Terri

Som jag uppfattat det finns tre huvudsakliga natur-toaletter. 1. Mulltoa, med omrörare och fläkt som ständigt är igång och långsamt luckrar upp innehållet. Ett stort massivt schabrak, som knappast lämpar sig för båt. Och dessutom är det tänkt att innehållet skall grävas ner och komposteras. 2. Separett. Marknandsföringen är att man strör lite mull över efter varje besök, och att det då skall förvandlas till kompost. Totalt lurendrejeri. En sån hade vi. En liten fläkt som inte torkar ut nånting. Lika mycket jobb som med ett gammalt utedass. Nej, mer. Rena skiten. Många är de som förtvivlat radat upp behållare efter behållare bakom huset, och inte vetat vart de skall gör av det. Jag föredrar en hederlig gammal spann, den är åtminstone lättare att tömma, utan att man får allt över armarna och fötterna. Jag gick till deras kontor i Göteborg och klagade, och fick till svar att vi skulle gå mindre på toaletten. 3. Förbränningstoalett. Ah, drömmen! Dyr. Men så effektiv. Bara aska kvar, inga bakterier, ingen lukt. Strö på krukväxterna. Eller varför inte på müslin? Denna toalett är ändå ganska smidig till formen. Dessutom sprider den värme omkring sig vid förbränningen, så den får samtidigt lite funktion av kamin, bra om man bor i båten under den kallare årstiden. Den behöver en skorsten förstås, men det är inget stort problem. Men om den fungerar energimässigt, även när båten inte ligger i hamn, så verkar den idealisk. Om någon vill vara först på arenan, och installera en i sin båt, så följer jag gärna med stort intresse hur detta artar sig.

Någon som har förbränningstoalett på båten? Den är som ett litet "atomkraftverk". All vätska avdunstar. Och avföringen blir till lite aska, som kan spridas för vinden.

Jag har inte längre något större förtroende för de styrande, ........ Men ok, jag skall be en bön.

Alltihop idag hänger på en skör tråd. Om hela elsystemet kollapsade, eller om plottern gick sönder, så undrar jag hur många idag verkligen skulle klara av att navigera? Och hur många som skulle klara att använda sextant?

Jag vet inte hur långt in späckhuggarna går. Men jag antar att det är säkrare om man seglar nära intill kusten.

Har ni övervägt att färdas via kanalerna från Bordeaux till Medelhavet istället för längs utsidan?

Naturens hämnd. Kan komma till uttryck på många sätt. Och det här är nog inte det sista vi sett.

Ja, jag hade inte viljat sitta p Ja, jag hade inte viljat sitta i den där sjunkande båten. Eller så kanske de helt enkelt leker, och tycker rodret ser ut some en stor fisk. Kansek det hjälper att måla rodret i en färg så det nästan inte syns.

Späckhuggare är havets kungar. De slår till och med ut och trakasserar vithajar.

Rodret går av, och båten sjunker. Låter inte så bra precis.

Späckhuggare tycker om att äta upp sälar. Och de käkar gärna pingviner. Tycker de om att äta upp människor också? Är de så elaka? 😢 Jag har aldrig hört på maken. Om man kastar i lite fisk åt dem, kanske de blir glada. De tillhör ju delfinfamiljen.

Evert Taubes böcker är intressanta. T. ex. Jag kommer av ett Brusande Hav och Strövtåg i Ranrike.

Lite skönlitteratur, inget av direkt praktisk användbarhet. Men ändå, värdefullt som underhållning: De flesta är väl bekanta med Stevenson's Skattkammarön. William Hope Hodgson är lite mer okänd. I hans roman The Boats of the "Glen Carrig" (1907) fastnar ett skepp i Sargasso, och besättningen i livbåtarna konfronteras av diverse kusligheter som gömmer sig i tången. De finner även en sankig ruttnande ö som de utforskar i fasa. I novellen "The Derelict" upptäcker en segelbåt ett gammalt övergivet skepp, helt överbevuxet med någon slags sjösvamp, i stora vaggande sjok, som dallrar och tycks röra sig. "The Voice in the Night" är en annan spännande liten novell.

Om man inte har så bråttom, så gör det väl inte så mycket med lite sjötulpaner och beväxning på skrovet. Jag tycker folk är alldeles för fixerade vid hastigetsprestanda nuförtiden.

Blir det ett problem med modern cruising yacht när styrplatsen i princip sitter längst bak i aktern, med havet alldeles inpå ryggen? Det kanske mer är psykologiskt skrämmande, än en reell fara? Man kanske vänjer sig. Ständigt blöt rygg? En annan sak är sprayhood. Den går väl inte ha uppe i hårda vindar? Trasas sönder och flyger all världens väg. Då får man väl sätta på sig cyklop istället. : )

Raol, målar du botten mer än en gång per säsong?! Jag menar, när man väl målar botten, säg efter vintern om båten legat uppe, strax innan man lägger i den, då vill man väl göra det noggrant.

Men vänta nu, lyfta upp båten, skrapa, sandpappra, tvätta rent, låta torka, maskerings-tejpa, köpa färg penslar, måla, låta torka, ... det tar ju en herrans massa timmar! ... dagar! Och dyrt blir det! Dyka ner och borsta rent kan jag väl göra på ett par timmar, runt eftermiddagen, innan det är dags för en välförtjänt middag. Och inte har jag då behövt trassla med varvet, eller gått butiksärenden. Och båten ligger kvar där den ligger. Sen är det glömt.

Tar båten skada om jag inte regelbundet tar upp den och målar om botten, utan nöjer mig med att dyka ner och borsta bort sjögräs och sjötulpaner?

Om inte motorn används så mycket, annat än vid tilläggning och utgång från båtplats, går det ju inte åt så mycket bensin. Men bensinen går väl inte att spara på? Den blir fort gammal? Och det är väl ännu värre med dieselmotor?

Klarar de flesta av att underhålla och serva inombordsmotorn själva? Eller lämnas detta över till teknikerna på varvet?

Vid närmare eftertanke, det spelar nog ingen roll om det råder kraftig ström i endera riktningen. Båten kommer ändå passera genom vattnet i vindriktningen, även om båten skulle dras med strömmen geografiskt i motsatt riktning. Om strömmen går i samma riktning som vinden, då kan strömmen ändå knappast röra sig snabbare än vinden när det råder storm. En annan sak. Minns inte om det var någon på detta forum som nämnde det, men om båten ligger med drivankare från fören har vinden väldigt lite att gripa tag i på en strömlinjeformad båt. Så i praktiken kanske båten då ligger nästintill stilla i vattnet.

Som sagt, vågen förflyttar sig, men inte vattnet i den. Vattnet i vågen förnyas hela tiden. Du seglar över vattnet, men stannar kvar på vågtoppen.

Men vattnet rör sig inte. Vinden river upp havet.

Vänta nu? Jag undrar om det inte är tvärtom. För vågorna driver inte, de är endast gungningar upp och ner av vattnet. Men båten driver alltid i vindriktingen genom vattnet, även om mycket långsammare med drivankare. (Såvida det inte råder kraftiga strömmar i motsatt rikting.) Så därför borde vara bättre att ha drivankaret i aktern. Med drivankaret i fören kommer rodret tryckas till då båten driver baklänges genom vattnet. Att vågorna "rör" sig snabbare är inte det vässentliga. Vågornas "rörelse" är en illusion.

Jag har upplagan från 2001. Jag såg ett annons-citat (slutsåld dock) från senaste upplagan: "En förlisning 2003 som är skakande att läsa handlar om en leveranssegling från Frankrike till Västindien. Det var erfarna seglare fast de bara var 23 och 24 år gamla, med en ny 49 fots segelbåt men på grund av ett felaktigt beslut blev seglingen hemsk. Den unga kaptenen dog och båten kapsejsade." Någon som känner till förloppet och vad det felaktiga beslutet bestod i?