Georg_Ohm

Nej. Det är ett tryckkärl, en sådan flaska skall lämnas till auktoriserat köpställe. Vad 17 livnär du dig på i båten? smörgås och kall dryck? Eller kaffe i termos hemifrån…? Ibland har ”Gasol Göteborg” varit billigast härikring, men det finns fler firmor, det är värt att kolla upp priserna. Jag bytte för några år sedan en flaska på Statoil, den gasen var väldigt dyr, då, vill minnas att Statoil tog dubbelt så mycket som Allgas på Ringön. Men det var en nödåtgärd, en söndag mitt i sommaren när alla andra hade stängt.

Kolla om Jabsco/Pars ”underdel passar, nu vet jag inte hur måtten på hålbilden är, men subjektivt tycker jag det ser ut som en sådan skulle passa. Nu ser jag inga sådana som reservdel hos Seasea men jag har inte kollat dom andra firmorna. Tja…. Kanske lika bra att belasta kontot till fördel en ny toalett, dom är ju inte lika skitdyra som många andra båttillbehör. Men jag ser att priserna gått upp, kanske Vladimirs fel det också?

Kul att följa din renovering. Tips ang. lanternor. ”Upplysningsvis” På min förra båt, en Nimbus satt sedvanliga sb och bb-lanternorna illa till så att man slog anklarna i dem när man gick på däck. Några gånger lossnade den yttre delen med ”glaset”, och ramlade i sjön. Så då säkrades dessa med buntband. ”Någon” i besättningen klagade då man nu rev sig på buntbandets tamp. Så då flyttade jag upp lanternorna, eller jag köpte en kombinerad sb-bb-lanterna och satte den på den platsen där topplanternan tidigare satt. Topplanternan ersattes av en rundlysande högst upp i den lilla masten, cirka 1 meter ovanför sb-bb-kanternan. Akterlanternan togs då bort, då även den satt i vägen och skymd av en pulpit på akterdäck. På nuvarande båt bytte jag ut några lanternor, då det fanns både Hella och Aquasignal, det blev Aquasignals lanternor (för glödlampor) då jag tyckte dessa var snyggast. Men helst hade jag velat ha Hellas cylindriska och rostfria lanternor, men om man får tag på en uppsättning sådana är dom väldigt dyra.

På din beskrivning låter det som om du har en tvåkilosflaska som heter ”2012”. Min erfarenhet är att de mer professionella gasolfyllarna, dom som inte bara byter flaska, utan dem där man även kan köpa gasol ”i lösvikt” väldigt noga kollar flaskans årtal, som står stämplat med svart text mitt på flaskan. Om flaskan är för gammal byter eller fyller dom inte på den. På Byggmax har personalen inte den kunskapen, så dom byter gladeligen in gamla flaskor. Byggmax är inte billigast på gasol, men brukar ha rätt hyfsade priser. Du kan testa din flaska på två sätt, väga den, taran skall stå skriven någonstans i godset eller som på bilden ovan, så räkna bort tarans massa när du väger. Man brukar få tipset att använda en fiskevåg som man ändå kanske har ombord, men min är för oexakt. Sedan kan du, utomhus, trycka med fingret på stiftet i mitten av anslutningen på flaskan och se, höra, om det pyser. Två gånger har det hänt mig att regulatorn läckt, och då sannolikt innan avstängningsventilen, sannolikt just vid förskruvningen där man ansluter flaskan. Nu har jag alltid en regulator i reserv ombord. Ja min, mina gasolflaskor står också delvis ”utomhus” i en låst och välventilerat kistbänk, även fukten kommer in där… Jag tar tre 2012-flaskor, det brukar gå åt ungefär två och en halv flaska per säsong.

Tack! Denna gången medgav föret inga större snöskoterutflykter, det blev lärdomsfull tur tur på grannens åker. Vart tog vägen vägen? Vi är ute på en åker och åker. Men, det jag egentligen skulle skriva om var det där med att ta ut kompasskurs och navigera med död räkning. Det funkar rätt bra i fjällen också. Jo det började med att ”en familjemedlem” skulle provköra skotern på en myr på andra sidan fjället, där säljaren bodde, säljaren var inte hemma. Då gick den ner sig i den lösa snön. Den gick sedan inte att starta, batteriet var kasst. Dagen därpå var jag där med snöskyfflar, barnbarn och en hjälpstartare, vi skottade rent runt och under skotern, när vi sedan skulle starta så kunde inte hjälpstartarens grova krokodilklämmor greppa om de små teminalerna på batteriet, och vid det förmodade startreläet var det samma sak, dessutom räckte inte kablarna dit. Dagen därpå följde grannen med, och vi tog med en annan hjälpstartare och två mindre krokodilklämmor. Då gick det bättre. Sedan då färd hem runt hela fjället på en för kort släpvagn som inte har någon tippfunktion. Men en snövall fick utgöra pålastningsramp. Väl hemma backades skotern helt sonika av utan ramp eller utan att tippa kärran, det gick bra. Sedan fick jag köpa det dyraste batteriet som jag någonsin inhandlat, ett bly/gelebatteri på 18,9 Ah, det kostade 2230 kr…. Det finns inget Batterilagret eller Batteriexperten, inte ens någon Biltemabutik i hela Jämntland… Förra året köpte jag ett vanligt MC- batteri, till fyrhjulingen, av ungefär samma storlek på Biltema i Partille för cirka 750 kr. Ja och då provkörning på grannens åker, där grannen och någon mer redan hade kört upp ett spår, men det höll inte iallafall. Vi fångade för övrigt varesig myskoxar eller andra djur i gropen, som då uppstod då vi grävde fram skotern för andra gången… Ja det finns roliga leksaker där, som en 500cc fyrhjuling med kroniska startproblem, jag trodde jag hade åtgärdat den i höstas, men nu startade den inte, trots flera startförsök med generös choke luktar det inte bensin i avgasröret, tändstiftet hittade jag inte.. men såg sedan en instruktion på Youtube, och tändstiftet satt på cylindern där tändstift vanligtvis inte brukar sitta… Tändstiftet var torrt. Det kommer fram bensin till bränslefiltret och lika så rinner det ut bensin ur det, så det är väl förgasaren, bara det att den sitter under tanken, som sitter under en stor plastpanel… Så det hanns inte med, det blev skidåkning och litet skoteråkning istället. Så fick nya vovven också agera draghund i skidspåret. Det finns en hyfsat stor 4wd traktor också, en IH, med skopa och plogblad, den är också svårstartad… man måste ha motorvärmaren i några några timmar innan man får igång den… Nog om det, nu skall jag greja med båten…

Under årens lopp har jag sett en och annan mer eller mindre bra (oftast mindre bra) lösning på detta problem. Jag dissar direkt billiga presenningar, då dessa ofta prasslar så förfärligt när det blåser litet granna. En maxifamilj använde en stormfock som dom spände över sittbrunnen, men hur många seglare har numera en sådan? Och på motorbåtar är ju stormfockarna mer sällsynta än dronten. Tillklippt sopsäck…. Kan ju ses som en engångslösning. Själva har vi en parasoll från Biltema… tja den fungerar ju, men ger bara begränsad skugga, kan lätt blåsa sönder. Dom bästa lösningarna tycks vara en bit kapellväv av god kvalitet, med fållade kanter och islagna öljetter. I öljetterna knyter men fast gummilinor eller liknande som man kan fästa på lämpliga ställen i båten. Solseglet från Ikea känns ju dock som en bra och billig lösning värd att prova.

Slipa eller ej. Hajar tror jag inte går att dressera, annars har ju flera arter, bland annat brugden, ett skinn som påminner om grovt sandpapper. Men beror ju precis på hur det ser ut. För det mesta räcker det med att högtryckstvätta botten. Då lossnar även lös färg. Om du inte har högtryckstvätt eller möjlighet att samla upp tvättvattnet kan kanske hård skrubbning med rotborste doppad i någon bra rengöringsmedelslösning kunna fungera. Ja tvättvattnet bör ju ju samlas upp och lämnas på någon återvinningscentral.

Till vilken sorts båt hade du tänkt att använda den på? Jag har inte testat... men mina funderingar är likadana som dina. Man måste ju vara två personer och jag skulle kunna tänka mig att den kanske kunde fungera på en mindre motorbåt som inte är för bred eller har för djupt skrov. Snipa, styrpulpetsbåt och liknade. Men man får väl en hel del motion när man använder den...

Den är väldigt bra, kan verkligen rekommenderas! Även mig har den räddat flera gånger. Senast förra vintern då jag demonterade oljekylaren. I denna blåa plastlåda finns även bits av typen XZN som kan användas på motsvarande skruvar som brukar återfinnas vid drivaxlarna på gamla volkwagnar och andra fordon.

Det är ju så hälsosamt och stärkande i fjällen…. Sedan en tid är jag delägare till en Bombardier Lynx Ranger, eller någonting sådant. Ett delägarskap kan ju se olika ut. Idag, i väglöst land utanför pistade leder, tio cm skare och omkring en meter lössnö, snö med samma densitet som strösocker. Man får muskler av att skotta snö, man får kraft av att klamra sig fast på ett vilt krängande fordon. Om nu någon tror att det är lika lätt att köra medeltung snöskoter i lössnö som att köra motorcykel på asfalt tar fel. Känslan idag var ju som att köra en tre meters gummibåt med trettiohästars utombordare över tjurpannan, men där riskerar man inte att köra fast i dyningarna, det gör man i fjällen när det är lössnö. Dagens erfarenhet är den att man inte skall köra något slags fordon utan någon form av utbildning. Nu var det ju inte direkt väglöst land var litet överdrivet, det var en genväg mellan två pistade leder på en äng vid Ljusnans strand där det sommartid går betande boskap. Idag finns där en större grop tillräckligt att fånga en myskoxe i, om man nu vill fånga en sådan, och det vill man ju i allmänhet inte göra. Upprinnelsen var ju annars hämtningen av fordonet i fråga. Det skedde med min lilla framhjulsdrivna bil med odubbade däck och en alldeles för liten släpvagn, men det var en baggis även om det innebar start i backe med hårt packad snö, jämfört med dagens äventyr. Men den transporten kan väl kanske nämast jämföras med att traila en något för tung båt med en för liten bil.

Jo, det går ju bra. Men påsar med någonting i anpassar ju sig efter underlaget. Ett båtdäck är ju sällan helt rakt eller plant. Vatten skall man akta sig för tycker jag, då det gäller nylimmade grejer. Man kan ju söla. ”Vatten är ett farligt gift som omger Visby stift”

Bara du nu inte rör ihop verksamhetarna! Jag köpte min nuvarande båt av en ”skärgårdselektriker” han hade en hel del eljobb ute på diverse öar, så mycket att hans partner sade ungefär som en av huvudkaraktärerna i filmen ”Hajen”, eller ”Jaws”: -You're gonna need a bigger boat. Som jag tidigare skrivit så är kvalificerade hantverkare eftertraktade, och även fritidsbåtsmekaniker (www.skrivihop.nu) under de hetaste semesterveckorna. Jag vågar gissa att det kan finnas en del pengar att tjäna, men även en hel del hårt jobb.

Båtar av alla de slag skall vara utrustade med så få (skruv-)hål som möjligt! Det har hänt att jag har avrått vänner från att köpa äldre och begagnade båtar med ”jättesnygga teakdäck”. Jag behöver ju här inte förklara varför. Så nu när du fått goda råd hur du skall gå vidare så följ dessa och limma fast teakplankorna med rekommenderat lim. Man kan köpa kattsand, akvariegrus och blästersand i behändiga plastpåsar av god kvalitet, dessa lämpar sig väldigt bra som tyngder att lägga på nylimmade ytor av exemplevis teakdäck, det funkar jättebra och blir inte så himla dyrt.

Jag bytte litet kablar mellan batteribanker och generator, då jag kan få tag på kabel synnerligen fördelaktigt blev det vanlig kopparkabel. Men ”utomhus” ombord, till installationer såsom lanternor och sådant har jag upptäckt under årens lopp att ”utomhuskablarna” ärjar ordentligt. Detta alteftersom jag inte vill kladda med vaselin eller Dinetrol i kabeändarna. Där blir det istället krympslang med inbyggt smältlim. Nu för jag diskussionen utanför ämnet… Klart det kan vara en aggresiv miljö i motorrummet också, men om du är noggrann när du krymper på kabelskorna, och värmer på krympslang utanpå så kommer det all klara sig i många år. Sedan navigerar ju jag i ffa Skageracks elektrolyt och där korroderar saker och ting snabbare än annorstädes.

Skyllermarks har väl en poäng iallafall, dom säljer förtenta kablar. Men sådana kablar kan man ju köpa annorstädes också.

En lukrativ business är väl den att ha en sommaröppen serviceverkstad, som snabbt kan åtgärda akuta problem, och ha den verksamheten strategiskt placerad i någon skärgård. Man bör ju kunna lyfta båtar på minst fem ton gärna mer. Sedan skall man ha ett bra samarbetsförhållande till SSRS, som då kan bogsera in haverister till den verkstaden. Verkstaden kan ju kombineras med tillbehörsbutik och servicebutik/glasskiosk... Om man sedan är intresserad av skidåkning eller annan äventyrssport kan man ju ägna hela vintern åt det. Rörläggningsjobb... jo jag har hört av sommarboende vänner på diverse öar, som saknar fast förbindelse med fastlandet, att det är i stort sett omöjligt att få ut olika hantverkare såsom rörläggare, elektriker, snickare och andra yrkeskunniga. Så skaffa en ändamålsmässig båt och och skaffa jobb, ta upp offerter.

Femtio motortimmar per säsong är ett snitt som brukar nämnas i båttidningarna. Men helt klart en båt i den storleken kan ju ha används för att göra längre resor till grannländerna och kanske längre. Angående motortimmar mycket eller normalt, säger jag ingenting om. Men det kan ju vara bra att anlita en besiktningsman när man köper en båt i den storleken och i den prisklassen, knappt sex mille. Som redan skrivits kan man ju få en hint om hur motorn omhändertagen när man granskar resten av båtens skick och slitage. Byssan (köket), toaletten och motorrummet brukar avslöja en hel del.

Hoppas då att dina akutatorer inte sitter lika illa till som dom gör i min båt. Sådana där reglagekablar har ju en begränsad livslängd. Se även till att kablarna går i så stora radier som det är möjligt. På min båt skaver kabeln till bränslepumpen mot intercoolern, där har jag dragit på en gummislang som skydd. Sedan har jag sett till ett den gör en stor sväng runt turbon, där det blir varmt. Om du har drev skall reglagekabeln dyka ner i en gummislang som mynnar ovanför vattenlinjen, fast på insidan av akterspegeln, detta för att det inte skall läcka in vatten den vägen. Lägg litet fett på kabeln så blir den lättare att trä igenom slangen, sedan kan du dra ut den gamla kabeln med ett snöre fastknutet i kabelns ända, så kan du använda snöret till att dra in den nya kabeln med.

Ajax rengöringemedel brukar ju funka till det mesta. Feta fläckar, om det nu finns sådana på seglet löses ju upp med Abnet, ett medel som jag de senaste åren använt framgångsrikt.

När det gäller fritidsmotorbåtars motorer brukar man säga att dom går i genomsnitt 50 timmar per säsong.

Brytpinnen är nummer 12 i listan på sidan 5 och nummer 12 i ritningen på sidan 6, den tycks ha artikelnummer BP65. Passa på att köpa minst en extra. Vetus och Sleipners grejer är bäst! Lycka till med mekandet!

Jag tänkte på en annan viktig sak… Har du båtplats på fastlandet? Det kan vara bra att kolla upp det, om det finns, om det är kö för att få köpa in sig i en båtklubb eller insats i kommunal hamn. Jag vet ju inte hur det är på din sida av landet, men här i Göteborgsområdet finns det inga egentliga båtklubbar eller knappt några regelrätta marinor, mest kommunala hamnar och några privatägda. Och det har under många år varit långa köer till platser i vissa storlekar. Men det blev bättre 2015 då man ”städade på kontoret”.

Bogpropellerns växelhus sitter fastskruvad i skrovet, dessa skruvar skall du inte röra. Sedan sitter elmotorn fastskruvad ovanpå växelhuset, dessa skruvarna kan du lugnt lossa. Oljebehållarens slang är ansluten i växelhuset, så som redan skrivits behöver du inte bekymra dig över den heller. Men du bör bryta strömmen till bogisen, bra då att veta vilken huvuströmbrytare/batteriavskiljare det är, om du skruvar loss kablarna på motorn (inte säkert att det behövs, det beror ju på hur långa dom är) så skruva loss en i taget, notera var dom satt, och isolera dom med några varv eltape, för säkerhets skull, det kan flyta väldigt höga strömmar genom bogisens kablage. Dessvärre kan jag inte upplysa dig om var du köper nya brytpinnar, eller om brytpinnar till en propeller på en (elektrisk)utombordare duger...(?)

Oavsett vilken båt du än väljer så känner du efter ett tag att den inte var optimal för dina och familjens behov. Det är först då man ägt en båt i några säsonger och färdats i den och bott i den som man vet, eller önskar att det skulle varit istället. Sedan 80.000 kr.. ja om man köper en båt i den prisklassen som man kan bo i, då går det inte att ha en tom verktygslåda och fem tummar mitt i handen. Då måste man kunna meka själv. Det är ju klart att du kan få en bra HT båt i sexmetersklassen, men i en sådan blir det trångt att sova två vuxna och tre barn, om man nu inte är väldigt småväxt.

Det fanns en gång en Gullholmensnipa hos en släkting. På den kunde man ställa rodret nästan tvärs, alltså nästan i 90 grader. Det hände sig några gånger när båten sjösattes från båtvagn på ramp med aktern först, att rodret vek sig bakåt, "kvadranten" som var en styrarm lossade från hjärtstocken, och rodret vek sig bakåt och blockerade propellern, samma sak hände en gång när det backades och skulle svängas ordentligt samtidigt. Även jag har läst "någonstans" att sisådär 35 graders rodervinkel i teorin är maximalt, men det är ju ofta skillnad på teori och praktik. Jag funderar litet på hur stor den maximala "rodervinkeln" är på på mitt 290 drev...? kanske 30 grader? Rodervinkelsinstrument brukar vara graderade till max 45 grader år varje håll.