IngemarE

Men förstod du det jag skrev ? Energin räcker sannolikt inte för att regulatorn skall ge "hög spänning". För ju högre utspänning, desto mer ström slukar batterierna i sig. Mer än vad som finns tillgängligt. Du kan ju inte kräva att regulatorn skall skicka ut och ladda batterierna med högre effekt än vad du stoppar in i den från panelen.... 🤔 Men innan man kan vara säker och innan du tycker det skall "hända" mer måste du, precis som redan nämnts, mäta laddströmmen till batterierna som de får maximalt - dvs en solig dag när de inte är speciellt uppladdade. Det är den viktiga parametern. Spänningen regulatorn ger ut är då mer sekundär, i synnerhet när det är en solpanel som är energikällan eftersom regulatorn då oftast ändå inte når upp till inställt "börvärde" på utspänningen (se mitt tidigare svar). Du kan ju också ha fel på din solpanel, även om det inte kanske pekar på det just nu. Sedan när du mätt laddströmmen vet du om du har fog för din önskan att det skall "hända" mer.

Nästan hur liten som helst kommer ladda dina batterier fullt. Men det kommer ta längre tid än med en större. Min poäng är att batterierna tar till sig den energi panelen orkar ge, oavsett. Det viktiga är att få upp spänningen till batterierna över deras egen-EMK men hålla den under gasningsspänningen, vilket är regulatorns uppgift. Batteriet har ingen aning om spänningen det har över sig kallas absorption eller bulk, och det är som sagt inte speciellt relevant heller med en solpanel som energikälla som ändå oftast inte orkar leverera så hög ström batterierna skulle vilja sluka i sig för stunden. I övrigt instämmer jag i @Lintotts och @ChristerNs svar och tips..

Med en 75W-panel får du i praktiken i bästa fall en laddström på 4-5A en solig sommardag. Är det mulet har du bara någon enstaka A kanske. Så på två dagar får du teoretiskt max kanske 80-90Ah. Tänk sedan på att det är batterierna som bestämmer vilken ström de vill sluka, regulatorn sätter bara spänningsnivån och levererar sedan den ström batterierna "drar". Om den inte finns tillgänglig - vilket är det vanliga när det gäller solpaneler - så sjunker utspänningen tills jämvikt uppstår. Du har 3x60Ah AGM-batterier, och om de är halvladdade kommer de tillsammans sluka i sig något tiotal A eller mer vid den högre spänningen, åtminstone initialt. Men det kan ju solpanelen inte leverera. Så visst har Victron en god poäng här. Så eftersom spänningen (och kanske knappt strömmen heller) "kvalar in" för att vara Absorption så visar väl regulatorn helt enkelt inte det. Men batterierna slukar ju sannolikt all energi solpanelen kan ge i alla fall, och att börja skruva på värden lär därför inte ge dig snabbare laddning. I praktiken är faktiskt de olika moderna på en solpanelsregulator tämligen irrelevanta (om man inte har jättepaneler). För när batterierna är riktigt urladdade slukar de allt regulatorn/panelen kan ge och spänningen orkar inte hållas uppe på inställt börvärde. Och när de är nära fulladdade och inte längre drar i sig knappt något bör man ju hålla nere spänningen på säker nivå (bulk). (Själv har jag stängt av allt smart och har en fast (max)spänning på 14,0V från solpanelsregulatorn både till AGM och LiFePO4, och det har fungerat bra).

Men att något "ser ut som" gör det ju inte till en kopia. Finns ju otroligt mycket som ser liknande ut (för att vara mekaniskt kompatibelt), oavsett om det är "Kinesiskt", Biltema, Denso eller Hitachi. Dessutom, oavsett "Kinesisk kopia" eller "Hitachi", så kör du ju dem långt utanför vad de är konstruerade för och har dessutom gjort en del egna ombyggnader inför testerna. Oavsett så är dina ombyggnader och tester intressanta, även om det nog är ganska få båtägare som skulle göra samma sak 😉

Nja, en hel våglängd på marin-VHF är c:a 2m (enkel formel: 300/f, där f är i MHz). "Grundtypen" för en antenn kan sägas vara dipolantennen, som har en total längd på c:a 1/2 våglängd (totallängd 1m eller drygt det) då den består av två "ben" på 1/4 våglängd vardera: På fordon (bilar), i segelbåtsmaster och liknande där man kan montera antennen på en metallstruktur (jordplan) brukar man ofta kunna strunta i den undre dipolen och låta den utgöras av just metallstrukturen antennen sitter på: Praktiska exempel på denna typ är de ungefär halvmetern långa marinantennerna i stål, gummiöverdragna eller glasfiber som man sätter på ett fäste i t ex just masttoppen. De 1m eller något längre glasfiberpinnarna som inte sällan återfinns som antenner för marin VHF är ofta helt enkelt en dipolantenn. Ofta ganska lik en nödantenn av koaxialkabel (som man kan göra själv) men inkapslad. Denna längre antenn används främst kanske på motorbåtar (eller frimonterad på segelbåt) men inte alls för att det skall se "häftigt" ut, utan helt enkelt för att det undre 1/4-benet inte kan utgöras av någon metallstruktur. De monteras ju ofta på glasfibertaket. En mycket bra, enkel och säker lösning, med brett strålningsdiagram. Om man inte vinklar dem för mycket bakåt, förstås (se längre ner).... Sedan ser man ibland fortfarande antenner för 27MHz, PR-radiobandet. Särskilt på äldre motorbåtar. Att dessa är långa beror helt enkelt på våglängden (1/4 = 2,5m), och då har man ändå ofta fått ta till knep för att få dem rimligt korta (se förkortade antenner nedan). Strålningsvinkel och antennförstärkning/gain En dipolantenn strålar ungefär som en "donut": Strålningsdiagrammet är ungefär detsamma även för en 1/4-antenn på jordplan, möjligen lite tilltryckt i botten och en aning mindre effektivt (donutringen är lite mindre i diameter). Antennen är ju en passiv sak, så "förstärkning" åstadkoms genom att öka antennens riktverkan åt något håll. Fältet till/från antennen blir som en sammanpressad "donut", dvs den större känsligheten horisontellt sker på bekostnad av dess vertikala öppningsvinkel: Detta kan göras genom att använda längre antenner än 1/4+1/4 (ev. med en spole i botten för att anpassa dem till rätt impedans, 50 Ohm). En lång glasfiberpinne kan också innehålla flera sammankopplad delantenner (s.k. stackade antenner) som samarbetar. För en våg som kommer in/sänds ut rakt horisontellt kommer då träffa två antennelement i fas (dubbel styrka), medan om den kommer in lite snett kommer den ena antennelementets signal att mer eller mindre motverka det andra och antennen blir då sämre åt det hållet. Antennförstärkning brukar uppges i enheten dBd, vilket anger förstärkning relativt en dipol (grundantennen). Ibland ser man dBi, vilket är relativt en teoretisk s.k. isotrop antenn dvs en rund boll. Det är ingen antenn som finns i verkligheten, och redan en "vanlig" dipolantenn har, genom att den runda bollen pressats ut till sin donutform en förstärkning på drygt 2dB relativt en isotrop antenn. Men reklamen gillar fina siffror, så inte sällan uppger man dBi (eller bara dB) för att få det att se bättre ut så även de enkla 1/4 och dipolantennerna ser ut att ha "förstärkning". På en båt, och i synnerhet segelbåt, är det rentav dumt med en marin-VHF-antenn med hög förstärkning. Med donutbilden i åtanke inser de flesta vart strålningsdiagrammet pekar om man ligger hårt på kryss - ena loben ner i vattnet och andra upp i himlen. Detsamma på en motorbåt, där en del dessutom gillar att vinkla antennerna kraftigt bakåt. Det ger ingen bra räckvidd i den viktiga riktningen föröver, i synnerhet inte under gång när båten också lutar..... Förkortad antenn Antennen måste se ut som en belastning/impedans (dvs växelströmsresistans, inte att förväxla med "DC Ohm" man kan mäta med en multimeter) på 50 Ohm. Om man gör antennen mekaniskt för kort så kan man lägga till t ex en spole som elektriskt "förlänger" antennen så den "ser" rätt ut för sändaren. Men man kan inte komma ifrån att den korta antennen har mindre kontakt med fältet i luften och därför oftast är mindre effektiv. Det gäller också att göra den elektriska förlängningen med omsorg så den hamnar rätt i frekvens, och här är det ibland brister när antennerna serietillverkas med måttlig kvalitetskontroll. Men skillnaden mellan brusfri signal och så brusig att den knappt är läsbar är i radiosammanhang många tiotals dB. Så därför kan en antenn vara tämligen kass men ändå upplevas som inte bara användbar utan t. o. m. bra. Att prata med basstationerna och Sthlm Radio är sällan en bra indikator då marginalerna är stora. Vi är bortskämda med brusfria mobilsamtal och VHF-kommunikation med minst "telefonkvalitet". Faktum är att ett gem eller en sladdstump som egentligen är totalt fel och har en effektivitet på kanske -10...-25dB fungerar även det - i nästan alla fall. För det är i en besvärlig situation när man är på gränsen som ett par tre dB kan vara skillnaden mellan att höra/höras och inte. Den situationen hamnar man nog sällan (eller nästan aldrig) i, men i värsta fall kan antennen eller prutandet på antennkabeln då vara skillnaden på liv och död. Det är en riskavvägning, men om man ändå skall installera och en bra lösning inte är så mycket dyrare så varför inte göra den ? Andra antenner och varianter Givetvis finns kombinationer av allt ovan och lite till, och inte sällan är sprötet inte bara ett enkelt spröt utan kan innehålla någon form av "spole" någonstans. Ibland för att göra den mekaniskt mer flexibel (=fjäder) men också för att impedansanpassa ett kanske något längre spröt (5/8) som har en viss men ändå måttlig förstärkning. En förkortad antenn som är väldigt vanlig på handapparater men även ibland som segelbåtsantenn är antenn av s.k. Helixtyp. Teorin för den är lite annorlunda (lämnar vi därhän) då den består i princip av en enda lång spole (ser ut som en spiralfjäder innanför plasten/gummit) och kan vara rätt effektiv trots kompakta mått.

Generellt är det ingen bra idé att dela antenn mellan VHF och AIS, av flera olika orsaker. Men detta har avhandlats i flera andra trådar. En förkortad antenn är aldrig lika bra som en på minst 1/4 våglängd (c:a 50cm) eller mer. Du skriver inte om det är ett stålspröt, gummipinne eller glasfiberstav. Om det är det sistnämnda och fabrikat Glomex så får vi hoppas att du köpte den före för bara ett par år sedan. Hade nämligen flera missnöjda segelbåtsägare i vår hamn som köpt denna på just Hjertmans, och visst fungerade den. Men de tyckte inte den var alls lika bra som "kompisens" när de seglade tillsammans. Mätte upp antenninstallationerna, och antennerna visade sig vara rätt bra som antenner - men inte för marin-VHF. Deras resonans låg neråt flygbandet (120-130 MHz) och på marin-VHF (160 MHz) hade man kommit lika långt om man använt ett gem som antenn.... Det hela mynnade ut i att jag var involverad i uppmätning av en större batch Glomexantenner av denna typ, och det visade sig att samtliga (!) som fanns i det Sverigelagret var felaktiga. Även andra felaktigheter som avbrott i antennkontaktdonet förekom. Sannolikt hade problemen uppkommit efter att Glomex flyttat tillverkningen av antennen till ett land långt österut.... Vet att helt parti reklamerades till Glomex men just Hjertmans fortsatte nog sälja dem som vanligt då de nog inte förstod vad som skulle vara fel med dem. Sannolikt åker många runt med antenner av just denna typ och har bara en del av den räckvidd som de skulle haft med en bättre antenn. Förr fanns ju en CB-radiofirma i nästan vartannat källarhörn som kunde mäta upp en antennistallation. Men idag är det väldigt svårt, och om man hittar någon brukar de vilja ha mer betalt än vad hela anläggningen kostar.

Det är en otrolig skillnad i vågutbredning och atmosfärens reflektioner på de låga frekvenser (kortvåg ?) du körde på och GPS, som ligger på knappt 1,6GHz. Vid dessa höga frekvenser och uppåt börjar utbredningen vara mycket lik ljus och det är sällan det finns något i atmosfären som kan reflektera radiovågen, eller ens böja av den. Yes, dessa länkbudgetberäkningar brukar vara grundade på att optisk sikt finns.

@raols beskrivning av utbredningsteorin är helt riktig. Och fysikens lagar är svåra att gå runt.... MEN, just i Östersjön finns ju mängder av fartyg med inte helt tydlig bakgrund, syfte och ägarskap. Frågar man mig skulle jag tro att det finns gott om fartygsstationerade störsändare, sanktionerade av den stora grannen i öst. Och därför kan dessa störningar upplevas långt från ryska kusten, även nära marken/vattnet. Och då störsändaren hela tiden rör på sig och kanske bara slås till lite då och då blir den väldigt svår att lokalisera samt ställena där det uppträder tillsynes slumpmässiga över tid.

Om jag fattat det rätt är det då bara gänglåsningen som kommer hindra/låsa den skarvade roderaxeln från att skruva ur sig (och släppa funktionen) när du svänger åt ena hållet ? Hoppas jag missuppfattade, för det hade jag aldrig vågat lita på, inte på ett roder.....

Du måste tänka på att vattenytan sällan är stilla och fin. Och att vi talar om mycket vatten ut men framförallt som sugs in. Min hamnar med överkanten på trumman "bara" 10-15cm under vattenytan. Det kan låta mycket men är ganska lite om det går lite krusningar eller vågor. Lägg sedan till "suget" som blir, och det vill jag inte ha uppifrån (jämför "tratten" som blir i vattnet när man tappar vatten ur badkaret). Så mycket som 20% tror jag inte de tar i den normala installationen. Och det som de eventuellt tar i kraft lär jag ha igen på att inget av vattenströmmen riktas uppåt utan där det fortfarande finns vatten. Hursomhelst har jag inte märkt några problem, bara fördelar. Förutom att det är dyrt för två "plastvingar".....

Har SE60 i häcken på min Skilsö 35 (11m, 7 ton) och den räcker bra. Har ändå lite köl/roder och annat som "bromsar". Vill inte ha kraftigare för då händer nästan "för mycket" i lugnt väder. Tänk också på att häckpropellern inte som bogisen nästan bara drar den änden som den sitter i (häcken) eftersom masscentrum på en båt inte är symmetriskt, utan fören åker gärna också iväg lite (vilket man då får kompensera med bogisen). Detta blir ännu mer av med en kraftigare häckpropeller. Är du ute på öppet vatten med ordentlig vind är det inte mycket som är "tillräckligt". Dessutom får man lätt uppfattningen att "inget händer" fast båten egentligen flyttar sig, eftersom man inte har några positionsreferenser (precis som @ChristerN var inne på ovan).

Jag fick linda om spolarna på vår nya båt då de var så illa gjorda från varvet att de fastnade i linhjulet och den för tvättläget var satt så fel att ankaret stannade för tvätt 3m (!) under båten. Inte lätt att nå det för tvätt därnere.... Även jag körde med Biltemas mässingtråd då den som säljs av Båtbutikerna kostar som det vore guld och inte mässing. Manual har du här, och på s. 19 står det utförligt om hur du lindar på stoppspolarna. Det är t ex viktigt att tråden träs igenom linan i en punkt så "spolen" inte kan åka kana utefter linan. Finns lite bilder och annat i min båtblogg, välj "Till Skilsö 35-sidan" och sedan längst ner "Projekt och bilder - 2022" så hittar du lite om ankarspelet en bit ner på den sidan.

Jo, det är enklast och mer än tillräckligt i de flesta fall, eftersom kablarna i båten är rätt korta och just den tabellens tal konservativa 🙂. ------------------------------- Nu blir det kanske lite OT/överkurs, men ändå (och detta vet du säkert redan, men skriver det för allmän info): Amperetalet på säkringen är och kan dock inte bara vara beroende av kabelarean, i synnerhet inte när det gäller kortslutningsström om det är lite längre kablar inblandade. När man t ex dimensionerar startströmsanläggningar är det inte ovanligt att man måste gå ner i säkringsstorlek jämfört med "standard" eller värdet i en tabell för en viss kabelarea om det som den säkringen försörjer har långa kablar. Ett exempel jag sprang på nyligen var en säkring som säkrade av utebelysningen i en ganska stor trädgård, där det var tänkt att ha 1,5mm² och 10A, som ju är det vanliga. Men om man räknade på kabelns inre resistans och max kortslutningsström som kunde bli vid en kortis i lyktstolpen "längst bort" (dvs värsta fallet), så begränsade den långa kabelns inre resistans (som ju blir högre vid mindre kabelarea, men också vid längre kabel) strömmen så mycket att en trög 10A skulle ta på gränsen till för lång tid på sig att lösa ut för att garanterat skydda det den ska. Att gå upp i area var inte möjligt (kabeln vare redan förlagd i marken) och att sätta snabba säkringar skulle bara ge en massa falskutlösningar. Så det fick bli att gå ner till 6A. Vi talar dock nu om kabellängder som sällan förekommer i våra fritidsbåtar 😉

Även kabellängden spelar rätt stor roll, vilket man nog garderat sig för i tabeller som ovan (vilken annars är ett bra rättesnöre). Är det t ex "bara" 2x2m så är resistansen så låg redan med en 35mm² att kortslutningsströmmen blir flera tusen A, vilket även drar en 350A långt snabbare än att kabeln hinner fara illa. Lite värre är det med långvarig last som bara ligger något över säkringens märkström (då den vid denna ström tar mycket lång tid på sig att lösa), som då kan ge en värmeutveckling i kabeln som hinner smälta isoleringen innan säkringen går. Huruvida kabeln ligger någorlunda fritt eller är ihopbuntad tajt med en massa andra kablar så luftväxlingen uteblir, är då alltså också en viktig faktor. I tabellen ovan verkar dock "max kontinuerlig ström" vara garderad mot det mesta och är i flera fall ett mycket konservativt värde, då t ex angiven kontinuerlig maxström för 35mm² (60A) ger en värmeutveckling på bara 1,7W/m. För att få en uppfattning om vad det är i värme så kan man tänka sig den värme en liten modern LED päronlampa (liknande den gamla 15W glödlampan) avger, vilket inte brukar vara värre än man kan hålla i den. Tänk sedan att denna värmeeffekt är utspridd på en meter, så inser man att det finns marginaler.... Men till TS huvudsäkring: Eftersom det inte behövs 350A för den aktuella starten så håller jag med. 300A lär hålla, och då kan man ju som referens stödja sig på t ex den tabell som @Lintott visar.

Nu har du ju redan köpt dem, men jag hade absolut gått på PSS-tätningar framför BlackJack på denna båt, motorer och axelstorlek.

Intressant, men det blir ju en ganska baltigt med en massa slangar och kopplingar samt extra detaljer. Kunde vara intressant att se bild på dessa för att få en bättre uppfattning, gissar på yttre värmeväxlare (plattvärmeväxlare ?), yttre vattenkylning av dioder (är det den som syns på bilden ?), extra cirkulationspump, extra expansionskärl m.m. Har man som jag sedan en stor motor med kylvattenintag på 1,5-2" så behövs ju även någon form av T-förgreningar på kylvatteninloppet efter filtret för att slippa ha den grova dimensionen på växlarens ena port. Alternativt kan man ju med lite rör och hårdlödning bygga en egen VVX med t ex en klenare rörslinga inne i det stora (så som många AC-aggregat för båt löst värmeväxlingen till sjövattnet). Kunde vara intressant att se din lösning.

Borde nog även funka med en 25:a, som väl är 2,60 maxbredd utsida fenderlist (om du hänger fendrarna under listen så de inte går utanför så mycket). Men är det bommar ? Bredden brukar räknas som cc mellan bommarna, och då försvinner ju någon dm i "bomhöjd" på en sådan plats jäämfört med boj/påle/akterförtöjning.

Säkringen skall i första hand säkra mot kabelbrand fram till nästa "nedsäkring". Så det korta svaret är att den skall dimensioneras efter den klenast efterföljande kabeln strömmen passerar innan den når fram till nästa säkring. I de allra flesta fall matar ju denna "huvudkabel" en grupp säkringar med lägre värde, varifrån de klenare kablarna till olika förbrukare sedan går. Då tar dessa mindre säkringar s.a.s. över ansvaret för skyddet av dessa klenare kablar. Sedan brukar detta (i ett väldimensionerat elsystem) kanske bli en onödigt stor säkring jämfört med vad alla förbrukare tar (de som kan tänkas vara igång samtidigt i ett "worst case"), så då kan man ju gå ner ytterligare i värde.

Märkligt med att max båtplatsbredd är angiven som bredden i vattenlinjen. Det brukar vara totalbredden som är den relevanta, båten skall ju få plats ovanför vattenytan också bredvid de andra båtarna. Däremot är det ju vanligt att man kan utnyttja nästan hela båtplatsbredden om den dels är angiven som just totalbredd och om skrovet smalnar av under fenderlisten så fendrarna inte tar upp så mycket extra bredd. Är det bom eller bojförtöjning ? Till båtens bredd bör du annars generellt lägga på 2x 10-15cm för fendrarna, och en A25 med fendrar skulle jag inte försöka klämma in på en 2,40-plats. Det går ju knappast ens utan fendrar. Även A21 kan vara tajt, men det beror som sagt på.

Skippa kylboxen - nej. Men personligen tycker jag inte det är idé att prova med Supercoolen. Vansinnigt massa ström och dålig kyleffekt. Även om du får den gratis (finns det någon anledning till det ?) så skall det ju ändå göras en box. Jag hittade ett löst kompressoraggregat/box som skulle suttit i pentryt på en segelbåt vid en utförsäljning hos en båtbyggare, och byggde mig en box lite som det du tänkt. Blev - när den var färdig - en mycket användbar dricka kyl/extrakyl, men tack vare att aggregatet var ett "riktigt" med kompressor orkade den mer än så. Termostaten kunde även ställas ner på minusgrader, och så hade vi en frysbox när vi önskade. Det boxinnamätet jag fick tag på var dock lite högt, så den kapades så stående PET-flaskor precis fick plats. Extra isolering (frigolit) lades runt om och under, samt ett svep+lock plastades. Finns lite dokumentation i min "Båtdagbok", se min hemsida, www.nbmarine.se, välj "870-bygget", "Dagbok" och "juli-nov 2009". Från 3/10 och en bit framåt finns lite bilder m.m.

Kan nog stämma, vet att jag fick göra en "signalkonverterare" när jag gick över till Biltemas oljetrycksgivare för instrument på en av våra italienska entusiastbilar med Veglia-standard i instrumenteringen. (Gamla Alfa/Fiats originalgivare är ökända för sin usla kvalitet, och jag tröttnade på att byta en gång om året till samma skräp, för över 600:- per gång)

1. Om man lägger signalledaren till givaren till fast +12V - hur skall då mätaren kunna mäta någon signaländring från givaren ? Om givaren har en extra kabel, dvs tre anslutningar (varav en den vanliga minusen), skulle det kunna vara aktuellt att koppla en av dem till +12V. Men annars alltså inte. 2. Ja, om man lägger +12V på signalledaren från en vanlig givare (och den andra ledaren är kopplad till minus som vanligt) kommer givaren att brinna upp, i alla fall efter ett tag. För en vanlig 10-180 Ohm-givare kommer då utsättas för en ström som ger en effektutveckling på mellan 1-14W i givaren (beroende på hur mycket det är i tanken). Det tål den inte ! Veglia är vanligt på italienska fordon, bl.a. Fiat. Och säkerligen finns de därför i flera båtar också. Men på våra gamla Fiatbilar är det inget annorlunda med dem jämfört med andra instrument/givare - instrumentet är det som skall ha +12V, medan givaren är kopplad mellan "signal" på instrumentet och minus. Nu är ju italienarna inte speciellt konsekventa så det KAN ju fortfarande vara någon mystisk avart din kompis har. Och även om Lucas (han med plusjorden i bl.a. brittiska bilelsystem) lär vara uppfinnaren av mörkret så är jag helt övertygad om att han som uppfann glappkontakten jobbade på Fiat.....

Det borde det göra (även om starten drar mer än 150A initialt). Hade 350A på den förra båten med 230hk diesel och lite kraftigare start än din, 400A på den nuvarande med Yanmar 6LY-440 och det känns inte på gränsen.

För att svara på @Mackeys ursprungsfråga.... 1) Nej, knappast. Generatorn lägger på en konstant spänning, och bara den är lägre än gasningsspänningen (helst med marginal, då cellerna kan vara lite olika) så slukar batteriet i sig den laddning det behöver - inte mer - och inget "farligt" kan hända. I detta fallet drog de sannolikt inte i sig något alls när ni körde, och de laddades alltså inte - även om förutsättningen fanns (dvs generatorn lade på en förhöjd spänning och kunde leverera ström - om batterierna hade velat ha). 2) Förbrukarbatteriet far inte direkt illa av det, men det kan oftast inte leverera lika mycket ström som ett startbatteri. Dvs starten kan gå tungt. Men nu talar vi om beteendet vid rejäla strömmar, samtidigt som skillnaderna mellan start- och förbrukarbatterier egentligen är ganska små. I synnerhet när det handlar om AGM. T ex så varvslevererades min nya båt (2021) med precis samma AGM-batterityp både som startbatteri och förbrukar (2+4). 3) Mest troligt. Eller det minst otroliga. Har de stått (lagrade) någonstans och blivit urladdade utan att omedelbart laddas upp, så kommer de bli märkta för livet. Kanske innan de kom i din ägo. Ingen landströmsladdare som använts ? De brukar ju inte sällan ha en del "hyss" för sig, och kan genom att missuppfatta situationen och köra sina "smarta" funktioner kunna knäcka batterier.

Det var en optimistisk bild.....🤔 Helt klart klarar AGM att hålla inre resistans och belastningsbarhet på bättre värden vid mer urladdat än vanliga "öppna" bly/syrabatterier. Men att ladda ur dem till 75% som i tabellen kommer garanterat att förstöra dem på kort tid, och att dra ur GEL till 95% kommer döda dem ännu snabbare. Men visst GÅR det att ladda ur även vanliga bly/syra till 95%, det är ju inte det. Generellt kan sägas att oavsett typ av bly/syra så mår det bättre och överlever längre ju mindre man laddar ur det i varje cykel. Andra ställen anger därför istället hur många cykler batteriet kan förväntas klara vid olika djup urladdning. Tror t ex Victrons tabeller visar att man mer än halverar livslängden även på både AGM och GEL om man laddar ur med 50% istället för 30%. Och visst är GEL lite bättre på att överleva urladdningar än AGM, men inte mer än 10-20%. Tror jag såg en siffra på 600 cykler för AGM vid 50% medan GEL då beräknades klara 750. Men stannar man vid 30% var det istället 1500 för AGM och 1800 för GEL. Så 75-95%.....näe.