Faderullan

Efter en sommar med elmotor på min nybyggda båt Nöulon! skulle jag aldrig återgå till förbränningsmotor på en liten roddbåt eller jolle. När jag sätter ett skarv på rorkulten så jag kan sitta på mittoften kommer jag upp i dryga 4 knop. Båten som kopierades när den här byggdes kördes med en Monark 4, med den kom man kanske upp i 5 knop. Den där ena knopen kan gott bjuda på bara för njutningen att glida fram ljudlöst över vattnet. Ärligt talat började vattnets skvalp mot skrovet irritera en aning :-) Motorn jag använder köpte jag begagnad av en nyfrälst sportfiskare som skalade upp sitt fiskande och bytte från insjö till hav. Motorn är en Sunelexe 58 lbs. Enligt specsen skall den dra 51 A men enligt min Victron batterimätare drar den som mest 35 A på full fart, alltså en effekt runt 430 W. Torde stämma bra eftersom man kan köra fyra timmar utan att komma alarmerande lågt i laddning, brukar lova en timme körning när man gjort en fyratimmarsresa, jag har 200 Ah batterier. Fyra timmar är ändå mer än vad man normalt orkar sitta i en roddbåt med bara en kapokk-kudde som komfort. Mitt normala åkande är en halv sjömil till vassviken där gäddorna alltid nappar, där kan man sitta och glida längs vassen på lägsta hastigheten hur länge som helst. Har skaffat en propeller med lite större stigning för att se vad som händer med strömförbrukningen och farten då. 4 knop börjar ändå antagligen vara skrovhastigheten på min båt. Om skillnaden i fart inte blir märkbar återgår jag till den gamla propellern. PS Att glida fram ljudlöst har sina nackdelar också. En vacker sommardag kom jag glidande runt en udde. På en brygga bakom udden satt en man med blicken drömskt riktad mot horisonten. I ena handen hade han en kaffekopp och i mungipan en cigarrett. Min plötsliga och tysta uppenbarelse orsakade en tappad cigarrett och utspillt kaffe. Jag bad om ursäkt i förbifarten. Första gången jag under gång för motor kunnat kommunicera med någon på en brygga i samtalston och ändå vara tiotalet meter ut i vattnet. Borde kanske hänga en koskälla i stävöglan när man är ute bland holmar och skär...

SY 34 slutade väl produceras innan CE-märkning blev ett krav? Även om det var så så är CE-märkningen ett intyg på att båten uppfyllde vissa regler när den såldes som ny. SY 34 slutade väl produceras på mitten av 1980-talet så man kanske inte behöver slå på stora trumman av den orsaken längre. Skulle ändå låta huvudsäkringen och huvudbrytaren byta plats så att huvudbrytaren är närmast batteriet. Egentligen har det en närmast akademisk betydelse men man vet ju aldrig hur sakerna placeras i förhållande till varandra rent fysiskt i båten. Det syns ju inte på ett kopplingschema.

Tanken med H-balkar fungerar säkert. Axlarna är en annan fråga. Husvagnsaxlar har knappast bärförmåga nog för 4-5 ton båt även om man använder två. Dessutom måste man ju räkna in vagnens egenvikt i totalvikten som axlarna skall hålla. I TS fall blir totalvikten alltså minst 5,5 ton. Boogien från en skogsvagn eller något annat traktorsläp är säkert ett bättre val. Problemet är att hitta något sådant begagnat, jordbrukare brukar hitta användning för sina begagnade axlar själva. En skogs/stockvagn är lite för hög om man skall få på båten direkt ur vattnet. Lösa nav som svetsas in i axelrör är rätt billiga och finns i olika viktklasser. Framaxlar från lastbilar brukar ofta användas på båtvagnar. Man svetsar helt enkelt fast lederna så hjulen inte svänger. Lastbils framaxlar är ju lite nedsvängda vilket gör att vagnen inte blir för hög, då behöver man inte backa ut traktor och allt i sjön för att få upp båten.

Jag kan lätt hålla med om att den urin som undslipper fritidsbåtar direkt i havet är försumbar rent proportionellt. Dels för att de flesta större fritidsbåtar har tömbar septitank som kan hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Båtar som är så små att det inte ryms någon form av toa är så nätta att det går att ta iland för att göda en gran när behov uppstår. Största delen av utsläppen från de här båtarna hanteras antagligen och förhoppningsvis på rätt sätt. Slutligen torde de som pinkar direkt i havet vara en rätt liten del av hela fritidsbåtsflottan. Sedan kan man ju filosofera lite över raols utmärkta kalkyl. Utslaget över hela Sveriges kustlinje håller kalkylen i sig. Men vi vet ju också att det finns betydligt fler fritidsbåtar per kvadratsjömil i tex. Stockholms skärgård än vad det gör längs Norrlandskusten. Punktbelastningen blir naturligtvis större i båttäta områden. Fast på andra sidan, om det är mängder av båtar inom synhåll kanske man inte slänger snorren över relingen 🙂 Angående resonemanget från Seawolf om att även om Sverige helt upphör med sina utsläpp så är svenskarna så få att det inte har någon betydelse. Tycker inte att det resonemanget håller. Enligt Worldometers finns det på vårt gemensamma klot 235 länder. Av dessa är 144 stycken mindre än Sverige med sin befolkning på strax över 10 miljoner. Enligt Seawolfs resonemang behöver alltså inte något av de här 144 länderna bjuda omvärlden på några restriktioner i utsläpp, de har ju så få invånare. Globala problem måste hanteras globalt. Både kloakutsläpp, sopor i havet, övergödning och CO2 är globala problem men det går inte att komma undan för att ett land har en relativt liten befolkning...

Vinkelkap med grov flapdisc är effektiv men dammar helt okontrollerat. Städade garaget med lövblåsaren efter den manövern... Eftersom det finns en Fein så är den nog det bästa redskapet, speciellt om du har dammsugaranslutning. Deltaskivan med diamant/karbid jobbar bra i glasfiber och gelcoat och är lätt att kontrollera så man inte orsakar ojämnheter. Har testat Mirkas Abranet på min Fein med goda resultat men Abranet kräver nog att man har dammsugaranslutning som drar ut dammet igenom nätet, annars sätter nätet igen rätt fort och tappar fullständigt effekten. Finns för övrigt en billig "handjagare" till Abranet som har dammsugaranslutning, slang medföljer. Den är lite tystare att använda än kombon slipmaskin och dammsugare 🙂

Vore det en dum ide att fästa röret i båten med någon form av gummidämpning emellan? Tänkte att vibrationerna inte skulle föras över till skrovet och orsaka stomljud på det sättet.

Ju förr desto bättre 😀 Börjar också fundera över om delarna som sätts in i grejor från början håller betydligt högre kvalitet än vad man köper som reservdelar. Impellrar är ett bra exempel men också annat. Bilen jag kör i jobbet kördes 50000 km innan första halvljuslampan gick. Köpte ny, råkade tom. vara samma märke. Höll 20000 km...

Den gröna båten på bilden i min avatar har två flyttankar. Räknade lite på volymen i dem. Sammanlagt 150 liter blev det, alltså flytkraft motsvarande 150 kg. Båten som är gjord i glasfiber med stålram väger jämnt ett ton. Inverkan från flyttankarna skulle med andra ord innebära att båten kanske sjunker snett neråt i stället för rakt ner. För att få flytkraft tillräckligt för att hålla båten på ytan när den är vattenfylld skulle det behövas flera gånger mer flyttankar. Dava har ju för avsikt att använda vattentäta luckor till sina flyttankar så dödsdomen över honom och hans vänner är nog inte överhängande ändå.

Största fördelen med en flatbottnad båt är att den är enklare att bygga. Nackelarna är stötig gång och dålig fart om den inte byggs för att plana men det gör den knappast med annat än någon form av centerbordslösning. Om du väljer att bygga din båt på enklast möjliga vis måste man filosofera över följande: Det tar minst ett år för en fritidsbyggare att åstadkomma även en relativt enkel båt som man använder i kanske tiotals år. Om man vill förkorta och förenkla byggandet som tar ett år så får man leva med nackdelarna som det förenklade byggsättet och tidsinbesparingen innebär alla de år man använder båten. I värsta fall använder man inte båten särskillt mycket på grund av nackdelarna.

https://www.youtube.com/watch?v=s4WxTLNNtfA&fbclid=IwAR3xfkRRYcqiZsPbq8v8iGkTsPBlm6B8AkdwdDzjDaZ251kVaF8JZKvqBoA

Har också funderat på det där med hur man har tänkt lägga till och ta sig ombord. En båt av den storleken kräver ju personal hursomhelst. Reglageproblemet kan väl inte vara oöverkomligt, större båtar än så har ju fjärreglage. Enligt videon som finns på youtube verkar det som att följande generation också drömmer om hur båten skall användas. Kanske slutar den som ständigt förtöjd bobåt, den är ju hyggligt isolerad med frigolit och stora utrymmen...

Hittade lite reportagen och en video från några år sedan. Det verkar vara resan som är målet, om den blir klar eller inte verkar inte vara högt i prioritet. Likväl skulle det vara intressant att se den segla.

I mitt dassbibliotek finns en del båtrelaterad litteratur. Bland annat boken Konstiga Båtar av Philip Pereira dos Reis. En rätt underhållande bok med annorlunda flytetyg och ett sjunketyg (ubåt). En av båtarna i boken var halvfärdig då boken skrevs. En närmare tjugo meter lång katamaran som mest liknar ett flygplan, eller två. Bygget påbörjades 1989 och boken gavs ut 2011. I dag satt jag där på dasset och började undra hur det gått med bygget, båten är ju annorlunda och intressant på många vis och borde väcka uppmärksamhet om man möter den på havet. Själv bor jag för långt från Slagsta Marina för att ta en titt i förbifarten. Är det någon som vet om båten fått vatten under kölarna ännu?

Atlanten har ju korsats med allehanda farkoster. Man har rott, man har åkt soldriven katamaran, Vegor och Fidror har seglats och Yrvind har seglat kors och tvärs runt klotet i sina burkar till båt. Ett par finska killar korsade Atlanten med en 14 fots Marino Mustang med en Archimedes Penta utombordare och segel. Det är nog som Bhemac skriver, det mesta hänger på besättningen. Riktigt god tur kan i viss mån kompensera för en medioker besättning. Samma gäller utrustningen.

Beslagen på min gamla båt såg ut ungefär som TS's rutram. Jag slipade mina rena från nickel, eller krom, vilket det nu var. Det mesta lossnade med borrmaskinsdriven nylonborste, stålborste och så kallad krullskiva. Sedan polerade jag upp dem. Mina var gjorda i brons och håller en vacker patinerad lyster under sommaren om man gnuggar dem lite varje vår med Autosol eller någon motsvarande smet.

I det här läget ber jag att försynt påpeka att de senaste säsongerna har jag lånat batteriet ur trädgårdstraktorn till båten under sommaren. Det är ett decenniegammalt 45 Ah. Det har utan att tveka dragit igång min Volvo B20-motor, även när den trilskats och inte startat direkt. Med den erfarenheten i bagaget skulle jag utan att tveka rekommendera TS ett vanligt 60 Ah batteri om hen inte ligger och använder några större förbrukare utan att motorn är igång. Om man använder batteriet på samma sätt som man gör med sin bil behövs inga jättekapaciteter, speciellt inte när det gäller en medelstor utombordare som i TS's fall.

Precis som Bhemac skriver så är meggern det instrument som man kan hitta felet med. Det är ett jobb för en erfaren legitimerad elektriker. Det behöver väl inte förklaras varför?

Körde med Biltemas hammarpress i åratal. Den funkar helt ok om man har något mycket stadigt som den står på. Måste man pressa inne i båten med den kan det vara svårt att hitta något solitt nog att slå mot. Köpte för någon månad sedan en presstång från Biltema, funkar för 10 - 95 mm2. Den funkar bättre och ger mer kontroll över arbetet.

Gjorde förresten ett liknande projekt fört några år sedan, eller påbörjade. Under en vinter förändrades min båtbehovsbild totalt så projektet gick i stå och gick senare vidare till en ny ägare för att bli gäddracer. Inledde ambitiöst med blogg och allt :-) Bloggen finns fortfarande kvar ser jag... https://vingalvendla.wordpress.com/ Min båt hade konvex akter, därför byggdes den nya akterspegeln med flera lager plywood.

3 till 25 dagar ungefär :-) Beror på hur händig du är, hur hög arbetsmoral du har och vilket tillvägagångssätt du väljer. Snabbast är att såga bort akterspegelns yta från utsidan längs sidorna och botten, riva ut gamla plywooden, såga till ny, limma dit den, limma tillbaka akterspegelns glasfiberskikt och plasta fast runt hörnen. Det jobbiga med den metoden är att du måste fasa av plasten på akterspegeln, båtens sidor och botten för att kunna lägga laminat runt hörnet så det håller. Det blir dessutom en massa jobb med slipning och målning om du vill ha jobbet snyggt. Ännu längre om du vill ha det osynligt... Ett bättre men jobbigare sätt är att riva ut plywooden från insidan. Då kommer du åt att lägga in förstärkningar på samma gång. Men för att komma åt kan du bli tvungen att lyfta bort däcket. Det kan sitta på flera olika sätt men räkna med att jobba en del med att ta bort det och sedan limma/plasta fast det tillbaka efteråt. Dessutom brukar durken gå ända bak till akterspegeln vilket medför att du får såga bort ett par decimeter av durken för att kunna byta plywooden. Då skall ju durken plastas dit igen efteråt. Gemensamt för båda metoderna är att du behöver +20 grader under hela processen då du limmar med epoxi och +15 grader medan du jobbar och under härdningen då du jobbar med polyester. Dessutom bör inte luftfuktigheten vara för hög. Hur man än gör är det en hel del jobb och omöjligt att säga hur länge det tar. Mitt tips är att du försöker kalkylera pessimistiskt och multiplicerar resultatet med π :-)

Om bensinförbrukningen med 80 hästars Selvan upplevs som tung och ljudnivån besvärande skulle jag inte gå ner så radikalt i effekt på nya(re) motorn. Man kan ana att det som är marschfart med 80 hkr blir absolut toppfart med 50. Bensinförbrukningen på en 50 hkr på fullt pådrag blir lätt densamma som din gamla 80-hästare drar i marschfart. Du får helt enkelt mindre marginal mellan lägsta planingsfart och toppfarten. Med lite last i båten får 50 hkr ligga i för att komma upp i plan och gasen får ligga på rätt mycket för att hållas i plan. Samma problem kan det bli med ljudnivån. du får helt enkelt köra på högre varvtal med den mindre motorn och få motorer blir tystare på högre varv. Det svider kanske att göra det enda rätta och köpa något modernare i samma effektklass om du har nu, men en bekant till mig har ett talesätt som nog stämmer bra "Det går alltid att köra långsamt med en stor motor men det går inte att köra fort med en liten" En stor motor som får gå på lagom delgas drar mindre och går tystare helt enkelt.

OBS! Ironi i rubriken. Behöver inte tas på allvar 🙂 Ville bara visa vad jag hittade när jag städade undan resterna av ett sedan länge rasat presenningsskjul. Skjulet restes när jag började renovera vårt hus, torde vara år 1998. I skjulet förvarades en del grejer från mitt föräldrahem och diverse byggmaterial. Hela rasket rasade samman under snön kanske tio år senare. Våren därefter städade jag bort det mesta men än i dag gör man fornfynd på platsen. Bland annat hittade jag nyligen en impeller som troligen har suttit i den Evinrude 20 hkr jag hade på den tiden när skjulet byggdes. Den har alltså legat först i skjulet i tio år och sedan i gräset under bar himmel drygt tio till. Man kan alltså garantera att den är minst tjugo år gammal men troligen äldre eftersom den bär spår av användning. Motorn den troligen suttit i var av 1974 års modell. Det fantastiska i detta är att den fortfarande är mjuk och böjlig och helt utan någon som helst sprickbildning hur man än vrider och vänder. Var impellrarna bättre förr? Eller kunde man använda bättre gummi med giftigare mjukgöringskemikalier förr? Skall hänga upp den i mitt utombordarmuseum som en åminnelse om att vissa saker var bättre förr, ju förr desto bättre 🙂

Det enda som verkar funka helt säkert är Terhi Fix. Kan köpas i 300 gr och 1 kg förpackning. Här en länk till manualen för terhifix, den hittar du också genom att googla på "terhi fix manual": Terhifix

En längre kabel har helt riktigt mer resistans och med tilltagande längd bör förstås dimensionen bli större, men man vinner inget på att överdriva. Vad gäller kabelns ålder så är det så att kopparn i kabeln inte får högre resistans med åren, åtminstone inte på den ålder som en normal båt uppnår. Kopparns kemiska, eller metallurgiska sammansättning förändras inte under årens gång, under förutsättning att isoleringen är intakt. Åldern syns däremot i ändarna på kabeln, anslutningarna korroderar och blir glappa i och med så kallad kallflytning. Koppar är en relativt mjuk metall, i en typisk klämkabelsko av tex abiko-typ så "flyter" kopparn sakta av trycket och kabelskon tappar med åren greppet om kopparledaren. Samma sak med skruvklämmor. Korrosion hjälper till och efter en tid (kanske decennier) kan man dra loss kabeln ur kabelskon utan större ansträngning. Kabeln går att återanvända genom att klippa bort en bit och sätta dit nya anslutningar.

En källa till inre organ till den motorn kan vara någon som säljer delar till traktorer, lastbilar och skördetröskor. Samma motorfamilj torde finnas i gamla Nuffield och senare Leyland traktorer. En god början på https://www.sagro.se/ . Vilken traktor som har samma basmotor får du googla fram själv 🙂