Georg_Ohm

Efter första frostnatten efter torrsättningen brukar havstulpanerna kapitulera, möjligen ett par frostnätter till. Dom fryser alltså sönder och kan lätt skrapas bort men en vässad spackelpade, engelsk spackelspade eller helst en isskrapa av plast som inte skadar gelcoaten, ”stålborste” med annat material i borsten än stål kan fungera också (stålborste lämnar rostspår efter sig).Om man använder en isskrapa skall man bära arbetshandskar då det annars är lätt att skada knogarna. Det blir en ring av kalk kvar efter havstulpanen, jag målar bra över den, och det går bra. Jag får ofta kolonier av havstulpaner på olika ställen på båtens botten, men dessa kolonier brukar inte etablera sig på samma ställen som säsongen innan. Jag skulle kunna tänka mig att en stark lösning med exempelvis Clas Olssons citronsyra kan lösa upp kalkavlagringarna efter havstulpanerna likväl som kalkavlagringarna i kaffekokaren. Och citronsyran är billigare än diverse mirakelmedel, men klart den är inte tixotrop om du inte blandar den med tapetklister eller rabarberkräm. Rabarberkrämen innehåller oxalsyra som i sin tur löser anda sorters avlagringar. Så mitt råd är att ta det lugnt, när man tar upp båten i fritidsbåtshamn, marina eller båtklubb brukar det ingå en avspolning med högtryckstvätt av båtens botten. Endast det kraftigaste professionella högtryckstvättarna rår på havstulpanerna, eller rättare sagt, ”inte ens dom” klarar det till 100%, det blir alltid några kvar. Så invänta frosten och eliminera dom envetnaste när dom frusit ihjäl.

Har du provat med en slagskruvmejsel? Om du under några dagar försöker att spraya på rostlösningsvätska och sedan går på med en slagskruvmelsel. Annars är nu värme klassiskt. Jag gissar att pedistalen är av aluminium och skruvarna av rostfritt stål, ja då kan det sitta fast rätt så bra. Om det är rostfritt stål i skruvarna är det ju litet svårt att borra ur skruvskallarna, men det går.

Javisst, ”tankbilsslang” en stuvbit hos Hydroscand.

Magnetkopplingen är inte unik för marinmotorer. Man återfinner likadana och liknande i personbilars och lätta lastbilar där dom kopplar in och ur kompressorn till luftkonditionering, och även för att koppla in och ur generatorer, varför det skall vara nödvändigt. Så magnetkopplingen kan vara billigare om man letar på landsvägsfordonsmarknaden. Jag har även sett att ”Mr Wang i Kinna” * har denna komponent i sitt stora sortiment. * AliExpress i Folkdiktaturen Kina.

Mina mått kan tänkas vara ungefärliga, det är en gammal torr slang som jag mätt på. Jag ser nu att det finns en Hydroscndfilial alldeles i närområdet, jag får besöka den butiken i morgon. Tack för tipsen alla tre!

Jag behöver en kort bit, omkring 400 mm av en bränslesäker slang med innermåttet 47 mm och yttermått ungefär 58 mm. Var någonstans, helst över disk i göteborgsområdet, finner jag sådan slang? Slangen skall sitta i påfyllningen till en bränsletank.

Kanske… men givaren måste spänningssättas innan den fungerar. Jag har inte dissekerat den, men innehåller minst ett kretskort enligt manualen.

https://www.biltema.se/bat/pumpar/nivavakter/elektromagnetisk-nivavakt-2000045797 Den skall ju klara 25A… men för att eliminera spänningsfall i långa manöverkablar blir det ett relä också. Ja, jag får ju se på sikt hur nu detta fungerar. Skall koppla bort batteriladdaren idag och se hur/om solen fyller på.

En batterigrupp har ständigt laddats ur. Denna är ansluten till en 50W solcellspanel och en rätt stor äldre Ctec-laddare. Dessutom generatorladdning över relä styrt av DF på generatorn. Under semestervxkorna när motorn gkörts dagligen och/eller då det varit solsken har allting fungerat sim det skall. Batterigruppen är numera ett 90Ah batteri som försörjer larm, värmare, radions minneskrets, ZipWake och länspumpsautomatiken. Denna grupp bryts inte av batterifrånskiljre, dess förbrukare är ständigt spänningssatta.Värmarens spänning får inte brytas, den måste få avsluta själv för att inte bli överhettad. Zipwake gånglägesautomatik har en självrengöringsfunktion som brukar gå igång en gång per dygn. Dom andra sakernas ständiga spänningsmatning är ju självklar. Jag har försökt att mäta förlustströmmar resultatlöst, har ryckt i kablar, och upptäckte en glappkontakt i en laddares anslutning, har bytt ut en solcellsregulator och även Ctecladdaren, det är bra ett par dygn, en eller två veckor, sedan är batteribanken nästintill urladdad igen. Så häromdagen började jag med att skruva loss länspumpens elektroniska nivåvakt. Den kopplades upp på arbetsbordet, och det visade sig att den gav mellan 5 och 7 volt på utgången oavsett om den var torr eller våt. Efter litet mätande fungerade den som den skulle igen, för att efter en stund ge spänning ut vid fel tillfälle. Detta utan belastning. Med en belastning i form av en gammal länspump var det ungefär samma felprocedur igen. Elekteoniska nivåvakter kostar omkring 900- 1200 kronor, helt mekaniska, sådana med en stålkula inuti en flottör kan kosta 139 kr, jag valde en mellanväg, en mekanisk, med en magnetförsedd flottör som påverkar ett hallelement, Biltema 199 kr, garanteras att inte dra någon egen ström alls i viloläge. Och jag kan inte mäta upp någon egenförbrukning i viloläge, svårmätt i aktiverat läge men det är egentligen ointressant då min länspump ändå drar mellan 7 och 8 ampere då den går torr (membranpump). Nu kommer denna nya nivåvakt att kopplas till länspumpen via relä, och även via en strömställare, omkopplare med lägena; auto, av och manuell. Tidigare kunde jag inte påverka länspumen utan att rycka en säkring, vilket ledde till pinsamt miljöbrott då jag hade spillolja i kölsvinet. På arbetsbordet ligger nu min jättegamla ctekladdare, och den har fått ladda några olika batterier med olika kapacitet, även gått i rekond.läget för att återställa ett helt tömt batteri, laddaren funkar nog som den skall, men det där med att rekonditionera misshandlade bly/syrabatterier är nog en slags önskedröm om det skall funka, iofs så fick jag upp spänningen till 12,3, och kunde starta en bilmotor sisådär 6-7 gånger, sedan ville det inte leverera trots att jag kört omkring 10 mil, hade parkerat i nedförsbacke och hade en hjälpstartare med i bilen… om det var en funktionell misstänksamhet eller paranoija visade sig vara vare sig varesig ena eller det andra. Larmet är nästa grej som skall bytas ut, det gamla är beroende av 2G eller om det var 3G, det nya jobbar på annat sätt. Värmaren, en Webasto körs aldrig i skarpt läge, bra nån gång i månden för att den inte skall bäcka igen. Den har ingen fjärrstartsfunktion eller timer, varför den inte bör dra nån ström avstängd. ZipWaken då, minns nu inte vad det stod i specen, men bör ju inte dra mer än var en 50W panel kan ersätta, likadant med radions minneskrts.

BN 4 var en kraftigare modell, den satt i VW typ 2, bussar, från ungefär 1970 och framåt. Hursomhelst är gamla ebrar en säkerhetsrisk, men dom går att renovera och bli välfungerande. Men i det stora hela kan jag tycka att man inte egentligen skall ha någonting som drivs med bensin i båtar…. Undantag utombordare, men dom har man ju mer på båtens utsida…

Man skall ju ta hjälp av naturens krafter, men nej, det skall inte blåsa så mycket. Jag känner mig fortfarande starkt begränsad av underarmsskadan, det har vuxit in benvävnad i armbågsleden så det är besvärligt att ta sig upp för stegen samt att lyfta saker som väger mer än ett kilogram. Det förmodade elproblemet är löst, det var lätt, ett batteri som inte får laddning, inget nytt.

Jag var uppe i båten någon av mellandagarna och fixade litet. Nyårsdagen var jag där och mätte på ett förmodat elfel. En storm hjälpte mig att täcka av en av presenningarna, jag den hamnade för långt bak så det vara bara att ta ned den. Så har det fortsatt, mest småjobb än så länge. Till helgen åker dom andra presseningarna av.

Jag lyckades aldrig med den där bitsen. Jag har Biltemas kraftiga skruvmejselsats, mejslarna har fyrkantig klinga och ett sexkantigt huvud att koppla skiftnyckel eller passande hylsa på. Mejslarna håller även att slå på med hammare. Jag brukar lägga Locktites gänglåsning på pluggen innan jag dra fast den, men då måste den och hålet i drevet vara fria från olja.

Det är några år sedan nu, jag bytte först ut septiktanken, året därpå en av vattentankarna, inte samma 🥶 men likadana Diablo på 108 liter. Man kan inte få för stora sådana tankar, så välj en större om du får plats. Hursomhelst fungerar dom bra. Septiktanken fick Ø20 mm avluftning, det underlättar både tömningen och blir då lättare att spola ned fekalierna på toan. Måhända har Vetus högre kvalitet, men jag resonerade som du, kände att det var praktiskt att handla i en fysisk butik på hemmaplan. Vid installationen hade jag litet svårt att få tätt i locket, som tur var var det i vattentanken, men med litet trixande blev det bra. Jag har ingen dålig lukt från septiktanken eller dess slangar, slangar som jag bytte samtidigt som jag bytte.

Jag har numera en gammelbil tillverkad i Wolfsburg. I vårt land relativt ovanlig då den i princip inte importerades hit. Men den är byggd av standarddelar från lagerhyllorna. Allt i mm-mått och efter olika DIN-normer. Men det är alltid vissa hylsor och vissa block- och ringnycklar som slits ut snabbare än de andra, 10, 13, 15 och 17 mm, varvid 13 mm är den som slits ut snabbast. Ja nu snackar jag om den Kamaza och Hazet hylsnyckelsatserna jag köpte 1970 och 1977 och som numera är ersatt av en från Bacho….

Mer kuriosa. På slutet av 1870-talet fick den brittiska firman ”Gothenburg Tramway Co LTD” koncession på att bygga hästspårväg i Göteborg, 1879 invigdes den första linjen, med spårvidden 1000mm(!) det valet kan ju tyckas märkligt, då det var ett brittiskt bolag som byggde. När GS hade bildats 1902 breddades spårvidden till 4 fot och 8 1/2 tum, alltså det vi idag kallar för normalspårvidd, 1435 mm. Vi hade ju också svenska fot, man byggde smalspåriga järnvägar i vårt land med det måttet, trefotabanor, 891 mm. Så vitt jag vet förekom inte den spårvidden någon annanstans i världen. Problem uppstod då man beställde lok och vagnar från England med tre (brittiska-) fots spårvidd. Så blev det för Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg, (KURJ), som fick ”spika ut” rälerna, från 891 till 1093 mm spårvidd. Så kan det gå när man inte har så bra koll på olika fötter. Från det ena till det andra, jag har en uppsättning tum-nycklar i båten, till min KAD43. Jag har också dålig koll på om det är tum, inch eller millimeter, men för det mesta passar nycklar och hylsor med millimeterstandard, men vissa skruvskallar tycks ändå ha tum-standrad. Hur det är med gängorna har jag inte orkat tänka på. Sedan båtarnas längd… då längden många gånger mäts i fot så tycks det vara en väldigt elastisk fot man använt som referens.

Vad bra! Jag har inte felsökt min ännu då den varesig har bränsle- eller elförsörjning, men det är alltid bra med en i reserv, förvisso saknar jag dess bränslepump, men dessa brukar ju vara havererade.

Förtöj i en bryggvinkel, där kan det vara omkring 90°.

Tips på luftpump. När du nu skall ha eldrift så kan du ju lika gärna ha en elektrisk luftpump. Jag köpte en billig pump avsedd för SUP på någon sådan där billighetssajt på nätet, om det var Temu eller liknande*. Den pumpen fyller min gummibåt som är 240 cm lång på 4-5 minuter, och stänger av sig när inställt tryck uppnåtts. * Samvetet avgör väl var man handlar, och man brukar få vad man betalar för, säkerligen finns det liknande pumpar i båttillbehörsbutikerna, som man då får betala mer för, men som kanske är tillverkade på samma fabrik i Asien nånstans.

Ja välkommen till gänget… gjorde detta skitjobb för kanske 20 år sedan i en Nimbus. Enligt rekommendationen skall man ju låta kontaktlim torka helt på båda ytorna innan man pressar ihop. Ja då hugger det ju direkt, som sagts. Men följ inte rekommendationen, limma vått i vått. Då finns det möjlighet att justera ganska mycket. Välj ett inredningsmaterial som är elastiskt, då kan man (med viss möda) få det någorlunda snyggt rumt hörn och på dubbelkrökta ytor. Jag testade olika lim, och det var då på den tiden bara ”riktigt” lösningsmedelsbaserat kontaktlim av olika fabrikat som fungerade. Möjligen kanske det finns andra lim på marknaden idag. Våtrumslim funkade iallafall inte. Ett skomakerikontaktlim, ”Klövölfix” är mycket bättre, används på slutet av jobbet då man åtgärdar skarvar och sådana ställen där det släppt. Om man är rädd om sina hjärnceller ordar man med tvärdrag och använder andningsmask. Jo, kolla bäst föredatumen på limmet!

Inte i båten! om det är en Eberspächer BN 4 för 12 volt så vill jag ha den! Om du vill ha hjälp att serva den, så finns det minst en Facebookgrupp om gamla ebrar. ”Volkswagen Eberspächer” är en av dessa.

Det kanske var på Magellans tid?

Kanske en bra idé! Brädseglare som fallit omkull mitt i farleden är också ett gissel, men det kanske inte finns så många av dom kvar…

Låt bli! Du har fått några bra svar om varför du inte skall ge dig på det jobbet. Vad du skall måla drevet med är en färg som inte föträr aluminiumet, en färg som fäster på aluminium, samt en någorlunda giftig färg som förhindrar påväxt av alger, havstulpaner och annat organsikt jäkelskap som finns i vattnet. Hempel har en produkt som heter ”Hempaspeed TF 77223” den har fungerat relativt bra på mitt drev, som då används i Skagerack där det påväxten är kraftig. Men man får måla varje vår.

Vad jag erfar blir det vanligare med AIS i fritidsbåtar. Men dom båtarna och flytetygen som man kanske tycker skulle ha AIS är mindre öppna båtar, kajaker och sådana där vattenmopeder sådana man ändå inte ser på radarn, eller som syns dåligt på radarn. Jag hamnade i en riktig tjocka inne i Åbyfjorden för några år sedan, dimman lade sig tät över vattnet och mellan bergen. Jag visste att det fanns en armada av vitlingfiskare litet var stans i fjorden, men jag såg dom inte, radarn visade diverse svåridentifierbara ekon, några var svanar… Nåväl, det var inte det jag skulle reflektera över. Det har inte framkommit i denna diskussionen, men tidigare, att man vill placera AIS-antennen högt upp, för att kunna se fartyg långt bort… Det kanske är bra, men det viktiga är ju att se AIS-båtar som är relativt nära, dom man kan riskera att kollidera med. Fjärran AIS-fartyg kan man ju ofta se på www.marinettaffic.com om dom nu inte stängt av sin AIS för att i lugn och ro kunna dragga botten över olika sorters kablar och piplines. Åter till tjockan inne i Åbyfjorden, jag har nog aldrig sett sådan massiv tjocka. Allteftersom vi började komma ut ur fjorden lättade tjockan nerifrån och uppåt, ungefär som att rulla upp en rullgardin. Ute på fritt vatten var det litet vind som skingrade dimman. AIS gav ju ingen information, vilket då var en falsk information, och radarn visade ju små ekon, varav några var sportfiskebåtar.