IngemarE

Nja, en hel våglängd på marin-VHF är c:a 2m (enkel formel: 300/f, där f är i MHz). "Grundtypen" för en antenn kan sägas vara dipolantennen, som har en total längd på c:a 1/2 våglängd (totallängd 1m eller drygt det) då den består av två "ben" på 1/4 våglängd vardera: På fordon (bilar), i segelbåtsmaster och liknande där man kan montera antennen på en metallstruktur (jordplan) brukar man ofta kunna strunta i den undre dipolen och låta den utgöras av just metallstrukturen antennen sitter på: Praktiska exempel på denna typ är de ungefär halvmetern långa marinantennerna i stål, gummiöverdragna eller glasfiber som man sätter på ett fäste i t ex just masttoppen. De 1m eller något längre glasfiberpinnarna som inte sällan återfinns som antenner för marin VHF är ofta helt enkelt en dipolantenn. Ofta ganska lik en nödantenn av koaxialkabel (som man kan göra själv) men inkapslad. Denna längre antenn används främst kanske på motorbåtar (eller frimonterad på segelbåt) men inte alls för att det skall se "häftigt" ut, utan helt enkelt för att det undre 1/4-benet inte kan utgöras av någon metallstruktur. De monteras ju ofta på glasfibertaket. En mycket bra, enkel och säker lösning, med brett strålningsdiagram. Om man inte vinklar dem för mycket bakåt, förstås (se längre ner).... Sedan ser man ibland fortfarande antenner för 27MHz, PR-radiobandet. Särskilt på äldre motorbåtar. Att dessa är långa beror helt enkelt på våglängden (1/4 = 2,5m), och då har man ändå ofta fått ta till knep för att få dem rimligt korta (se förkortade antenner nedan). Strålningsvinkel och antennförstärkning/gain En dipolantenn strålar ungefär som en "donut": Strålningsdiagrammet är ungefär detsamma även för en 1/4-antenn på jordplan, möjligen lite tilltryckt i botten och en aning mindre effektivt (donutringen är lite mindre i diameter). Antennen är ju en passiv sak, så "förstärkning" åstadkoms genom att öka antennens riktverkan åt något håll. Fältet till/från antennen blir som en sammanpressad "donut", dvs den större känsligheten horisontellt sker på bekostnad av dess vertikala öppningsvinkel: Detta kan göras genom att använda längre antenner än 1/4+1/4 (ev. med en spole i botten för att anpassa dem till rätt impedans, 50 Ohm). En lång glasfiberpinne kan också innehålla flera sammankopplad delantenner (s.k. stackade antenner) som samarbetar. För en våg som kommer in/sänds ut rakt horisontellt kommer då träffa två antennelement i fas (dubbel styrka), medan om den kommer in lite snett kommer den ena antennelementets signal att mer eller mindre motverka det andra och antennen blir då sämre åt det hållet. Antennförstärkning brukar uppges i enheten dBd, vilket anger förstärkning relativt en dipol (grundantennen). Ibland ser man dBi, vilket är relativt en teoretisk s.k. isotrop antenn dvs en rund boll. Det är ingen antenn som finns i verkligheten, och redan en "vanlig" dipolantenn har, genom att den runda bollen pressats ut till sin donutform en förstärkning på drygt 2dB relativt en isotrop antenn. Men reklamen gillar fina siffror, så inte sällan uppger man dBi (eller bara dB) för att få det att se bättre ut så även de enkla 1/4 och dipolantennerna ser ut att ha "förstärkning". På en båt, och i synnerhet segelbåt, är det rentav dumt med en marin-VHF-antenn med hög förstärkning. Med donutbilden i åtanke inser de flesta vart strålningsdiagrammet pekar om man ligger hårt på kryss - ena loben ner i vattnet och andra upp i himlen. Detsamma på en motorbåt, där en del dessutom gillar att vinkla antennerna kraftigt bakåt. Det ger ingen bra räckvidd i den viktiga riktningen föröver, i synnerhet inte under gång när båten också lutar..... Förkortad antenn Antennen måste se ut som en belastning/impedans (dvs växelströmsresistans, inte att förväxla med "DC Ohm" man kan mäta med en multimeter) på 50 Ohm. Om man gör antennen mekaniskt för kort så kan man lägga till t ex en spole som elektriskt "förlänger" antennen så den "ser" rätt ut för sändaren. Men man kan inte komma ifrån att den korta antennen har mindre kontakt med fältet i luften och därför oftast är mindre effektiv. Det gäller också att göra den elektriska förlängningen med omsorg så den hamnar rätt i frekvens, och här är det ibland brister när antennerna serietillverkas med måttlig kvalitetskontroll. Men skillnaden mellan brusfri signal och så brusig att den knappt är läsbar är i radiosammanhang många tiotals dB. Så därför kan en antenn vara tämligen kass men ändå upplevas som inte bara användbar utan t. o. m. bra. Att prata med basstationerna och Sthlm Radio är sällan en bra indikator då marginalerna är stora. Vi är bortskämda med brusfria mobilsamtal och VHF-kommunikation med minst "telefonkvalitet". Faktum är att ett gem eller en sladdstump som egentligen är totalt fel och har en effektivitet på kanske -10...-25dB fungerar även det - i nästan alla fall. För det är i en besvärlig situation när man är på gränsen som ett par tre dB kan vara skillnaden mellan att höra/höras och inte. Den situationen hamnar man nog sällan (eller nästan aldrig) i, men i värsta fall kan antennen eller prutandet på antennkabeln då vara skillnaden på liv och död. Det är en riskavvägning, men om man ändå skall installera och en bra lösning inte är så mycket dyrare så varför inte göra den ? Andra antenner och varianter Givetvis finns kombinationer av allt ovan och lite till, och inte sällan är sprötet inte bara ett enkelt spröt utan kan innehålla någon form av "spole" någonstans. Ibland för att göra den mekaniskt mer flexibel (=fjäder) men också för att impedansanpassa ett kanske något längre spröt (5/8) som har en viss men ändå måttlig förstärkning. En förkortad antenn som är väldigt vanlig på handapparater men även ibland som segelbåtsantenn är antenn av s.k. Helixtyp. Teorin för den är lite annorlunda (lämnar vi därhän) då den består i princip av en enda lång spole (ser ut som en spiralfjäder innanför plasten/gummit) och kan vara rätt effektiv trots kompakta mått.

Generellt är det ingen bra idé att dela antenn mellan VHF och AIS, av flera olika orsaker. Men detta har avhandlats i flera andra trådar. En förkortad antenn är aldrig lika bra som en på minst 1/4 våglängd (c:a 50cm) eller mer. Du skriver inte om det är ett stålspröt, gummipinne eller glasfiberstav. Om det är det sistnämnda och fabrikat Glomex så får vi hoppas att du köpte den före för bara ett par år sedan. Hade nämligen flera missnöjda segelbåtsägare i vår hamn som köpt denna på just Hjertmans, och visst fungerade den. Men de tyckte inte den var alls lika bra som "kompisens" när de seglade tillsammans. Mätte upp antenninstallationerna, och antennerna visade sig vara rätt bra som antenner - men inte för marin-VHF. Deras resonans låg neråt flygbandet (120-130 MHz) och på marin-VHF (160 MHz) hade man kommit lika långt om man använt ett gem som antenn.... Det hela mynnade ut i att jag var involverad i uppmätning av en större batch Glomexantenner av denna typ, och det visade sig att samtliga (!) som fanns i det Sverigelagret var felaktiga. Även andra felaktigheter som avbrott i antennkontaktdonet förekom. Sannolikt hade problemen uppkommit efter att Glomex flyttat tillverkningen av antennen till ett land långt österut.... Vet att helt parti reklamerades till Glomex men just Hjertmans fortsatte nog sälja dem som vanligt då de nog inte förstod vad som skulle vara fel med dem. Sannolikt åker många runt med antenner av just denna typ och har bara en del av den räckvidd som de skulle haft med en bättre antenn. Förr fanns ju en CB-radiofirma i nästan vartannat källarhörn som kunde mäta upp en antennistallation. Men idag är det väldigt svårt, och om man hittar någon brukar de vilja ha mer betalt än vad hela anläggningen kostar.

Det är en otrolig skillnad i vågutbredning och atmosfärens reflektioner på de låga frekvenser (kortvåg ?) du körde på och GPS, som ligger på knappt 1,6GHz. Vid dessa höga frekvenser och uppåt börjar utbredningen vara mycket lik ljus och det är sällan det finns något i atmosfären som kan reflektera radiovågen, eller ens böja av den. Yes, dessa länkbudgetberäkningar brukar vara grundade på att optisk sikt finns.

@raols beskrivning av utbredningsteorin är helt riktig. Och fysikens lagar är svåra att gå runt.... MEN, just i Östersjön finns ju mängder av fartyg med inte helt tydlig bakgrund, syfte och ägarskap. Frågar man mig skulle jag tro att det finns gott om fartygsstationerade störsändare, sanktionerade av den stora grannen i öst. Och därför kan dessa störningar upplevas långt från ryska kusten, även nära marken/vattnet. Och då störsändaren hela tiden rör på sig och kanske bara slås till lite då och då blir den väldigt svår att lokalisera samt ställena där det uppträder tillsynes slumpmässiga över tid.

Om jag fattat det rätt är det då bara gänglåsningen som kommer hindra/låsa den skarvade roderaxeln från att skruva ur sig (och släppa funktionen) när du svänger åt ena hållet ? Hoppas jag missuppfattade, för det hade jag aldrig vågat lita på, inte på ett roder.....

Du måste tänka på att vattenytan sällan är stilla och fin. Och att vi talar om mycket vatten ut men framförallt som sugs in. Min hamnar med överkanten på trumman "bara" 10-15cm under vattenytan. Det kan låta mycket men är ganska lite om det går lite krusningar eller vågor. Lägg sedan till "suget" som blir, och det vill jag inte ha uppifrån (jämför "tratten" som blir i vattnet när man tappar vatten ur badkaret). Så mycket som 20% tror jag inte de tar i den normala installationen. Och det som de eventuellt tar i kraft lär jag ha igen på att inget av vattenströmmen riktas uppåt utan där det fortfarande finns vatten. Hursomhelst har jag inte märkt några problem, bara fördelar. Förutom att det är dyrt för två "plastvingar".....

Har SE60 i häcken på min Skilsö 35 (11m, 7 ton) och den räcker bra. Har ändå lite köl/roder och annat som "bromsar". Vill inte ha kraftigare för då händer nästan "för mycket" i lugnt väder. Tänk också på att häckpropellern inte som bogisen nästan bara drar den änden som den sitter i (häcken) eftersom masscentrum på en båt inte är symmetriskt, utan fören åker gärna också iväg lite (vilket man då får kompensera med bogisen). Detta blir ännu mer av med en kraftigare häckpropeller. Är du ute på öppet vatten med ordentlig vind är det inte mycket som är "tillräckligt". Dessutom får man lätt uppfattningen att "inget händer" fast båten egentligen flyttar sig, eftersom man inte har några positionsreferenser (precis som @ChristerN var inne på ovan).

Jag fick linda om spolarna på vår nya båt då de var så illa gjorda från varvet att de fastnade i linhjulet och den för tvättläget var satt så fel att ankaret stannade för tvätt 3m (!) under båten. Inte lätt att nå det för tvätt därnere.... Även jag körde med Biltemas mässingtråd då den som säljs av Båtbutikerna kostar som det vore guld och inte mässing. Manual har du här, och på s. 19 står det utförligt om hur du lindar på stoppspolarna. Det är t ex viktigt att tråden träs igenom linan i en punkt så "spolen" inte kan åka kana utefter linan. Finns lite bilder och annat i min båtblogg, välj "Till Skilsö 35-sidan" och sedan längst ner "Projekt och bilder - 2022" så hittar du lite om ankarspelet en bit ner på den sidan.

Jo, det är enklast och mer än tillräckligt i de flesta fall, eftersom kablarna i båten är rätt korta och just den tabellens tal konservativa 🙂. ------------------------------- Nu blir det kanske lite OT/överkurs, men ändå (och detta vet du säkert redan, men skriver det för allmän info): Amperetalet på säkringen är och kan dock inte bara vara beroende av kabelarean, i synnerhet inte när det gäller kortslutningsström om det är lite längre kablar inblandade. När man t ex dimensionerar startströmsanläggningar är det inte ovanligt att man måste gå ner i säkringsstorlek jämfört med "standard" eller värdet i en tabell för en viss kabelarea om det som den säkringen försörjer har långa kablar. Ett exempel jag sprang på nyligen var en säkring som säkrade av utebelysningen i en ganska stor trädgård, där det var tänkt att ha 1,5mm² och 10A, som ju är det vanliga. Men om man räknade på kabelns inre resistans och max kortslutningsström som kunde bli vid en kortis i lyktstolpen "längst bort" (dvs värsta fallet), så begränsade den långa kabelns inre resistans (som ju blir högre vid mindre kabelarea, men också vid längre kabel) strömmen så mycket att en trög 10A skulle ta på gränsen till för lång tid på sig att lösa ut för att garanterat skydda det den ska. Att gå upp i area var inte möjligt (kabeln vare redan förlagd i marken) och att sätta snabba säkringar skulle bara ge en massa falskutlösningar. Så det fick bli att gå ner till 6A. Vi talar dock nu om kabellängder som sällan förekommer i våra fritidsbåtar 😉

Även kabellängden spelar rätt stor roll, vilket man nog garderat sig för i tabeller som ovan (vilken annars är ett bra rättesnöre). Är det t ex "bara" 2x2m så är resistansen så låg redan med en 35mm² att kortslutningsströmmen blir flera tusen A, vilket även drar en 350A långt snabbare än att kabeln hinner fara illa. Lite värre är det med långvarig last som bara ligger något över säkringens märkström (då den vid denna ström tar mycket lång tid på sig att lösa), som då kan ge en värmeutveckling i kabeln som hinner smälta isoleringen innan säkringen går. Huruvida kabeln ligger någorlunda fritt eller är ihopbuntad tajt med en massa andra kablar så luftväxlingen uteblir, är då alltså också en viktig faktor. I tabellen ovan verkar dock "max kontinuerlig ström" vara garderad mot det mesta och är i flera fall ett mycket konservativt värde, då t ex angiven kontinuerlig maxström för 35mm² (60A) ger en värmeutveckling på bara 1,7W/m. För att få en uppfattning om vad det är i värme så kan man tänka sig den värme en liten modern LED päronlampa (liknande den gamla 15W glödlampan) avger, vilket inte brukar vara värre än man kan hålla i den. Tänk sedan att denna värmeeffekt är utspridd på en meter, så inser man att det finns marginaler.... Men till TS huvudsäkring: Eftersom det inte behövs 350A för den aktuella starten så håller jag med. 300A lär hålla, och då kan man ju som referens stödja sig på t ex den tabell som @Lintott visar.

Nu har du ju redan köpt dem, men jag hade absolut gått på PSS-tätningar framför BlackJack på denna båt, motorer och axelstorlek.

Intressant, men det blir ju en ganska baltigt med en massa slangar och kopplingar samt extra detaljer. Kunde vara intressant att se bild på dessa för att få en bättre uppfattning, gissar på yttre värmeväxlare (plattvärmeväxlare ?), yttre vattenkylning av dioder (är det den som syns på bilden ?), extra cirkulationspump, extra expansionskärl m.m. Har man som jag sedan en stor motor med kylvattenintag på 1,5-2" så behövs ju även någon form av T-förgreningar på kylvatteninloppet efter filtret för att slippa ha den grova dimensionen på växlarens ena port. Alternativt kan man ju med lite rör och hårdlödning bygga en egen VVX med t ex en klenare rörslinga inne i det stora (så som många AC-aggregat för båt löst värmeväxlingen till sjövattnet). Kunde vara intressant att se din lösning.

Borde nog även funka med en 25:a, som väl är 2,60 maxbredd utsida fenderlist (om du hänger fendrarna under listen så de inte går utanför så mycket). Men är det bommar ? Bredden brukar räknas som cc mellan bommarna, och då försvinner ju någon dm i "bomhöjd" på en sådan plats jäämfört med boj/påle/akterförtöjning.

Säkringen skall i första hand säkra mot kabelbrand fram till nästa "nedsäkring". Så det korta svaret är att den skall dimensioneras efter den klenast efterföljande kabeln strömmen passerar innan den når fram till nästa säkring. I de allra flesta fall matar ju denna "huvudkabel" en grupp säkringar med lägre värde, varifrån de klenare kablarna till olika förbrukare sedan går. Då tar dessa mindre säkringar s.a.s. över ansvaret för skyddet av dessa klenare kablar. Sedan brukar detta (i ett väldimensionerat elsystem) kanske bli en onödigt stor säkring jämfört med vad alla förbrukare tar (de som kan tänkas vara igång samtidigt i ett "worst case"), så då kan man ju gå ner ytterligare i värde.

Märkligt med att max båtplatsbredd är angiven som bredden i vattenlinjen. Det brukar vara totalbredden som är den relevanta, båten skall ju få plats ovanför vattenytan också bredvid de andra båtarna. Däremot är det ju vanligt att man kan utnyttja nästan hela båtplatsbredden om den dels är angiven som just totalbredd och om skrovet smalnar av under fenderlisten så fendrarna inte tar upp så mycket extra bredd. Är det bom eller bojförtöjning ? Till båtens bredd bör du annars generellt lägga på 2x 10-15cm för fendrarna, och en A25 med fendrar skulle jag inte försöka klämma in på en 2,40-plats. Det går ju knappast ens utan fendrar. Även A21 kan vara tajt, men det beror som sagt på.