Thomas-1

Detta med olika sorts "pastor" betraktar jag som smått off-topic, de må vara bra men är nog mest att betrakta som osäker elektrisk isolering? (Intressant uppslag annars, kanske någon forummedlem kan öppna en ny forumtråd med rubriken­; Allt om TefGel?) Poängen med denna min forumtråd "allt om monell" är så att säga att undersöka nyttan med den "mystiska metallen monell" i båtsammanhang. Bara det, om jag får välja. Visst, detta med galvanisk korrosion uppkommer endast ifall metaller är elektriskt ledande sinsemellan varandra. Kan rent allmänt vara bra med elektrisk isolering* där så är praktiskt möjligt, men ibland krävs riktigt starka förband (typ svets, nit, skruv) för att säkerställa högsta möjliga hållfasthet. Särskilt kletiga pastor av osäker tjocklek inuti ett metallförband, liksom mjuka plastbrickor, har osäker elektriskt isoleringsförmåga när det gäller sådant krav på glappfri stark hållfasthet. (Ett tankeexperiment för att månne förtydliga; segelbåtar har ställbara "vantskruvar" i sina rejält spända maststag. Vantskruvarnas gängor påstås kunna "skära" och släppa taget, en inte helt orimligt med tanke på gängornas höga belastning och den korrosiva miljön? Sant eller inte, här kommer min poäng med exemplet... vem i hela världen skulle tro att pasta- eller annan elektriskt högohmig isolering inuti skruvgängornas kontaktpunkter skulle säkerställa pålitlig elektrisk isolation, gärna "oändligt" mätt med en ohmmeter?) *) Rena motsatsen till krav på säkerställd isolationsförmåga är krav på säkerställd ledningsförmåga... I korrosionssammanhang är nog bästa exemplet när man faktiskt måste ha god elektrisk kontakt, tänker alltså på detta med anslutning av skyddsanoder! Men förmodligen finns nån dyr mirakelpasta även för detta helt motsatta ändamål, vad vet jag? Är alltså skeptisk till pasta, vare sig det gäller att säkerställa elisolation - eller tvärtom garantera god lågohmig elförbindelse - för med tiden kommer alla sorters pastor/lim/mm sköljas bort och sådan quickfix därmed ställa till svårfunna glapproblem!? Ps. Tack för respons, har fått flera uppslag till kommande inlägg i denna tråd tack vare detta! 🙂

Vi fritidsbåtfolk kan träffa på begreppet "Monel eller Monell" exempelvis då det handlar om att nita fast saker på aluminiummaster eller bomar. (De som har båtar med alu-skrov kan nog hitta fler tillämpningar?) Själva poängen med Monell i båtsammanhang verkar vara att undvika galvanisk korrosion i kontakt med aluminium. En motsvarande ROSTFRI blindnit som fäster beslag (knapar, linrullar etc) duger liksom inte, nitens kontaktyta kommer att fräta på alut tills grejen efter några år skramlar loss? Vete katten, men i denna forumtråd kan vi ju försöka samla praktisk båterfarenhet samt mer fakta kring detta med nyttan av legeringen Monell. Detta är mina spridda funderingar hittills, nummerordningen är alltså slumpmässig och utan prioritet... 1. Varför finns endast blindnitar* (sk popnitar) och ej skruvar i detta till synes utmärkta metall? 1a. Har sen åratals googlat emellanåt på detta med Monell och funnit att endast popnitar finns att köpa hos marinor/båtbutiker. (Eller ens annorstädes för den delen, hela konsumentmarknaden verkar rensad från fästelemenet typ skruvar/muttrar/blindmutternitar m.m.) 2. I båtbutiken; hur kan man vara säker på att en "monellpopnit" inte är en vanlig rostfri? (Ser precis likadana ut som blankt rostfria, kan ju ha sammanblandats av tidigare kunder som ångrat sig och i oförstånd slängt tillbaka niten i fel kategorilåda? Test med hjälp av magnet lär inte heller hjälpa.) Den svenskspråkiga delen av wikipedia är som vanligt mindre omfattande jämfört med den engelskspråkiga. (Inget konstigt med det, svenska är ju ett litet språk i den stora världen.) Vad gäller wikipedia kan det därför vara klokt att sidoklicka mellan språk om man hittat den svenska. [Begriper man därvid inte språket i wikiartikeln man har klickat på så kan man med fördel använda "google translate". (Alla vet nog att "automat-språköversättning" ofta blir skrattretande obegriplig, men just i fallet wikipedia så är texten noggrant stavad så... här en länk till hyfsad översättning av engelskspråkiga wikiartikeln gällande Monell.)] *) Med "blindnit" menas f.ö. alltså att den kan appliceras "utifrån" utan mothåll, ingen behöver stå och hålla emot som hos traditionella nitar. (Trixet är att en dragstång inuti blind/pop-niten gör jobbet.) Alla funderingar angående nyttan med Monell är välkomna!

Kanske ett dovt knackande ljud? Finns exempel om man googlar "sterndrive universal joint noise". Typ denna YouTube-filmsnutt. Rotationshastigheten blir alltid ojämn vid knutkors-koppling då rotationsaxlarna vinklas sinsemellan! Ju större vinkel emellan axlarna desto större hastighetsvariation vilket i sin tur skapar vibrationer. Knuten slits också fortare om den ständigt tvingas jobba med stor vinkelavvikelse. Gissar att det knackande ljudet uppkommer då den - p.g.a. slitage - plötsligt och litet slumpmässigt kan flytta sig en pyttesmula från rotationscentrum vid varje rotationsvarv?? Vid höga krav på jämn rotation vid stor vinkelavvikelse kan istället en CV-joint användas. Min beskrivning ovan var nog obegriplig men glo en stund på animationen i denna wikipediaartikel angående Constant-velocity joint så kanske det klarnar. Vete katten men knutkorsets fyra stela armar är här ersatta med fritt rullande kulor, vilket väl innebär att min sagda "slump-pyttesmule" rörelse - som efter slitage kan orsaka "knack-ljud" - utjämnas perfekt redan ifrån början!? Bara en fundering! Detta med att "vinkla av" en snurrande axel tycks ha sina knepigheter. 🙂

Hej, jag kommer också till samma slutsats! Du glömde f.ö. att skriva att frågan gäller en 100-hästare, men det har jag snokat upp ändå via dina äldre foruminlägg. Hittade en tabell i en VHB enligt bilden nedan. (Visserligen litet föråldrad men visar ändå att knappt 60 C är en fullt rimlig* temp.) Notera tempen i bildens rödunderstrukna angående "kastrulltest"! Tror att din termostat har reservdelsnummer 892864T06 , att kapseln/locket är integrerat? Men också att själva termostaten (bortsett locket) ändå är utbytbar i eftermarknaden ?? *) Angående rimlighet: Den låga tempen är nog en kompromiss mellan två onda ting kan jag tänka. För låg temp ger mer motorslitage, men för hög temp riskerar å andra sidan att ge för mycket "pannsten/limescale" på kylvattenflödets hetaste partier. (Hmm... förr fanns iaf för inombordsmotorer alternativet "saltvattenstermostat" eller "vanlig termostat". I just saltvatten bör tydligen tempen hållas lägre, även på bekostnad av högre motorslitage samt därmed sammanhängande minskad verkningsgrad/bränslesnålhet. ) Min slutsats: Kör du mycket i insjövatten så kan det vara "allmänt klokt" att försöka hitta en termostat med högre temp för motorslitagets skull? (Troligen finns nån tempsensor för larm, en sådan måste nog isf också bytas!?) Bildkälla: boatinfo.no

Bra fråga, möjligen råder viss begreppsförvirring sen gammalt? Men om man bildgooglar "limescale in marine cooling system" så fås bilder upp på olika värmeväxlare. [Klegget ser i bl.a. nedanstående bild ut att finnas sjövattenkretsen! Normalt leds ju sjövattnet i de många parallella rören/tuberna då dessa är lättare att rensa mekaniskt*? (Om båten körts i saltvatten framgår i och för sig inte men rimligen är det så. För i sötvatten behövs väl knappast nån värmeväxlare alls.)] Men likhetstecken mellan begreppen "pannsten" och "limescale" kanske är problematisk? Wikipedias artiklar som jag länkade ovan gör faktiskt just detta, de sätter likhetstecken** trots att dessa artiklar tycks handla endast om kalkavlagringar i "dricksvatten"?? Vete katten, men vintermörkret är väl rätta tiden för oss alla att "snöa in" på detaljer, och kanske därmed bli en ännu klokare fritidsskeppare inför nästa säsong? *) De många parallella tuberna i en traditionell värmeväxlare kan snabbt rensas med typ en lång cykeleker eller svetspinne. Gavellocket är av denna anledning ofta lätt att lossa. **) I wikipedias svenska upplaga angående ordet pannsten så finns som brukligt en sidopanel med andra språk. (Klickas "engelska" så fås ofta en fylligare och mer genomarbetad artikel har jag märkt.) Möjligen är denna direktöversättning mellan pannsten och limescale orsak till begreppsförvirring? Bildkälla

Välkommen till forumet! Du verkar vara spekulant på en motor med EFI (Electronic Fuel Injection)? Säljaren uppger att den är servad "senast förra året" och att den citat "går ojämnt på tomgång, det beskrivs att den rusar". Gissar på exakt denna motormodell*, men kan ha fel? Tänker att ett sådant vagt beskrivet problem knappast är något man pillar med själv, i alla fall inte utan goda motorkunskaper och diverse mätinstrument. Moderna motorer styrs av elektronik och servicepersonal kan - via inkoppling av servicedator - hämta ut dess lagrade motordata typ felmeddelanden m.m. Rekommenderar starkt att du (eller säljaren) låter bekosta reparation hos kunnig verkstad. Skulle nog själv inte köpt "grisen i säcken" utan hellre gjort nån överenskommelse med säljaren angående pris/ansvar. Förmodligen inget "gravt mekaniskt" och dyrt fel på motorn men även verkstadsbesök, eventuellt elektronikutbyte etc kostar ju sina slantar i dagens motorer. Finns f.ö. mycket googlingsbart angående EFI och tomgångsproblem. [Här en smått slumpvis vald forumfråga. (Ganska obegriplig för mig men den visar väl åtminstone med alla sina begrepp&förkortningar att EFI kräver extra verkstadsresurser? Inlägg #4 verkar vara skrivet av ett proffs?)] Vad kan båtägare med EFI-utbordare själv då göra? Tja, skulle säga: Se till att ha färsk bensin i bränsletanken efter vintervilan. Kolla/töm ångseparatorn enligt bruksanvisning? Byt bränslefilter enligt schema?? Förresten... pluspoäng till din tilltänkta säljare! Tyder väl på "ärlighet och rättskaffenhet" att frivilligt ens nämna detta problem kan jag tycka? Fotnot*) Det är bara en enkel reservdelslista men om du klickar på dess olika länkar (relaterade till bränsle/luft) så ser du att EFI:n är komplicerad jämfört med vanlig förgasarmotor

Skulle också kollat/bytt impellern i ditt fall! Men det hjälpte inte mycket i denna äldre MG-forumtråd där frågeställaren var vänlig nog att återrapportera hur litet impellerbytet förbättrade flödet. Tänker rent allmänt att rengöring från pannsten (eller eng limescale) kan vara ett mer gångbart begrepp än rengöring från "salt"? För vanligt havsalt löses väl bäst med rikligt av sötvatten som då antas spä ut och lösa eventuella saltkristaller* effektivt. Men just i samband med hetta (kylsystem/ångpannor etc) kan salt "förstenas" eller rent av bilda gips? Vete katten men jag tror att: 1. Vid svårare fall av pannsten krävs behandling med OMVÄXLANDE syra och bas, de kan som sagt knappast blandas för i så fall neutraliserar de väl varann. Avloppsrens/tvålämnen (bas) är bäst på organiska ämnen typ alger mm. Syror i sin tur är bäst på att lösa kalk. Havs/sjövatten innehåller ju mycket organiska ämnen som alger o plankton, dessa avlagras tillsammans med kalk och bildar vid heta värmeöverföringsytor lätt den stenhårda "pannstenen". 2. Mekanisk rengöring typ borste är absolut effektivast på de ytor man kan komma åt. På eventuellt oåtkomliga ytor, särskilt ifall de är heta/pannstenskapande så gäller nog tålmodigt sköljande med OMVÄXLANDE syra respektive bas!? 3. Gamla gjutjärns-inbordare eller för den delen ångpannor är inte gjorda i aluminium. Alu verkar mest känsligt för basiska ämnen med högt Ph? 4. Hm... pannsten tar nog flera årtionden för att byggas upp såpass att vattenflödet minskar. Vid närmare eftertanke så påverkas nog värmeöverföringen snarare än flödet i så fall. Avbrutna impellervingar däremot är kända för att blockera vattenflöden. *)Exempel från andra MG-trådar genom åren angående havssalt: Tappar du din dyra systemkamera i havsvatten så fiska upp den snabbt och lägg den raskt i en spann med sötvatten, ta sen hela hinken med dig till butiken så blir kamerareparatören faktiskt glad! Blir dina kläder saltvattensindränkta så blir de aldrig riktigt torra/värmande innan saltet sköljts bort. Sötvattensköjning/utspädning är även här grundreceptet men naturligast blir väl i praktiken att slänga in paltorna i närmsta tvättmaskin.

Blir inom mitt egna lilla hjärnkontor alltmer övertygad om att "aktuell jordkabel" inte är original!? (Detta mitt hugskott grundar sig i att motortillverkare knappast "bokstavsmärker" kablar som TS beskriver, utan normalt håller sig till enbart färgmärkning hos kabelisolering. Däremot säljare av diverse "eftermarknads-system" är ju beroende av jättetydlig märkning, varje köpare av sådan produkt måste kunna koppla in den oavsett "köparens kunnighet".) Bara ett hugskott som sagt, men jag börjar tänka i riktningen "ännu ett av dessa eftermarknads brytarlöst tändsystem"? (Tändspolen i fig 1 ovan sitter ju misstänkt nära motorns svänghjulskåpa??) Fast detta med anslutning till "steering arm", 1,5-2mm förändrar detta hugskottet i grunden. Tack för rask TS-replik! Nytt hugskott får bli av typen korrossionsskydd! Mycket viktigt att korrosionsskyddande zink/alu/annat-anoder har "god elektrisk kontakt" med skyddobjektet som det brukar skrivas! (En styrled eller annan rörlig led hör knappast till kategorin "god elektrisk kontakt" med sina fettinsmorda lager så därför förbinds/kortsluts - för säkerhets skull - sådana rörliga leder rutinmässigt med nån böjlig kopparkabel. Sådan kabel är givetvis originalmonterad.)

Hej, tre frågor: 1. Har kabeln månne varit lös "sen hedenhös" och allt funkat ändå? (Eller har du själv kopplat bort den nyligen och inte testkört efter det?) 2. Hur pass grov är kabeln på ett ungefär? (Ger en hum om förväntad strömstyrka och därmed också vad för slags strömförbrukare den kan jorda/chassieansluta. Är dess diameter typ bara 3 eller hela 10 mm?) 3. Kan du kanske peka ut eller med ord ange var den sitter fotot (fig 1) nedan? (Hittade en bild i en VerkstadsHandBok (VHB) för motortypen, kanske är det fel sida av motorn som visas men men?) Var vänlig och svara på dessa enkla frågor så gott du kan! (Finns myriader av tänkbara funktioner för "jordkablar", och tidigare båtägare kan ha kopplat in nya saker som ej ingår i motortypens originalschema. Bra då ifall vi "forumrävar" snabbt får visshet om just dessa saker kan jag tycka.) Bildkälla: boatinfo.no/lib

Tips: Sajten boatinfo.no har många verkstads/installations-manualer i sitt bibliotek, bl.a. DENNA (236 sidor). [De är dock ej i pdf-format och besök på sajten kräver tyvärr "riktig dator". Mobil/padda funkar alltså inte.] Litet tvetydigt men jag gissar att TS jaberg med sin utsaga "Manualen har jag redan..." syftade på sin användarmanual snarare än dito verkstadsmanual? Gissar också att önskemålet om just pdf-format (eller möjligen annan läsbarhet i mobil/padda?) knappast heller förosakats av att vanliga pappböcker tynger eller besvärar i båten? Vete katten - men någon av er kanske uppskattar detta mitt tips?

Fick tyvärr inte gårdagens PDF-länk för "fig 2" att funka. Den kan hämtas ur SXK:s båtpärm (nr 12 Elektrokemisk korrosion).

Rekommenderar läsning av de två PDF:erna enligt bilden nedan. Inte för att jag blir särskilt mycket klokare men en uppdelning görs i.a.f. mellan så kallat "aktivt" (nedsänkt) respektive "passivt stål" (ovan vattenytan) Ingen annan metall har två skiljda positioner i den galvaniska spänningskedjan beroende endast på under- eller övervattensläge, nånting knepigt verkar drabba vid nedsänkning som faktiskt gör att metallen verkar "oädlare"? Just rostfritt stål kan tydligen uppföra sig knepigt jämfört med andra metaller, uppvisa inre metallegenskaper som varierar dess "ädelhet" beroende på omgivningen. Vi båtägare är ju vana vid att RF ovan vattenlinjen uppför sig som en sorts sinnebild för ett evighetsmaterial. (Typ... när trä- stål- eller plastbåtar förmultnat kommer framtida arkeologer att finna perfekt bevarade stålrör som de klassificerar som push- eller pullpit?) Punkt/grop-korrosion yttrar sig först som små slumpmässiga sår i metallytan som sedan kan äta sig in och bli djupare. Vilket ju TS foto nog tyder på! (Teorin bakom detta med punkt/gropkorrosion i allmänhet gör gällande att korrosionen accelererar "lokalt" vid såret, man får en sorts självförstärkande galvanisk lokal reaktion som ökar/självförstärks ju större gropen blir??) Som Ma key påpekar så har vattnets surhetsgrad sin betydelse, detta enligt wikipedia. Vete katten men så hära får mitt foruminlägg för tillfället bli. Bildkällor: Fig 1 PDF, Fig 2 PDF

Gundj skrev ju i trådfrågan: Idag på morgonen hörde jag på radio att Sjöfartsverket gör prov med virtuellt utsatta sjömärken. Vad du mer exakt menar med ordvalet "idag på morgonen", är inte solklart, gissar radions P1 nånstans runt 7-tiden? (Ditt trådhuvud publicerat kl 8:04 & 2018-11-07 så vitt jag fattar?) Kan tycka att det vore bra - för den fortsatta diskussionen - ifall vi alla kan få höra vad som faktiskt sagts i det reportage som TS Gundj bygger hela sitt foruminlägg på. Till den ändan har jag kollat P1:s programtablå aktuellt datum och funnit följande ljudfils-möjighet i vetenskapsradions undermenyer som sen måhända i upphackad kortform ingick i det radioprogram du råkade lyssna på? Förmodligen var det valda delar ur detta reportage du råkade avlyssna i direktsändning? Del 1: Framtidens sjöfart – Säkrare navigering (20 minuters radioprogram). (Gissar så klart litet här, men även felgissat så är ett lyssningsvärt reportage kan jag tycka!)

Gundj skrev: Ska vi nu titta ännu mer på skärmarna i båten och mindre på verkligheten ikring oss? Kanske tänker man sig "Augmented Reality AR" som väl per definition innebär att man inte alls behöver ta bort blicken från omgivningens verklighet? (Kanske får skepparn en ljudsignal som säger - dags att ta smartbrillorna för i dessa farvatten finns ännu så länge endast virtuella varningsmärken?) Med påtagna brillor syns omgivningen som vanligt genom fönsterglas, men ovanpå detta projiceras virtuella märken på den plats i blickfånget där riktiga sjömärken snart kommer att placeras? Vete katten, är skeptisk! Jag minns i och för sig när Västnytt hade ett reportage om att öckeröfärjorna skulle börja navigeras med hjälp av rymdsatelliter. Haha, då tänkte jag - e de goa i hövet eller. Men nu tvingas jag ju erkänna att GPS är en utmärkt uppfinning för sjösäkerheten - även om det är lätt att förledas till övertro.

Helt naturligt ifall några tändstiftsgängor är sotade! (Bara bra med sot så länge gängorna inte fallerar, litet sot bidrar till tätningen kan jag tycka.) Tätningen behöver inte vara gastät, inte ens vätsketät, det räcker att läckaget hålls på rimlig nivå. Tänk så här... 1. Motorns kolvslag sker ju normalt oerhört ofta, tiden för läckage mellan kolvslagen blir därmed minimal, läs bråkdelar av en enda sekund. 1a. Smärre gasläckage spelar ingen större roll för eventuell "pyspunka" hinner helt enkelt inte minska gastrycket inuti cylindern särskilt mycket - innan det är dags för nästa kolvslag. (Inte ens i fyrtaktsmotorer med sina stora ventiltallrikar är ju pyspunka särskilt problematiskt.) 2. Men för all del, denna helt normala pyspunka blir värre med åren genom slitage. Till slut börjar man uppleva start/tomgångs-problem som första symptom. (Varvtalet vid startvevande är ju väldigt lågt, tiden för läckage/trycksänkning mellan kolvslagen blir därmed ganska lång.) 2a. Detta med varmstart/lågvarvsproblem har motortillverkare tänkt på, de införde därför för länge sedan "enkelt ställbara gas/luft-blandningsskruvar" på sina förgasare. (Meningen med denna lätthet att justera gasblandning i lågfartskretsen är att båtägaren själv skall kunna kompensera för helt normalt och förväntat kolvrings/ventil-slitage.) Edit: Hoppsan, stod visst olja och inte sot men men. Säkert att du har koll på skillnaden i utseende? Jag förutsätter att du har rätt stift, inte några med för lång gänglängd!

Jo, att jag påpekade brandrisk var mest en "ordningsfråga". ;- ) Typ bra om alla råd som förekommer i forumet varnar för eventuella risker "vid missbruk". AndreasP fixar nog problemet, kan väl annars återkomma med följdfrågor. I forumtrådar som denna, där det gäller att spåra källan till läckage i efterhand, så kan väl detta tips få platsa?... Man kan i svårare fall färgsätta "problemvätskan" med olika produkter som syns supertydligt, då kanske i UV-belysning. Knappast aktuellt här men men. Googlade motor leakage dye.

Inget jättebra tips med lindat toapapper som indikator kan jag tycka. Jag kan fatta/sympatisera att vitsen är att vitt toapapper kan fånga glykols färgrester som indikator även efter att vätskan avdunstat, men... Tänker på brandsäkerheten i motorutrymmet, allt i detta båtens kraftkälle-utrymme är nog brandsäkerhetsmaxat så gott det går. Finns diverse försäkringskrav & industristandarder som försöker begränsa brandrisken i motorutrymmen. I det perspektivet verkar lindat toapapper inte som nån bra idé? (Pappindikatorer är rimligen okej under en kort övervakad provstart, men knappast kvarlämnat i drift en hel sommarsäsong!?)

En annan tänkbar läckageväg är ur övertrycksventilen, alltså om topplockspackningen läcker in avgaser i kylkanalerna så stiger nivån och svämmar över. (Blir i så fall snabbt sotgrumligt skitig vätska i glykolbehållaren, vilket ju är lätt att kolla.) Värmeväxlare kan förstås också läcka internt men då sköljs glykolen bort spårlöst med sjövattnet och hamnar inte som här i kölsvinet. Cirkulationspumpen verkar klart misstänkt som felkälla i mina ögon, detta eftersom dess axelpackningar slits med åren, men naturligtvis kan "uddafel" typ gummislangar inte uteslutas. Angående frågan om hur väl spåren efter läckande glykolrinn syns - efter att ha avdunstat/torkat - så svarar jag att det blir nästintill osynligt. Har googlat runt litet och det verkar som att din cirkulationspump saknar renoveringssats. (Var annars vanligt förr att pumpar lätt kunde pillas isär och slitdelarna bytas, men men.) Kanske litet överkurs men om du vill snåla och nätköpa billigt så finns i denna reservdelsskiss pumpen (nr 10) som har artikelnummer 8M0095436. Klickar man på det reservdelsnumret och scrollar ner fås en lista med "related fitment", alltså en lista på de motorer där just den detaljen använts. Gott o väl, men även reservdelsnummer 8M0116534 tycks vagt sammanblandat som ersättare i internets perifera vindlingar? Tja, du känner bäst själv din motor, och även givetvis din lust/tid att pilla eller hitta mer kostnadseffektiva reservdelar som lösning på problemet. Nå, utifrån din beskrivning av problemet så skulle jag själv som snål pillvarg faktiskt varit benägen att byta pumpen "obesett" via svensk butiks-återförsäljare! (Denne får då ansvaret att dyrpumpen faktiskt passar.) Ps. Men kom inte till mig och gnäll ifall dessa råd senare visar sig vara felaktiga med facit i hand. d.s. 😉

Låter lurigt, som Pentax påpekade. Både den gamla giftiga etylen- och den moderna propylenglykolen har i alla fall fördelen att det går lätt att mäta blandningsförhållandet utifrån en mycket liten prov-vätskemängd. Mackeys förslag med hushållsvåg kan ju funka men då krävs nog som sagt bortåt en hel liter provvätska för bra noggranhet? Densitetsmätning med den klassiska provsugen lär väl inte heller funka för vätska som tydligen är sirapsliknande? Hur mycket miljövänligare är då denna nya produkt jämfört med miljövänlig propylenglykol? Tja, enligt denna sajt så är skillnaden mest att dess nedbrytningsprodukt i sjö/havsvatten inte är lika syreförbrukande? Wikipedia-länk bekvämt klickbart... Glycerol, glycerin, propantriol, livsmedeltillsats E422 . [Och nä, batterisyra innehåller inte salpetersyra utan svavelsyra. Risken för bildandet av nitroglycerin vid grav felanvändning faller nog redan på att ingredienserna är fel. :-)] Smältpunkt +18 C antyder att glycerol är i fast form redan då man höstkonserverar. Motsvarande för rent vatten är ju som bekant noll grader, så glycerolen kommer knappast att svälla/frostspränga vid frostgrader. Är ju så att säga redan expanderad? Vete katten men det är väl enbart vattnets 11%-iga volymökning som räknas?? Glycerol är utmärkt som smörjmedel på gummi, men hur är det med rostskyddande egenskaper? Finns väl mer hemliga ingredienser i "produkten Vake antifrost" men just syreförbrukning anses väl positivt för att motverka rost??

Hej! Hittade alldeles nyss en drygt 6 minuter lång filmsnutt på YouTube som nog kan vara relevant i ditt fall. Om inte annat så filmas förgasar/motor ur många olika vinklar vilket ofta underlättar säker identifiering, själv tror jag att detta är "exakt din förgasare"? (Vet ingenting om din motor men visst visar väl min hopsaxade bild nedan mycket stora likheter. Om än från olika vinklar, men men?) I filmen pratas om ett nytt modifierat munstycke som lätt kan brytas av, knappast någon tvekan vad som avses? Tja, modifieringen har säkert tillkommit av goda skäl men visst ser det nya nålmunstycket väldigt klent och brytbenäget ut?? Bildkälla Youtube, och som synes skärmdumpat efter 2:44 av 6:25 minuter.

Angående inbyggda kompenserings-skruvar så finns instruktioner för respektive fabrikat ofta nedladdningsbara. Tar som bildexempel en Silva-kompass för jag har en sådan själv*, dock ej exakt samma modell som i exemplet. (Länge sedan nu så jag minns tyvärr bara att jag justerade skruvarna enligt manual och sedan "endast" blev skapligt nöjd med resultatet? Var samma slags små N/S och E/W-skruvar, kändes fippligt och förbättringen blev litet halvdant som jag minns det? Nå, kul och smått obegripligt detta med magnetism kan jag tycka. Och då särskilt hos kompasser som ju har extra höga krav. Och vintern är väl rätta tiden för litet djuplodande nördande? 🙂 Detta med magnetsköldar av my/mu-metall tror jag inte på i TS fall, men likväl tycks "avskärmade" stereo-högtalare vara mycket bättre än icke-avskärmade? (Skillnaden tycks betydande om jag minns rätt, en avskärmad högtalar-permanentmagnet kan placeras på 20 centimeters avstånd från kompassen - och missvisningen motsvarar ändå bara en icke-avskärmads högtalarmagnet på hela 2 meters avstånd!??) *) Min från 1990-talet sitter f.ö. långt från magnetiska störgrejor typ strömförande kablar eller högtalar/motormagneter. Lik förbaskat var jag inte nöjd då det begav sig, utan pillade alltså på skruvarna. Närmare bestämt så är min gamla Silvakompass trä-infäst på skotskenans framkant och lätt löstagbar, brukar därför "p.g.a. stöldrisk" förvara den och hållaren av trä löst inne i kajutan. (Möjligens möjligen är sådan lös och slumpmässig förvaring sund, kompassnålens magnet mår kanske i längden inte bra av att ständigt utsättas för konkurrerande magnetism? Tänker att slumpvis riktning under förvaring motverkar risk för påverkan hos själva kompassnålens magnetism under åren? Petitesser, men men??) bildkälla: pdf

Nä, rimligen inte! Enligt boats.net tycks själva regulatorn ha reservdelsnummer 893640T01 för 169 dollar? (Du kan själv scrolla ner i sajten och säkerställa att din motor verkligen har denna regulator, detta i den långa listan "related fitment".) Hittade även denna nästan skumt billiga på ebay för 33 dollar. För bra för att vara sant? 😯 Komponenterna i regulatorer är väl inte särskilt dyra men motortillverkare brukar ju fläska på sina reservdelspriser? (Åtminstone till patent/copyright löper ut??)

Hej! Tråkigt att installationen av nya kompassen blev "sisådär". Men som Hybro påpekat ovan så är väl exaktheten hos sådana traditionella kompasser numera av minskad* betydelse. (Tror f.ö. att TS "tfrisk" har koll på detta med påverkan av starka elektriska strömmar nära magnetkompasser, i så fall bara att stänga av eventuella strömförbrukare och kolla skillnaden.) *) Därmed inte alls sagt att traditionella fastinstallerade magnetkompasser skulle vara överflödiga! [Gps:er har egentligen ingen aning om kompasskursen, de bara jämför succesivt inhämtade geopositioner och "baklänges-räknar" sedan fram kurs, hastighet och väderstreck. Som seglare har jag hamnat i stiltje där båtfan vrider fören dit den vill. GPS:en visar fortfarande helt korrekt "noll knop", men dess menyer för kurs och kompass visar givetvis rappakalja vid noll knop. Och då blir den gamla magnetkompassen viktig, för med en enda blick kan jag "orientera mig" hjälpligt i sjökortet. Alltså fatta att typ; den där siktade kobben måste vara x-skär, för då stämmer det jag ser med att y-skär verkar ligga just där. Ja, ni fattar nog vad jag menar. Och inte fan betyder exempelvis hela 10 graders missvisning särskilt mycket i det scenariot!?]

Man kan ju tröttna på marinblått och kompassrosor & signalflaggor som motiv? Själv har jag en liten vurm för grönt, att inreda båten som en sorts djungel (dock utan levande växter). Kan ju bli mycket marint under dagarna på seglatser så varför inte koppla av i kajutan med en helt annan miljö? Haha, funderade rent av på förstärka det anti-marina miljöombytet med nån tyg-anaconda ringlande runt maststöttan - men det blev inte av. 🙂

Såg i "röngen-sajten" ovan att själva instrumentet har en binärkodare enligt bilden nedan. Sådana kan med tiden oxidera och därmed krångla. Var och en av de fem mikrobrytarna skall ge antingen logisk nolla eller etta, men kan eventuellt i oxiderat skick ge otillåten "varken eller"? Skulle noterat hur brytarna är inställda och därefter vickat dem litet fram&åter för att skava bort ev korrosion. Tja, lätt gjort och har du tur så kan felet vara avhjälpt? (Åtminstone om felet råkar vara grov fart-missvisning.)