IngemarE

Finns även långtrådigt polyesterspackel för lite större ojämnheter, dvs armerat med lite längre glasfibertrådar. Blir därför väldigt starkt och "segt".

Polyestern är tillräckligt "vattentät", om det är det du menar. Gelcoat, färg och lack är bara för att få en fin yta med rätt färg. Den tätar inget speciellt. Epoxy är ännu mer tät mot molekyler i vattnets storlek, och används med fördel som spärr i flera skikt vid risk för blåsbildning i gelcoat som kan bli resultatet av fuktgenomträngning genom gelcoaten (dock ganska sällsynt på moderna båtar). Men min åsikt är att detta är väldigt overkill på din båt, i synnerhet som den ju inte kommer ligga kontinuerligt i vattnet år ut och år in. Jag hade nog snyggat till ojämnheterna med polyesterbaserat 2k-spackel (Biltemas funkar bra, använd t ex det korttrådiga för mindre ojämnheter) och sedan målat botten med antingen en 2K-färg eller helt enkelt med topcoat. Eller sprutat med samma färg även undertill, om du ändå ska spruta resten.

Det håller jag inte med om. Har målat på polyester många gånger redan ett par dygn efter plastning (aldrig väntat ens en hel vecka), och det har fungerat utmärkt. Oavsett om det varit 2k, billack på spray eller annan färg. Om det sedan varit ren tur alla gångerna eller om det mer är en myt med alla torkveckor kan man fundera på. Men när man lagar med 2k-polyesterprodukter generellt (reparation av plastkarossdelar t ex) på verkstäder så är det ju inga veckor det tar innan det går att lacka över.

Ja, det är riktig M3. Har nämligen nu ersatt ett par saknade skruvar med vanliga M3 vilket gick utmärkt, samt testade först en skruv från lampan i både mutter och gängsnitt (så jag inte fastnade med M3-skruven i lampans gängor om de bara var "nästan" rätt).

Tack för länken. Jo, den känner jag igen (det finns f.ö. flera av denna modell som varit ute senaste åren). Jag var faktiskt på väg att bjuda på just den men auktionsfirman skulle ha så hiskeligt mycket i frakt hit ut till "obygden".... Mer precisa åldersangivelser utan vidare evidens har jag dock lärt mig att man - tyvärr - bör ta med en stor nypa salt. Man kan tycka att de borde vara auktionsfirmorna som har koll, men det är inte alltid så. Den som jag köpte nu (den större modellen av den på fotot) finns mycket trovärdig info som gör gällande att den måste införskaffats till det hemmet den suttit i senast tidigt 60-tal. Är också riktigt tung metallstomme (verkar vara brons i mina, inte mässing), som är hårdlödd ihop. Men den kan säkert ha funnits att köpa "ny" under många år så 1970-tal också kan stämma. Och som du skriver finns ju hantverket fortfarande och säkerligen finns sådana som byggts senare, kanske med en tidigare modell som förlaga. Oavsett så triggade ovissheten om lampans ålder (och ursprung) mina funderingar om när vi gick över till metriska systemet i industri och hantverk 😉

Nej, det skulle jag inte tro. De är dessutom ganska stora och borde ha kostat mycket i frakt i så fall (otympliga och tunga, den jag just skaffat är 70cm i diameter och väger 12-15kg). Men veta kan man ju inte. Intressant inspel 🙂. De verkar f.ö. ha funnits som en serie snarlika i minst tre storlekar; har sett dem i 35, 60 och 70cm diameter. Här är en bild på den andra vi har sedan tidigare i samma rum, 60cm med 8 ljuskällor:

En fråga gränsande till OT kanske: - När gick man generellt över till metriska systemet på småskruvar, istället för tum ? Inser att det inte finns ett exakt årtal, men "panelen" har kanske lite exempel att ge. Har googlat men det är svårt att få en tydlig bild. Just bil/fordonsbranschen har jag själv hyfsad koll på. Här hängde ju tum med t.o.m. på Volvobilar (i alla fall på vissa ställen) en bra bit in på 70-talet. Sannolikt för att det var en hel del amerikanska delar. Minns också pappas mycket digra "skruvsortiment" från när jag var liten att där fanns både M3 och 1/8" som var snarlika. Men inte passade ihop. Pappa (född på 20-talet) använde dock gärna tumgängat även i "nya" konstruktioner på den tiden på gården. Men hur var det i den allmänna industrin och tillverkningen i Sverige ? Anledningen till att jag undrar just nu är att jag äntligen fått tag på ytterligare en äldre kristallplafond som är både pampig och ser antik ut, som de förra ägarna trodde var från 30-40-talet. Nu är det ju plastisolerade kablar i den, så även om det kan vara en senare renovering så tror jag mer på 50-talet. Vid genomgång upptäckte jag att några spårskruvar saknades som håller ihop stommen, och förutsatte att de var 1/8". Men de var faktiskt M3. Därav att jag började fundera på när man generellt (inte specifikt fordon/båtar alltså) i svensk industri började gå över till metriska standarden.

Måste vara något mycket speciellt sätt som Tudor räknar på, för en enkel Googling ger att Tudor 350 är på 12V/80Ah. Dvs ganska standardstorlek. Vilket ju bör bli 960Wh (12x80Ah), inte 350. Men det står faktiskt 350Wh på batteriet.....

Ett batteri som stått urladdat ett tag (vilket dina sannolikt gjort innan du upptäckte det) har ofta skadats och varken tar eller kan lämna mycket ström längre. Det är ju batteriet som bestämmer hur mycket det skall "sluka i sig" i laddström vid en viss pålagd spänning (när det är bly/syrabatterier), och vad den strömmen blir kan man inte göra mycket åt. 0,8A låter ju väldigt lågt, men även spänningen (13,2V) är ju låg. Å andra sidan kan laddaren ha detekterat att batterierna inte längre vill sluka i sig någon ström (0,8A är ju nära noll) och då sänkt spänningen till en riktigt låg "underhållsspänning". Normalt sett händer inte det förrän batterierna just är nära fulladdade, men här har du sannolikt batterier som inte längre är friska. Du skriver 15%, men på bilden tycker jag det snarare ser ut som stapeln är på kring 65% ? Samt att laddströmmen är 29A (vilket kan förklara 13,2V eftersom det som laddar går på knäna och sänker utspänningen så det batterierna vill sluka i sig inte överstiger dess maxström). Men samtidigt kan ju den laddaren du skriver du använt "bara" lämna 15A, så jag får inte ihop din bild med det du skriver. Är det en lånad bild från nätet och inte en bild på din mätare ?

I vår båt är det minst lika mycket observation av den momentana strömmen (in och/eller ut) som inte bara jag utan även andra i besättningen uppskattar. "Vad är det som drar ström nu, allt är ju avstängt ?". Nja, någon hade glömt släcka inne på toa....

Vi köpte kapell till vår NB870 för många år sedan, men tog det från en tillverkare i Norge, eftersom båten är 100 ggr vanligare där än i Sverige och många har - precis som du skriver - färdiga mallar. Om du ställer frågan på forumet på www.baatplassen.no kan du säkert få fler uppslag, även om det kanske finns någon svensk NB840-ägare som har bra tips.

Jo, men en solpanel lämnar ju mycket mindre effekt så snart solinstrålningen inte är optimal. Och "systemet" skall ju fungera då också. Teoretiskt helt ok och även i praktiken om laddkällan är tämligen kraftig och förutsägbar med vad den kan ge (såsom laddare eller generator). Dvs funkar bra för DC/DC:n från motor- till husbatterier. Men med solpanel och DC/DC:n åt andra hållet så beskrev jag ju vad som riskerar att hända - ett "bautablinkrelä". Visst kommer det kanske att ladda så småningom, men ganska osnyggt och ger onödiga spänningsskutt och störningar på elsystemet. Men ser att du är inne på att hålla lösningen lite enklare och solpanelerna enbart till förbrukare, så det blir nog bra 😉 Ett tips är att koppla styringången på DC/DC:n som skickar ström från start- till husbatterier till tändningsplus, och konfigurera villkor på den (förutom spänningsnivån). Då drar DC/DC:n bara igång laddning av husbatterierna när spänningen är hög OCH motorn går. Dvs generatorn laddar. Annars kan den komma att starta på mycket annat som råkar höja startbatterispänningen, t ex om du underhållsladdar motorbatterierna med yttre laddare. Då har du i värsta fall "blinkreläeffekten" igen.

Många missar att solpanelen ofta ger betydligt mindre än batterierna vill ha, med sänkt utspänning från regulatorn som följd tills strömmen de slukar i sig är låg nog och motsvarar solskenet just då. Men i en "enkel" inkoppling mot en batteribank fungerar det ändå - batterierna slukar ju vad som finns tillgängligt i energi och effekt och blir så småningom fulladdade i alla fall. Så ditt alternativ 1 med en DC/DC som du på något sätt tänkt skall ta "överbliven" solenergi från förbrukarbanken och ladda startbatterierna kommer inte fungera. I praktiken kommer du flytta energi till startbatterierna från förbrukarbatterierna, och solpanelerna kommer bara putta in en liten bråkdel energi till de båda. DC/DC:n begränsar sig ju inte till vad solpanelerna ger (det har den f.ö. ingen aning om, den energin är inte "öronmärkt"), den ångar på och ger den ström startbatterierna vill sluka i sig. Plockat i huvudsak från förbrukarbatterierna. Även om man labbar med tröskelspänningen då "förbrukar till start-DC/DC:n" skall slå till, så kommer det inte fungera. För när den slår igång kommer den dra mer än de allra flesta solpaneler man har på fritidsbåtar kan ge, spänningen sjunker och DC/DC:n slår ifrån. För att därefter strax slå till igen, då spänningen stiger igen när lasten försvann. Du har därmed gjort ett stort blinkrelä..... 😉 Enklaste och i nästan samtliga installationer tillräckligt är att göra som @Lintott beskriver - att lägga solpanelerna/regulatorn enbart mot förbrukarbanken. Dvs ditt alternativ 2 men med solpanelsregulatorn mot förbrukarbanken. (Själv har jag dock en specialare - en regulator med fast utspänning som fungerar rätt bra mot både AGM och LiFePO4, samt dubbla schottkydioder på utgången (vilka har låga förluster och spänningsfall) så jag får två utgångar som inte "ser" varandra. Till dessa båda är de båda bankerna inkopplade. Då kommer båda bankerna att laddas från solpanelerna utan "hyss", och så snart motorbatterierna är nöjda (dvs inte slukar någon ström att tala om ens vid 14,0V, 28V i ditt fall) vilket de oftast är nästan direkt så kommer all solenergi att komma LiFePO4 samt förbrukarna till del.)

Men hjälpte det och löste problemet.....?

Ett relä används när strömmen som skall styras överstiger den ström man kan belasta kontakterna med. Det är t ex vanligt om det är länspump som skall starta som funktion av nivåvakten. Utan att ha sett bruksanvisningen skulle jag misstänka att inkopplingen du kopierar gäller att få larm från en nivåvakt som också styr en länspump (?). Men du skall ju "bara" ha nivåvakten för att ge ett larm. För att aktivera larmets digitala ingångar behövs inte många mA, så varför komplicera till det hela med ett relä ? Varför skall du ha det ? Det borde räcka med att lägga nivåvakten (NO, Normalt Öppen) mellan +12V och en av de digitala larmingångarna. Sedan finns många andra varianter av nivåbrytare/flottörbrytare, i synnerhet om man inte bara fokuserar på Båtbutikens urval. T ex dessa modeller, som ofta passar ännu bättre om utrymmet är trångt/smalt (kölsvin t ex): https://www.kjell.com/se/produkter/el-verktyg/elektronik/elektromekanik/strombrytare-for-elektronik/nivabrytare/nivastrombrytare-no-p36036 Eller denna:

14,7V är - enligt mig och nog många andra - alldeles för högt som säker laddspänning för bly/syrabatterier oavsett mode och laddare/regulator. I alla fall om du vill ha bra livslängd på batterierna. Låt vara att laddtillverkarna säger annat, men du får dina batterier fulladdade i alla fall och nästan lika snabbt om du går ner lite i spänning. Sök så kommer du hitta massor av info och resonemang i mång atrådar här på MG. Men nu är det ju som sagt inte helt relevant för en solpanelsregulator. Nej, ett bly/syrabatteri som är länge i vila har inga 13V, de ligger lite lägre. Tänk också på att noggrannheten på en multimeter ofta bara är kanske +/- 1%. Det motsvarar ett spann på 0,24V så det är inte alltid relevant att mäta ner på hundradels volt i mätningen. Har du inte något kopplat direkt till batterierna, före huvudbrytaren ? Vanligt är backup till stereon, länspump, värmare (Webasto/Eberspächer) o.s.v. I alla fall den första drar upp till 10mA eller så, vilket på några veckors tid kan påverka "vilospänningen". Det blir ju några Ah i veckan. Sedan kvarstår ju frågan om batterierna fortfarande är i riktigt bra skick (se @Lintotts inlägg).

Det är en bra regel att läsa svaren frågeställaren redan fått och ytterligare information som framkommit under trådens gång innan man svarar 😉

Tar det igen 😉 Energin räcker sannolikt inte för att regulatorn skall ge "hög spänning". För ju högre utspänning, desto mer ström slukar batterierna i sig. Mer än vad som finns tillgängligt. Du kan ju inte kräva att regulatorn skall skicka ut och ladda batterierna med högre effekt än vad du stoppar in i den från panelen.... 🤔 Men innan man kan vara säker och innan du tycker det skall "hända" mer måste du, precis som redan nämnts, mäta laddströmmen till batterierna som de får maximalt - dvs en solig dag när de inte är speciellt uppladdade. Det är den viktiga parametern. Spänningen regulatorn ger ut är då mer sekundär, i synnerhet när det är en solpanel som är energikällan eftersom regulatorn då oftast ändå inte når upp till inställt "börvärde" på utspänningen (se mitt tidigare svar). Du kan ju också ha fel på din solpanel, även om det inte kanske pekar på det just nu. Sedan när du mätt laddströmmen vet du om du har fog för din önskan att det skall "hända" mer.

Nästan hur liten som helst kommer ladda dina batterier fullt. Men det kommer ta längre tid än med en större. Min poäng är att batterierna tar till sig den energi panelen orkar ge, oavsett. Det viktiga är att få upp spänningen till batterierna över deras egen-EMK men hålla den under gasningsspänningen, vilket är regulatorns uppgift. Batteriet har ingen aning om spänningen det har över sig kallas absorption eller bulk, och det är som sagt inte speciellt relevant heller med en solpanel som energikälla som ändå oftast inte orkar leverera så hög ström batterierna skulle vilja sluka i sig för stunden. I övrigt instämmer jag i @Lintotts och @ChristerNs svar och tips..

Med en 75W-panel får du i praktiken i bästa fall en laddström på 4-5A en solig sommardag. Är det mulet har du bara någon enstaka A kanske. Så på två dagar får du teoretiskt max kanske 80-90Ah. Tänk sedan på att det är batterierna som bestämmer vilken ström de vill sluka, regulatorn sätter bara spänningsnivån och levererar sedan den ström batterierna "drar". Om den inte finns tillgänglig - vilket är det vanliga när det gäller solpaneler - så sjunker utspänningen tills jämvikt uppstår. Du har 3x60Ah AGM-batterier, och om de är halvladdade kommer de tillsammans sluka i sig något tiotal A eller mer vid den högre spänningen, åtminstone initialt. Men det kan ju solpanelen inte leverera. Så visst har Victron en god poäng här. Så eftersom spänningen (och kanske knappt strömmen heller) "kvalar in" för att vara Absorption så visar väl regulatorn helt enkelt inte det. Men batterierna slukar ju sannolikt all energi solpanelen kan ge i alla fall, och att börja skruva på värden lär därför inte ge dig snabbare laddning. I praktiken är faktiskt de olika moderna på en solpanelsregulator tämligen irrelevanta (om man inte har jättepaneler). För när batterierna är riktigt urladdade slukar de allt regulatorn/panelen kan ge och spänningen orkar inte hållas uppe på inställt börvärde. Och när de är nära fulladdade och inte längre drar i sig knappt något bör man ju hålla nere spänningen på säker nivå (bulk). (Själv har jag stängt av allt smart och har en fast (max)spänning på 14,0V från solpanelsregulatorn både till AGM och LiFePO4, och det har fungerat bra).

Men att något "ser ut som" gör det ju inte till en kopia. Finns ju otroligt mycket som ser liknande ut (för att vara mekaniskt kompatibelt), oavsett om det är "Kinesiskt", Biltema, Denso eller Hitachi. Dessutom, oavsett "Kinesisk kopia" eller "Hitachi", så kör du ju dem långt utanför vad de är konstruerade för och har dessutom gjort en del egna ombyggnader inför testerna. Oavsett så är dina ombyggnader och tester intressanta, även om det nog är ganska få båtägare som skulle göra samma sak 😉

Nja, en hel våglängd på marin-VHF är c:a 2m (enkel formel: 300/f, där f är i MHz). "Grundtypen" för en antenn kan sägas vara dipolantennen, som har en total längd på c:a 1/2 våglängd (totallängd 1m eller drygt det) då den består av två "ben" på 1/4 våglängd vardera: På fordon (bilar), i segelbåtsmaster och liknande där man kan montera antennen på en metallstruktur (jordplan) brukar man ofta kunna strunta i den undre dipolen och låta den utgöras av just metallstrukturen antennen sitter på: Praktiska exempel på denna typ är de ungefär halvmetern långa marinantennerna i stål, gummiöverdragna eller glasfiber som man sätter på ett fäste i t ex just masttoppen. De 1m eller något längre glasfiberpinnarna som inte sällan återfinns som antenner för marin VHF är ofta helt enkelt en dipolantenn. Ofta ganska lik en nödantenn av koaxialkabel (som man kan göra själv) men inkapslad. Denna längre antenn används främst kanske på motorbåtar (eller frimonterad på segelbåt) men inte alls för att det skall se "häftigt" ut, utan helt enkelt för att det undre 1/4-benet inte kan utgöras av någon metallstruktur. De monteras ju ofta på glasfibertaket. En mycket bra, enkel och säker lösning, med brett strålningsdiagram. Om man inte vinklar dem för mycket bakåt, förstås (se längre ner).... Sedan ser man ibland fortfarande antenner för 27MHz, PR-radiobandet. Särskilt på äldre motorbåtar. Att dessa är långa beror helt enkelt på våglängden (1/4 = 2,5m), och då har man ändå ofta fått ta till knep för att få dem rimligt korta (se förkortade antenner nedan). Strålningsvinkel och antennförstärkning/gain En dipolantenn strålar ungefär som en "donut": Strålningsdiagrammet är ungefär detsamma även för en 1/4-antenn på jordplan, möjligen lite tilltryckt i botten och en aning mindre effektivt (donutringen är lite mindre i diameter). Antennen är ju en passiv sak, så "förstärkning" åstadkoms genom att öka antennens riktverkan åt något håll. Fältet till/från antennen blir som en sammanpressad "donut", dvs den större känsligheten horisontellt sker på bekostnad av dess vertikala öppningsvinkel: Detta kan göras genom att använda längre antenner än 1/4+1/4 (ev. med en spole i botten för att anpassa dem till rätt impedans, 50 Ohm). En lång glasfiberpinne kan också innehålla flera sammankopplad delantenner (s.k. stackade antenner) som samarbetar. För en våg som kommer in/sänds ut rakt horisontellt kommer då träffa två antennelement i fas (dubbel styrka), medan om den kommer in lite snett kommer den ena antennelementets signal att mer eller mindre motverka det andra och antennen blir då sämre åt det hållet. Antennförstärkning brukar uppges i enheten dBd, vilket anger förstärkning relativt en dipol (grundantennen). Ibland ser man dBi, vilket är relativt en teoretisk s.k. isotrop antenn dvs en rund boll. Det är ingen antenn som finns i verkligheten, och redan en "vanlig" dipolantenn har, genom att den runda bollen pressats ut till sin donutform en förstärkning på drygt 2dB relativt en isotrop antenn. Men reklamen gillar fina siffror, så inte sällan uppger man dBi (eller bara dB) för att få det att se bättre ut så även de enkla 1/4 och dipolantennerna ser ut att ha "förstärkning". På en båt, och i synnerhet segelbåt, är det rentav dumt med en marin-VHF-antenn med hög förstärkning. Med donutbilden i åtanke inser de flesta vart strålningsdiagrammet pekar om man ligger hårt på kryss - ena loben ner i vattnet och andra upp i himlen. Detsamma på en motorbåt, där en del dessutom gillar att vinkla antennerna kraftigt bakåt. Det ger ingen bra räckvidd i den viktiga riktningen föröver, i synnerhet inte under gång när båten också lutar..... Förkortad antenn Antennen måste se ut som en belastning/impedans (dvs växelströmsresistans, inte att förväxla med "DC Ohm" man kan mäta med en multimeter) på 50 Ohm. Om man gör antennen mekaniskt för kort så kan man lägga till t ex en spole som elektriskt "förlänger" antennen så den "ser" rätt ut för sändaren. Men man kan inte komma ifrån att den korta antennen har mindre kontakt med fältet i luften och därför oftast är mindre effektiv. Det gäller också att göra den elektriska förlängningen med omsorg så den hamnar rätt i frekvens, och här är det ibland brister när antennerna serietillverkas med måttlig kvalitetskontroll. Men skillnaden mellan brusfri signal och så brusig att den knappt är läsbar är i radiosammanhang många tiotals dB. Så därför kan en antenn vara tämligen kass men ändå upplevas som inte bara användbar utan t. o. m. bra. Att prata med basstationerna och Sthlm Radio är sällan en bra indikator då marginalerna är stora. Vi är bortskämda med brusfria mobilsamtal och VHF-kommunikation med minst "telefonkvalitet". Faktum är att ett gem eller en sladdstump som egentligen är totalt fel och har en effektivitet på kanske -10...-25dB fungerar även det - i nästan alla fall. För det är i en besvärlig situation när man är på gränsen som ett par tre dB kan vara skillnaden mellan att höra/höras och inte. Den situationen hamnar man nog sällan (eller nästan aldrig) i, men i värsta fall kan antennen eller prutandet på antennkabeln då vara skillnaden på liv och död. Det är en riskavvägning, men om man ändå skall installera och en bra lösning inte är så mycket dyrare så varför inte göra den ? Andra antenner och varianter Givetvis finns kombinationer av allt ovan och lite till, och inte sällan är sprötet inte bara ett enkelt spröt utan kan innehålla någon form av "spole" någonstans. Ibland för att göra den mekaniskt mer flexibel (=fjäder) men också för att impedansanpassa ett kanske något längre spröt (5/8) som har en viss men ändå måttlig förstärkning. En förkortad antenn som är väldigt vanlig på handapparater men även ibland som segelbåtsantenn är antenn av s.k. Helixtyp. Teorin för den är lite annorlunda (lämnar vi därhän) då den består i princip av en enda lång spole (ser ut som en spiralfjäder innanför plasten/gummit) och kan vara rätt effektiv trots kompakta mått.

Generellt är det ingen bra idé att dela antenn mellan VHF och AIS, av flera olika orsaker. Men detta har avhandlats i flera andra trådar. En förkortad antenn är aldrig lika bra som en på minst 1/4 våglängd (c:a 50cm) eller mer. Du skriver inte om det är ett stålspröt, gummipinne eller glasfiberstav. Om det är det sistnämnda och fabrikat Glomex så får vi hoppas att du köpte den före för bara ett par år sedan. Hade nämligen flera missnöjda segelbåtsägare i vår hamn som köpt denna på just Hjertmans, och visst fungerade den. Men de tyckte inte den var alls lika bra som "kompisens" när de seglade tillsammans. Mätte upp antenninstallationerna, och antennerna visade sig vara rätt bra som antenner - men inte för marin-VHF. Deras resonans låg neråt flygbandet (120-130 MHz) och på marin-VHF (160 MHz) hade man kommit lika långt om man använt ett gem som antenn.... Det hela mynnade ut i att jag var involverad i uppmätning av en större batch Glomexantenner av denna typ, och det visade sig att samtliga (!) som fanns i det Sverigelagret var felaktiga. Även andra felaktigheter som avbrott i antennkontaktdonet förekom. Sannolikt hade problemen uppkommit efter att Glomex flyttat tillverkningen av antennen till ett land långt österut.... Vet att helt parti reklamerades till Glomex men just Hjertmans fortsatte nog sälja dem som vanligt då de nog inte förstod vad som skulle vara fel med dem. Sannolikt åker många runt med antenner av just denna typ och har bara en del av den räckvidd som de skulle haft med en bättre antenn. Förr fanns ju en CB-radiofirma i nästan vartannat källarhörn som kunde mäta upp en antennistallation. Men idag är det väldigt svårt, och om man hittar någon brukar de vilja ha mer betalt än vad hela anläggningen kostar.

Det är en otrolig skillnad i vågutbredning och atmosfärens reflektioner på de låga frekvenser (kortvåg ?) du körde på och GPS, som ligger på knappt 1,6GHz. Vid dessa höga frekvenser och uppåt börjar utbredningen vara mycket lik ljus och det är sällan det finns något i atmosfären som kan reflektera radiovågen, eller ens böja av den. Yes, dessa länkbudgetberäkningar brukar vara grundade på att optisk sikt finns.

@raols beskrivning av utbredningsteorin är helt riktig. Och fysikens lagar är svåra att gå runt.... MEN, just i Östersjön finns ju mängder av fartyg med inte helt tydlig bakgrund, syfte och ägarskap. Frågar man mig skulle jag tro att det finns gott om fartygsstationerade störsändare, sanktionerade av den stora grannen i öst. Och därför kan dessa störningar upplevas långt från ryska kusten, även nära marken/vattnet. Och då störsändaren hela tiden rör på sig och kanske bara slås till lite då och då blir den väldigt svår att lokalisera samt ställena där det uppträder tillsynes slumpmässiga över tid.