Faderullan

Den som ansvarar för din bottenfärg är nog du själv och ingen annan 🙂

Glasfibern i båten har knappast blivit starkare med åren så att sätta en större motor är kanske inte att rekommendera om du inte förstärker akterspegeln. En något tyngre motor (tex fyrtaktare) ger samma resonemang. Vill man ha en modernare motor med äldre look så kan man sätta en äldre kåpa på en nyare motor. Har sett en nittiotals Evinrude med kåpor från tidigt sextiotal. Med lite mekarglädje kan man säkert åstadkomma lite vad som helst i det avseendet.

Inte en chans att reda ut eller fixa utan att börja skruva. Börja med att ta av topplocket. Kan vara topplockspackningen i bästa fall. Värre är det om du har en spricka eller korrosion i locket.

Med lite värme och tur går det kanske att knacka ut skadorna. Om det misslyckas så blir det att skaffa en ny och ha den gamla som reserv. Kör du i steniga vatten tycker jag det är klokt att köra med aluminiumpropeller. De är lite mjukare och tar smällen utan att böja propelleraxeln. Aluminium går dessutom att få fixad hos någon som kan svetsa aluminium.

De flesta fjärreglage har en funktion som gör att man kan gasa utan att växeln går i. Känner inte till hur man gör på reglaget på bilden men kanske drar man ut spaken en aning samtidigt som man trycker in knappen i mitten. Då kan man ge mer gas utan att växeln slår i. Om du drar på mer gas utan att koppla ur växeln så finns det en spärr som hindrar att motorn startar med växeln i, man vill inte att motorn ryter igång med mycket gas och växeln i. Det är en klassisk scen i gamla utombordarhistorier när skepparn drar igång, båten åker iväg, skepparn faller över akterspegeln, där ligger han sedan och badar i aktersvallet och ser hur båten försvinner i fjärran:-) Om motorn blir sur så tar man av choken och gasar rejält så vädras bensinångorna ut på några drag. I värsta fall måste man skruva ur tändstiften och dra runt motorn några varv för att vädra. Samtidigt torkar man av stiften med en trasa och blåser torrt. Klassiskt snurrepyssel 🙂 De flesta äldre utombordare har lätt för att sura. Som någon redan skrev: Ett drag med choken på nästa drag med halv choke och sedan utan. I skede två borde en frisk motor redan vara igång. Dock har olika motorer olika behov, brukar ta några starter innan man lärt sig...

Lite marigt när sidostöden är självjusterande. Annars brukar jag justera ner sidostöden på ena sidan så att båten väger över en liten aning och lutar på bara ena sidans stöd. Det behövs inte mycket, bara så båten väger över en liten aning. När båten står på ena sidans stöd justerar jag ner stöden som på den obelastade sidan och målar hela den sidan på en gång. När den är klar justerar jag över det hela till andra sidan. Med TS's trailer blir det onekligen en aning knepigare.

O heliga ståhöjd!

5% oljeinblandning på en motor från mitten av 1950-talet är inte orimligt. Vanlig tvåtaktolja går bra att använda. Gamla Seagull utombordare skulle ha 10% oljeinblandning. Det går att köra på mindre blandning men då tätar inte lagrena tillräckligt bra och motorn går sämre...

Att motorn går efter att tändningen slagits ifrån tyder på glödtändning som brukar bero på sotavlagringar eller helt fel tändstift. Sotavlagringar brukar bero på endera att motorn får fel blandning eller att tändläget varit felställt länge. Börja med att plocka ut tändstiften och kolla hur de ser ut och justera tändningen. Förgasaren behöver säkert också en översyn och nya packningar. Tjuvluft brukar leda till ojämn tomgång som man då kompenserar med att ställa upp den så att motorn inte tjuvstannar. Det är helt eneklt dags för att ge motorn en rejäl översyn och noggrann injustering.

"Vatten rann ut när du testade att tömma den". Du har inte sett något läckage? Om du inte ser av något läckage och oljan ser normal ut så kan du haft tur och motorn har klarat sig. Sätt på spolmuffen och testa att köra ett par minuter. Sedan kollar du färgen på oljan och letar efter läckage. Om du inte hittar några symptom så kör du en stund till och kollar igen. Även med rätt liten mängd glykol i vattnet så bildas sörja snarare än is i motorn och det spräcker inget.

Verkar som att Stavhammar ensam sköter sajten. Han kan knappast ha jour 24/7. Han har väl ledigt som många andra i veckosluten. Blir väl fixat i veckan antar jag...

Som vanligt när man söker "fakta" som man själv behöver för sina argument så väljer man gärna vilka meningar man lämnar bort och vilka man klistrar in. "In Finland there is very little awareness of the negative environmental effects of toxic antifouling paint use and also very little in the way of infrastructure to support more sustainable practices. Fouling of the sea in Finland means visible litter and industrial effluence; antifouling paint is not recognized as a source of environmental degradation." Mellgard valde kanske av denna orsak inte att översätta första (kursiverad) meningen i stycket om Finland. Den som antyder att allmänheten har måttliga insikter i vad giftiga färger gör med vattenlivet. Stycket i sin helhet ger en bild av vad gemene man har för insikter i de marinbiologiska konsekvenserna av giftfärger. Det är alltså inte myndigheternas eller forskarnas åsikt och forskningsgrund som avses i stycket ovan. I ett annat senare inlägg argumenterar Mellgard precis som en typiskt populist gör när argumenten tryter; man gör sitt bästa för att misskreditera de som ägnat en hel yrkeskarriär åt att studera ett ämne. Då undsläpper man sig meningar som "Man kan ha i åtanke att marinbiologer tillhör en yrkesgrupp som måste upptäcka och framhäva faror för sin fortsatta försörjning. I Sverige finns det många marinbiologer, samt särskilda gymnasieutbildningar för sådana." Jag råkar känna två marinbiologer, mycket närstående dessutom. En som nyligen skrev sin kandidatexamen på universitetet och därefter fortsatt studierna och en som ägnat en snart fyrtioårig karriär åt fiske- och marinbiologiska frågor. Båda anser att TBT är ett otyg som inte borde få komma ut i kretsloppet varken på land eller i vattnet. För det handlar inte bara om bottenkrypen i hamnbassängen, de äts upp av småfisk som äts upp av större fisk som äts upp av än större fisk. Dessutom har vi fiskande fåglar som kommer in i kedjan och så vidare... Ingen av ovanstående marinbiologer har fått en cent för att yppa dessa ord. Jag upprepar min åsikt att Mellgard bråkar i ett ämne som förklarades slutdiskuterat för decennier sedan när TBT-färger förbjöds i Europa. Att driva det här ämnet år 2021 kommer inte att leda till att lagstiftning eller båtklubbsregler ändras. Mitt råd står fast: Efter trettio år av påmålning är det nog dags att för en gångs skull slipa av all gammal färg och modernisera ytbehandlingen till något miljövänligt. En så vacker båt är värd det.

Ursäkta en finne men... Måste man vara medlem i en båtklubb för att ha en segelbåt i Sverige?

Skulle inte oroa mig speciellt mycket över skrovets hållfasthet, samma skrov har funnits som helt öppen, styrpulpet, HT osv. Så länge en del av fördäcket finns kvar runt kanterna borde det vara ok. Antagligen plastar du fast nya konstruktioner mot skrovsidan i samband med ombyggnaden som även det styvar upp det hela.

Till Fein och motsvarande finns blad avsedda för glasfiber, rätt dyra dock. Brukar lyckas bra med vanliga blad avsedda för metall men man måste sänka varvtalet (eller skall man säga frekvensen med Fein) till lägsta så håller bladet långa sträckor. För högt varvtal alstrar så mycket värme att polyestern smälter och kladdar igen tänderna vilket leder till mera värme och olämplig språkutveckling 🙂.

Självpolerande färgens främsta och avsiktliga egenskap är att den sakta skalas av. Det är ju så den fungerar. Därför är den en dålig grund för en färgtyp som är avsedd att sitta kvar. Det går utmärkt att rolla mer självpolerande färg på självpolerande färg, är man noga använder man färg av samma märke och typ för att slippa problem. Att däremot stryka/rolla på en annan färgtyp kommer att leda till att den nya färgen inte fäster särskilt väl på den självpolerande färgen som hamnar under. Färger av olika typ passar sällan bra ihop. I bästa fall sker reaktionen medan den nya färgen härdar i form av bubblor och kokning. Då är det bara att slipa rent och börja om. I sämsta fall flagar färgen av under sommaren och du torrsätter med en fläckig botten som du får åtgärda än en gång. Mitt råd är fortfarande att efter tre decennier med påmålning för en gångs skull skrapa rent till gelcoaten och måla ny färg enligt konstens alla regler. Det garanterar att du har ett tämligen problemfritt båtägande flera år framöver, kanske rentav trettio år...

Det finns för- och nackdelar med båda alternativen. Äldre båtar har sällan flytkraft som gör att de flyter vattenfyllda. En båt kan vattenfyllas av andra orsaker än hål i skrovet, motorstopp och insköljande sjö när en ostyrbar båt vänder sig fel mot sjön eller några krängningar i hårt väder kan vara lika ödesdigert. Min båt, den du ser i min profilbild är ett tidigt glasfiberbygge, sent femtiotal. Robust byggd i glasfiber med inlaminerade stålspant. Kör jag på en sten med den så böjs antagligen propelleraxeln med konsekvensen att propellern slår hål i botten. Båten väger lite drygt ett ton. Flyttankarna är sammanlagt kanske 150 liter. Med andra ord är riktningen rakt nedåt med ett hål i skrovet. Många båtar från de första glasfiberdecennierna har visserligen flyttankar men inte tillräckligt mycket så de sjunker kanske snett nedåt i ställe för rakt 🙂 Det kan gå åt helsike på många sätt och det är aldrig det sättet man tänkt sig...

Här är det kanske läge att sätta in ett historiskt perspektiv också. På 1950 -60 -70 och en god bit in på åttiotalet byggdes inte båtar i fabriker enligt databeräknade hållbarhetskalkyler. Små varv tog fram modeller där man provat sig fram till vad som behövdes för att få tillräcklig hållfasthet och så dubblade man det för säkerhets skull och lade man lite extra där det kunde bli slitage. Resultatet blev båtar som känns mycket solida men en aning tunga och därmed bränsletörstiga. Det är helt enkelt mycket mer beräknad, beprövad och utforskad vetenskap i båtarna vi köper idag. Innerskrov och inredning utgör en del av den bärande konstruktionen och man vill hålla ner vikten för att få en konkurrenskraftig bränsleekonomi. Precis som någon skrev här ovan; Hur ofta ser vi båtar som faller i bitar när de används normalt? Båtar delas in i sjövärdighetsklasser och bör förstås användas i vatten de är avsedda för. Att jämföra med träbåtar från förr håller inte heller. De har spant, skott och däckskransar som hjälper till att ge den solida känslan. Utan dessa är även ett tämligen kraftigt träskrov ganska fladdrigt.

För att få den nya färgen att fästa måste du få bort resterna av den självslipande färgen, dess främsta egenskap är ju att inte sitta fast särskilt bra. Målar man på den så lossnar det nya lagret garanterat. Det gäller alltså att vara mycket säker på hand när du avlägsnar all självslipande färg utan att skrapa TBT-färgen som sitter underst...

Hur fäster spärrfärgen på dussintalet lager med bottenfärg som lagts på under decennierna? Om färgen under spärrfärgen reagerar kemiskt och börjar bubbla eller flagnar så är man ju tillbaka på ruta 1...

Det är svårt att få till en riktig "sitter-som-en-smäck-passform" mellan skivan och båtens sidor hela vägen runt. Det är inte alltid 90 graders vinkel mellan aktern och sidorna heller. Det blir enklare om man lämnar en så stor marginal att man får inkletat glasfiberspackel mellan skivan och båtsidan. Några millimeter räcker. Samtidigt kan man runda ut med spacklet så man får en lätt rundning (hålkäl) mellan skivan och skrovsidan vilket underlättar när man lägger glasfibern. Ett tips för de som vill ha ett hål för dyvikan längst ner i akterspegeln är att inte låta skivan gå allra längst ned mot botten i mitten. Lämna en liten trekant längst ner mot mitten av botten. Fasa av skivkanten så det går lättare att plasta. På det viset slipper man borra dyvikehålet genom plywoodskivan. Det hålet är ofta en av orsakerna till att skivan drar i sig vatten och gör att man måste byta den 🙂 Här en bild på mitt gamla projekt:

Ur oktanhänseende är det ingen skillnad för motorns del. Motortillverkare strävar till att göra så få motorversioner som möjligt. Att försöka sälja en motor som behöver 98 oktan eller ens 95 är knappast klokt, antalet tillgängliga marknader minskar radikalt på det viset. De flesta utombordsmotorer brukar ha kring 90 oktan som krav. Motorer från tidigt 2000-tal är snart 2 decennier gamla och om man inte bytt bränsleslangar under den tiden så är det nog dags ändå. Att byta bränsleslangar på en snurra är inte raketkirurgi precis :-) När det gäller alkoholen så brukar man se siffror på effektminskning mellan E85 och bensin på ca 20% när det gäller bilar. Effektskillnaden vid 10% är nog försumbar. Dessutom får man fördelen att eventuellt vatten i bensinen åker med i förbränningen. Avlagringar slipper man genom att tömma förgasarna vid höstservicen, något som dessutom rekommenderas i instruktionerna för höstservicen.

Eller mera farlig; föraren. Även en omdömeslös helt nykter person kan ställa till med mycken oreda fast en berusad har nog större sannolikhet för det ändå. Därför anser jag att det inte är juridiskt eller praktiskt möjligt sätta en hastighetsgräns relativt till berusningsgraden. Det blir helt enkelt en lag som är omöjlig att genomföra. Man kan ha en båt som går 35 knop på våren med ren botten som går rejält under 30 knop längre in på sommaren när prylar samlats i båten under sommaren och bottenbeväxning gjort sitt. För att kunna verkställa en sådan lag måste man ha ett register där det går att läsa ut hur snabbt en viss båtmodell går med en viss motor, en viss propeller och en viss belastning vid olika grader av skitig botten. Det behövs inte någon långvarig tankepaus för att inse hur orimlig den tanken är. Dessutom skulle det oundvikligen leda till ett båtregister. Alternativet är då att polisen gör en provkörning med båten för att utröna vilken maxhastighet den har. Även det blir krångligt och tidsödande. Dessutom kanske föraren hävdar att hen inte av kunskapsmässiga skäl fått upp båten över 30 knop och därmed borde dömas lindrigare. Fast lite komiskt vore det nog med en tabell där hastigheten sätts i relation till förarens promillehalt, en fylletabell helt enkelt. Om polisen klockar dig i en hastighet under 5 knop så kan du ha 0,5 promille, om du kör 30 knop så måste du vara under 0,2. Såhär ungefär 🙂

Egentligen ser jag inte att det finns något problem här. Det är helt enkelt så att TS inte är intresserad av segling och båtliv längre. Han verkar utan att ha märkt det själv bytt hobby och föredrar numera att nörda ner sig i paragrafer, juridik och utöva kverulans. Vi har alla våra hobbies. Det enda jag inte riktigt förstår är varför debatten förs här. Det måste ju finnas bättre forum för juridik än ett båtforum.

Som den finne jag är vill jag börja med att påpeka att det heter Terhi, inte Tehri! Terhi är för övrigt också ett vanligt kvinnonamn. Så med tanke på alla dessa är det av största vikt att namnet i fortsättningen blir rätt 🙂 Vad gäller motoreffekten räcker säkert den tilltänkta motorn i normala fall. Allt beror på hur ofta onormala fall inträffar. Med fem fullvuxna i den lilla båten blir det ingen vidare fart med den maximala motorn heller, motorrekommendationen 5 - 15 hkr. Båten kan också upplevas som en aning trång för fem