ankarbox

Jag överväger att överge befiltlig bojförtöjning och i stället satsa på pålar. Hur stort lerdjup krävs och finns det något sätt att ta reda på hur mycket lera som ligger ovanpå ev berg?

Bara en kommentar: Jag använder i.s.s. bara hamnkapell, dvs utan fönster. Detta eftersom jag inte åker båt när det regnar. Plockepinnkapellet har jag bara använt en enda gång på många år. Jag har helt enkelt inte behövt det. Jag har använt bimini ett 20-tal gånger. En nackdel med icke-plockepinn är eventuellt att det inte går att stuva i motorrummet. Där ser jag den stora fördelen med plockepinn. (Kommande säsong blir det mycket båtåkande. Men då tar jag konsekvenserna och byter sannolikt båt - från DC till akterhytt).

Jag är på jakt efter en redig akterhyttsbåt med bra andrahandsvärde - gärna begagnad. Den skall köras i många kortare turer om 4,7 och 14 sjömil - till stor del över stora fjärdar. Krav är: Klarar hyfsat med sjö, dvs stora fjärdar i yttre skärgåren (vår, sommar och höst) Bra ordnat för exempelvis pensionärer att gå i och ur med rejäla pulpetar/grabbräcken för båda händerna, gärna i fören. Hytt Webasto eller motsvarande. Hyfsat bra lastmöjligheter. Utombordare - tror jag. Vill nämligen smyga in i grunda steniga vatten ibland. Vad tycker ni? Senast ändrad av ankarbox | 29 december 2010 | 00:26

Åkte i en båt som fick slut på drevolja. Mercruiser-drev. Snubben på macken påstod att man tvingas köpa Mercruisers egen olja eftersom blandningen inte är offentliggjord. Dunken med 1 liter kostade c:a 250:-.

Låter som att du inte har insprutning. Då får du nog räkna med att ligga med avsevärt högre förbrukning än en båt med exempelvis MPI-insprutning.

Båten har fabriksmonterade trimplan. Brukar normalt inte ens tänka på dem, men använder dem med framgång när båten är snedlastad eller då det blåser mycket. Så började jag plötsligt fundera på hur de egentligen skall vara inställda vid de tillfällen när man inte har problemet att båten lutar. Skall de vara maximalt ned- eller uppfällda? Mittemellan? Skall man använda dem aktivt eller bara ställa dem i ett neutralt läge? Vilken är den mest bränslesnåla inställningen? Hur ställer man dem lämpligen i hög sjö? Vid stiltje? Kort sagt vore jag tacksam för tips om hur man på drar nytta av sina trimplan - om det inte handlar om att korrigera bort att båten lutar i sidled. Pinsamt att fråga, men å andra sidan har jag grym med tilten.

För mig känns det sämre än inte bra. Jag förutsätter att moderatorn rensar bort inlägg som bagatelliserar eller uppmuntrar till användande av otillåten bottenfärg. Det skulle aldrig falla mig in att använda giftfärg bara för att andra gör det. Ni som har den attityden: Fick ni er uppfostran på Lunarstorm?

Tack http://www.maringuiden.se/forum/;thread=266168

För att komplettera den intressanta tråden om CE-märkning ställer jag mig frågan hur man går tillväga om man vill CE-märka en båt i efterhand. Det kanske går att göra affärer på detta också... Är det så enkelt som att man: Låter besiktiga båten för att få en lista på vad som måste åtgärdas Åtgärdar själv eller på verkstad Slutbesiktigar Får CE-skyltar och någon slags CE-dokument Ser processen annorlunda ut? Vem kontaktar man?

Vet någon om Tullverket har ett register över skrovnummer på importerade båtar? Om så inte är fallet så kan det ju vara svårt att vara helt säker på att en viss äldre båt verkligen kom till Sverige före 16/6 1998.

Försäkringsbolagen tassar nog på tå. Skulle de säga kategoriskt nej till icke CE-märkta båtar så skulle det nog kosta många sköna intäktskulor. Samma sak om de skulle vägra betala för skador som inträffar. Juridiskt är de friskrivna, men jag tror att de avhåller sig från att ta i med hårdhandskarna. Därför är det just nu - i mina ögon - lite hyckleri över det hela. Återförsäljare får inte befatta sig med icke CE-märkta båtar, men försäkringsbolagen får göra det. Det bolag som erbjöd fullt försäkringsskydd även för icke CE-märkta båtar (efter besiktning á exempelvis 10.000) skulle nog kunna skära lite guld. Men det är sannolikt inte tillåtet.

LOL! (Och osvenskt! ) Senast ändrad av ankarbox | 08 mars 2009 | 23:23

oceanis, Jag har samma erfarenhet när det gäller vinterplatser för motorbåt som när det gäller bottenmålning. Alla tittar på vad Pampas tar - och sedan försöker de lägga sig lite under. Men innan det är klart så blir det gärna något över (Pampas). Trots detta har de (faktiskt) svårt att tjäna pengar på årsbasis. Speciellt 2008 - och 2009 lär väl inte bli bättre. (OBS: Detta är inte en rekommendation när det gäller Pampas. Jag vitt inte öppna även den maskburken här och nu. Nöjer mig med att säga A: Jag har haft min motorbåt på Pampas, men har nu fullservice på annat håll till liknande prisnivå).

Det slår mig att den här diskussionen visar ungefär samma grundinställning som när det gäller huset där hemma. Svensken har en (ibland förödande) hemmapularinställning till både det ena och det andra. Pratade med en polare som håller på att renovera sitt hus. Han fick någon form av sammanställning på sina inköp å K-Rauta (mm) under 2007 och 2008. En ren chock! (Låt mig säga att det med mycket god marginal var ett 6-siffrigt belopp. Sen tittade han på hur mycket som blivit gjort där hemma. Samt på den offert som han fått från en byggfirma någon gång 2006. Han kunde enkelt konstatera att han skulle ha haft en högre grad av färdigställande redan sommaren 2007 om han tagit byggfirmans offert. Nu har det kostat mer pengar och blivit mindre gjort. Dessutom har väldigt mycket fritid gått åt. Liksom bensin för resorna till K-Rauta mm. Den enda fördelen är att han har ett verktygs-, material- och maskinförråd samt släpkärra och gud vet allt så att han om det skulle behövas någon gång (LOL) redan har vad som krävs där hemma. Sammanställningen visade han inte för sin fru. Hade hon lagt ihop ett och annat så hade hon insett att det hade gått att få både mer gjort, mer fritid och råd till några hyfsad vintersemesterveckor i tropikerna om man köpt byggtjänsten. Men det är inte första gången snålheten bedrar visheten. Trots detta så känns det som att det går att skära i kostnaderna för fullservice. Får branschen några år på nacken så tror jag att man effektiviserat detta. Någon form av Shurgard (som iofs inte heller är direkt billigt) för båtar kanske?

Malmöpriser för fullservice enligt ovan vore förstås intressant som jämförelse.

Någondera. Men ibland måste man sk*ta i det och gå vidare, vilket jag förslår att vi gör nu. Nu tycker jag att vi gemensamt i detta forum sjunger We shall overcome. http://www.youtube.com/watch?v=OfbN6VphDxg Åter till ämnet Att döma av oceanis kommentar känns det som om vi börjar landa i rätt härad nu. Senast ändrad av ankarbox | 08 mars 2009 | 22:20

Nu lär du bli oerhört förvånad: Jag har tillbringat många soliga och många kyliga vår- och hösthelger med att rusta och vinterställa både trä- och plastbåtar. Jag vet vad det är och vad det inte är. Det är nu omöjligt för mig att engagera mig i båten utöver att segla den emellanåt. Jag skulle gärna göra det, men det går inte. Visste du varför så skulle du (förhoppningsvis) respektera det. Gratulerar till ditt rika liv. Tyvärr lever alla inte rikt som du. Må alla varelser leva i frid Senast ändrad av ankarbox | 08 mars 2009 | 20:54

Slanta så mycket pengar och slippa allt jobb och stök. Återigen moraliserande/åsikter om andras konsumtion och livsföring. Jantelagskråkan väger tungt på axeln. Varför inte hyra (á c:a 20.000/vecka)? Svar: För att kunna helgsegla. Beklagar att det inte stämmer med din bild av tillvaron. Då handlar det plötsligt om att köpa, äga och förvalta. Det handlar inte om att optimera kostnaderna för en veckas seglingsupplevelse. Jag vill se hur det långsiktiga engagemanget ser ut innan jag köper och inte bara med rosiga kinder acceptera säljarens sannolikt förenklade och förbilligande syn om hur framtiden kommer att gestalta sig. Vinden? Det är en fråga om kombination av rigg, utrustning och seglingskunnande. Muskler är sekundärt. Inte ens ett par som vill segla jorden runt har problem att hitta en båt som är byggd för det. Kapital krävs dock. Du kommer säkert att se fler nya fina stora båtar som går för motor när det blåser. Så det blir gott om tillfällen att moralisera även över det. För du är väl helt säker på att det enda skälet till att de går får motor är att de är inte orkar hantera, är rädda när det blåser och inte kan segla? Något annat kan det ju inte bero på. Och det är förstås din sak att ha åsikter om när andra skall segla respektive gå för motor.

Kalman, Åsikter om exempelvis sin egen Fingals förträfflighet får man självfallet ha. Det är bara att gratulera de som hittat så rätt. Det är oftast snarast vackert att se och höra någon uttrycka sin lycka över att ha hittat ett verktyg (såsom en optimistjolle) som kan hjälpa individen att fråga att nå de upplevelser de söker. Jag vet självfallet vad du menar. Särskilt vissa nyrika (och i ännu högre grad deras gastar) har tendener att bli rusiga och lite eller mycket kaxiga över sina (lånta?) materiella tillgångar. Det är inget som bekommer mig. Jag tycker nog bara lite synd om dem. Oavsett hur mycket man har så finns det alltid någon som har mer. It's a never-ending game. Jag tycker att det handlar om att finna harmoni i den situation man har, samtidigt som man sätter nya mål på kort och lång sikt. Människor som utstrålar harmoni är alltid angenäma. Oavsett om de sitter i en gigantisk oceanriggad mega-cruiser, en Fin-Gal eller på en knarrande parkbänk. Men vem vill byta med en bitter gubbe i en snurrebåt eller en trasig människa i världens största Swan? Gillar din fredliga framtoning. Jag tror faktiskt vi skulle vara överens om det mesta om vi satte oss ned och åt en bit korv på någon brygga. Oavsett båt.

Jag tror det finns massor av affärsmöjligheter inom det här området, Johan. Tror inte man behöver bygga det på billig arbetskraft. Det skulle räcka med rationaliseringar. Ett annat exempel på indirekt affärsmöjlighet är markhyran, som för många båtägare är allt annat än försumbar.

Kalman, Du förefaller uppleva att alla som seglar större båt inte vet vad mindre båtar är. Självfallet är det snarare tvärtom. Själv råkar jag exempelvis ha tillbringat ett hundratal dagar och nätter på just en Fin-Gal och är mer än väl medveten om vilka värden det har. Jag har också seglat många andra mindre och ännu billigare båtar. Jag skulle kunna ironisera och påstå att Fingal är en onödigt stor och dyr båt och gå vidare med att orera om hur förnämlig och tillräcklig exempelvis den billigare Hurley 22 är i jämförelse. Men jag avhåller mig från det. Det är inte första gången jag hör någon ur gruppen av hyfsatbilligbåtsseglare föra fram argument av liknande slag. Ett tröttsamt moraliserade över andra människors livsföring och konsumtion, allt medan den egna livsföringen och båtkonsumtionen är väl avvägd och lagom. Låt mig bara kort säga att det inte känns fräscht. Jag rekommenderar att du öppnar upp sinnet och försöker inse att det inte går att veta vad som försiggår i andra människors liv. Att betrakta någon iförd Henri Lloyds senaste som sitter vid ratten på en Svan 56 (eller i en Fin-Gal) är inte grund för att döma personen i fråga, eller omständigheterna som lett personen dit. Eller hur båten finansierats. Eller...

Tack, mariatherese. Tänkte inte på det. Segel tycker jag att jag har med, men jag har ingen aning om vad det kostar - egentligen. Jag har bara gissat att man byter segel var 10:e år, samt att ett nytt paket kostar 100.000. Tack också till ChristerN. Ökade s&v-förvaring med 15K och lade till bottenmålning, 5K. Och tack till oceanis som säger att kostnaden för att vinterkonservera en krångligare ny båt som skall ligga ute i.s.s. försvinner om den ligger inne där man inte behöver konservera. Uppdateras efterhand: Försäkring: 15.000 Segelslitage per år, dvs segelkostnad utslaget på årsbasis. Detta gäller normala segel, dvs inget extremt eller för racing: 10.000 Alt A: Sommar- och vinterförvaring inkl hamnplats, upptagning, på- och avmastning, förvaring inomhus i Stockholmstrakten, utvändig tvätt, polering på våren: 55.000 Alt B: Sommar- och vinterförvaring inkl hamnplats, upptagning, på- och avmastning, förvaring utomhus i Stockholmstrakten, utvändig tvätt, polering på våren: 45.000 10.000 konservering (som inte behövs om båten ligger frostfritt) Bottenmålning: 5.000 Invändig vårtvätt/storstädning. Kan man anlita en städfirma? Gissar: 3.000 Motorgenomgång och motorkonservering: 4.000 Varje år går något halv- eller helstort sönder på båten. Dessutom köper man en del nytt. I snitt kostar detta på årsbasis (vinschar, kapell, elektronik mm mm mm): 30.000 Gästhamnsavgifter: 200:- /dygn. 20 dygn. 4000:- Diesel, olja och sånt. Max 5000:-. Inte en chans att det blir mer (eller?) Tror de flesta klarar sig under tusenlappen. Senast ändrad av ankarbox | 08 mars 2009 | 22:34

Min båt är inte CE-märkt, men kom till Sverige efter gränsdatumet. Jag gör så här: Jag tittar på min båt och frågar mig om det går att åka med den. Det gör det. Får man åka med den? Ja, det får man. Jag ringer försäkringsbolaget och frågar mig om det går att försäkra den. Inga problem. Därmed åker jag gladeligen i min båt. Det gick bra att åka i den 1999 och det går bra att åka i den nu. I det här fallet ger jag blanka fasen i om någon myndighetsperson i efterhand (CE-reglerna kom någon gång efter år 2000, om jag inte minns fel) bestämt sig för att det skall vara något slags problem. Det enda problemet man har är att en återförsäljare inte får sälja båten. Däremot får man sälja båten till en privatperson. Och privatpersoner får köpa den. Och försäkra den. I alla fall på Atlantica - där jag försäkrar den. Och åka med den. Ska vara CE-märkt innebär för mig endast att jag inte kan sälja båten via en återförsäljare samt att det möjligtvis kan bli någon form av krångel om det blir en försäkringsskada. Jag har haft båten sedan den var ny. Den har legat mitt i Stockholm och har inte ens råkat ut för att någon försökt stjäla spriten. Så jag ifrågasätter ibland varför jag överhuvud taget skall ha en försäkring. Blir det en dag aktuellt att sälja båten så finns det en marknad för icke CE-märkta båtar. Vill man CE-märka den i efterhand så går det enligt vad jag har hört att bygga om den till CE-märkt. Kan kosta 30.000-50.000. Den summan kan man dra av på priset och sen är det upp till köparen att avgöra om det är viktigt att båten är CE-märkt.

Jag tittar på att köpa en ny segelbåt, 36-39 fot. Det lutar åt en västkustbåt av god kvalitet. Kostnader kan man ju få av båthandlare, men det vore ännu mer intressant att höra direkt från er som har personlig erfarenhet. Jag undrar vad den kan kosta på årsbasis. Jag kommer inte att ha möjlighet att lägga särskilt mycket tid på att vårrusta och höstfixa. Det vill jag att ett varv sköter. Kort sagt vill jag (helst) kunna lämna båten fullriggad vid någon brygga på hösten och hämta ut den på samma ställe på våren - riggad, tvättad polerad och klar för säsongens seglatser. Min möjligtvis naiva uppfattning är: EDIT: Nedan vad jag trodde när jag skrev detta. Ett par inlägg ner finns en sammanställning på reviderad uppfattning av de olika kostnaderna som bygger på kommentarer jag fått Försäkring: 15.000 Segelslitage per år, dvs segelkostnad utslaget på årsbasis. Detta gäller normala segel, dvs inget extremt eller för racing: 10.000 Sommar- och vinterförvaring inkl hamnplats, upptagning, förvaring inomhus i Stockholmstrakten, ut- och invändig tvätt, polering på våren: 50.000 Sommar- och vinterförvaring inkl hamnplats, upptagning, förvaring utomhus i Stockholmstrakten, ut- och invändig tvätt, polering på våren: 30.000 Teknisk vinterhantering inkl motorgenomgång och motorkonservering, årsservice av toaletter, duschar, pumpar och allt annat med el, vatten, avlopp eller bensin i: 10.000 Varje år går något halv- eller helstort sönder på båten. Dessutom köper man en del nytt. I snitt kostar detta på årsbasis (vinschar, kapell, elektronik mm mm mm): 30.000 Således kommer jag fram till en årskostad på 100.000-120.000. Det är ju en hel del pengar... Ligger det i rätt härad? Något jag glömt. Något jag över- eller underskattat kostnaden för? Tacksam för synpunkter. Senast ändrad av ankarbox | 08 mars 2009 | 22:58