighet eftersom polisen också gjorde det. Han tryckte ner gaspedalen på sin Ford Taunus och följde efter. Kompisen lärde sig något under de påföljande månader han cyklade och åkte buss; bara för att någon annan beter sig tokigt är det inte nödvändigtvis ok för alla andra att göra det. På den tiden kallade vi det för klantighet. Numera heter det whataboutism. Jag kan i princip rättfärdiga vilken som helst av mina tillkortakommanden och dumheter med att det minsann finns en annan som gör likadant eller ännu värre....

Inte lätt att räkna ut det när man bara i allmänhet försöker minska på sin konsumtion. Det enda jag har helt på klart via bilens besiktningsdata är mina årliga körkilometrar med bilen. Det var också lite av min poäng, vi behöver inte sitta med kalkylatorn och fila på decimalerna, en minskning är en minskning och en minskning är av godo för klimatet och miljön. Tråkigare för marknaden men den klarar sig nog ändå...

Utmärkta tips från Peter K. Det man ofta missar i debatten är att det går att MINSKA, man behöver inte SLUTA. När ytterligheterna debatterar blir det ju lätt polariserat. Många har insett att lösningen på det mesta inte innebär att man går till ytterligheter utan att det mesta går att förändra med måttliga åtgärder om många gör det. Det är ingen poäng i att några få helt överger bilen eller båten. Den stora miljövinsten finns i att alla tänker efter lite och gör smartare val. Själv har jag t.ex.. minskat min bränsleförbrukning med 30 %. Jag behövde inte köpa en ny miljöbil för det, jag bara planerar och undviker impulskörning. Tidigare var det lätt hänt att man hoppade i bilen och åkte in till stan för att handla skruv när det tog slut under kvällens projekt. Numera lägger jag det på minneslistan och åker via skruvaffären på hemvägen från jobbet. Stannar till för att handla mat på samma gång. Samma sak med rött kött, Det gick enkelt att minska på det också. I stället blir det några vegetariska måltider per vecka. Samma sak där alltså, det gick att MINSKA utan att SLUTA. (dessutom mår jag av någon anledning bättre efter det draget...)

Ivecos motorer, liksom de allra flesta andra båtmotorer är baserade på bil och lastbilsmotorer. Du kan alltså hitta bilar med samma motor som sitter i din båt. Iveco är nära besläktat med Fiat så din motor finns antagligen i gamla Fiats personbilar och skåpbilar. Dessutom samarbetar Fiat med Peugeot och Citroen. Flera skåpbilsmodeller säljs både av Fiat, Peugeot och Citroen. Jag äger själv en Fiat Scudo, samma bil finns som Citroen Jumpy och Peugeot Expert. Om du håller dig till en motor ur samma motorfamilj kan du antagligen återanvända avgaslimpa, oljekylare, värmeväxlare och annat som hör till marinversionen. De flesta motormodeller finns i lite olika versioner när det gäller effektuttag. Skillnaden sitter i kamaxlar, storlek på ventiler, dieselpump och eventuellt turbo. Att hålla sig till samma märke betyder att det är troligt att bultmönstret passar direkt på backslaget. Å andra sidan är backslaget sällan gjort av Iveco utan man använder standardmodeller från olika tillverkare, Hurth, Borg-Warner osv. Sätter du in en starkare motor kan en naturlig konsekvens vara ditt backslag blir för klent och du får jaga tag på någonting lämpligare. Ett propellerbyte är också ganska oundvikligt om du ökar effekten. Att konvertera bilmotorer kräver nog att man är händig och gör jobbet själv om man skall spara pengar. En lite medkörd dieselmotor ur en bil är svår att komma över för rimliga pengar. Att renovera en mycket medkörd motor gör också att kostnaderna och mängden jobb skenar iväg. Det finns konverteringssatser för de vanligaste dieselmotorerna att köpa. Man behöver åtminstone en avgaslimpa, vattenpump och en oljekylare. Eftersom de flesta någorlunda moderna motorer har aluminiumlock så behöver de en värmeväxlare för sötvattenkylningen. Att kyla blandmetallmotorer med saltvatten leder ofelbart till galvanisk korrosion. Att svetsa avgaslimpan själv är möjligt men kräver svetskunskaper och materialkännedom om syrafast stål eller aluminium. Har själv gjort en i svartstål med rör och vinkeljärn, den var det inte mycket kvar av efter tre säsonger :-) Slutsatsen är att du skall vara beredd på att skruva själv om kalkylen skall hålla och hitta en motor som det redan finns marineringsdelar till. Mitt råd är att leta fram en begagnad båtmotor med backslag i ett paket. Klart enklaste bytet.

Hybro kapar tråden med lite principiella tvåtaktsspörsmål men varför inte? Min encylindriga Seagull från 1964 skall ha 10% oljeinblandning i bensinen. Inte bara för att smörja utan för att oljan tätar glidlagrena. Moderna flercylindriga tvåtaktare däremot har rullager och lagersäten gjorda i halvor med en öppen tätningsring. I yttre axeländarna används naturligtvis packboxar av vanlig modell. För att slippa förklara i text sätter jag in en bild från Marineengine.com (borde vara ungefär TS's motor) som beskriver hur det ser ut. Man behöver alltså inte dela vevaxeln för att få dit delarna. För Jeppes del kan det vara intressant att se hur tillgängligheten på delar till hans motor ser ut så kan man från sajten se att vevaxlarna till den motorn (om jag letat fram rätt motor) är på utgående och kostar i dagsläget 1000 $, ett lager 102 $/st, vevstake 110 $, packningssats 124 $. Räknar man då med att det enda vettiga om man skruvat sönder motorn är att byta samtliga lager så är det lätt hänt att det inte riktigt är lönt. Har man då dessutom lite skador på vevstakar och kolvar spårar det ur rätt fort...

Försöker igen... Med en motor i den prisklassen är det svårt att klara en vettig kalkyl om man för den till en verkstad som gör jobbet på timdebitering och som byter delar enligt vad som behövs. En verkstad som är mån om sitt rykte vill inte göra några halvmesyrer heller, därför byter de allt som kan fallera inom överskådlig framtid. Det går inte att avgöra vilka delar och åtgärder som behövs förrän motorn är nedskruvad i sina beståndsdelar. Vid det laget har verkstaden satt minst en halv arbetsdag på demontering. Det är först då som man kan summera vad som behövs och vad det kommer att kosta. I det skedet kan insikten komma att det här är inte lönt. Då får man likväl betala för det jobb som gjorts och man får med sig en tråkig hög delar hem. Därför ar enda sättet att kanske klara kalkylen att skruva själv. Det kräver inga ekonomiska resurser att skruva sönder motorn som just nu ändå är värdelös. Det krävs bara utrymme att jobba i och din egen tid. Eftersom båtsäsongen börjar vara över finns det ju massor av tid och att mecka båtmotor är också båtliv 🙂 Med motorn nedskruvad är det lätt att avgöra om den är värd att åtgärda. Är den inte det så har du inte förlorat något i det här skedet. Om den är värd att fixa är det "bara" att beställa delar. Om du dessutom har ett kontaktnät som gör att du får eventuellt slip- och svarvjobb gjort till kompispris så hjälper det naturligtvis. Om det här inte verkar lockande så är mitt råd alltså att spara din trasiga motor och köpa en fungerande likadan, då har du ett reservdelslager som kan hålla dig igång på ett rätt billigt sätt.

Att ha någon att göra jobbet innebär sannolikt att killen på verkstaden har rätt, det blir dyrare än att köpa en likadan fungerande motor. Gamla tvåtaktsutombordare är inget investeringsobjekt precis. I sig en fördel när du letar en ny motor. Som motorn står just nu är den förstås värdelös. I det läget är det ingen skada skedd att skruva sönder den. Om du har tur så är inte vevaxeln repad, fast det brukar de bli om lagret har skurit. Då skall den slipas till nästa överdimension. Att slipa vevaxlar är inte gratis det heller och dessutom gäller det att få tag i lager som är överdimensionerade. Om du fortfarande har tur så är lagerfästet i blocket oskatt, fast det brukar de inte vara om man kört en stund med klonkande motor. Är du fortfarande en riktig turkille så är vevstaken oskadd, fast det brukar de inte vara om de har fått klonka omkring ett tag med glappt lager. Förutom ovanstående incitament för pessimism så har du antagligen dragit av några skruvar på vägen in till motorn innersta och dessutom hittat en del korrosion. På din motor brukar vattenskölden i avgaskammaren vara så gott som borta vid den åldern. Mitt råd om du är en händig kille med begränsad båtbudget: Köp en likadan motor som den du har. Skruva sönder den gamla och spara allt användbart från den; växelhus, tändsystem, förgasare och allt annat löst. Då har du reservdelar för ett tag framöver. Om du är en måttligt händig kille med större budget: Skaffa en nyare eller ny motor och hoppas på det bästa. Om du är en ohändig kille med obefintlig båtbudget: Bli någon av de ovanstående 🙂

Var och en av oss kan ju tänka tillbaka på hur man själv var funtad som sextonåring. Ganska få av oss hade med stor självsäkerhet hållit tal på engelska inför världens toppolitiker utan att staka sig eller känna sig åtminstone en aning nervös... Det är verkligen rörande hur många äldre män som så hjärtinnerligt oroar sig över våra ungdomars utbildning. Om man verkligen vill göra skillnad på det området kan man kanske prata med den lokale högstadierektorn och erbjuda sina tjänster som stödperson för problemungdomar på hemorten 😀

Vilken båtmotor som helst av vilket märke som helst som fyllt trettio år är en chansning. Det är en gammal motor hur du än vänder på det. Tänk bara hur tex. en Saab eller en Volvo från 1989 ser ut och hur många sådana ser du längs vägarna numera? Skulle du köpa en sådan och räkna med att den är pålitlig? Till skillnad från ovanstående har jag egen personlig erfarenhet av gamla Evinrude :-) Hade en Evinrude 50 från 1983 fram till för fyra år sedan. Den användes mest till att köra till och från sommarstugan och utflykter i skärgården. den användes således flitigt under hela isfria delen av året. Det var en trotjänare av rang. Enda felet under de år jag hade motorn var när CDI-boxen valde att ge upp, lyckligtvis precis när jag kom in till bryggan. Fick paddla sammanlagt två meter :-) En ny box kostade 190 €, tog kanske tio minuter att byta den. Sålde båten för några år sedan och ser den på sjön lite då och då. Fortfarande med samma motor. Har några gamla båttidningar från slutet på 1980-talet där man testat motorer av olika märken. Skillnaden i förbrukningen mellan de olika märkena är egentligen försumbar. En drar mera vid ett visst varvtal en annan drar mer vid ett annat varvtal. Snittförbrukningen vid normal användning skiljer därför minimalt. Som sagt var. Vilken båtmotor som helst av vilket märke som helst som fyllt trettio år är en chansning. Det som avgör är att den under hela sin livstid har haft tillgång till kylvatten, tvåtaktsolja och regelbundet kontrollerad växelhusolja. Att impellern är bytt med någorlunda regelbundenhet innebär inte bara att den säkert fungerar. Om man inte byter den tillräckligt ofta så korroderar skruvar och motoraxlar fast med resultatet att man får värma loss avbrutna skruvar när man väl kommer sig för. Rostfria skruvar i aluminiumlegering har en tendens att fastna alldeles fantastiskt. Packboxarna i växelhuset kan vara dåliga efter trettio år men är relativt enkla att byta. Om priset på båten är rätt kan det vara en helt ok affär. Motorn kan fungera några år till och under tiden kan det löna sig att stoppa undan lite för att köpa en nyare, kanske rentav en fyrtaktare. Vilken fyrtaktare är då bäst? Bara att använda forumets sökfunktion och du har att läsa och kontemplera hela vintern utan att bli så mycket klokare :-)

För den som vill experimentera och öva på det där med sugtömning finns nu möjligheten att ropa in en helt egen sugtömningsanläggning. Om man har stora behov (hmmm) kan man släpa den efter båten och således slippa sökandet efter en anläggning, den kan helt enkelt följa med under hela säsongen 😀 https://kiertonet.fi/ajoneuvot/veneet-vesikulkuneuvot/septivene--imutyhjennysalus-31377

Att motorn smäller i förgasaren beror knappast på tändläget eftersom det är en tvåtaktare. Tändläget måste vara alldeles åt h***'te fel för att det skall tända när kolven är i ett sådant läge att kolven har öppnat insugsporten. Kolven är ju långt nere i cylinderloppet när insugsporten öppnas. Om ingen mixtrat med stagen mellan förgasare och tändplatta så är det osannolikt att tändläget skulle hamna så gravt fel. Om brytarspetsarnas är slitna eller feljusterade så ändras däremot tändläget. För litet gap ger senare tändning och för stort gap ger tidigare tändning. Med andra ord så borde tändläget vara ok när brytarspetsarna är rengjorda och rätt justerade. Skulle felsöka på bränslebrist i det läget i stället. Om motorn stått länge innan du började använda den så har du antagligen lite skit och avlagringar i förgasaren (förgasarna?). Kan vara en god ide att kolla bränslepumpens membran också, klokt dock att skaffa ett nytt innan du öppnar bränslepumpen, ett gammalt membran lär vara rätt skört eftersom de inte åldras med värdighet även om de inte används.

Startmotorn kommer att gå. En klassiker är att felsöka motorn i timmar då den drar runt men inte startar. Sedan är det någon som kommer på att nödstoppen är på :-)

Åhh, blott fem år! Ja, det sätter ju det hela i ny dager! Vilka prominenta personer har plötsligt upptäckt detta och gått ut med sitt stöd på sistone då? PS och helt OT: Detta lär vara mitt tusende inlägg på Maringuiden. Till 99,9 % har de handlat om båtar och båtliv. Mest för att lugna Peka och Bsven lovar jag att det här inlägget är sista undantaget :-)