Thomas-1

Bildgåta 2, "sju poäng, vart är vi på väg"... Papier-gubbens levande förlaga jobbade i en bullrigt bultande miljö.

Otrolig flax bara, borde köpt en lott istället? Men nu vann jag väl i alla fall äran att presentera en ny bildgåta. Bildgåta 2... Förlagan till detta foto har nog beskådats av tiotusentals människor. Kanske inte direkt "live" men i naturlig storlek och i 3D. Frågan är alltså var ifrån förlagan är hämtad, och gärna också en beskrivning hur ordet nagel kan vara passande. Ps. Trådskaparen och "motståndsmannen Ohm" måste tyvärr själv hållas utom tävlan. (@ Georg_Ohm: Visst har väl ledtråden "nagel" relevans?)

Fy på dig Georg, du vet mycket väl att såna här bildgåtor triggar slöseri med tankekraft. 🙂 Men min helvilda gissning får bli västkust, och då närmare bestämt Donsö? [För er som av födsel och ohejdat vana icke är göteborgare så kan nämnas att just Donsö traditionellt haft bra hamn för fiskefartyg. (Otroligt nog också med flera "bemannade bank-kontor" så sent som runt ... år 2000?)] Nå, gissar Donsö!?

Hej, tydligen har motorserien "ocean Pro" förstärkt rostskydd m.m. Har botaniserat litet i gamla säljbroschyrer i biblioteket hos boatinfo.no Nedanstående hopsaxade bild är från 1996 års broschyr. Länk till bildkälla (Boatinfo.no kräver PC).

Regler och förordningar i all ära, men så kort osäkrad kabellängd som möjligt är nog en bra allmän princip! I mitt exempel nedan så funkar väl bägge placeringarna bra rent elektriskt, skillnaden är mest att den gröntecknade kabelsträckan i ena fallet också kan räknas som säkrad. Men nära "bilbatterier" finns alltid risk för sk knallgas (vätgas blandat med luftens syre). Så risken inför en glödande huvudsäkring helt nära batteripolerna kan vara dumt? (Men vätgas är lätt och stiger därför uppåt, ett normalt ventilerat batteriutrymme säkerställer nog att knallgas försvinner??)

Jamen där är väl facit vad jag kan begripa!? Inte värt besväret. (Tipstack för övrigt till de båda skribenterna guestson och Mackey ovan. ) Lägger för tydlighets skull in en bild på din förtydligande länk, klickar man på den o scrollar ner till sista inlägget hittas ju följande...

Där har du en bra poäng! Fick faktiskt grannens "hemliga kuvert", samma efternamn, en gång i tiden. Öppnade det - van som jag är med comhems brev - och upptäckte till min fasa misstaget. Vad göra? Låtsas som ingenting, returnera? Blev att la brevet hos grannen med en förklarande lapp... med uppmaning; byt genast dina lösenord! Vilket man lätt kunde/kan göra omedelbart. (Men hade jag varit en skurk så kunde jag passat på och kapat hennes comhemtrafik alldeles?) Nå, shit happens. Hävdar fortfarande att mitt påstående om att "ingen hacker på fjärran ort" skulle ha klarat detta fortfarande gäller. Gillar riskspridning och låg profil, alltså idén att skumraskfigurer måste jobba idogt för att samla ihop uppgifter om mig. (Att sen större bolag eller underrättelsetjänster rutinmässigt kan göra detta med några knapptryckningar tar jag för givet.)

Eftersom jag har comhem sedan många år så försökte jag logga in på "mina sidor" för att eventuellt hitta nåt matnyttigt till forumtråden. Var en del år sen sist, mina antecknade inloggsuppgifter funkade inte så jag klickade på "har glömt" på sedvanligt sätt. Inte fasen mejlar de nya uppgifter utan lovar att skicka snigelpost med nya inlogguppgifter inom 2-3 dagar. Perfekt, precis så hanterar man detta med internetsäkerhet seriöst!! Dagens ungdomar har nog föga koll på vilka uppgifter som kan hamna varsomhelst. All sund skepsis har nog tyvärr gått förlorad eftersom det ju blivit så jäkla bekvämt att slarva? Argumentet "jag har ju inget fiffel att dölja" må vara sant, men just detta med snigelpost är ändå ett kvalitetstecken i mina ögon. (Snigelbrevet kan ju visserligen bli stulet på vägen till min brevlåda men... det kan knappast stjälas av nån internetansluten hacker på fjärran ort.)

Märkligt, har sedan många år haft "comhem.se" som slutkläm i en privat mejladress. Detta funkar fortfarande bra för mig, så det där med "redan nedlagt" stämmer uppenbarligen inte! Men det dära med `krånglig epost-konfiguration´ känner jag gott igen, men menar ändå att då man väl lyckats trassla sig igenom allt fyrkantigt "nätblankett-ifyllande" så funkar det bra. Inget svar på din fråga om alternativ, men men. Kanske kommer - enligt ditt telefonsamtal - comhems mejlhanterande att läggas ner i snar framtid? Följer denna din forumtråd med intresse!

Ett sätt att hitta svar på frågan "vad skiljer" kan vara att jämföra de bägge motorernas myriader av komponenter - reservdelsnummer för reservdelsnummer. (Timtals av skitjobbigt skärmstirrande blir det, men men.) Men reservdelssajten "boats.net" har en liten extrafiness för sådant detektivarbete, klickar man på ett specifikt reservdelsnummer så fås en lista "related fitment" (scrolla ner på bildskärmen). Där syns alltså alla motormodeller som har exakt samma reservdel* Nåväl, trots denna `extrafiness´ - jämfört med andra reservdelssajter - så blir fortfarande sökandet efter enskilda komponentskillnader hos Suzukis modeller anno 1998 inte särskilt lätt. (Men som tur är så verkar det bara finnas två relevanta modeller från detta årtal. Nämligen DF60TLW respektive DF70TLW. Mitt råd; klicka på dessa länkar och börja leta skillnader själv!?) För detta med eventuellt "strypt 70-hästare" respektive eventuellt "upptrimmad 60-hästare" är inte lätt att avgöra? Är ju betydligt lättare att strypa en viss motor jämfört med att trimma upp den, kan jag fundera? [Att strypa ner är alltid lätt, typ en trasselsudd i luftintaget skulle ju till nöds duga. Men motsatsen "att trimma" upp en given 4T-motor är däremot svårare. Vanligtvis så innefattar upptrimning av fyrtaktare också byte av kamaxel vad jag begriper. (En ny kamaxel måste s.a.s. till för att ventiltider/ventilvinklar/ventillyfthastigheter vid ökad WOT skall kunna funka? Sådant ökat krav på maxeffekt/maxvarvtal ställer också krav på ventilfjädrarnas förmåga att fjädra upp snabbt nog.) Bara för att nämna några motorkomponenter vars reservdelsnummer kan tänkas skilja i detta detektivarbete.] *) Motortillverkare brukar ju allmänt försöka att använda samma komponenter/reservdelsnummer i sina olika modellvarianter, detta då för att underlätta reservdelshållningen.

Enligt verkstadshandboken hos boatinfo.no ser jobbet inte särskilt svårt ut? Har inte praktisk erfarenhet av just din motormodell, men arbetsgången verkar helt snarlik som hos den gamla bilmotorn B20 som jag ofta justerade i forntiden? Jag har nedan saxat ihop en bild från VB:s sidor 57-58. (Har rensat bort de textpartier som inte gäller för din KAD43.) Nå, om ingen annan forummedlem har avskräckande synpunkter på dina frågor... Någon som gjort det själv? är det svårt? fallgropar? ...så skulle jag försökt att göra jobbet själv.

Välkommen till forumet! Finns en äldre mg-tråd med bra foton angående rodret på Forgus 31 (topic 84426). Vet inte om du blir nåt klokare av den, att demontera rodret är ju inte riktigt samma sak som att byta roderbussning? (Men själva roder-konstruktionens detaljer framgår vilket väl knappast är kattskit?)

Välkommen till forumet! Som gammal forumräv har jag genom åren upplevt många studenters försök till enkäter gällande "båtlivsnära frågor". Men dessa har intill nu varit av typen "svara för att alls få nästa fråga". Bara - suck- som svarande. Tidsödande upptäcka gammal student-skåpmat!? Gratulerar emellertid till ert val av "surveymonkey" för enkätundersökningar, för här kan man åtminstone se alla era frågor snabbt och lätt för att avgöra ifall man ens ids svara. (Alltså innan man ens börjar svara på era jäkla stegvisa fyrkantiga frågor så kan man snabbt kolla genom enkätens kommande frågor. Bra såpass, en nyhet i enkätbranchen kan jag tycka??) Men förmodligen kommer själva namnet "surveymonkey" - alltså "övervaka apan" - resa en del invändningar?? (För vi äldre "båtälskare/apor" har en skatt av värdefull kunskap att bevara, något som knappast tonåriga studenter kan begripa eller omedelbart "tjäna storkovan på". Nåt sånt?)

Specialnycklar för diverse ändamål är som namnet antyder just specialgjorda för ett visst ändamål. I detta "speciella" ligger måhända - vid egentillverkning - insikt om varför u-nycklar vanligen har ett "sorts vinklat skaft relativt skruvrotationens plan" avsett för standard sexkantmuttrar. Äh, krångligt värre. Men någon i forumet kanske fattar hur jag tänker angående skaftets vinkel?...

Nja, men ifall den "skumma slangen" vore en elektrisk kabel så kan man som elgubbe resa ragg inför kabelns tjocklek? Så här... en isolerad kabel består alltid av två ting. Dels... en inre ledare med viss ledningarea/kapacitet. (Blir varm ifall strömmens amperestyrka långvarigt överskrider "säkringens" nominella strömstyrka. Därför finns säkringar vars uppgift är att förhindra överhettning/kabelbrand.) Dels... el-isolering till skydd mot överslag eller elschock. Detta isolerande skikt är oftast påfallande tunt kan jag tänka? [Endast motorers tändkablar (typ 20000 volt), kan motivera flera millimeter tjock isolering.]] Min (eventuella) poäng här får bli följande... Tror inte ett ögonblick på att "den skumma slangen" skulle vara en elektrisk kabel!? För en lanternas energiförbrukning är måttlig, typ alltid inom 10-100 watt eller hur? Drivkällan därtill oftast drivspänning 12-230 volt, och vi har nog alla hemmavid upptäckt att kabelisoleringars tjocklek för höga volttal typ 230 är beskedliga 1-2 millimeter. Vete katten, men men.

Okej, mässsingsskylten har inte texten "tack NN för lång och trogen tjänst" som jag först misstänkte. Texten intygar istället - via ett instämplat certifikatsnummer - att dina lanternor är förment riktiga bruksvaror. Du må ursäkta men själv tror jag att detta rör sig om kriminella förfalskningar. (Kriminellt blir det p.g.a. skylten och dina "cert", är ju annars fritt för var och en att fixa diverse bokhylle-lyktor bäst man gitter.) Och denna åsikt förbehåller jag mig rätten att tro på tills motsatsen bevisas! Kanske kan du öppna en burk och fota neråt, innehållet borde avslöja mer kan jag fundera? (Orsak för mitt misstroende kanske någon undrar? Svar; min maggrop skriker tyvärr billig bokhyllekopia när jag ser dina bilder! Allt ifrån det plastiga helhetsintrycket, konstiga metallytskikt och den skumma slangen i min bild nedan. Hoppas jag har fel men men.) PS: en linjal i bilder underlättar storleksuppfattning! (Av bakgrundens parkett och kakel gissar jag att fotoobjektet kan vara nånstans 20-40 cm hög?)

Smått Off Topic med tanke på trådskaparens fråga, en fråga som dessutom kan anses löst. Men jag kan ändå inte låta bli att länka en gammal MG-tråd... Den blev en sorts brainstorm i ämnet `hur man undviker överfyllt dass på en båt´. Olika mätprinciper framkastades, tänkbara förtjänster och följdproblem togs upp. Tresidiga MGforumtråden 65535. Min sammanfattning av den forumtrådens idéer gällande tänkbara principer för kontroll utan tankhåltagning är som följer (utan prioordning)... 1. Ekoloda från utsidan (alltså skicka in ljudvågor och lyssna på ekot, är väl f.ö. Gobius princip som jag tror?) 2. Mät temperaturen på tankens utsida med påklistrade sensorer. Vattnet inuti tanken ändrar tempen rejält sakta, alltså jämfört med luften ovanför tankinnehållets ytnivå. Kanske går det att avgöra en nivå på detta sätt? (Men om havsvattnet håller exempelvis 20 grader samtidigt som lufttempen också är 20 grader så blir det knappast nån temperaturkontrast alls. Fast osvuret är bäst, förruttnelseprocessen skapar kanske värme?) 3. Håll koll på det inflödande spolvattnets mängd. Kanske via ett enkelt handräkneverk där antalet pumptag efter varje toabesök skall klickas in manuellt, detta enligt skeppsrutin? Eller kanske av nåt automatiskt räkneverk? 4. Väg hela skitbaljan med våg. (Om toatanken är monterad en smula flexibelt i gummibusssningar så öppnas möjligheter för nån enkel vägningsanordning.) Tänker för övrigt här på typ trådtöjningsgivare.

Välkommen till forumet! Förmodligen gäller forumfrågan ingen riktig lanterna utan en "replica"? Inte för att replicas/kopior inte kan vara värdefulla, men i så fall enbart inom marknaden "tidiga, påkostade och sällsynta gåvor". Tror alltså att din farfar kan ha fått en riktigt påkostad present av rederiet vid pension? Själv skulle jag inte alls sålt ett sådant förmodat arv, kanske snarare fixat till nån mysbelysning för lanternor är ju gjorda för att lysa. Därefter påminnas farfar tydlig varje gång belysningen tänds!? Nå, bara min fundering som åldrande 60-gubbe, har med tiden upptäckt att "familjeklenoder" oftast har högre värde inom familjen än nåt jäkla marknadspris. Bildkälla (nedre delen): toplicht.de

Tack Peter, begreppet "Alco-flip" ger ju betydligt fler googlesvar jämfört med TS egna. (Forumtråden har nog därmed tagit ett jättesteg, en genväg förbi många tveksamma inlägg som annars är alltför vanligt förekommande kan jag gnälla.) Forumtråden börjar få fart, kanske kan snart även målet att knäcka koden "NR 3238" börja skönjas?

Hej Ola, välkommen till forumet! (Vet inte svaret men det kan nog vara dags att lyfta din fråga och börja nysta?) Du skriver "alcometaller" vilket är litet förbryllande. Är det ett åldrat varumärke eller månne nån kemisk beteckning för en metallegering? Vete katten 1... Har hittills bara hittat ett svenskt varumärke "Alcopropeller AB" som enligt 2011-länken tycks ha lång tradition av propellrar. (Eller möjligen mer propellerblads-formning, alltså att maskinmekaniskt ha toppkompetens att kunna fräsa/svarva/bearbeta hårda metaller till hopplöst exakt form? Nå, den firman i fråga tycks numera saluföra infravärmare för uteplatser??) Vete katten 2... En annan ingång till ordvalet "alco" kan vara kemiska beteckningar, närmare bestämt i periodiska systemet? Alco kan vara en gängse förkortning för en legering ALuminium CObolt?? (En legering är en specifik blandning av olika kemiska* ämnen nedslängd i en superhet ugn som bara ett smältverk erbjuder, alltså att finfördela på molekylnivå så hela smältans metallmängd får dessa plats-gjutegenskaper. En riktig metallegering kan nog bara skapas i vitglödgade het miljö, alltså tusen grader eller mer, i ett riktigt smältverk. Och vad som kommer rödglödgande ut ur en sådan smälta har ofta helt överraskande egenskaper? ) Som vanligt i forum gäller största möjliga tydlighet för att få snabb hjälp, i ditt fall skulle nog ett foto på foldingpropellern i fråga underlätta? Fotnot*) Fast jag minns ännu en volvo-ingengör som på min lokala marina uttryckte sig ungefär så här, och då angående lämplig legering för järnkölar. (För båtkölar/ankare gäller som bekant att egenskapen största möjliga koncentration av tyngd bör koncentreras så långt under vattenytan som bara möjligt. Grundämnet bly är ett utmärkt val vad gäller densitet, grundämnet guld vore väl ännu bättre dävidlag, men ekonomiska hänsyn gäller ju.) Samtidigt måste metallerna i både köl och ankare ha stark integritet, inte splittras eller slitas sönder. För att komma till saken, vad sade då volvoingenjörn angående sin vän kölgjutarens utsaga - som jag bara minns som det genom ett citat? Jo följande: "Jag slänger vid behov ner i ett par cykelramar i skrotsmältan" (Hmm, gissningsvis för att öka kolstålshalten en smula och därmed öka hållfastheten till nån sorts godtagbar miniminivå kan jag fundera?)

Det finns ju många skruvar utmed rutans ram så tätningen/packningen behöver knappast ha egenskapen vidhäftning? (Uppstår gärna problem vid eventuellt framtida demontage ifall det finns stark vidhäftning efter att skruvarna lossats. Kan vara svårt att alls få isär utan att gelcoaten lossar, något som tycks ha skett bitvis i ditt fall.) Mitt tips här får bli: Vid montering bör du lägga på så kallat släppmedel på bara den ena sidan av "packningen"! Skulle i ditt fall enbart strukit ut tunt med flytande tvål eller hårschampo på gelcoaten på enklaste sätt med tummen, detta omöjliggör alltför stark vidhäftning mot skrovet effektivt. (Att använda flytande tvål eller hårschampo har som bieffekt fördelen att det snabbt försvinner genom båtars naturliga vattensköljning.) Samtidigt förenklas alltså - i min mening - framtida demontageproblem, detta eftersom lim/vulktejp/packning saknar vidhäftning gentemot skrovet. Tja, den principen med "ensidigt släppmedel" har jag med framgång praktiserat många gånger. Dubbelsidig vidhäftning är visserligen inte fel rent allmänt, inte förrän man behöver lossa grejen, men men. Bildkälla: TS egna foton. Inringade området A visar täta skruvhål runt rutans ram, som sig bör ligger de särskilt tätt nära skarpa hörn där glipor lätt uppstår. Inringade området B visar gelcoatsläpp som uppstått vid demontage.

Bra frågor av TS Dadid ovan, tillåter mig att numrera dina delfrågor/påståenden nedan för att kunna svara tydligt... 1. Hur visar man kylsystemet bäst omsorg? Nja, ännu viktigare än själva kylsystemets trivsel är nog hela motorns livslängd, driftekonomi, miljövänlighet etc. Termostater åstadkommer snabbt rätt drifttemperatur på ett kontrollerat sätt vilket främjar dessa viktiga egenskaper. Mitt råd kort sagt... sätt för tusan dit en termostat! 2. Det var enligt uppgift tämligen rostigt där termostaten borde ha suttit. Litet rost spelar nog ingen större roll för termostatens packningsytor behöver knappast vara särskilt täta! [Vi snackar här om en manick styrd av en svag kraft (utifrån smält vax) vars vattentryck inte ändras särskilt stort vare sig termostaten är stängd eller öppen. Eller tänk så här, termostatens uppgift är att "rikta om" kylvattenflödet, aldrig att stänga av det!] Att det råkar vara rostiga säten där termostaten skall sitta påverkar nog bara marginellt, de flesta termostater har rent av avsiktliga hål för flöde även i stängt läge. [Detta då för att ett visst tjuvflöde behövs att kyla/värma termostatens vax tillräckligt, helt avstannat vattenflöde svalnar/värms som bekant snabbt. (Alla som tappat upp varmvatten hemma i kranen fattar nog vad jag menar, stillastående flöden svalnar och man behöver vrida på varmvattenkranen och låta det flöda innan tempen stiger? I motorer stiger väl tvärtom tempen jämfört med mitt kranexempel, men runt termostatvaxet måste oavsett ett visst tjuv-flöde upprätthållas, detta för att den skall kunna reagera snabbt och korrekt?] 3. Vad gör vi bäst framåt våren? Skulle fixat en ny (dyr) termostat och satt dit på försök! Fördelarna med kontrollerad termostat-styrning överväger rimligen eventuella nackdelar. [Om du har en inbyggd tempmätare med visarnål kan du förhoppningsvis märka att den stiger raskt(=bra) när du gasar ut från bryggan, därefter stannar upp runt 55-65 grader oavsett hur mycket belastar motorn. (Om du mot förmodan skulle ha ett glykol-konverterat slutet cirkulerande kylsystem är nog 75-85 grader mer idealt.)] Vet inte om du blev nåt klokare av detta mitt inlägg men men?

TS siverfox59 skrev ovan: Jag vill städa upp bakom panelen. Som det är nu är det ett litet virrvarr och klåpare före mig har kopplat ihop flera enheter till en säkring. Oxidation förekommer också. Det gnistrar ibland då jag vickar på grejerna därbakom. Hej, begriper inte heller orsaken till att du vill byta panelen?? Som framkommit i forumtråden ovan tycks alla skribenter vara skeptiska inför dina utbytesplaner - så även jag - detta då för att du rimligen redan har bra grejer enligt "allas" tycke? Har klippt ihop en bild nedan på vad som förefaller vara autentiska foton - tagna av dig själv ombord på din egen båt? [Bra om du kan bekräfta detta, oerfarna frågeställare glömmer ofta att ange bildkällan. Med påföljd att vi i forumet ibland kan luras att tro på bildkällan som TS egen, alltså lockas att slösa tid på att försöka analysera diverse "fel&brister" i gamla nätinhämtade bilder. Hoppas du och alla andra begriper och har respekt för detta ange bildkällor.] Nå, nog gnällt, i min saxade bild nedan är jag övertygad om att de bägge delbilderna är foton tagna ombord på just din båt. Bekräfta som sagt gärna detta förmodade faktum, är bägge delbildernas källor dina egna foton. Ja/nej eller annat? Fattar som sagt inte heller din lust att byta ut en - i mitt tycke och enligt foton - rent av föredömlig panel?? [Menar att panelers baksida alltid ser trassligt ut, inget konstigt i det. Panelers framsida däremot måste vara logisk ur användarsynpunkt, kabeltrasslet på panelens baksida på sin höjd begriplig för elnördar. Poängen här är att elektronerna struntar i utseendet hos de kablar de genomströmmar, kabelsisoleringens färg, eller för mänskliga ögon trasliga kabelhärvor, allt detta är för elektronerna egalt. (Därmed inte alls sagt att sådant inte är betydelsefullt för servicetekniker vid felsökning, men elektroner har ju inga estetiska synpunkter utan följer alltid lågohmigast väg. F.ö. beskriven av "ohm lag" redan på artonhundratalet. ] Tja, för att snacka klarspråk så tycker jag - som gammal elnörd - att din idé enligt forumtråden att byta ut vore smått övernervöst. Rent av jättedum, om du ursäktar! [Vad jag ser utifrån min saxbild nedan är en kvalitetspanel, detaljer som kabelskoisolering och kabelböjradier m.m. verkar tillfyllest? Och Bhemac ovan berömde valet av kvalitets-komponenter utifrån enbart fotot av panelframsidan, nu vågar jag påstå att detta kvalitetstänk hängt med och återfinns även på panelbaksidan.] Mitt råd får bli... GLÖM ditt hugskott att byta rubbet (måhända likt en nervös villaägare som byter köksinredning jätteofta för marknadsvärdets skull vid ev försäljning). Helt normal kvalitet, ja kanske rent av bättre än normalt i fritidsbåtar, så snälla glöm idén att röja ut och byta bra fungerande grejer på så lösa boliner!

Tack Pentax, mindes fel. Bra att någon håller koll på mig! För vid närmare eftertanke: Det vore rätt orimligt ifall termostater skulle vara konstruerade så att de - med sin inbyggda risk för "vax-punka"- skulle ge motoröverhettning vid eventuell punka!? Får de punka så fastnar de rimligtvis normalt i läget "full kylning", så är det. Termostater ger hellre "överkylning" än överhettning vid vaxpunka, för överhettning tvingar ju till AKUT MOTORSTOPP. (Överdriven kylning är ju jämförelsevis beskedligt, motorn drar mer bränsle, sotar och orkar sämre - men det är ju inte alls akut.) @ Alla: Tack för tänkvärda inlägg ovan! Angående just fenomet pannsten: Håller med Bhemac ovan, för enligt min förståelse av detta smått missbrukade begrepp så kan det som sagt bara uppkomma i "miljöer" över hundra grader. Menar alltså på metallytor där vatten OFTA kan koka bort till ånga och ansamla avlagringar? I motorer* finns nog såpass heta ytor endast i kylmantelns flöde och närmare bestämt helt nära förbränningen, alltså främst runt kolvtopparna. *) I förbränningsmotorer (typ bensinare eller dieslar) så är detta med kylning egentligen bara ett nödvändigt ont. Detta då för att förhindra att metaller smälter och motorn därmed "skär ihop" med dyra reparationskostnader som följd. För inuti varje kolvmotors inre finns en superhet förbränningskammare vars metallytor måste hålla minst 400 grader, annars avsätts sot. En motortillverkare tvingas nog att kompromissa redan vid ritbordet, hur pass nära "heta källan" kan vi låta kylvattenflödet nå? [Typ, hur gjuter vi en universal cylinder/topp på bästa sätt vad gäller kylflödets närhet till hettan. (Skall helst funka för olika kunder på olika världsmarknader, inte "överkyla" för fiskare på timtals av sakta framfart på lågt gaspådrag/sotrisk, inte heller "underkyla" när motorn pressas och därmed producerar massor av förlustvärme. Värmeenergi måste "tyvärr" avledas för att slippa metallsmälta/skärning. Kylning är s.a.s. ett nödvändigt ont vad gäller motorers verkningsgrad/bränslesnålhet. Tja, vete katten. Mitt inlägg börjar blir långrandigt... men jag menar att det tyvärr "i praktiken" finns heta metallytor >100 grader C, inuti alldeles vanliga båtmotorers kylsystem, sådana hotspots som med tiden kan ansamla pannsten och orsaka problem!??

Sätter min slant på att termostaten helt enkelt var trasig*, och att ny som kostar nästan en tusenlapp blev för motbjudande!? Termostater för olika fordons förbränningsmotorer tillverkas rationellt i massupplagor sedan länge och prisbilden blir därför rimlig. (Särskilt termostater för tempintervallet 70-85 grader tillverkas i massupplagor eftersom det brukar vara standard på landfordon med slutet vattenflöde.) I båtar med direkt sjövattenkylning vill man ha lägre temperatur p.g.a. risk för "pannsten", ofta under 60 grader åtminstone i salt havsvatten. Motorn trivs visserligen inte av att gå såpass kall, drar mer bränsle, men alternativet 60 grader blir en rimlig kompromiss med tanke på pannsten. Sådana sjövattentermostater utsätts också för mer skräp/salt jämfört med vanliga biltermostater i cirkulerande system. Den relativa sällsyntheten termostater för <60 grader i kombination med måhända andra specialanpassningar kan nog höja priset. Men förmodligen är värsta prishöjarn Pentas marginaler på reservdelar? *) Det vanligaste felet är att termostaten vägrar öppna, om jag minns rätt. Öppnar den inte så överhettas motorn. Termostaten innehåller en kammare fylld med vax som kämpar mot en spiralfjäder. När det specialkomponerade vaxet smälter ändras dess volym plötsligt rejält mycket och pressar tillbaka fjädern så att kylvattnet kan börjar flöda i motorns "kylmantel". (Kylmantel kallas alltså den flödesdel som omsluter de värmeproducerade heta partierna, främst cylindertoppar och kolvlopp.) Därför blir minsta läcka av smält vax kritiskt, om vax läcker ut får termostaten s.a.s. punka och är bara att kassera. Men termostaten kan inte bara stänga av totalflödet, varken termostat eller vattenpump trivs av en sådan totalstängning, därför finns alltid en tryckutjämnande shuntledning. Det är en förbiledning/bypass som gör att totalflödet knappt ändras oavsett om termostaten är öppen eller stängd. (Vid konvertering från sjö- till glykol-kylning minskas normalt diametern på denna shunt/bypass/förbiledning vid installationen. Innehåller installationssatsen en elpump för cirkulation så kan den kanske stängas av helt, elpumpen anses alltså tåla flödesblockage tillräckligt bra. Till skillnad mot mekaniska sjövattenpumpar.) Länkar: Penta reservdelsskiss MD7B kylsystem Penta verkstadshandbok MD7 boatinfo.no (visserligen MD7A, men men.) Bildsökning termostat YouTube snabbdemo YouTube cirkulation (notera shunt/bypass, att vattenflödet inte tvärstängs)