Thomas-1

Bhemac är nog forumets okrönte kung vad gäller att hitta billiga och ändå bra saker på nätet?... I DETTA äldre inlägg finns en länk som fortfarande tycks funka. 100 spänn, har vad jag begriper laser och inte bara lyssnar eller fuskar på annat sätt, likt de flesta appar. Obegripligt, men tydligen sant. Edit: Hoppsan, är ju samma tachometer som Mange249 föreslog i inlägg #7 ovan.

Finns en del appar också om man söker smartphone tachometer app.

Krulle skrev: Antar att ngt lager or ngt har havererat totalt då startmotorn blev väldigt varm efter mitt försök att få igång den. Det är de elektriska lindningarna som lätt överhettas ifall man hänger på nyckeln för länge. Går startmotorn dessutom långsamt blir strömstyrkan jättehög, beroende på orsak kanske hela faktor tio högre än när startmotorn snurrar upp i varv normalt. Lagren påverkas rimligen inte. [Att strömmen blir så hög beror på att en snurrande startmotor "motgenererar" vilket i praktiken innebär att strömstyrkan sänks till den avsedda. Kylningen av lindningens koppartråd är avsiktligt liten, startmotorer skall ju normalt bara jobba korta pass med lång avsvalning emellan. Koppartråden är lackisolerad, vid kärvande trög startmotor höjs tempen okontrollerat snabbt! Lacken smälter då och kortslutningar kan uppstå, eller så brinner koppartråden helt sonika av. Trådens ändar kan även i avbrunnet tillstånd fortfarande ge halvkass kontakt. (Tror "hop-pressen" i fogen hos en avbruten lindningstråd totalt sett minskar genom värmeutvidgning, har i.a.f. haft två dynastarter vars laddning funkade ganska exakt 14 minuter efter avfärd från hemmahamn? Nästan som en klocka, uppenbarligen måste det vara värmen från bensinaren som ansamlades i dynan, och ihop med mitt regelbundna sätt att gasa från hemmahamnen blev det nästan löjligt övertydligt. Laddningen lade av precis innan segelsättning, varenda gång. :-)] Är det ngt som går att renovera tror ni? Eller är det bara att beställa en ny? Ifall lindningen är "bränd" så är det inget man lindar loss och byter. Alternativet "ny" känns vettigt. Tagit bort startmotorn nu, den fungerar felfritt. Mja, hur vet du det? Har du provat dess prestanda under belastning, vridmoment etc? (Helst också i något deltest värmt hela startmotorn för att utesluta krångel vid återstart med riktigt het utbordare, kan som sagt bli värmeberoende sporadiska fel efter allvarlig överhettning? Så nu lutar det att det är solenoiden. Den kan också ha överhettats om du hängt på nyckeln för länge. Blir kanske i lindrigare fall bara småsår i dess kontaktytor. [Varje litet småsår ger högre resistans, särskilt om såren i den ena kontaktarmen inte passar exakt i den andra kontaktarmens sår. En mikroskopisk upphöjning i den ena måste passa exakt i den andras nersänkning. Annars stiger resistansen snabbt från tillåtna milliohm, effektutveckling smälter en olycklig dag ihop kontakterna på känt maner.] Blev långt, men summasumarum: Betraktar efter din beskrivning både startmotor och solenoid i ditt fall som "brända" och opålitliga? Kolla naturligtvis också att din Evinrude inte är trögare än normalt att dra runt, exempelvis att inte starmotorns kuggar klättrar på svänghjulets kuggkrans.

Hej! Skulle absolut ha gjort ett test av tändningen med lång gnista. Busenkelt och säger så mycket om energin i den genererade gnistan. Man kan köpa en speciell testare enligt högerbilden nedan men en lämplig lång skruv i tändhatten funkar också. Rigga ett gnistgap på... tja 7 mm. (Tejpa fast tändhatt så skruvändan ligger 7 mm ifrån motorns gods. Dra i startsnöret, får du mot förmodan ingen gnista så minska efterhand gapet till du får gnista.) Här en liknande test på en gammal motorsåg där ett utböjt gammalt tändstift ger ca 4 mm gnista...YouTube. Att motorn startar med startgas kan som sagt tyda på bränsleproblem men nu har du ju dubbelkollat det mesta(*). Startgas är mycket mer antändligt än bensingas så även halvkass tändsystem kan antända och starta motorn. Går alltså att lura sig själv att undersöka bränslerelaterade saker, men med gnisttestet får man bra besked om energin. *) Men tydligen inte gjort rent munstycken, det är ju i deras pyttehål som skräp kan fastna? Särskilt huvudmunstycket kan vara känsligt för det ligger ofta i förgasarens botten dit tunga skräppartiklar ansamlas. Håll upp emot ljuset och kolla att det lilla hålet är runt o fint. Skulle dock först gjort det busenkla gnisttestet - och om det indikerar bra tändenergi sedan börjat misstänka skit i förgasaren.

Hej, enda firman som dyker upp i mitt huvud är Shaeffer AG, den firman har jag skrivit om tidigare i forumet HÄR. (Förmodligen kostsamt med specialdesignad skrift på metallplåt, särskilt ifall man vill ha den "instansad" och inte bara lätt färgtryckt på ytan. Vanliga instrumentpaneler är ju inte väderutsatta likt din båtdekal?) Skulle nog i ditt läge åtminstone kontaktat firman och hört efter vad de har att erbjuda. Vem vet, kanske har de resurser nog att återskapa ditt Polar-emblem tillräckligt noga... för hyfsat låg penning?

Får väl först gratulera till ditt båtval, eller hur det nu brukar stå i bruksanvisningar! :-) Håller i princip med Ruskpricken ovan angående avsaknad av spygatter, men bara delvis. Kommer heller inte på nåt annat skäl än att smutsränder undviks. [utom möjligen att det var litet bökigt att anordna spygatter helt kloss däcksnivån. Skrovet och däcket är samman-plastat i den uppstickande sargen. Fogen i hela dess höjd (ca 5 cm) skall väl i princip vara helt vattentät, men men. Kanske tyckte man att det var onödigt att borra spygatter i däcksnivå helt nära fogens nederkant, vissa båtexemplar skulle kanske börja läcka litet?] En brusten slang mellan ena däckssidans hål till sittbrunnen skulle kunna sänka båten i hamn vid kraftigt regn givet att båten lämnas utan uppsikt länge nog. I praktiken är det ingen större risk, slangar håller länge. Byt ut slangar och slangklämmor bara om du är orolig, de inplastade "rör-stosarna" för slangfästena är av tåligt rostfritt. Borra inga hål för egenuppfunna spygatter i första taget får bli mitt råd, ingen har mig veterligt tidigare omnämnt nåt behov för Amigo23 och båtmodellen är ju gammal och beprövad! Ps. Litet smått OffTopic men angående däckets regn-uppfångande förmåga; Visst blir det rätt många liter vatten som kan falla på däcket, dessutom snabbt vid riktiga slagregn. Allt regn slussas på 23:an till sittbrunnen, inga spygatter som sagt... I min äldre 23:a är de två självläns-hålen i akterspegeln "bara" 28mm(*) om jag minns rätt. Minns en rejäl störtskur i Strömstads hamn, sittbrunnen var fylld med ett par decimeter vatten efter min tvåtimmars inköpsrunda. Detta trots att jag lämnat ena** 28mm:s hålet helt öppet! *) Håldiametern ökades ganska snart - räknat i producerade serienummer - så du har nog större hål i akterspegeln? Orsaken till stora självlänshål är f.ö. inte regnets vattenmängder utan snarare förhållanden som råder vid segling i busväder. Vid akterlig vind kan många vågor skölja över sargen och det gäller att självlänsen hinner med att tömma, läs höja den nedtyngda akterspegeln fort nog. **) Vadå "ena hålet" tänker kanske någon? Mja, amigo23:an kan med nedtyngd sittbrunn lätt ge sjövatten upp till fotknölarna vid framfart, beror då på att dess häckvåg "läcker in". Hade gummiproppar i länshålen för att förhindra detta. Var därtill lat som vanligt, drog bara ur den ena under den planerade inköpsrundan. Hade även klenare gummiproppar för däckshålen, detta alltså senare efter denna erfarenhet av regnskurars vattenflöde. Skippade sedemera alla gummiproppar, kan ju vid glömska ge förödande resultat.) För detta med häckvågens inläckning - kanske till fotknölarna löses bäst på A23:an genom instuckna "slurprör" - för även kvarglömda i förtöjt hamnläge ger de fortfarande bra regn-länsning till skillnad mot gummiproppar.]

Original hade MD21b tydligen magnetisk givare, nr 22 här. Bra men svindyr, inget rem-slir kan påverka mätresultatet. Funkar givaren så använd hellre den än W-uttaget om det är möjligt. Gärna en bild som sagt. @batelektriker: Är det uteslutet att det är original-instrumentet? (Tror du har bra koll på hur de instrumentens anslutningar såg ut.)

Välkommen till forumet! Ja, snipan IW25 har onekligen likheter med din båt enligt fotot ovan. Men även båtfabrikatet Skäreläja? [Vanligtvis besvärligt (men kul deckarjobb!) att försöka spåra äldre båtars ursprung, men här har jag gått bet alldeles! Ett namn "Bror Svenningsson" dyker ofta upp som konstruktör i olika sajter, detta för bägge båtmodellerna. Mycket diskret herre kan tyckas, hittar inget matnyttigt alls. ("Digitalt museum" är en av mina favo-sajter, till exempel Sjöhistoriska i Stockholm har massvis med gamla båtritningar. Har även snokat i det digitala arkivet hos Bohusläns museum, men kammat noll. Likaså Hallands, för Skäreleje (skär-läget?) ligger väl på hallandskusten. Förmodligen onödigt jobb, tror att alla länsmuséer med digitalt museum är sammankopplade sökmässigt sett, så finns t.ex. ingen "bror svenningsson" eller svenningson, sveningsson etc i någon slumpvald del av muséesajterna så finns det inte heller i någon annan. Är nog sökmässigt helt sammankopplade databaser?] Fråga: Du tycks ha genuin trä-överbyggnad, är månne även hela skrovet i vitmålat trä?? Frågar för att du i så fall kanske äger självaste "pluggen" till nån av båtmodellerna ovan? I plastålderns begynnelse var det vanligt att man tog nån bra fungerande träbåt som utgångspunkt, "gjöt" av pluggen sedan till en negativ-form för masskopiering av framgångs-receptet. Det nya plastmaterialet erbjöd också nya möjligheter att forma skrovet mer fritt, så "3D-rundade" detaljer kunde lätt tillföras, alltså saker som ursprungs-snickaren nog mest fått gråa hår av, om denne försökt bygga i trä. (Själv har jag f.ö. en segelbåt "Amigo23", tror jag på 90-talet faktiskt såg "träpluggen" stolt segla fram. (Hade Amigo-loggan i seglet med nr 1, om jag inte minns fel.) Föga förvånande verkade den litet kantigare än senare plast-amigos men men. Vill med detta bara säga att det inte är alldeles alldeles omöjligt att du kan ha självaste träpluggen, eller mer troligt en likadan båt från sjäva snickarens hand.) Blev långt igen, mitt tips för vidare googling får alltså bli... att "Skäreläja" - vid sidan av IW25 - kan vara framkomliga sökspår? Och att namnet "Bror Svenningson" - hur det nu stavas - kan vara en förenande länk??

@Bhemac: Mycket bra inlägg #6 så långt jag begriper! :-) Men du skrev citat... Fet kabel typ RG8, RG213 är oftast overkill, SWR blir bara lite bättre och eftersom max effekten, 25W är väl tilltagen så får man ut tillräckligt ändå. Håller med om att antennhöjd nog är det som "gäller alla vardagar i veckan relativt ökad sändareffekt". Ökad antennhöjd är snart nog alltid bättre enligt min skiss nedan? (VHF-radiosignaler uppför sig ungefär som synligt ljus, utbreder sig i raka strålar, men studsar dock bättre mot skrovliga berg?). Fast ligger man omgiven av höga berg och försöker vhf-sända får nog radions uteffekt till antennen än en aldrig så stark strålkastare? (Optiska ljusstrålar studsar/reflekteras uruselt mot klippor men vhf-radions frekvens studsar klar bättre. Även inklämd bland höga klippor "når man ut" bättre med hög effektiv antenn-effekt, alltså bra SWR-värde plus vhf-standardens högeffekt 25 W.) Någonstans går väl en gräns även för höga antennplaceringars marginalnytta, horisonten avlägsnas vid ökad antennhöjd enligt formeln nedan. Men med ökat avstånd blir man en allt mindre prick på horisonten, man måste höja rösten/uteffekten för att synas/höras? Det är just detta samband mellan antennens höjd, effektiv uteffekt (nominellt alltid 25 W för vhf:er i högeffektsläget, 1W i lågeffekt) som jag vill borra litet i. Hmm... tror du i huvudsak har rätt, detta med hög utteffekt är nog klart överskattat (nominellt valbart hos vhf:er är antingen 1 eller 25 Watt). [Tillfälliga forumläsare - typ Dille-tanter - kanske nu tänker sig rakt av runt 25 gånger längre räckvidd om antennens utstrålade effekt ökat 25 ggr?? Självklart fel... för antennens höjd över vattenytan är i och för sig alltid superviktigt, men inte allenarådande... för oss skärgårds-seglare är det alltid bra att kunna "klämma ut" högsta effekt, ha bra SWR, höras i omvärlden, även ankrad mellan höga klippblock?] Och då återuppstår väl frågan om "finger-grov opraktiskt stel kabel" ändå kan vara bästa alternativ för vissa båtar? (Så var går egentligen gränserna mellan olika parametrar, hur "tänker man kring detta" som Sverker Olofsson nog skulle frågat i teve-programmet Plus?) Ps: Jo, detta med SWR är nog kinkigt men klart nyttigt och i någon mening absolut sant. (Ena året har man typ goda 1,5 men nästa år 5, utan att ana varför. (Ofta är det subtila detaljer som avgör vilket, att skruva ut kontakter hos koax-kabelns skruvgänga och tillbaks, eller kanske lossa en bajonett-fattning kan göra hjälpa. Min slutsats är - liksom nog Bhemacs - det är löjligt naivt att enbart lita till multimetrars ohm-tal vad gäller Vhf-antennkablage?)

Finns en GAMMAL FORUMTRÅD angående vhf-kabel i masten, där jämförs "buntbands-metoden" med "lim-metoden". (Länkar den mest utifall du inte känner till och därmed inte övervägt buntband.) [i den tråden föreslås (inlägg #2) kabeln RG213 eller RG214, sådana är tjocka som lillfingret (10,3 mm enl. bilden HÄR). Är diametern hos din befintliga kabel bara runt 6 mm så får du mer effektförluster, alltså mer förluster ju längre kabel naturligtvis, jämfört med de grova. Hur pass mycket vete tusan, men tillräckligt för att många seglare väljer tjockalternativet? Tjockisen kanske inte passar i likrännan heller, och det kan möjligen vara ett argument för buntbandsmetoden.] Att byta ut kabeln som LuminaL föreslår är ett bra och rimligt alternativ kan även jag tycka. Att bara ohm-mäta säger inte hela sanningen, det gör däremot en s.k. SWR-mätare. (Sådana kan f.ö. lånas för nån femtilapp HÄR.) [Man kopplar in den i serie på just kabeln mellan radio och antenn, nollställer mätaren för radions uteffekt, kopplar över till swr-området och prov-sänder helt kort på nån kanal och avläser den s.k. "stående vågen" (Standing Wave Ratio). Det är ett kvot-mått på hur mycket av sändareffekten som når ut i etern relativt hur mycket som reflekteras tillbaka på grund av missanpassning. Kvoten 1:1 är idealet, inga förluster. Kvoten 1:1,5 är väl i praktiken mycket bra. Visar mätarnålen på 5 (=1/5) är det uruselt, bara en femtedel av sändareffekten strålas ut via antennen. Någon invänder säkert att sådan mätning inte är nödvändig för man kan ju prov-anropa nån lämplig båt, eller kanske Stockholm Radio för förbindelseprov. Tycker ändå SWR-mätning är bra, för metoderna kompletterar och styrker varandra.] Ni radiokunniga, vad är egentligen ett acceptabelt SWR-värde på en segelbåt, kabeln upp till masten är förvisso lång&trång, men högt placerad antenn är alltid avgörande så antennen bör absolut sitta i masttoppen. [Anar besvärlig matematik, kabeldämpningar i decibel, men kanske går det att förklara de vanligaste kabel-alternativen mer begripligt? Finns det månne nån sorts "break even" vad gäller masthöjd och kabelkvalitet/dämpning. Tänker alltså en hypotetiskt masthöjd så låg att kabellängden inte längre påverkar särskilt mycket, en sorts enkel tumregel för när masthöjd eller kabellängd är så liten att tjockis-kablar blir uppenbart överlopps?? :-)]

Är nog skruven B som Pseudonym menar? Verkar enligt fig.2b finnas olika läges-alternativ i form av fördjupningar för skruven att bottna i. Landar skruven vid monteringen inte i en sådan fördjupning så kan nog problem som ditt uppkomma - detta trots normalhårt åtdragnings-moment? Bilden f.ö. norpad ur Seldéns pdf-manual CX15.

Mauritx skrev i trådhuvudet ...En annan fundering är kan masten hålla sig på plats bara med 2s undervant per sida? Ja, på en Semona30 räcker det gott med endast de 4 stycken undervanten för att masten skall stå säkert. (Naturligtvis inte för att hissa segel men kortare motortur är knappast nåt problem.) [Har snidat ihop en bild nedan, i delfigur 1 syns maststagningens fästen hyfsat. Inget babystag utan fyra inre undervant vars vinklar är stora såväl akter- som förut. I delfigur 2 syns en båt som lyfts med masten kvar, och i delfigur 3 har jag ritat en vy ovanifrån efter din beskrivning av snedlyftet.] Tänker... som nog de flesta i forumtråden... att du inte behöver spänna upp mastkranens lyftläge mer än en gång? Alltså inte joxa med anpassning alltefter att enskilda stag lossas. Spänn upp litet lagom från början bara!? En "håll i roten-gubbe" funkar nog bra för din 30-fotare, alltså utan extra lin-säkring, även om det känns vingligt. [Denne kan som hjälp gott få ett litet sling från mastens nedersta knapar att sätta sin ena fot i , detta för att bekvämt tynga litet så masten inte överraskande far upp ur mastfoten. Detta fotstöds-sling anbringas med fördel så att "mastkramarens" doja befinner sig helt nära däcket. (Jobbigt att tynga annars med böjd knäled, tar ju en stund innan alla stag är lossade så mastfoten kan tillåtas fara upp ur sin däcksfot på ett kontrollerat sätt.)]

Om din 100-hästare är snarlik F90:n så kan nog denna filmsnutt vara intressant?

Thallatha skrev: En båt som skall in till Hinsholmskilen bör väl knappast ha ett större djupgående än 2 meter. Men märket avser inte färdvägen in till Hinsholmskilen utan N/S-gående i leden från Smörbådan. [Om minnet inte sviker så fanns där tidigare på samma plats ett rödvitt "mittleds-märke". Vid fartygs möten om natten tvingades väl södergående då ur vita fyrsektorn. Litet dumt, fast kanske var det två vita sektorer på var sida märket på den tiden??] Haha, fast för oss med fritidsbåt säger nog märket knappast mer än... gör som du vill men krocka för tusan inte med mitt hårda stål? :-)

Är också tveksam till att du alls skall ha en "ekonomizer". HÄR och HÄR kan du se vilka motorer som har komponenten, vissa stora motorer har den tydligen som huvudmunstycke. Stort hål 0.096" = 2,44 millimeter, knappast bensinmunstycke på en 20-hästare utan ett för luft som Guestson påpekar. [Kanske är det bara ett lufthål i gjutgodset original, sedan kom man på att fintrimma med ett riktigt munstycke för bättre bränsleekonomi? I så fall är det nog för hög nivå i flottörhuset hos din motor?] Boatinfo.no har en verkstadshandbok där förgasaren beskrivs som "type b" (integrated fuel pump). Finns litet tips och (risiga) bilder så bläddra gärna.

Behövs knappast några fiffiga förslag, furlexen har en tydlig manual länkad av Lars ovan. Läser man denna noga och kollar att allt stämmer så kommer det att funka bra! Men vem läser manualernas förnumstiga råd noga? Har därför försökt förtydliga detta med linans riktning som Lars nämner i bilden nedan. Följer man manualens anvisningar kan väl rimligen inte brättena lossa! Furlex är bra men dyra grejor, nästan givet att du har montagefel! (Enda svagheten jag hittat i konstruktionen är de plastiga ledrullarna, nästan konstigt att de inte lossar?)

Hej, provkör gärna och lyssna. Filma gärna motorn när den "klingar till" (med ljud naturligtvis). Lägg sen upp filmen på t.ex. YouTube, plus en länk till filmen i forumtråden nedan. Då kan du nog få tips om tänkbara orsaker till klingandet. Och få ett hum om vilken prisnivå du kan acceptera. Har tre gissningar utan att ens ha hört... 1. Topplockspackning (om ljudet bara hörs kortvarigt vid fullgas). [inte för att jag förstår varför ljudet uppkommer men i DENNA FORUMTRÅD talas om "pinging noise" under ett par sekunder vid WOT (Wide Open Throttel = fullgas)? En verkstad åtgärdar packningen och problemet upphör.] 2. Förtändningen fel, motorn "spikar" på klassiskt vis (om ljudet hörs kontinuerligt vid höga varv). 3. En högoddsare men sitter svänghjulet det allra minsta lilla löst så kan det nog "pinga" rejält (fast i så fall ständigt på de flesta varvtal)?

Ganska böjt "blankvatten" bakom båten i ditt utzoomade foto i inlägg #28. Diskade du måhända några tallrikar ca halvtimmen innan du begav dig upp på berget innan fototillfället? Strömriktningen i bilden är tydligt vänstergående att döma av det böjda blankvatten, nordgående skulle f.ö. passa med min tidigare teori om att fotot tagits ungefär från väster mot öster. För strömriktningen längs bohuskusten är väl oftast nordlig. [Konstigt egentligen hur några få urdiskade fettpartiklar kan ge så tydliga vågdämpande blankspår. (Inte bensin, sådant blir nog regnbågsfärgat.) Hmm... man vet när grannbåten har käkat färdigt och diskat bara genom att kolla blankvattnets tydliga utbredning?] Börjar nästan - bara nästan - tro på att äldre tiders råd för oceanfarare att nyttja de legendariska oljepåsar som i nödsituationer sades läcka lagom för att dämpa större och farligare vågor?? Ps. tack för tipset om hundars fästinghalsband, hade ingen aning. :-)

Hej! Gärna några bilder på dina pallbockar, gärna också uppgift om båttyp och hur många bockar du använder etc. SÅ HÄR skriver t.ex. Atlantica om pallning av motorbåtar. Annars är nog vanligt billigt trävirke lagom mjukt och tillräckligt skonsamt mot plastbåtars gelcoat kan jag fundera. Tror du menar kölstöttor och inte sidostöttor, de senare skall nog inte bära nån vikt utan mest stötta sidledes vid kraftig blåst? [Är osäker på vad som gäller för motorbåtar, men för segelbåtar gäller väl att all vikt - i princip - skall vila på kölstöttorna och sidostöttorna bör mer eller mindre bara "tajt" tangera skrovet utan att lyfta båten det minsta? Brukar själv ha träkilar på sidostöttarnas kontaktpunkter mot plastskrovet, dessa kan vid behov justeras. (Alltså vid behov knackas* tajtare eller tvärtom lättas ifall uppställnings-platsens grusplan under vintern blivit vattensjuk så de viktbärande kölstöden sjunkt. Om kölstöttningen sjunker ner vid långvarigt regnande så kan belastningen på sidostöttorna öka okontrollerat annars.) (*) Och nej, trots att jag bankat ner åtskilliga sådana träkilar så har jag aldrig sett skador mot blanka gelcoaten. Min slutsats därför; trä är nog ett bra pallnings-material i kontakt med plastskrov - både hårt oeftergivligt men också skonsamt mot gelcoats blanka ytor? (Gummi är jag däremot misstänksam mot, ger lätt mörka svårputsade fläckar på ljus gelcoat??]

Haha, så du kör redan igång vinterns upplaga av "gissa var". Tja, gissar bohusgranit för i bakgrunden syns några sprickor i berget, nog spår från inlands-isen som brukar ha riktning NV till SO? Stämmer också med valet av tilläggsplats, förhärskande vind/vågriktning längs bohuskusten är ju från väst, man brukar kort sagt huka sig ost om skyddande öar. Kan man få "stil-poäng" ?... Förmodligen nära normalvattenstånd, kanske något under för mattan av blåstång sticker ju upp nån decimeter? Det gula på klipphällen är lavar som växer&trivs där spanande måsar avlämnat sin gödning. Det svarta strax över tångbältet är... vete katten. (Mycket vanligt dock, kanske rester från oljespill, är i alla fall jäkligt halkigt att gå på, alltså på andra ställen där strandlinjen knappt sluttar alls?) Schäfern har månne svårt att uppföra sig "miljöanpassat", verkar rent av ha fått munkorgen. Kanske fågelskydds-område då pippina häckat ifrån sig?

Kanske kryssarklubben? HÄR ett gammalt inlägg som visserligen gällde båtmek-kurser men trådskaparen blev så nöjd att han rent av blev medlem. Om han var lika nöjd senare förtäljer dock inte historien, kanske kan du pm:a en förfrågan "hur gick det sen?" [Och nej... har själv ingen särskild anknytning till SXK, är inte ens medlem. Att tipsa två gånger kan möjligen likna nån sorts reklamkampanj - för läsare med riktigt kritiska glasögon?]

Verkar som att du har TYPE I CD WITH TIMERBASE enligt verkstadshandbokens sidor 5-41 till 5-50. Verkar ju vara bra gnistkapacitet enligt filmsnutten i inlägg #16. [Kan nog f.ö. vara litet riskabelt med tester som ger riktigt långa gnistor, möjligen fås överslag inne i tändspolar eller kanske i CDI:ns halvledare. Halvledarna var i.o.f.s. sämre på sjuttiotalet, nya eftermarknads-cdi:er har nog bättre grejor. Sådana tester brukar ske med "spark gap tester" inställda på max 12 mm:s gnistgap. (Ser dock inget sånt test för tändsystem i VHB men istället "neon light", tror det är samma som "inline spark gap tester" om du googlar?) Själv brukar jag hävda att grejorna måste tåla den spänning som den själv genererar vid en bra konstruktion, men men. Fast magnetsystem genererar väldigt olika beroende på varvtalet, ungefär som en gammal cykeldynamo. Tändningen måste dimensioneras för bra startgnista och då sprakar det vid fel tyvärr loss onödigt rejält vid höga varv. Att varva upp motorn utan belastning beskrivs också som olämpligt.] Tja, knepigt fel att hitta. Har du skiftat plats på tändstift/ tändspolar till annan cylinder för att se om felet eventuellt flyttar med? Antyder väl i så fall internt överslag i nån av spolarnas. Ett annat trix är att köra motorn i mörker samt spreja vatten med blomspruta på högspännings-delarna, kan ge gnistor om t.ex. tändkablarna har kass isolation.

@Marina95 #4: Aha, nivån sjunker alltså runt 15- istället för 1-2 cm. Detta är definitivt inte normalt, måste vara rejält med gas i systemet kan jag tycka? Förmodligen och dessbättre inte avgaser för dieseln skulle i så fall sotat glykolens klara färg snabbt. Men hur och var kan luft komma in annars, råder ju normalt övertryck nästan alltid (utom när motorn är kall)? Kanske är nån av ventilerna i exp-kärlets lock trasig (skissen i inlägg #3) och inget övertryck byggs upp? Skulle testat att varmköra motorn litet lätt, sedan öppnat locket. Det skall då höras ett tydligt men kortvarigt pys-ljud ifall övertryck rådde innan öppnandet. [Misstänker lockets ventiler för att de ju ligger ju högst på expansions-kärlet - som i sin tur enligt installations-anvisningen skall vara placerad så att en ca tredjedel av kärlet ligger högre än motorns högsta punkt. Alltså "ovan vattenytan" i det slutna systemets pytte-ocean. (Har "plastiga" små ventiler också, fast jag har i och för sig aldrig själv haft några problem med dessa. Dock kan väl litet skräp i den förmodat gastäta ventil-flärpen sabba hela idén med reglerat övertryck.) Skulle alltså kollat att det faktiskt råder övertryck vid lätt varmkörd motor, kort sagt lyssnat efter pysljudet då locket öppnas! (Skriver "lätt varmkörd" för minns varningen om störtkokning/ skållning ifall locket öppnas då tempen ligger över 100 grader.) Finns f.ö. bra verkstadshandböcker gratis online hos boatinfo.no. och just Yanmars är mina favoriter. Mycket detaljrika och relevanta. [blev därför litet besviken när jag kollade termo-switchens spec nederst på högersidan HÄR. Va, ingen uppgift om temperatur? Haha, på nästa uppslag finns detta... och rent av en snittbild av switchens inre konstruktion. Alla motortillverkare, slarva inte så förbaskat - se och lär konsten att skriva hyfsade manualer hos Yanmar. :-)] Ps. Själv hade jag övervägt att fixa tempmätare förutom switchens larm, kan ha sina fördelar med visarinstrument. (Kanske mät-nörddetaljer, men man kan exempelvis följa termostatens jobbande för att stabilisera motortempen. På vårkanten tycks de kärva litet har jag märkt, alltså så att tempen flaxar litet extra. Klokare personer än jag kan måhända också avgöra när det är dags att byta termostat?) Inget särskilt dyrt med att ha både larmswitch och visar-instrument samtidigt, detta åtminstone om man väljer nåt "pirat-kit". Inte säker men i DENNA sajt finns en original* dubbel-givare - litet dyr för att inte inkludera nåt visarinstrument. (Fast uppgiften att standard-gängan är BSP 3/8" i motorblocket är nog sånt som underlätta vidare googling efter nåt billigare och komplett "kit"?) (*) Förmodligen avpassad för senare motorvarianten 2QM20Y där glykolkylning och visarinstrument plus larm var original, om du bläddrar i manualen?

Marina95 skrev: Nivån sjunker då i expansionskärlet, från precis över maxlinjen, till lite under. När man stänger av pumpen ökar nivån igen. Någon som vet om det är meningen? Tja, inte precis meningen - men en nog så rimlig konsekvens av cirkulationspumpens jobb. Alltså inget att oroa sig över. [Trycket vid A blir lägre när pumpen startas, och högre vid B. (Det är ju själva meningen med pumpen att skapa en tryckskillnad som cirkulerar runt vattnet i systemet.) Expansionskärlets nedre anslutning sitter nära A och trycket sjunker nog en smula även där. Går att mäta tryck i enheten "centimeter vattenpelare" som vid C. Behövs bara en pytteliten skillnad i trycket för att en fri vattenpelare skall sjunka 1 cm enligt sajten HÄR.] Vill förtydliga detta med att öppna expansions-kärlets lock som Ruskpricken skrev om... Trycket sjunker naturligtvis till omgivningens ifall locket öppnas med varm motor, men det låter sig göras. Varning: bara om glykolvattnets temperatur inte överstiger hundra grader, i annat fall störtkokar det och far upp och skållar! [Martecs plastlock till expansions-kärlet har två ventiler enligt skissen, övertrycksventilen pyser UT luft så att övertrycket blir max runt lämpliga 1 ATÖ (kokpunkt ca 110 grader). Undertrycksventilen släpper istället IN luft så vakuum undviks - ifall locket måste öppnas vid varm motor. Kan ju bli undertryck som suger ihop gummislangarna annars när motorn svalnar.] Angående avluftning så sägs i manualen att avluftnings-slangen överst i bild kan ge luftbubblor många minuter efter installation. Inget sägs (?) om att man behöver klämma på slangar för att jaga ut luftbubblor. Vid varm motor är normalt trycket i systemet ca 1 ATÖ (ATmosfärs Övertryck), vid läcka pyser alltså luft UT och inte in. Ett inte ovanligt fel är att avgaser läcker in via minimal otäthet hos topplocks-packningen, är ju typ 24 ATÖ i cylindern så avgaser tränger lätt in. Blir snabbt smutsig glykol i så fall, så kolla gärna dess utseende med misstänksamma glasögon. [Cirkulationen i huvudkretsen upphör inte då luftbubblor rycks med i vattenflödet, alltså när "pinke/skvaller-strålen" tvärs exp-kärlet översta del får avbrott. (För huvuddelen av vattenflödet går ju inte via den klena avluftningen, däremot söker sig ju gasbubblor uppåt. Kallas väl "självavluftning"?)]

När du är inne på "Mitt innehåll"-sidan finns nog valet "Nytt innehåll" enligt bilden nedan. Den sida du då kommer till har ikonerna, åtminstone i Firefox. [Det är - vad jag kan fatta - samma typ av lista som man också oinloggad kan hitta under "nytt innehåll". Fast denna har betydligt fler inlägg än den oinloggade variantens "topp 70", ungefär "topp 1000". (Bra ifall man vill svara i nån tråd litet sent, alltså en tråd/inläggssvar som hunnit ramla ur listan topp70, och detta då självklart utan att man minns varken rubrik eller delforum.)] Ps; har ingen större koll på vad ikonerna betyder, har nog själv bara sett varianterna "ofylld pratbubbla" respektive "gråfylld pratbubbla med liten gyllene stjärna"? Finns det månne fler varianter, och vad betyder de i så fall? (Är det förresten så att ett inlägg räknas som "läst" efter typ 20 sekunders besök, plus att det kanske krävs förnyad sajt-nedhämtning för att bli implementerat. Eller hur avgör datorn annars vad som kan räknas som läst eller inte??)