Georg_Ohm

Jag var på båtmässan igår. Veteranbåtsföreningens monter, eller snarare yta var rolig och intressant. Dyk- och sportfiskeavdelningarna passerades snabbt. Jag tänkte kolla på nya flytvästar, speciellt till nya hunden samt på mindre gummibåtar. Av dessa hittade jag ingenting, eller väldigt litet. Och jag såg inga hundflytvästar öht. På övre plan var det en besvikelse. Biltema var ju visserligen på plats, men inte så många andra butiker. Ja det var ju mest korv, ostar, lakrits och sådant. Båt och fritidskläder, seglarskor och sådant. En bokhandel var på plats, en hel del böcker om stora båtar och sjöfart, en del av Trafiknostalgiska förlagets utbud. Jag köpte en billig bok, handlade väl egentligen inte om båtar… eller underrubriken lyder: ”Från Båtlåt till Öken”… en del av Robban Brobergs verk i bokstavsordning med texter och noter. Där kan man läsa om en traktor som spelar cello på gehör… pling plong! Jag skall väl försöka transponera Båtlåt till någon lättspelad tonart, och det är ju en vals, det hade jag inte upptäckt för-ut. Nej, det hade varit bättre att ägna lördagen åt någonting annat!

Det ser litet konstigt ut… en redigering blev fel. Jag anser att Sleipner och Vetus tillverkar dom bästa hudraulstyrningarna.

Det ser nästan ut som på dom Solexförgasarna jag ofta mekar med. Nålventiler testar jag genom att blåsa i dem med munnen och ömsom stänga och öppna för att se om dom har flöde eller håller tätt. Klart det kan smaka litet bensin efteråt, men det är en smäll man får ta.

Tack! Den tyska schäfertiken blev 14 år och två månader, det är en respektingivande ålder för en schäfer. Efter att haft, eller att tagit hand om schäfrar i många år, blev det en finsk lapphund. En ny bekantskap som lovar gott. Jag skulle tro att den försöker att valla kanadagässen. Det är ju direkt sällsynt med renhjordar i denna delan av landet. Vi håller på att välja ut en bra flytväst till jycken, just nu ser det ut att bli en sådan här hundflytväst, som var bäst i test. Så är det då min egen artros, som efter idel träning blivit bättre. Jag skuttar väl inte lika obehindrat mellan klipporna som förr, men naturhamnar är inget hinder på grund av det iallafall. Det du beskriver är ju i princip det vi kallar för ”nödproviant”. Klart att det blir en del prefabricerad mat samt pastarätter och husmanskost med kött/fisk sås och potäter även i vår båt, liksom färdig pyttipanna. Det bästa av den lättlagade snabbmaten är tärnad kassler som bryns och blandas med Onkel Bens sötsura sås, serveras ned ris och en kall pilsner. Kasslern kan bytas ut korv, eller kanske fisk det har vi inte testat. Men Onkel Ben har flera olika såser. Men litet kulinariska rätter får det bli att för att förgylla båtlivet. Hälleflundra eller rödspätta i vitvinssås tillsammans mad pressad potatis. Ibland kommer den obligatoriska grillen fram, och alltid har det hittas någon bra köttbit i kyldisken. Eller bra blandfärs att göra hamburgare på. Fisk finns i havet, men artrikedomen i fiskaffärernas diskar är ofta riklig. Kolja och kummel välja framför torsk. Makrill nån gång ibland. Matjessill med gräddfil, gräslök och potatis är enkelt och gott, gärna med en snaps till. På söndagsmornarna kan det bli ”English breakfast” med ägg och bacon. Sedan har vi en sån där Omniugn som man ställer på gasolspisen, i den kan det göras potatisgratäng, muffins och en massa andra grejer. Apropå hundar… så känner jag mig som en av Pavlovs hundar nu när jag skriver om en massa mat…

Vi kanske skall slå ett slag för att fler nysvenskar skall upptäcka båtlivet. Längs våra kuster är ju båtliv och skärgårdsliv en stor del av vår kultur, både när det gäller fritid och arbetsliv. Nu har vi här i Norden eller Skandinavien väldigt mycket kust och skärgård, det tar vi för givet, det är inte alla förundrade att ha det så. Antingen saknar man helt kust, eller så är hemlandet plågat av politiska-, religiösa- och/eller väpnade konflikter (det ena eländet utesluter ju inte det andra, som vi vet) så att kusten och närliggande hav är oåtkomliga. Men vi kanske skall ta med exempelvis då människor från Pakistans inland ut på sjön och introducera dem i denna del av vår kultur.

Dessvärre spelas det helt andra "trudelutter" i såväl natur- som gästhamnar. Men jag kan tycka att disciplinen blivit bättre. Hemglass smakar inte illa, men deras glassar smakar inte så mycket annat heller, alltså ganska tråkiga och smaklösa. Men det är ju ändå litet småtrevligt då det kommer ut ungdomar i mindre båtar i naturhamnarna och säljer glass. Dom gör ju oftast bara en runda på eftermiddagen. Om man ligger i naturhamn längre ut i skärgården ser man inte till dessa glassförsäljare, då man redan sålt slut på lagret vid det öarna som ligger närmast fastlandet. Jag längtar till några olika naturhamnar... På senare tid har det blivit mest gästhamnar pga. atros. Nu avled den mest atrosdrabbade och har ersatts av en piggare och betydligt yngre fyrfota besättningsmedlem, som säkerligen gärna skuttar iland och jagar bort kanadagässen och dom mest närgångna trutarna. Hon har tränat på kvarterets skator och kråkor. Men som jag redan skrivit blir det ändå gästhamn för att fylla på förråden, fylla vissa tankar och tömma en annan tank.

Det är ju naturligtvis olika på olika förgasare/motorer. Men det är vanligt att man i instruktionsböcker rekommenderar att man skruvar in tomgångsskruven helt och sedan skruvar ut den 2,5 varv eller någonting ditåt . Det kallar man för en grundinställning, utifrån den inställningen så skruvar man ut för att öka tomgångsvarvtalet, och inåt för att minska. Dessa brukar vara av typen "nålmunstycke" den innersta delen av skruven är spetsig, om man skruvar in den för hårt kan spetsen deformeras, men det brukar vara lätt att åtgärda med en fil eller ett bryne. MEN om nu stiften är blöta när du kollar så kommer det ju fram bränsle, kanske tillockmed för mycket... Skruva ur stiften igen, dra i startsnöret, kommer det ut nånting ur tändstiftshålen? du kan ju stoppa in litet hushållspapper i hålet (men inte för långt in), om det åker ut och är fuktigt är det ju bra. Finns det ett chokespjäll i förgasaren? Det är en skiva som vrids inuti förgasarens hals, så att det kommer in mindre luft, bränslebandningen blir fetare. Om det finns choke, vilket det brukar göra, så kolla funktionen. En del 2-taktare måste man starta på fullgas, andra nöjer sig med bara litet gaspådrag. En del måste man choka, andra startar ändå... Men hoppas att du löser problemet!

Om styrcylindern och slangarna är ok, kan du kanske köpa en rattpump av annat och bättre fabrikat, kanske anslutningsnipplarna passar.

Just så! Man går in i en hamn, fyller skafferi och kylskåp, sedan ut i en naturhamn och har det gôtt. Och dit vill man ju ogärna bli störd av Fodora eller nån annan som kränger livsmedel.😀

Ungefär samma tänk här. Sedan ett par år tillbaka har en ny butikskedja etablerat sig, ”Handlar’n” kanske är det så att den drivs lokalt på orten? Men här varierar kvalitet och öppethållande rätt så ordentligt. På Rörö, längst norrut i Öckerö kommun är det en andelsförening som driver butiken åt Ica. I stort sett en hyfsad butik men alla färskvaror kommer först med ”11-båten” ja det var för längesedan ett mindre fraktfartyg som kom ut inifrån fastlandet, nu är det vägverkets färja man syftar på som kommer med en distrubitionsbil på däck. Det kunde varit bättre. Ön och dess hamn är populär, med litet energi och utvecklingsvilja hade den butiken kunnat generera ett bra överskott på somrarna. Grannöns butik, på Hyppeln tror jag forfarande drivs av öborna själva, tja, man kan köpa mat som man kan äta sig mätt på… inget att klaga på, men begränsat utbud och har karaktären mer som en servicebutik i stan. På ytterligare en ö i närheten hade man en storbrand som ödelade butiken och en restaurang och några lägenheter för två år sedan, ny butik är invigd, men jag har inte varit där och kollat ännu. Bästa stället att storhandla på, ja så mycket man kan storhandla till båten, är nog i Kungshamn, stor och bra Ica och en hel del andra butiker runtikring hamnen. Hamburgsund är bra också, litet knixigt att komma in mellan flytbryggorna bara, men man kan lägga till på Hamburgösidan och ta den linfärjan över. I Hamburgsund finns även kustens bästa glasskafé. Lysekil har stora Ica och Coopbutiker nära hamnarna, det finns tre hamnar. Även reservdelsbutik och verkstad om man får motorproblem. Förr kunde man stanna till som hastigast på Gullholmen för att handla, det kan man ju fortfarande, men förra sommaren tyckte jag att butiken hade gått ned sig. Stenhårda hallonferarri och salmiakbalkar. Likaså var kolasnörerna lika mjuka som okokta spagetti. Men man hade kvar februari- och marsutgåvorna av några olika populärvetenskapliga och historiska tidskrifter, klart att historiska tidskrifter skall väl kanska vara gamla. Ni vet sådana med artiklar om Nils-Petter Sundgren, Lucy, Bockstensmannen, Tutankamon, Gustaf Vasa, Napoleon, Karl XII, gubben med den fåniga mustaschen, Idi Amin och några andra despoter. I Strömstad kan man betrakta gränshandeln. Ola, Håkon och Geir med familjer fyller kundvagnarna över bredden med läsk, godis, charketurivaror och i princip allt man kan köpa. Icke att förglömma den statliga butiken där man kan inhandla brända, jästa och desitllerade varor i butelj, burk eller baginbox. Här klingar de norska mynten och de norska sedlarna prasslar gott, priserna är angivna i två valutor. Båtar och landsvägsfordon överlastas. Och för oss andra är det ett bra ställe att handla på då det är väldigt god omsättning på varorna, inget hinner att stå kvar i hyllorna särskilt länge.

"Flottörventilen", heter ju nålventil. När det finns tillräckligt med bränsle i flottörhuset flyter flottören upp och petar till nålventilen som då stänger för inkommande bränsle. När sedan bränslet förbrukas i flottörhuset sänks flottören och öppnar nålventilen så att nytt bränsle kan komma in. Nålventiler kan haverera fastna om det är avlagringar på dem, flottörer kan börja läcka och då flyter dom inte upp, vanligt då är att förgasaren flödar över. Det finns några olika varianter på denna konstruktion i olika typer av förknasare, men funktionen är densamma. Huvudmunstycket brukar sitta i en kanal längst ned i flottörhuset, genom vilken bränslet rinner vidare ned i förgasaren där det förångas och blandas med syre, för att nu förenkla förklaringen.. Lättare än så är det inte.

Om man nu skall ha det lika bekvämt på sjön som hemma i stan, så kan man ju lika gärna stanna där! När vi var unga hade vi ju alltid nödproviant ombord, då fanns det flera olika helkonserver med olika grejer och färdiga maträtter att köpa, utbudet på sådana är inte längre lika stort. I mellersta Bohuslän finns det ju sommarlovslediga ungdomar som mot skälig betalning som åker runt i mindre båtar och säljer glass och litet annat. Flera tar även upp beställningar på färskt bröd som dom levererad morgonen därpå. Förr i tiden var det väldigt ont om fiskaffärer i Bohuslän, men gott om telefonkiosker. För i dessa små bås avsedda för trådbunden kommunikation fanns det nästan alltid små lappar upptejpade med telefonnummer till lokala fiskare, man kunde köpa både skedda, kräfta, krabba och räka. nu finns det väl kanske appar...? Det gäller väl att planera, passa på att handla där det finns butiker. Nu har jag ju nästan bara erfarenhet av Göteborgs skärgård och Bohuslän, men handen på hjärtat har det ju gått utför för många mindre butiker på öar och i mindre kustsamhällen, tråkiga butiker ont om färskvaror. I de större kustorterna finns det ju Ica och/eller Coop, ibland även andra butiker som säljer frukt och grönt. En och annan fisk och skaldjursaffär om man nu inte fiskar själv. Jag är väl kanske gammalmodig och bakåtsträvande, men jag har ju ingen empati för enskilda matleveranser ute i skärgården. Detta renderar ju även en massa transporter, och mattransportörena seglar, ror eller paddlar ju inte, kanske åker dom elektriskt, men mest troligt drivs båtarna av något fossilt bränsle. Däremot är jag en vän av att beställa mat på nätet, och sedan hämta ut densamma i en box när man har tid, på utsidan av butiken. Vi började praktisera detta under pandemierna, för att slippa smittspridning mellan butikshyllorna.

Det är ju kanske inte så mycket på båtsorleken det beror på. Utan mer hur stort rodret är och hur mycket tryck det är på roderbladet. Förr i tiden hade både Sleipner och Vetus tabeller med rekommendationer på vilka komponenter eller satser som passade till olika båtar. Dessvärre finner jag inget av det idag. Inte heller så många färdiga satser, och inte speciellt billigt, men bra! När det gäller rattpumparna finns det två huvudtyper, dom med respons och dom utan. Kortfattat har dom som har respons inte lika många backventiler, så ett tryck mot roderbladet kan vrida på ratten. Utan respons har då en eller flera backventiler som gör att sidokrafter mot roderbladet inte vrider ratten ur händerna på dig. Till båtar med utombordare eller drev rekommenderar man ju rattpumpar utan resons, och det är nog bra att ha en sådan till din båt också. Jag föreslår att du kontaktar Slepners eller Vetus direkt eller dess återförsäljare och ber dom rekommendera ett paket med pump, cylinder, slang och installationstillbehör. Du skall inte ha dom minsta modellerna, inte heller den största....

Det finns väl egentligen bara ett fabrikat när det gäller bra hydraulstyrningar. Sleipner. Ett fabrikat som har funnit i många år och som lagerför reservdelar även till äldre modeller.

Det tror jag också. Kolla upp det, försök att få den dikt kanten på T-kopplingen. @Dany_ms : Tag isär dessa förgreningar, som redan sagts kolla om dom läcker, du kan säkert ordna med något test med en trädgårdsslang, i duschen eller på något sätt. Om dom inte är frostspängda aller skadade på annat sätt, sätter du upp dom i ett skruvstäd och skruvar isär dom. Du har redan fått tipset att linda lin i gängorna, när du sedan skruvar ihop igen. Man kan använda gängtape också, men fördelen med linet är att det sväller när det blir blött och tätar bättre. Den röda slangen ser ut att vara en gummislang, den blå är av ett plastmaterial och brukar användas till kallvatten, det finns likadana som är röda också, som man har till varmvatten, kvaliteten på dessa brukar var sisådär, det finns ju olika fabrikat, men rätt använda och ordentligt anslutna brukar dom hålla tätt.

Ja visst, Principen för kommunicerande kärl är inte att förakta.

Jag skulle kunna tänka mig att Abnet också kan fungera. Jag har inte använt det på kapellväl, men på andra textilier. Löser ju fett bra. Som en icke moderiktig spilloljefläck på ett par jeans.

Ja det är ju det som gäller om man vill ha ett kylskåp eller kylbox som är någorlunda kostnadseffektiv, och/eller strömeffektiv ombord.

Man skall kanske inte generalisera, men jag tänkte väl närmast på dom modellerna som kostar under hundralappen. Sedan kan det ju finnas dyra batterifrånskiljare som inte är så bra också. Som med allting annat man köper till båten måste man ju känna på kvaliteten i jämförelse med priset.

Alla har väl haft detta problem. Här kallas det för ”jordslag” av någon anledning. Numera har jag inget sådant svartmögel eller jordslag på kapellet, mest beroende på att jag inte har något kapell på nuvarande båt (bara en liten bit kapellväv som skydd på ett ställe). Kapellet på förra båten, som var en typisk ”kapellbåt”. Där blev det mycket jordslag på den delen av kapellet som fanns över köket, sannolikt en del stekos som satt kvar i kapellväven, sedan då fukt uppepå på det, som grädde på moset. Så det är ju organiskt material tillsammans med fukt som orsakar detta problem varesig det är på kapellväven eller annorstädes. Min erfarenhet säger att kapellet skall tas ned så snart båten torrsatts och täckts. Det finns väl lika många tips på hur man tvättar kapell som det finns deltagare på detta forumet. Men blötläggning i badkaret med något bra medel i, typ såpa eller liknande. Sedan skall det ju sköljas, torkas och impregneras. Därefter viks det ihop och förvaras torrt fram till våren. Delar av kapellet som har isydda rutor viks inte, dessa delar rullas försiktigt ihop. Svartmögel/jordslag är väldigt svårt att få bort. Men jag vet att jag skrubbat med nagelborste med ren grönsåpa på, det brukar bli någorlunda rent, men det sliter nog en hel del på väven. Så det kan jag inte direkt rekommendera, men om man nu har någon mjuk borste eller tvättsvamp. I ren desperation högtryckstvättade jag en gång ett kapell, medan det satt kvar på båten, ja det blev ju rent, men väven tog skada och några av sömmarna slets upp, ja tråden var ju redan dålig innan. Så gör inte det! Ja jag har faktiskt en liten bit kapell, som skydd över den yttre styrplatsen. Det tvättas som ovan, impregneras med Hendens impregnering för grova textiler. Detta medel laddas i en tryckluftsdriven färgspruta, kapellduken hängs upp på husfasaden, sedan sprutas det med impregnering på båda sidorna, en och annan ”vildmarksjacka” och liknande brukar få sig en omgång samtidigt. Jag vet inte om en produkt som heter ”Acapella” finns kvar i handeln, detta medel är färgat, finns i de vanligaste kapellfärgerna. Jag har behandlat blåa kapell med detta… tja det blev kanske inte sämre men inte så himla snyggt. Med pensel eller roller är det svårt att sprida ut medlet jämnt, det kan även vara så att kapellväven tar åt sig olika mycket på olika ställen. Möjligen kanske man kan spruta på med färgsprutan, men det har jag inte testat. Det levereras ju i sådan där handpumpad spruta, men det är svårt att få det jämnt pålagt. Men man får ganska snart ont i handen av pumpandet.

Förutom båtägare är jag även akvarist, dvs jag har ”ett och annat” akvarium och några av dessa har externa pumpar med slanganslutnigar liksom i båten. De här erfarenheterna har jag gjort: Plastslangar, eller PVC-slangar liksom ”flyter” under slangklämmorna och börjar med tiden att läcka, på kritiska ställen monterar man dubbla slangklämmor med förskruvningarna motmonterade. Direkt efter varmvattenberedarens utlopp blir det så varmt att plastslangar av olika slag deformeras och kalvar, här sätter man en gummislang den första halvmetern eller så. T-rör, Y-rör och liknande av plast är ju inte så där jättebra, men jag har själv sådana, jag vet att jag dragit sönder ett sådant rör till en akavariepump då jag drog åt slangklämman så hårt det bara gick och sedan litet till. Dom förgerningarna jag nu har är inköpta i en blå plastlåda hos Biltema, det förefaller som om dessa håller bra. För att montera en en sådan där armerad PVC-slang på en nippel värmer man litet försiktigt med varmluftspistolen på låg värme eller stoppar den en stund i varmt vatten. Sedan kan du ta och stryka ut saliv eller litet vatten på nippeln/stosen så glider den varma slangen på med minimalt med våld. Jag har någon gång smort med cerat eller vaselin, det var inte optimalt, då kan det bli för halt och slangen kan kalva.

Du har fått bra svar! En ”batterifrånskiljare” är detsamma som ”huvudbrytare” båda orden används, men enligt en lärare på en fordonselektrisk gymnasielinje är det tydligen ordet ”batterifrånskiljare” som numera skall användas… Två batterifrånsklijare, skall du ha en till varje batterigrupp. Köp inte den billigaste modellen, den som är av plast med en röd nyckel. Köp en av god kvalitet. Den som är till startbatteriet bör ju tåla sisådär 200 ampere, en startmotor till en liten dieselmotor kan kräva bortåt 50-100 ampere vid start. Om du har tur räcker dom gamla kablarna till på längden fram till dom nya batterifrånskiljarna. När du kommer i hamn kan du om du vill koppla ifrån startbatteriet, och bara ha förbrukarbatteriet/batterierna inkopplade. När du lämnar båten i hemmahamnen slår du ifrån båda två. Om du har larm, en modern bilstereo med elektroniskt kanalminne eller automatisk länspump skall dessa saker kopplas innan förbrukningsbatteriets batterifrånskiljare. Radions minneskrets brukar ha en egen kabel. Om den kopplas bort ”glömmer” radion inställda kanaler när strömmen bryts. Larmet, radions minneskrets och en automatisk länspump skall ju naturligtvis ha adekvata säkringar så nära batteriet eller hellre en plusplint, som möjligt. Nej, du skall INTE koppla något relä till tändningslåset, det har redan skrivits men tål att upprepas. @IngemarE har gett dig förklaringen här ovan. Vad man skulle kunna göra är att koppla ett relä som tål sisådär 30-40 ampere till D+ på generatorn. Men det skall man inte ge sig på om man absolut inte vet vad man gör. Biltemas skiljerälä har nämnts även i denna tråden. Ja flera av oss har (minst) ett sådant, jag har två… På baksidan finns det två anslutningar, en med en röd prick på, den kopplas till startbatteriets +. Det är ju bra om det sitter en säkring på kanske 30A, beroende på hur mycket din generator laddar, på den kabeln. Den utan färgmarkering kopplas till förbrukarbankens +. Den lilla svarta sladden kopplas till minus någonstans, det spelar igen roll var, bara det är en bra minuspunkt. När motorn startats och generatorn(!) börjar att ladda känner relät av den ökade spänningen och sluter en kontakt som kopplar ihop batterierna. Tvärtom när motorn stannats och generatorn slutat att ladda. Hur enkelt som helst. Det finns en lysdiod på skiljereläts ovansida som lyser när det har kopplat ihop batterierna.

Absirpionskylskåp? Var det den modellen som kunde ha ammoniak som kylmedium? Det har ju skrivits en hel del om Isotherm med ASU, samt likande elektronik i andra kylskåp eller kylboxar. Kortfattat är detta en elektronik som känner av spänningen i elsystemet, och som låter kompressorn går för fullt när spänningen är litet högre, 13,2 volt, då generatorn laddar. ”Överskottskylan” sparas i en kyackumulator som sitter under kylfacket. Elektroniken känner även av om spänningen är för låg, den stänger av kylskåpet vid 10 volt, vilket jag tycker är för sent, för lågt. Därför har jag installerat en egen batterivakt mellan batteribank och kylskåp/kylbox. Nu minns jag inte när den bryter, men det är kanske vid 11,8 volt eller någonting sådant. Jag var enbeten i början och hävdade att denna funktion funkade bra tillsammans med solcellsladdning…. Och det gör den väl egentligen, men under litet speciella förhållanden. ASU vet ju inte om det är generatorn, (eller landströmsladdaren) eller solcellspanelen som höjer spänningen i elsystemet, och det innebär att ASUn kan starta då det blir molnfritt på himlen, beroende på hur regulatorn är konfigurerad, om den går att konfigurera. Har man då en liten batteribank kan ju kylen dra ut så gott som all ström ur den, ovavsett hur bra solcellerna laddar, för grejen med det hela är att den skall gå relativt korta stunder, så att laddningen hinner ikapp när kylen går ned i stand-byläge. Om då kylen går hela tiden får man problem, så länge som spänningen överstiger 13,2 volt, för då går kompressorn, jag kanske skriver fel, men jag vill minnas att den då drar nånstans runt 3,5 ampere. Och då kylskåpet stängs av först vid 10 volt kan det ju bli problem. Jag har ju sett på lysdioderna på min kyls kontrollpanel när detta sker, men då jag tycker att jag har en hyfsad förbrukarbank, så klarar den av denna belastning under en bra stund. Just nu vet jag inte riktigt vilket gränsvärde solcellsregulatorn är inställd på, men tidigare har jag justerat ned den till att ge max 13,1 volt, för att undvika detta. På andra forum har det även talats om en hysteres, då kylen startat och stannats om vart annat så fort ett moln skymt solen, det har jag aldrig upplevt. Vill minnas att den bieffekten har diskuterats på detta forum också. Så att bara koppla ihop en massa grejer i samma elsystem kan gå åt skogen, eller fungera klanderfritt, beroende på hur man tänkt och gjort. Jag tänker litet på de där bröderna som beskrevs tidigare i denna långa diskussionstråd, man måste ju veta vad man gör, man behöver kanske inte ha en ingenjörsexamen i elteknik/fordonsel, men man bör känna till litet grundläggande kunskaper om ellära. Som då nästa problem, som är relaterat… (O)smarta batteriladdare vet ju inte heller om det är batteriet som har låg spänning eller om det är någon belastning ombord som sänker spänningen. Så när kylen drar igång kan ju en laddare höja spänningen ordentligt, så mycket att känslig elektronik ombord kan ta skada. Minst en bilstereo ombord har havererat på detta sätt, en för mig och en för förre ägaren. Hur var det nu? att veta att man tror, eller tror att man vet? Känslan för olika sakers funktion är väl ytterligare en sak att ha vetskap om, skulle jag tro….

Jo en sak till. Jag har också en sådan där elektronisk ”battery sawer” som bryter om spänningen blir för låg. Men den är kopplad såå så att den bara bryter strömmen till kylskåp och kylbox. Det kan ju vara bra att ha litet belysning mitt i natten även om batterivakten slagit ifrån.

Ja var och en är ju salig i sin tro. Min fösta bobara båt hade enbart två 75Ah batterier, start och förbrukning, men med en sådan där vridströmbrytare, off, 1, 2 eller 1+2. Oförstående lämnades den i 1+2 varvid båda batterierna laddades ur i hamn. Det har hänt fyra-fem gånger att jag lånat ut batteriladdare och förlängningssladd i några olika hamnar då olika besättningar laddat ur båtens enda batteribank, eller inte förstått sig på nämnda vridströmbrytare. Jag anser att man skall ha två separata betteribanker, om man har dubbla motorer kan det ju vara bra att även ha dubbla startbatterier. Sedan håller jag med om resten i @Lintotts inlägg.