Georg_Ohm

Jag är uppvuxen med föräldrar som var aktiva seglare under andra världskriget. Min far lyckades få permission till större kappseglingar, ja större och större, allt är ju relativt. Men en stor del av kusten var inte upplåten för privata seglingar. Dom kom till Marstrand från Göteborg, och då inte den närmaste vägen utan inomskärs. Någon gång kom dom för nära avspärrningarna och en patrullbåt sköt varningsskott. En annan gång ordnades det med en ”eskader” med ihopsamldade båtar som seglade eller lät sig bogseras av mindre örlogsenhet till Smögen, det var uppskattat. Vi har avlägsna släktingar, släkt i släkt kan man säga,, där fäder, söner, kusiner som arbetade på samma fiskebåt. Dom klarade sig nästan alla gånger till sjöss, men var minst en gång uppbragda av tysk patrullbåt, där befälet bad om ursäkt och bjöd på snaps, då man insåg att man var inne på svenskt farvatten, men man tog inte emot snapsen. Man besvarade erbjudandet artigt men kyligt. Några andra bårar som bemannades av flera släktingar besköts från flygplan eller minsprändes, varvid man senare delade upp besättningarna så som det sades ”inte hade alla äggen i samma korg”. Jag kan tänka mig att även @Makrohar hört liknande berättelser från sina släktingar. Mycket av detta finns det ju också att lösa om. Mor gick bort för några veckor sedan, men kunde beräta hur man satt på bergen i Arendal på Hisingen och såg en rödflammig himmel över Skagerack samtidigt som man hörde kanonader. Sedan var ju hela kusten mörklagd, ja hela landet. När Danmark och Norge invaderades körde man ut alla stadens taxibilar, bussar lastbilar och andra fordon på Torslanda flygfält för att undvika att fientligt flyg landade där. Visst är det otrevligt, skrämmande med krig så nära inpå, som i Ukraina. Den ständigt pågående konflikten i fjärran östern är ju inte heller så trevlig, ävensom man stridit där sedan långt före Jeus tid, eller det var väl relativt lugnt under Romarriket och Ottomanska rikets styrning… Hur påverkar det oss och vår navigering… tja Vladimir är ju intresserad av Östersjön och Gotland… men vågar han ge sig på en samling Natoländer? Man skall ju inte konspirera, men visst är det lätt nervöst. Och det är inte bara rena krigshandlingar, utan öven cyberattacker. Krigen påverkar ju oss ekonomiskt, föda, drivmedel och på nästan alla ekonomiska fronter. Jag kanske är naiv, men jag känner mig rätt trygg ändå, jag kan tro att både EU och Nato utgör någon slags trygghet och avskräckande effekt på ”ryssen” och andra som vill skapa oro och oreda.

Jag har använt mig av kinesisk träolja till flera olika träslag. Den sägs tränga in djupare i trät. Om den är bättre, lika bra eller sämre än teakolja får var och en avgöra, men den är lätt att arbeta med.

Jag vet inte så noga, har aldrig använt sådan, har alltid haft luftkylda VW.

Hej! Värm försiktigt med varmluftspistol till lacken bubblar sig, testa på en träbit först så att du kan få en uppfattning om hur mycket du kan värma utan att det blir skador. Ja när lacken bubblat sig skapar du med någon typ av skrapa. Därefter slipar då rorkulten len och fin med finkornigt sandpapper. Om möjligt spara slipdammet. Blanda slipdamm från rorkulten, eller annan mahognybit, med epoxylim, lägg igen skadan med detta lim, slipa rent och lacka alltihopa med lämplig lack, jag brukar använda Internationals Goldspar, men det finns säkert tåligare lack, såsom tvåkomponentslack. Skruvhål kan man borra upp och sedan slå i klen bit rundstav, typ blomsterpinne, men den skall ju betsas med mahognybets. Lättast är nog så att fylla upp med magognydamms blandat epoxylim.

Först gör du rent ordentligt med aceton. Svart Sikaflex är ju bra, finns även i små förpackningar, eller "brukar finnas". Biltemas svarta marintätningemedel är också bra. Med allt sådant här kladdigt tätningsmedel är det ju då bra att maska först. Engångshandskar är bra, liksom, en kopp med vatten och några droppar diskmedel i. Med någon form av speciell skrapa, spatel eller en glasspinne eller en vanlig bordskniv doppas i diskmedelsvattnet formar man sedan fogen innan den stelnar, man kan ju stryka ut den med ett vått finger också. Man brukar ju inte lyckas få det snyggt första gången... Tänk då på att ny tätningsmassa inte fastnar speciellt bra med redan härdad massa.

Det beror ju även på hur välfyllda tankarna ombord är och var i förhållande till tyngdpunkten dom är monterade.. Jag klistrade på märkningar för lyftpunkler en höst efter upptagningen, då jag nästan hade kört bränsletankarna tomma. Hösten därpå tänkte jag som så att dieselpriset knappat blir lägre till våren varför tankarna toppfylldes innan upptagning. Ja då stämde ju mina markeringar dåligt. Men vad jag sett och erfarit gör alla kranförare ett försiktigt provlyft någon decimeter ovan vattenytan först och i bland behöver man inte ens lyfta så mycket för att se om båten är dåligt balanserad i slingen.

Mig veterligen finns det ingenting som fäster på härdad sikaflex, inte ens ny sikaflex. Du har ju naturligtvis uteslutit andra saker som kan läcka? gamla slangar, slanganslutningar pentrypumpen...? Det finns ju medel som man använder för att sanera sådana här marintätningsmedel, själv har jag efter en del jobb lyckats få bort sikaflex med sådant medel på plana och lättåtkomliga ytor, och även då var det en del gnidande och putsande. I annat sammanhang ombord körde jag med en rätt så hård roterande borste i skruvdragaren, den var ju effektiv, den rev upp gammal tätningsmassa, kunde även skada gelcoaten. Att montera en sådan skruvdragare med hjälp av tape och buntband på något slags skaft, eller på en båtshake, för att sedan få ner detta i tanken funkar kanske bara i teorin. Till Dremel och liknande miniborrmaskiner finns det en böjlig axel, inte olik sådan som tandläkaren har, kanske med en liten stålborste och skaftet/båtshaken igen... Eller enbart dremeln med roterande stålborste på skaftet...? Sedan då efter mekanisk borttaging gå på med silikonlöningsmedel., eller börja med sådant medel, sedan mekaniskt borttagande och därefter tvätt med silikonlösningmedel igen...? ja bara dom tråkiga lösningarna är dom sämsta. Ett annat medel som man eventuellt kan laga en läckande plast- eller ståltank med är en blandning snabblim (cyanakrylat) och bakpulver. Det blir någon slags kemisk reaktion och efterlämnar sig en väldigt hård fog. Men det härdar på några sekunder och kan vara knepigt att få ned i läckan. Man kan ibland täta läckor med kylarcement, men jag vet inte om sådant medel lämpar sig för en färskvattentank, även då bör nog sikan grundligt saneras. På den tiden det byggdes akvarium med inredning användes epoxilim och epoxilack, kanske inte för direkt tätning men för fixering av inredning och för ytbehandling av inredningen. Fiskarna, även känsliga arter, överlevde, och såväl växter som alger satte sig fast på sådan inredning. Så att fortsätta med epoxybehandling är nog inga problem, om du nu kan sanera sikaflexen. Undrar hur det skulle funkat med smältlim? Även då måste ju limpistolen ner i tanken, lägga en fog och sedan ner i tanken med en varmluftspistol för att återigen smälta limmet så att det kanske tränger ned i läckan... men även då måste ju sikan bort först. Sedan har jag ju ingen aning om smältlim är giftfritt. Om tanken är i rotfritt stål, lär ju mältlimmet stelna väldigt snabbt när stålet leder bort värmen. Det finns ju nödtätningemedel för skrovet, kanske kan sådan täta tanken? ja jag vet inte.. Jag vill minnas att detta reagerar och härdar med hjälp av vatten.

Det har du redan fått svar på, men en 50mm2 kabel är overkill, det behövs inte, som att skjuta mygg med grovkalibirg luftvärnskanon. 🙂 8mm2 är i mitt tycke ingen tunn kabel, vi har olika referenser, jag anser i båtsammanhang att 1,5 mm2 och klenare, är tunna kablar. Något du inte tycks ha fått svar på är om det är vanligt att kabeln från generatorns B+ går till startmotorns solenoid och därifrån vidare till batteriet, ja det förekommer, på Volvo-Pentas inombordare brukar det vara kopplat så. Hur det är på yanmarmotorer vet jag inte. men sannolikt likadant då motortillverkarna vill spara in på kostnader för dyra kopparkablar och för att förenkla installationen. Personligen kan jag ju tycka att kabeln från generatorn skall ha så få kopplingspunkter som möjligt, eftersom det i varje sådan punkt, förr eller senare, blir bristfällig kontakt, med oxid och så. Så det kan vara en hel del vinst med att ha en ny fräsch 8mm2 kabel från generatorn till eventuellt skiljerelä/skiljediod, huvudbrytare/batterifrånskiljare och sedan till batteriets pluspol. kabeln mellan generator och batteri är nog en av båtens viktigaste kablar. Sedan ser man till att kopplingspunkerna är rena, man kan skydda dessa med vaselin eller liknande.

Jag hart sett vid enstaka tillfällen att det funnits strömbrytare (och relän) som är kombinerade med en säkring, men aldrig i någon strömbrytare till fritidsbåt eller ens till något slags fordon. Dessutom skall ju säkringar finnas i början av kretsen, eller så nära batteriet som det bara går. Om man nu har en panel med flera olika strömbrytare till olika funktioner ombord, brukar ju det sitta säkringshållare eller automatsäkringar i denna panel. Och då skall kabeln som försörjer denna panel vara säkrad med en "huvudsdsäkring" någonstans så nära batteriet som det är möjligt. Man vill ju ha så korta osäkrade kablar som det bara är möjligt. Det är ju kabeln man skyddar med en säkring, inte i första hand apparaten eller vad det nu är, som är ansluten i andra ändan av kabeln. Om det är pentrypumpen du menar när du skriver "vattenpumpen" så har jag sett att sådana kan ha en hängsäkring på sin pluskabel, en hängsäkring är en säkring i någon form av hållare som då sitter fast på kabeln. Sedan, med dessa pumpar, en grej som kan fallera, är pumpens tryckvakt. Det är en strömbrytare som stänger av pumpen då ett visst tryck har byggts upp i pumpens trycksida då man stängt av vattenkranen. Dessa tryckvakter kan gå sönder, på två olika sätt, antingen fastnar det slutna läget, pumpen går hela tiden, eller så i det öppna läget, pumpen går inte alls.

Oljekylaren är ju inte speciellt svår att få tät, om nu delarna till den är intakta. Nu förefaller det ju som om du bestämt dig för att lägga ut jobbet på en firma. Men... om du ändrar dig så åtgärdade jag min oljekylare för två år sedan, det finns en diskussionstråd om det, men flera inlägg och en del bilder, som jag inte hittar nu... problemet i min båt, på min motor, en KAD43 var att det satt en massa grejer i vägen, som jag fick skruva loss först. Men när jag väl fått ur oljekylen visade sig att det var en tätning i form av en större O-ring som var otät. Därvid finns ju även en del slangar som åldras... som leder kylvatten, som då kan läcka. Men om det nu rör sig om en total översyn får du väl ta in offerter från olika håll. Det finns ju servicefirmor som har "akutbilar" och det finns ju åkerier med mindre kranbilar som kan hjälpa dig med att lyfta ur motorn och transportera den till nån firma, förutsatt att då skruvar loss den själv.

Jag skulle kunna tänka mig att dessa skyltar anger aktuellt riktnummer för området, för dom som då navigerar efter telefonkatalogens kartsidor, men det var ju längesedan som den katalogen gavs ut, och riktnummer brukar ju vara på mer än en eller två siffra/siffror.... 🙂 Vad jag upplevt x 3 i somras, i södra och mellersta Bohuslän (vi kom inte längre norrut än Bassholmen i somras) var att upphinnande båtar ändrade kursen och skar min kurs framför mig med snäv tolerans. Värst var det utanför Gullholmen, där vi på norrgående av olika anledningar hamnade i farledens bb-sida. Det var vid 12-tiden och många båtar i farleden både på norrgående och sydgående, alltså nära sjöbodarna på Gullholmens ostsida. Min fart över grund var 4,5 knop. Detta hindrade inte en dansk motoryacht på 55 fot att köra om i 6,5 knop (det är max 5 knop i den farleden) på min bb-sida, alltså mellan min båt och sjöbodarna, för att sedan 10 meter framför min båt göra en 45 graders sb-gir och korsa farleden för att sedan gå inåt ellöshållet till, men inte i den farleden som leder just dit, utan in mellan St och La Risholmarna... tja det kanske går. Detta föranledde att jag fick slå back, vilt tutande många korta signaler, och båtar bakom mig, vid sidan av och fick göra diverse manövrar för att inte kollidera med dansken, eller för att väja för andra väjande båtar... En del svordomar framfördes även på kanal 16. Dansken hade aktiv AIS varvid han avslöjade sig id, fart och kurs. Dessa uppgifter noterades. Sedan har det inträffat två andra liknande händelser. En gång var det en båt (utan AIS) som i uppskattningsvis 30 knop skar min kurs från bb på omkring 10 meter framför mig. Ändå hade jag tydligt saktat in och gjort en kursändrig för att undvika kollision, om inte hade jag nog sänkt den båten. Vattenskotrarna är ju utrotningshotade och fåtaliga, men det var två i parkörning som gjorde likadant i farleden mellan Fotö och Hönö. Dom förstod inte heller "femmorna" som står innan och efter Fotöbron. Sedan ett annat fenomen jag skrivit om tidigare, som förekommer ända sedan plottrarna blev vanliga. Det är alla "Linus på linjen" man tittar på plottern och balanserar på farledslinjerna och vågar inte avvika från dessa. Jag har ju väldigt svårt att tänka mig att flera fritidsbåtar är så hämmade av sitt djupgående att de måste hålla sig mitt i farleden. Snobbrännan mellan Styrsö och Brännö med fler öar är ett sådant exempel. Här går det också rätt fort, ingen hastighetsbegränsning, trots närhet till Styrsö som har många mindre bryggor med mindre båtar på farledens södra sida. Man jag skalle kunna gissa hart Styrsöbolaget inte vill ha en begränsning där. Farleden mellan Bovall och Hornö ränna är en annan, jag vet inte vad det heter här, men vi kallar denna del av kusten för "Bina och Grönögat". Visst det är smalt med en massa fula bränningar i väst och sådana där felaktigt utplacerade öar och ett fastland i öst, men här skulle sjöfartsverket funderat på något trafiksepareringssystem, under rusningstrafik i juli-augusti ter sig en myrstig i skogen välorganiserad jämfört med hur fritidsbåtarrna här uppför sig. Här finns ju fler Linusar, upphinnande som inte vill väja, mötande som väjer åt fel håll, mötande Linusar som blir förvånade av att möta annan båt mitt på linjen. Korsande sportfiskebåtar, samt då motorbåtar som bogserar en jolle på onödigt lång lina, därtill kan man möta annan fiskebåt eller annat yrkesfartyg. Sedan är väl det en eller annan stackars motorsvag seglare som skall kryssa mot vind och ström i en oren motvind mitt i alltihopa. Vinden här är oftast byig och skrotar oberäkneligt mellan bergen. Konstigt att det inte här förekommer fler förlisningar än det gör... inga. Men pga samma skäl som jag angav innan...- så har vi färdats på Tjörn och Orusts insida, alltså mellan de stora öarna och fastlandet. Kan starkt rekommenderas om man är trött på trängseln i farlederna i väst. Likaså Byfjorden in mot Uddevalla, och fjordarna som har olika namn norr om Orust, likaså vattnen mellan Orust och Tjörn, Stigfjorden, här är man nästan allena.

MD40 i olika varianter anses ju på detta forum som väldigt bra motorer. Eftersom denna maskin finns i lastbilar och entreprenadmaskiner med mera så lär det finnas gott om reservdelar. Den är ju helt elektronikfri också, traditionell mekanisk bränslepump. En sexa går ju lugnare än vad en fyrcylinrdig motor gör. Om du håller fast vid Penta så har ju de senare D-motorerna drabbats av dåligt rykte, iallafall vissa av dem. Då kanske du funderar på VP D4? Ja sedan finns ju Yanmar som har många marknadsandelar på den svenska marknaden. Även en renoverad motor ger ju trygghet många år framöver. Kostnaden för ett motorbyte blir ju en ekvation där båtens ålder, hur länge du skall behålla båten och flera andra parametrar spelar in. Idag är det ju inne med recycling, det skall lagas och renoveras, och 40-motorerna och de flesta samtida maskiner tål ju sådana föryngringskurer. Jag läste någonstans att det kan vara svårt med delar till värmeväxlaren och kanske andra mer marinspecifika delar. Hur många motortimmar har din motor? Vad är det för snipa du har, och hur mycket effekt uppskattar du att du behöver? Men det brukar finnas många tankar och åsikter i detta ämne på detta forum.

Jag bekräftar. Jag tycker även att dessa sjövattensilar inte är bra i sin grundkonstruktion. Dels kan det läcka" som skrivits vid rören, dels kan det inre sladdriga locket bli skevt och då läcker det antingen in luft, eller ut vatten beroende på om silen är ansluten före eller efter pumpen. Och sedan är det lätt att skruva på locket fel i gängorna och då läcker det då också. I min förra båt bytte jag till en genomskinligt sjövattensil som kom från antingen Vetus, eller om det var från Sleipner. I nuvarande sitter originalsilen kvar, sannolikt litet läckage där också, eftersom det finns rinningar som ärjat på kopparrören. Men... om det inre locket pajar kan man ersätta det väldigt enkelt. Förutsättningen är dock att det finns en lösgodisbutik i närheten. Lösgodis levereras till butikerna i rätt så praktiska plastlådor som butikspersonalen brukar skänka bort, lådorna kan användas till mycket ombord (sedan brukar dom lukta gott, i ordets båda betydelser. Men det är locket till dessa lådor man använder, där skär man ut cirkelformade bitar med samma diameter som originalllocket. Detta kan då ersätta originalet, två stycken brukar vara bra att placera högst upp i silens kanister, alltså sjövattenfilterbehållaren. Sedan kan man lägga litet vaselin eller annat fett på silens gummiring, då brukar det bli tätt

Jag brukar ju skriva här att 80-90% av sådana här elfel brukar man kunna härleda till kontaktproblem någonstans i elsystemet. Sannolikt förgrenar sig elsystemet någonstans vid pluspolen eller en kopplingsplint, där en gren går till motorn och en annan till övriga båtens elsystem, börja att felsöka där. Sedan är det ju minussidan också, och det är likadant där. Eftersom det är så många saker som inte fungerar är det ju då lätt att tro att det är en säkring som löst ut, kabelbrott eller kontaktproblem någonstans i början av elsystemet, antingen på plus- eller minussidan. Sedan kan du ju mäta på ingående pluskabel till säkringsdodsan. Och likadant på minussidans plint, den senare kan ibland vara ihopbyggd med säkringsdosan.

Hur många batterier har du ombord? Kan det vara så att det finns två batterier, ett till motorns funktioner och ett till "allting annat"? Startbatteri och förbrukningsbatteri. Isåfall har du felet i förbrukningebatteriets krets, kolla huvudbrytare/batteriavskiljare, kolla att polskorna är ordentligt åtdragna för att ge fullgod kontakt. Mät batterispänningen. Det är väl där du kan böja at felsöka. Klart att det kan finnas/skall finnas en huvudsäkring, följ kablarna från batteriet/batterier och se vad dom tar vägen, så hittar du nog en säkring om det nu finns en sådan, den borde sitta i direkt anslutning till batteriet.

Dom ingjutna numren som börjar på 130, är OEM nummer som används i någon slags europeiskt databas för reservdelar till bilar. För det rör väl sig, som för många andra motorer om att det är en marinkonverterad bilmotor. Numret som börjar på 167 är motorns, eller motorblockets serienummer. Under det numret finns det en triangel med tre bokstäver... mitt inre bildminne känner igen denna logotyp, men kan inte koppla den till något firmanamn. Du kanske kan fotografera den symbolen och bildgoogla den..? Kan tänkas att min turbo har samma symbol/tillverkare.

Jag har inte haft någon sådan själv, men vet andra som båda har och har haft. Den skall vara lätt att släpa, bogsera, iallafall efter segelbåt. Jollen har två slingerkölar (tror jag det heter) som hjälper till att hålla den på rätt kurs, både vis bogsering och när man ror. Sedan vet jag inte hur seglingsegenskaperna är... det är ju liksom ingen kappseglingsbåt direkt. Man kan väl ha en liten motor på också, kanske max 5Hk.och så brukar dom ha en årklyka även på akterspegeln så att båten kan vrickas fram.

Då är det väl bara att ta med sig lämplig insexnyckel, krypa in i utrymmet där spelet sitter och skruva loss eller lossa på linhjulet, dessa brukar vara tvådelade så om du bara kan lossa litet och få isär halvorna borde ju linan lossna, kan jag tycka.

Ja det sitter i spänn, om nu ingen balderkunnig har något annat tips så råder jag dig att skruva loss limhjulet /kabularen. Jag hade tidigare Lewmar BigFish och det hände i princip samma sak där, men det satt rent ergonomiskt, bättre till.

Det går alltså inte att backa, alltså att fälla ankaret heller? Då får du krypa in under, och skruva loss linhjulet, som även heter "kabular", med en insexnyckel. Då borde du kunna frigöra linan så att du kan få ut den en bit ut av den. Det är väl Balder som man kan komplettera med en stoppströmbrytare? så att samma problem inte uppkommer igen...? Kabularen har ju även ett stjärnformat hål att fästa en nyckel i så att man kan vrida densamma, men det går nog inte nu heller. Sedan en liten knapp som på andra ankarspel brukar vara en spärr för fritt fall.

Det har du rätt i! men då finns det en sil i tanken.

Linan har kilat fast sig i linhjulet? Eller tror du att det är en elektroniskt låsning? Finns det någon säkring/automatsäkring som löst ut, för det skulle jag ju tro, linan fastnar, likaså motorn som då drar mer ström än den borde och då löser säkringen ut.

Bara att försöka att berätta om hur de norska båttillverkarna köpt upp varandra, eller bara bytt namn, eller samtidigt bytt formar med varandra. Eller låtit olika varv tillverka båtar på entreprenad, och när då det ursprungliga företaget konkat så tar detta, eller dessa varv över tillverkningsrättigheterna och fortsätter att bygga båten fast nu med annat namn.... Ja bara det skulle fylla en hel bok tjock som Oslos telefonkatalog.

Det tror inte jag heller, iallafall inte om den ligger i sötvatten, och den hade även klarat sig i saltvatten, men till kommande säsonger bör den ju skyddas. Linder rekommenderar en offeranod i legeringen indium och aluminium, kostar 760 kr. Den skall enligt uppgift fungera både i sött och salt vatten, därmed även i bräckt vatten.

Hej! Du har fått flera bra tips redan. @ChristerNs tips om en skvätt olja i tändstiftshålet är väldigt bra! Du kan även skvätta i litet tvåtaktsolja eller diesel, och dra i snöret några gånger. Men ingen har skrivit något om snöret, alltså startsnöret. Kolla hur det ser ut, det har nog åldrats en del, det är dumt att dra sönder det och det kan vara kinkigt att byta ut... beroende på startapparatens konstruktion. Det brukar finnas, eller det finns en bränslepump också, med ett membran som styrs av undertrycket som växelvis uppkommer i vevhuset. Dessa membran torkar och spricker, även på relativt nya utombordare. I denna pump brukar det också finnas en finmaskig sil som kan vara igensatt, det kan istället finnas en sil på röret som går in i tanken, alltså ovanför bränslekranen, om nu bensinen var brun är det ju lätt att tro att det fastnat små fragment av rostflagor i någon av dessa silar.. Och om nu ingen nämnt det tidigare; är det ju bra om du rengör tanken, du kanske kan skölja ur den med en skvätt bensin, den kan ju tänkas finnas en del "sediment" kvar på botten av tanken.