Faderullan

TBT-haltiga kemikalier förbjöds i Finland år 2008, i fritidsbåtfärger förbjöds det redan 1991. Så vitt jag i en snabb sökning kan se har ingen ålagts att ta bort TBT-haltig färg på sin båt enligt lagstiftning. Direktiv finns på hur färgborttagning och omhändertagande av avfallet skall gå till. Fast en del båtklubbar har krav på vilka färger medlemmarna använder. Här ägs marken sällan av båtklubben själv utan den arrenderas av städer, kommuner, skifteslag och samfälligheter. Som användare har man naturligtvis även här krav på sig. Inte bara genom ren lagstiftning utan också från markägarna.

Då kan man väl tänka sig att bjuda omvärlden på en skrapning och målning av den dryga tre decennier gamla bottenfärgen. Jag menar, det är antagligen en bra idé oberoende om färgen är giftig eller inte...

Dessvärre innehåller varken Klassiker eller Moped särskilt mycket artiklar om båtar och båtliv. Fast jag håller med. En båttidning i samma anda skulle absolut ha mig som trogen läsare. Anders Værnéus bland andra höll några år igång tidningen Klassiska Båtar. Den var läsvärd men tydligen inte tillräckligt bred för att räcka till för de större läsarskarorna. Jag vågar påstå att det i Sverige finns ett bra utbud på journalister som kunde få till en ny underhållande och tekniskt bra båttidning. Problemet på lång sikt är att förhindra uppköp från "Det Stora Förlaget" som köper upp allt, slår samma med andra och slutligen levererar journalistisk mellanmjölk.

Det går alltid att krysta fram scenarion som "någon skall flytta från ostkusten till Norge och inte då kan måla sin båt" Troligen finns det inte avgörande många sådana fall som det hur man än letar. Peter_K har antagligen rakat fram pudelkärnan till varför båtklubbar inför regler om bottenfärg och annat. Man äger helt enkelt inte marken och vattnet där hamnen finns och man har ett ansvar gentemot markägaren, vem det än är. Tänker man på klubbens framtid kan det vara en god ide att sköta sig i alla avseenden. Ett företag som inte skött sig kan tvingas betala saneringar om de medvetet begått ett miljöbrott. Vi vet alla hur det brukar gå i det läget. Konkurs löser problemet för ägarna och skattebetalarna står för saneringen. En båtklubb har ansvariga medlemmar som kan komma rejält i klistret. Tänk om man om några år vill muddra hamnen och då får problem med vart man skall sätta muddermassorna som innehåller gifter. Är medlemmarna beredda att acceptera en högre medlemsavgift eller byter de bara klubb och lämnar problemet till de som stannar kvar?

Har inte läst hela tråden men det verkar vara så att TS ondgör sig över att båtklubben har regler när det gäller TBT-färg. TS har alltså en båt med bottenfärg som är över trettio år gammal, han vet inte om den ens innehåller TBT. Utan att ens beakta båtklubbens regler om TBT vore det kanske vettigt att minst en gång var tredje decennium skrapa av alla lager av gammal bottenfärg och modernisera ytbehandlingen på båten? Det här torde vara det 667'e inlägget i tråden varav TS har skrivit merparten av dem, kontaktat myndigheter, jiddrat med båtklubbens representanter, forskat i TBT och letat speciellt efter påståenden som stöder hans ståndpunkt. Ja, han tänker till och med ta den här processen till rätten. Om TS hade satt samma tid och inlevelse på att skrapa rent sin båtbotten och målat om den enligt konstens alla regler hade han sannolikt satt mindre tid på det än på den här självpåtagna Don Guijote-kampen. En kamp som i slutändan inte ändrar någonting för någon annan än TS själv. Resten av världen verkar ju ha tagit de här problemen för över två decennier sedan och gått vidare. Jag är ju inte skattebetalare i Sverige men sådana här processer där man blandar in och sysselsätter myndigheter och rättsväsendet för några kvadratmeter bottenfärg kan man ju inte se som annat än själviskhet, ansvarslöshet och slöseri med skattepengar som kunde gå till bättre ändamål.

Så elektriker jag är så förstår jag mycket väl Kenneth_S och hans dilemma. Om man skall börja sin bana som sin egen elektriker är inte ett skatbo i en båt bästa stället att börja. Speciellt om man inte annars heller är av hantverkartypen. En god vän till mig sålde nyligen sin båt. Ingen i hela nejden var gladare än jag över det. Varje vår fick jag åka ner till hamnen eller göra ett besök ute på deras holme för att felsöka i trasslet i den båten. Vanligtvis uppstod något mystiskt fel även under säsongen med utryckning för min del som resultat. Båten i fråga hade haft flera tidigare ägare som alla dragit sina kvistar till skatboet under instrumentpanelen. För att komma åt måste man lyfta överdelen av styrplatsens panel som innehöll samtliga mätare, brytare och startlåset. Ville man lyfta mer än att man kunde kika in genom en 5 cm glipa fick man försiktigt lossa de kablar som var för korta och nogsamt notera vart de skulle återanslutas. För att kunna gräva sig ner i härvan därunder fick man lyfta undan de kabelhärvor som var för långa. Fast det gällde att vara försiktig, bland de alltför långa kablarna fanns också de som var för korta, spända som fiolsträngar. Om man i misstag fick loss någon av dem kunde det vara en lögn att hitta var de suttit. Minns att jag en gång kortade av en kabel som gick till en brytare med okänd uppgift. Åtta (8) meter extra som var nerknölat under den trånga panelen. Dessutom hade en av de tidigare bondförnuftselektrikerna vägrat använda pressade kabelskor. Allt han hade kopplat var lött direkt på flatstiften på säkringspanel, brytare och mätare. Kablar var skarvade och förgrenade med lödningar som var isolerade med sån där tejp man använder på hockeyklubbor. Vidrörde man dem lossnade tejpen och lämnade efter sig en kladdig yta som man inte fick bort från fingrarna med mindre än terpentin eller aceton. Allt man vidrörde med de nerkletade fingrarna fick tydliga fingeravtryck. Lödningar i all ära men att sticka ner lödkolven i ett skatbo utan att sveda andra kablar och fingrarna är inte enkelt. Jag försökte någon gång föreslå att man under vintern kunde få in båten i en varm hall för att riva ut allt och göra en storsanering. Tanken på att jag brukar ta betalt för mitt arbete och att jag antog att det lätt skulle ta några hela arbetsdagar att få stil på det hela verkade dock inte tilltala...

Tackar som frågar! Den båttyp som TS eftersträvar är sådana som vi finländare köper i Sverige :-) Men ett visst utbud finns det ju på den här sidan av viken också. Kusten ca 13 mil norr och lika långt i söder (Karleby till Sideby) om Vasa är till största delen svenskspråkig. I det området är säljsajten Findit.fi populär. I övrigt finns Tori.fi Den som minns blocket från förr känner igen sig här. Och så Nettivene.com Länkarna till Tori och Nettivene går direkt till segelbåtsavdeningen. I trakten kring Åbo, skärgården där utanför och längs kusten till Borgå kan man lyckas träffa på säljare som är svenskspråkiga också, det varierar regionalt. Och så Åland förstås, där är det svenska som gäller. I övrigt stämmer jag in i kören. Vill ni segla i sommar är nog en i stort sett segelklar glasfiberbåt ett säkrare kort. Då kan man komma sig ut på vattnet redan i sommar och så kan man renovera i steg lite varje vinter. Tar man inte på sig för mycket per vinter kan man sjösätta åtminstone en tid varje sommar som belöning för vinterns slit. Jag år också förtjust i de där sköna båtarna med glasfiberskrov och träöverbyggnad som nämndes tidigare i tråden. Då får man både trämys och vattentäthet i samma båt. Har någon gång närt en dröm om att köpa en sådan i Sverige där utbudet är bättre :-)

När jag kokar mat på vår induktionsspis hemma så ser det ut som att effektregleringen snarare slår av och på effekten i cykler på några sekunder beroende på hur reglaget är inställt i stället för att ge en jämn lägre effekt. När du kokar din potatis så har du en stund av full effekt, sedan när vattnet kokat upp och du ställer ner effekten blir alltså förbrukningen ur batterierna intermittent. Detta kanske är en bra funktion egentligen, batterierna behöver inte ge ström alldeles konstant. Vet inte om en enkel kokplatta av induktionstyp fungerar på samma sätt dock. På sommarstugan kokar vi kaffe på en 900W bryggare med en 1000 W inverter. Har 4 st 100 ah batterier paralellkopplade. Batterispänningen kan sjunka rätt lågt under ett kaffekok men stiger snabbt tillbaka när belastningen försvinner. Kan vara oroväckande att titta på voltmätaren de första gångerna när spänningen i banken ser ut att gå ned under 12 V men återhämtningen är snabb och efter några minuter är den tillbaka på normalt igen. Understöder starkt din strävan till 24 V system om du skall ta ut så pass stora effekter.

Du glömde ju 5G Mackey! Det ryktas att 5G-strålningen löser löser upp gummit i dyvikorna. Man måste sno in dom i aluminiumfolie och koppla dom till jord.

På stugan har jag kopplat en timer, typ äggklocka till invertern. Man vrider upp den på så lång tid man antar att man behöver invertern, då slipper risken att glömma på den. Det lär också finnas olika kvalitet på modifierad sinusvåg-invertrar. Allt hänger på hur många steg den modifierade sinusvågen byggs upp med. Ren fyrkantvåg finns knappast mer men en modifierad sisnusvåg byggd i väldigt många steg fungerar med de flesta apparater. Tyvärr är det nästan omöjligt att få data på hurudan vågform invertrarna på marknaden har. När jag uttryckte oro över att köra ett kylskåp på modifierad sinusvåg var det faktiskt en försäljare av invertrar som menade att det går utmärkt att köra ett kylskåp på en bra modifierad sinusvåginverter numera, de flesta lär ha tillräckligt bra vågform. Fast man skulle ju vilja testa med ett oscilloscop före köp...

De har djupare v-botten och är bredare än båtarna var förr. Båda variablerna ökar effektbehovet. Plussidan är rymligare båtar som fortfarande går någorlunda mjukt.

Mina skäl är rent konstnärliga, jag kunde ge jobbet de 20 sekunder extra som gick åt :-)

Inser att det handlar om samma avdragare som jag en gång gjort. Gjorde också min i 10 mm stål. Den är lite som ett pussel att sätta ihop. Det går utmärkt att göra ett 25 mm hål i stål med hålsåg, därom är min avdragare ett levande exempel. Använde pelarborrmaskin, lägsta möjliga varvtal och skärolja. Att pausa och kyla av hålsågen några gånger är en bra ide. Har gjort betydligt större hål på samma sätt. Jag använder 12 mm gängstång och långa sk. skarvmuttrar för att inte dra sönder gängorna. På bilden syns en kopparplåtbit som jag sätter mellan avdragaren och axeländan. Sedan är det bara att spänna så jämnt man kan på de tre muttrarna tills propellern lossnar. Sitter den riktigt hårt kan man ge ändplattan en öm kyss med medelstor slägga.

Njäääee, med mera last i båten måste du ge mer gas för att komma upp till 1500 rpm och därmed ökar förbrukningen. Samma sak gäller med olika båtar, vikt utformning, utväxling, propeller osv inverkar. Du behöver helt enkelt mera eller mindre bränsle för att komma upp till ett givet varvtal beroende på en massa faktorer.

Den beter sig som snipor gör i allmänhet, rullar och är en aning slingrig i sned medsjö. Halvplanande och lär göra 18 knop med 80 hästar ungefär. Man skall komma ihåg att den är framtagen främst för fiske så den lär gå som bäst med ett halvt ton sik ombord. Här på finska sidan av viken är den lite av standardbåten för många kustfiskare, med akter- eller förhytt då. Det gör alltså inget om man i den överbyggda fritidsmodellen tar med sig gjutjärnskastuller i stället för aluminium. En avsevärd batteribank fyller av samma orsak flera syften 🙂 De allra flesta såldes i halvfabrikat som glasfiberklara så kvaliteten på inredningar kan variera.

Landa all fisk över 40 kg över aktern så går det nog fint 🙂

Tro banne mig att jag fick lite vårkänning i dag när den här tuffade förbi på Sandviksgatan i Vasa. Den tog en lov vid simhallen, kanske de kollade hur stora dörrar simhallen har 🙂

Den är en bra kompromiss mellan rodd och motor. Den funkar utmärkt att ro med. Med motor beter den sig som alla båtar vars akterskepp smalnar av; den sätter sig på häcken om man försöker köra fort med stor motor, så någon fartbåt är den inte. Om båten är splitter ny är materialet ABS en fördel, hållbart och lättskött. Tittar du på begagnade skall du försäkra dig om att den inte har allt för djupa repor i botten eller ser ut att vara reparerad. Om botten läcker utan att repareras omedelbart brukar flytmaterialet mellan ytter- och innerskrov dra i sig vatten som är praktiskt taget omöjligt att få upptorkat. Om båten känns tung skall du alltså gå vidare till nästa.

På facebookgruppen ramlar det in lite kommentarer med minnen om försök med en 40 hästars Johnson där farsgubben fick stiga i båten för att dra igång, förarens tonårsarmar räckte inte till för den motorn. Fast farsan fick inte vara för tung för då sjönk hela rasket :-) Båtmodellen tävlades med en hel del också, inte utan framgångar tydligen. Jukka Markkula tog 55 segrar med den i klasserna 35, 45 och 55 hkr. I annonsen finns en tabell med toppfart vid olika motoreffekter, 45 knop vid 50 hkr. Lite diskret och finstilt framgår att motorrekommendationen är 5 - 20 hästar... Texten i övrigt: Nya TORNADO Raketsnabb Rallybåt Exportmodell Mest vinnande båt, 100 segrar på 44 tävlingar Tillverkare Turun Veneveistämö Oy (Åbo Båtvarv Ab) Den gula båten på bilderna i förra inlägget är en av de senare modellerna med ett skott bakom förarstolen och lite mer strömlinjeformat fördäck. Konstruktören Keijo Parkkunen gick bort 2020.

På finska facebookgruppen Retro- ja vintageveneet blev det napp. Tornado. Ritad av Keijo Parkkunen. Åbo Båtvarf producerade. Exportmodellen hette FinTornado. På bilden konstruktören själv.

Tycker mig känna igen den men får inte framvärkt märket. Snodde bilderna och frågar på en finsk klassisk båtgrupp på facebook.

Kul att den här tråden gick igång igen. Det jag ser som den stora tradegin är att ett enda förlag dominerar marknaden, inte bara när det gäller båttidningar. Förlaget försökte ett tag med att ge ut Vi Båtägare, Båtnytt och PBA med minimala redaktioner vars redaktörer dessutom dök upp i samtliga tidningar. Ibland använde man samma (ibland lite omarbetade) artiklar i flera tidningar. Till slut insåg man väl det poänglösa i att ge ut tre tidningar med i stort sett samma innehåll men med aningen olika profil. Det råder inget tvivel om att det finns en god chans att en ny annorlunda och mångsidig (i båda avseendena) tidning på ett annat förlag skulle klara sig riktigt bra. Det borde finnas en del avlagda redaktörer från de nedlagda tidningarna som kunde åstadkomma något.

Är du säker på att båten inte är målad ovanpå gelcoaten? Tycker inte det där ser ut som blåsor i gelcoat utan snarare i ett färglager. Har inte sett gelcoat flexa så där pass mycket utan att spricka. Med andra ord; om du pillar bort ytan på en sån där blåsa, ser du då ren glasfiber eller gelcoat?

Linjerna i fören påminner om ryska Amur och Kasanka, fast de brukar vara byggda i aluminium.

Topcoat går att blanda till med samma typ av färgpigment som bilfärg. Jag gick in på den lokala bilfärgshandlaren och de kunde beställa topcoat i vilken RAL-kulör som helst. De kan också leta fram rätt nyans från ett färgprov av båten. En del gör det med "ögonmått" men det finns apparatur för att läsa av kulören också. En bilmålare kan kanske hjälpa till också. Ett trick är att leta rätt på färgkartor från tex International eller Hempel, sådana får du tag på i närmsta båttillbehörsaffär. Där kan du hitta rätt kulör och sedan få topcoaten blandad enligt den.