IngemarE

Tänkte just samma sak. Vissa rollers är gjorda bara för icke-lösningsmedelsbaserad färg, eller att de i vart fall inte är kompatibla med vald färg. Har råkat ut för att något i färgen jag använt löst upp materialet i rollern, eller i vart fall fått det att lossna små bitar av, så ytan just blivit "skräpig".

Eftersom ni mycket sällan (som du skrev i första inlägget) ligger på landström lär det ju inte ha någon effekt på detta problemet. Transformatorn är ju inkopplad på inkommande landström och används för att bryta den "metalliska" DC-förbindelsen mot landströmsmatningen (och hindra DC-strömmarna), så om sladden till bryggstolpen inte ens är ansluten (vilket den alltså nästan aldrig är i ditt fall) så är heller inte transformatorn i funktion.

Är de magnetiska ?

Galvanisk korrosion tror jag inte på, däremot skulle möjligen elektrolytisk korrosion kunna vara inblandad (galvanisk = korrosion som funktion enbart av olika potential på metallen, elektrolytisk = beroende på främmande elektriska strömmar). Men för att få korrosion måste det vara en sluten strömloop, dvs strömmen måste ha någon anledning att ta vägen genom bultarna via vattnet och inte "rätt" väg. Hur är strömanslutningens status (främst minuskabeln kanske) mellan batteri och ankarspel ? Har du huvudbrytare till ankarspelet, är den alltid påslagen ? Oavsett är det dock väldigt extremt och ganska långsökt. Fast man skall också ha i åtanke att bultarna ju har hållit sedan 1990..... Hur vet du f.ö. att det är exakt de bultar och kvalitet som SeaSea m.fl. har i sortimentet nu som monterades där....för 35 år sedan ? Jag skulle inte hålla för otroligt att det inte alls är SÅ syrafast legering som suttit där. Ett sätt är att kolla med en magnet om de är magnetiska. Äkta syrafast är nästan inte magnetiskt alls, medan "vanliga" rostfria är märkbart magnetiska. Sedan syns det ju tydlig missfärgning av rejäl rost och korrosion kring de båda nedre, som verkar ha pågått länge. Ser det ut så bör man ju som rent underhåll kontrollera och helst byta ut dem, liksom genomföringar o.s.v. bör kollas efter något tiotal år eller så. EDIT: Eller menar du att den missfärgning som är på bilderna är ny och har kommit enbart under sommaren 2024 efter att du bytt till nya bultar ?

Finns även långtrådigt polyesterspackel för lite större ojämnheter, dvs armerat med lite längre glasfibertrådar. Blir därför väldigt starkt och "segt".

Polyestern är tillräckligt "vattentät", om det är det du menar. Gelcoat, färg och lack är bara för att få en fin yta med rätt färg. Den tätar inget speciellt. Epoxy är ännu mer tät mot molekyler i vattnets storlek, och används med fördel som spärr i flera skikt vid risk för blåsbildning i gelcoat som kan bli resultatet av fuktgenomträngning genom gelcoaten (dock ganska sällsynt på moderna båtar). Men min åsikt är att detta är väldigt overkill på din båt, i synnerhet som den ju inte kommer ligga kontinuerligt i vattnet år ut och år in. Jag hade nog snyggat till ojämnheterna med polyesterbaserat 2k-spackel (Biltemas funkar bra, använd t ex det korttrådiga för mindre ojämnheter) och sedan målat botten med antingen en 2K-färg eller helt enkelt med topcoat. Eller sprutat med samma färg även undertill, om du ändå ska spruta resten.

Det håller jag inte med om. Har målat på polyester många gånger redan ett par dygn efter plastning (aldrig väntat ens en hel vecka), och det har fungerat utmärkt. Oavsett om det varit 2k, billack på spray eller annan färg. Om det sedan varit ren tur alla gångerna eller om det mer är en myt med alla torkveckor kan man fundera på. Men när man lagar med 2k-polyesterprodukter generellt (reparation av plastkarossdelar t ex) på verkstäder så är det ju inga veckor det tar innan det går att lacka över.

Ja, det är riktig M3. Har nämligen nu ersatt ett par saknade skruvar med vanliga M3 vilket gick utmärkt, samt testade först en skruv från lampan i både mutter och gängsnitt (så jag inte fastnade med M3-skruven i lampans gängor om de bara var "nästan" rätt).

Tack för länken. Jo, den känner jag igen (det finns f.ö. flera av denna modell som varit ute senaste åren). Jag var faktiskt på väg att bjuda på just den men auktionsfirman skulle ha så hiskeligt mycket i frakt hit ut till "obygden".... Mer precisa åldersangivelser utan vidare evidens har jag dock lärt mig att man - tyvärr - bör ta med en stor nypa salt. Man kan tycka att de borde vara auktionsfirmorna som har koll, men det är inte alltid så. Den som jag köpte nu (den större modellen av den på fotot) finns mycket trovärdig info som gör gällande att den måste införskaffats till det hemmet den suttit i senast tidigt 60-tal. Är också riktigt tung metallstomme (verkar vara brons i mina, inte mässing), som är hårdlödd ihop. Men den kan säkert ha funnits att köpa "ny" under många år så 1970-tal också kan stämma. Och som du skriver finns ju hantverket fortfarande och säkerligen finns sådana som byggts senare, kanske med en tidigare modell som förlaga. Oavsett så triggade ovissheten om lampans ålder (och ursprung) mina funderingar om när vi gick över till metriska systemet i industri och hantverk 😉

Nej, det skulle jag inte tro. De är dessutom ganska stora och borde ha kostat mycket i frakt i så fall (otympliga och tunga, den jag just skaffat är 70cm i diameter och väger 12-15kg). Men veta kan man ju inte. Intressant inspel 🙂. De verkar f.ö. ha funnits som en serie snarlika i minst tre storlekar; har sett dem i 35, 60 och 70cm diameter. Här är en bild på den andra vi har sedan tidigare i samma rum, 60cm med 8 ljuskällor:

En fråga gränsande till OT kanske: - När gick man generellt över till metriska systemet på småskruvar, istället för tum ? Inser att det inte finns ett exakt årtal, men "panelen" har kanske lite exempel att ge. Har googlat men det är svårt att få en tydlig bild. Just bil/fordonsbranschen har jag själv hyfsad koll på. Här hängde ju tum med t.o.m. på Volvobilar (i alla fall på vissa ställen) en bra bit in på 70-talet. Sannolikt för att det var en hel del amerikanska delar. Minns också pappas mycket digra "skruvsortiment" från när jag var liten att där fanns både M3 och 1/8" som var snarlika. Men inte passade ihop. Pappa (född på 20-talet) använde dock gärna tumgängat även i "nya" konstruktioner på den tiden på gården. Men hur var det i den allmänna industrin och tillverkningen i Sverige ? Anledningen till att jag undrar just nu är att jag äntligen fått tag på ytterligare en äldre kristallplafond som är både pampig och ser antik ut, som de förra ägarna trodde var från 30-40-talet. Nu är det ju plastisolerade kablar i den, så även om det kan vara en senare renovering så tror jag mer på 50-talet. Vid genomgång upptäckte jag att några spårskruvar saknades som håller ihop stommen, och förutsatte att de var 1/8". Men de var faktiskt M3. Därav att jag började fundera på när man generellt (inte specifikt fordon/båtar alltså) i svensk industri började gå över till metriska standarden.

Måste vara något mycket speciellt sätt som Tudor räknar på, för en enkel Googling ger att Tudor 350 är på 12V/80Ah. Dvs ganska standardstorlek. Vilket ju bör bli 960Wh (12x80Ah), inte 350. Men det står faktiskt 350Wh på batteriet.....

Ett batteri som stått urladdat ett tag (vilket dina sannolikt gjort innan du upptäckte det) har ofta skadats och varken tar eller kan lämna mycket ström längre. Det är ju batteriet som bestämmer hur mycket det skall "sluka i sig" i laddström vid en viss pålagd spänning (när det är bly/syrabatterier), och vad den strömmen blir kan man inte göra mycket åt. 0,8A låter ju väldigt lågt, men även spänningen (13,2V) är ju låg. Å andra sidan kan laddaren ha detekterat att batterierna inte längre vill sluka i sig någon ström (0,8A är ju nära noll) och då sänkt spänningen till en riktigt låg "underhållsspänning". Normalt sett händer inte det förrän batterierna just är nära fulladdade, men här har du sannolikt batterier som inte längre är friska. Du skriver 15%, men på bilden tycker jag det snarare ser ut som stapeln är på kring 65% ? Samt att laddströmmen är 29A (vilket kan förklara 13,2V eftersom det som laddar går på knäna och sänker utspänningen så det batterierna vill sluka i sig inte överstiger dess maxström). Men samtidigt kan ju den laddaren du skriver du använt "bara" lämna 15A, så jag får inte ihop din bild med det du skriver. Är det en lånad bild från nätet och inte en bild på din mätare ?

I vår båt är det minst lika mycket observation av den momentana strömmen (in och/eller ut) som inte bara jag utan även andra i besättningen uppskattar. "Vad är det som drar ström nu, allt är ju avstängt ?". Nja, någon hade glömt släcka inne på toa....

Vi köpte kapell till vår NB870 för många år sedan, men tog det från en tillverkare i Norge, eftersom båten är 100 ggr vanligare där än i Sverige och många har - precis som du skriver - färdiga mallar. Om du ställer frågan på forumet på www.baatplassen.no kan du säkert få fler uppslag, även om det kanske finns någon svensk NB840-ägare som har bra tips.