nilsnobbing

Jag som plöjer ohälsosamt många seglarböcker vill tipsa om denna seglare, om han inte redan varit uppe för diskussion: http://www.thesimplesailor.com/ Seglar djonkriggat över tuffa vatten i liten båt. Böcker finns det tre av. Inte superrolig läsning tycker jag, men antagligen mycket matnyttingt för den djonkintresserade. N.N

Den enda haken med det är att det blir svårt att sova i kojen under färd, när båten kränger. Vet inte riktigt vilka äventyr du planerar, men ofta vill man ha den möjligheten, till och med under kustsegling om man är fler än en. mvh N.N

+1 på BSvens klokheter. Läs och lev båtliv! Tipsar om inspiration: Olle Landsell är väl redan nämnd, I huvet på en ensamseglare Terje Dahl, Med Cocoloco till söderhavet (på norska). Seglar en standard (men ny) Maxi 68 till Söderhavet. Lite trist bok men det finns en del matnyttigheter. Länk: http://www.sydhav.no/terje/seilasen.htm Shane Acton, Shrimpy. 18-fotare I plywood Jorden runt: http://www.fortpiercecitymarinaflorida.com/penryn/ballerina/shrimpy.html Och till sist: Små båtar på stora hav är inget nytt. Och har det gjorts förr kan det göras igen: http://www.microcruising.com/famoussmallboats.htm Det finns säkert fler som jag inte kommer på just nu. Om grejerna ryms i en 18-fotare så ryms den i en 23 fotare. Och något ton vatten tror jag mycket få av dessa båtar haft med sig. Jag skulle använda slantarna på hållbarhet och säkerhet istället för bekvämlighet, för bekvämt blir det nog ändå inte. Men vad gör det? Jag har länge drömt om långsegling, till exempel när jag köpte min Amigo 23 som 19-åring. Nu tvingas jag konstatera att jag inte kommer iväg, i alla fall inte innan pension. Får erkänna att jag är lite bitter över detta. Ta chansen! Krångla inte till det med långa dyra ombyggnationer utan fokusera på det nödvändiga. Mvh Nils Nobbing

Hur är det, det finns ju en man som seglat till Chile med en Amigo 23, finns han att få tag på tro? Ha har nog en del att bidra med. I övrigt tror jag det är dumt, eller ens nödvändigt, att ta bort skottet. Det finns gott om små båtar som seglat långt utan att bygga om båten särskilt drastiskt. Se till att den (och du) är frisk och stark, och acceptera sedan vad du har för båt (som är en bra båt). En tanke. När man ligger i hamn, vilket man gör större delen av tiden på en långsegling har jag förstått, kan det kanske vara bra att ha "sovrummet" i förpiken kvar? Kanske räcker förvaringsutrymmena ändå? Luckan bakom nedgångstrappan rymmer ju massvis bara man ordnar så att man får tag på grejerna. På den IF jag ägde hade föregående ägare byggt en lång vagn so stack in nästan 2 meter under sittbrunnen. Ett fiffigt sätt att utnyttja utrymmet.Testa först, fundera på vad som verkligen måste vara med. Amigon är förvisso liten, men det finns ännu mindre båtar som seglat kors och tvärs över världshaven, vad har de valt bort? Människan är anpassningsbar. Lycka till! Nils Nobbing

Lillubban känns igen, en fin hamn som varmt kan rekommenderas. Men den hamnen fanns nog inte 1994. Vi fortsatte längre in i viken till mina föräldrars brygga. Nu har vi hamnat lite off topic, men vi kan väl konstatera att det går att samsegla med väldigt olika båtar. Väljer man att samsegla borde ju den sociala aspekten väga tungt, och då får man vara beredd att kompromissa med seglingen. //N.N

En Hobiecat har redan seglat nordvästpassagen. De tältade :-) HÄR finns lite info om den turen. /N.N

Lite lustigt, men för länge sedan samseglade ett omaka par från Dalarö till Sundsvall, kanonsommmaren 1994 . En 19-årig jag i min nyköpta, risiga Amigo 23, och min kompis i hans föräldrars ganska nya Cenit 33. Amigon har SRS 0.912 och Ceniten 1.172. Visst fick vi längre dagar på sjön och visst fick de mer pilsnertid vid bryggan, men det gick rätt bra ändå. Efter Öregrund delade vi på oss. Amigogänget tog tre långa dagsseglingar de 140 distansminuterna till Lubban söder om Sundsvall och Ceniten, om jag minns rätt, tog samma sträcka på 20 timmar. Hade vi kul? Ja! Och det är väl det som räknas? //Nils Nobbing

Drivankare, eller möjligen sjöankare, verkar vara viktigt. Lars Wallgren på Långe Orm har jag för mig använde detta när de seglade jolle till Färöarna. Frank Dye likaså när de korsade Nordsjön i en wayfarerjolle. Vill man verkligen grotta ner sig i användandet av drivankare har jag för mig att det finns ett helt kapitel i bibeln Hårt väder till havs. Vill å det bestämdaste skriva en liten varning för att ta mig på för stort allvar. Jag har semesterseglat i 20 år längs kusten. Alla mina expeditioner över djupa mörka hav har skett med bokstävernas hjälp. Teoretiker med andra ord, så du får ta råden för vad de är. Mvh Anders Mossing aka Nils Nobbing

Vet inget om detta är jag rädd. Han verkar vara en glad och trevlig typ, kontakta honom så ger han säkert tips om han kan. //N.N Tack för infon. Om jag inte hinner innan, så får böckerna följa med på färden På tal om böcker... Vet du om Ola Skinnarmo har släppt en bok om sin expedition till Upernavik. Han ska, 2013, ha seglat med ett forskningsteam till Grönländska västkusten. Tog samma rutt som jag tänker ta nämligen. Men lyckas inte hitta någon info om en bok om just denna expedition.

Skojar du? Med en vattentemperatur på typ 4°C utom i områden med drivis där vattentemperaturen kan bli under 0°C. Festlig jolle, men att ro över Atlanten i den? Det var aldrig tanken.Tänkte att man kan hämta ideer därifrån om man vill tänka vidare på konceptet att göra båten självrätande.

Härlig idé! Fråga dig själv vad som hindrar dig från att genomföra idén? Visst, det är en lång resa, nästan varifrån man än startar, men Lofoten är en plats man bör se innan man trillar av pinn. Sjukligt vackert! Jag har varit där några gånger och varje gång önskat mig ut på vattnet. Jag har aldrig seglat där själv, men jag föreställer mig att det kan vara lite krävande där uppe, fixar båten det? Kanske någon som varit där kan bidra med info om seglingsförhållanden? Trailerbart är grejen, du är på rätt spår! //Nils Nobbing

Spana in Roamer Dinghy, byggd för Dinghy cruising och för att vara självrätande om jag inte minns fel. De har stora flytblock som ska hjälpa till att räta båten. Snyggt? Nej, men kanske funktionabelt. Exempel finns här: http://bills-log.blogspot.se/2009/12/roamer-dinghy.html //Nils Nobbing

Snubblade över denna artikel: http://www.expressen.se/kvallsposten/svenske-seglaren-magnus-forsvunnen/ Hoppas att det slutar väl, han verkar vara en sympatisk prick, och erfaren dessutom. mvh Nils Nobbing

Jaha läste "tuffaste långseglaren".. röstar på hans segling till Antarktis då, den gick ju dessutom skapligt åt skogen Jag antar att du tänker på hans andra tur. Den första, med Vegan, gick väl bra? Enorma strapatser och äventyr så det stänker! Läs boken. Men han är norrman, jag fattade det som att denna lååååånga tråd handlar om svenskar. För övrigt lägger jag rösten på Bjelke/Shapiro. Ett liv på vatten. //N.N

Och förresten, hur kunde jag glömma Aina Cederblom. Tror inte det finns någon bok men hon är värd att läsa om: https://sv.wikipedia.org/wiki/Aina_Cederblom //Nils Nobbing

Hej! Jag är en äventyrare av rang och har befarit alla klotets farvatten. Ja, från fotöljen alltså... Tänkte bidra med lite literaturtips. De flesta av dem handlar om segling i små båtar, men jag föreställer mig att man kan hitta en del tips där. Blokes up north. Bok om två grabbar som seglar nordvästpassagen i en öppen jolle. Har ej läst den än.http://www.amazon.com/Blokes-Up-North-Through-Northwest/dp/1907206248/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1445022671&sr=1-1&keywords=blokes+up+north The Open boat, Webb Chiles. Fantastisk bok om en kille som seglar nästan jorden runt i en 17-fots öppen båt. Välskriven bok och en av de bästa seglingsskildringar jag läst. Finns att ladda ner på hans webbplats: http://www.inthepresentsea.com/the_actual_site/books.html Ocean Crossing Wayfarer, Frank Dye. Mycket kunnig seglare som bl a korsat nordsjön i en wayfarer-jolle. Lite träig men lärorik. Mycket information att hämta: http://www.amazon.com/Ocean-Crossing-Wayfarer-Iceland-Norway/dp/0713675683 The crazy swede, om Anders Svedlund som 1971 rodde över Indiska Oceanen och Stilla havet. Boken har skrivits om honom, och inte av honom, vilket gör att det är mer av hans levnadsöde som tecknas, Men ändå... http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/den-galne-och-havet/ The Unlikely Voyage of Jack De Crow. Mer inspiration, men det visar att små båtar kan. Från englands landsbygd till Svarta havet i en tremeters mirror-jolle. Rolig bok! http://www.amazon.co.uk/The-Unlikely-Voyage-Jack-Crow/dp/1574091522 Jag tror jag stannar där... :-) Anders

Slamrande fall kan i själva verket vara till hjälp när man övar sin mindfulness. Det går ju trots allt ut på att vara tillfreds, närvarande och vid god inre hälsa trots yttre störande faktorer. Så nästa gång du noterar slamrande fall och att de stör din inre frid, tacka din båtgranne och ta tillfället att öva :-) Cpt Nils Nobbing

Ett kap, utan tvekan! Men nej. Äventyren med Campus 600 har fått mig att förstå att en sådan liten ruff mest är i vägen, just nu, för mig. Det lär bli mest dagsseglingar i vilket fall så en maximalt stor sittbrunn är prioriterat. Och eftersom jag är friluftsmänniska, paddlare och vandrare är jag inte främmande för att plocka med mig tältet om det skulle behövas. Med barn har man det nog bekvämare på torra land än i en liten båt. Så just nu är det en liten båt som lockar, men den som lever får se... /N.N

Det måste vara en windrider 17 du behöver, en trimaran. Trygg, snabb och trailerbar. Ungarna kan hänga med och ni kan ha kul. Ball båt! Jag är i samma sits som du, fast med lite större barn. Jag kollar på udda trailerbara båtar som sailhorse, skibreeze, oday daysailor, efsix, flying cruiser, drascombe lugger och liknande. Öppna båtar för dags- och kanske campingturer. Allt som flyter. Bara man på något sätt tar sig ut, sa Nobbing desperat.... En fördel med dessa är att de kostar en spottstyver, och det känns ju fint när nyttjandegraden är oönskat låg. I sommar har jag gratisåkt med farsans styrpulpetare, men det är liksom inte samma med motorbåt... N.N

Jask, det är nog ytterst individuellt. Jag var rätt tydlig med att det var min egen åsikt, baserad på egna erfarenheter. För mig finns ett egenvärde i att minska skärmtid, något jag kopplar till jobb, stress och för flitigt meningslöst surfande. På båten (som jag inte har just nu...) vill jag vara fri från sådant i största möjliga mån. Men alla är inte som jag, och det är väl tur :-) Dessutom seglar jag mest på öppna vatten där navigering är en lågintensiv syssla. Mvh Nils Nobbing

Jag har också intresserat mig för mindfullness, möjligen med klen framgång, men jag håller helt med om att segling är hjälp på traven. För mig som bor i ett glest befolkat område är inte det störande tävlingsmomentet så närvarande för det mesta. Långa dagar till havs är det som ger mig mest lugn. Men som Oldtimer är inne på så krävs rätt besättning, och segling med familjen ger inte alls den frid jag tidigare kunnat finna. För övrigt upplever jag att ett långt kryssben och möjligen plattläns, där man måste vakta och undvika gipp, ger bäst förutsättningar. Seglingen tvingar då uppmärksamheten till att inte glida i väg i tanken till vardagens bekymmer. Så mitt tips blir: segla norrut, här finns ett större lugn än i de tätbefolkade skärgårdarna. Allt gott! //Nils Nobbing EDIT: Ett tillägg. Jag har hittills valt att segla ganska lo-tech, med traditionell navigation med kurslinjal, passare, syftkompass och sådant. En handhållen gps finnes, men endast för att ge position som sedan plottas i sjökortet (av papper, givetvis). För mig är detta också en del av avslappningen. Keep it simple så är det mindre som stör.

Jag blir mer och mer skeptiskt till att äga en "storbåt" igen. Ibland längtar jag efter en, men så läser man alla trådar här på forumet om alla tänkbara problem som uppstår. Tänker på nattvakter, dagar som går till upptagningar, sjösättningar, påmastning, avmastning m.m. Tid och pengar... För mig blir det nog så att jag satsar på en trailerseglare igen, fast helst helt öppen. Jag är friluftsmänniska och har inget emot att sova i tält på stranden istället för att sova i den trånga båten. Vill man sedan semestra en någon vecka eller två med lite komfort är det faktiskt inte så dyrt att hyra en båt. En maxi 77, t ex, får man för 2500-3500 per vecka. Billigt och enkelt. Jag spanar på uddabåtar som Sailhorse, Oday daysailor, Ski breeze, Flying cruiser j, Efsix, Drascombe lugger och annat som kan tänkas dyka upp på blocket. Man får dessa ovanliga skapelser för 5-20 000 beroende på skicka och utrustning. Jag hade en campus 600, som nämnts ovan, under två år. Båten blev dåligt utnyttjad pga av småbarn, villarenoveringar och en allmänt trasslig tillvaro. Campusen föll mig heller inte riktigt på läppen, men gav ändå mersmak. Seglingen intensifierades när man är så nära vattnet i en liten båt. Litenheten ger en storhet i upplevelsen, något som tilltalar mig. Hur som helst väntar jag nog något år till innan det blir båt igen så barnen får växa på sig lite. Lite svammel från mitt håll :-) Nils Nobbing

Gillar idén, fast på ett teoretiskt plan. Min Campus 600 är såld och familjen skulle ha synpunkter på att tränga in sig i en liten båt. Men idén är bra! Läsar man på forum så ser man att detta med eskadersegling när det gäller jolle-cruising (dinghy cruising) verkar vara en populär grej i t ex Storbritannien. I USA finns tävlingar för små segelbåtar som ska kunna "beachas", dvs oftast jollar där trailerbarhet är ett måste. Ett exempel är Everglade challenge. Det är egentligen knepigt att denna typ av båtliv inte blivit större i Sverige eftersom vi har så perfekta vatten med skyddade skärgårdar. Så även om jag inte kan vara med har du min sympati! //Nils Nobbing

Kan förresten lägga till att kraften när man backar med en utombordare är minimal och inte mycket att räkna med som broms. I varje fall om man har en standardpropeller på vispen. De flesta 4-5-6 hk utombordare har propellrar som är anpassade för att putta runt små lätta öppna plastskal. Räkna inte med att kunna bromsa, helt enkelt, utan ta det lugnt. //Nils Nobbing

Jag har haft en Amigo 23, bland annat, och jag tror inte den är ovanligt svår. Tvärtom upplevde jag det smidigt att kunna manövrera med utombordaren om det behövdes. Amigon har dessutom ganska stort roder och svarar relativt väl på roder i låga farter. Det är nog träning som behövs, men det är ju det du håller på med :-) Många klokheter har skrivits ovan, och jag vill verkligen betona att man ska vara väl förberedd innan man närmar sig bryggan. Tamparna ska vara väl förberedda och ligga på rätt plats så det bara är att greppa dem när man hoppar i land. Närma dig bryggan sakta och anpassa riktningen efter vinden, utgå från att du driver med vinden och styr därefter. Jag tar ofta ett extravarv utanför bryggan för att försöka undvika överraskningar. Fin båt förresten! Riktigt rejält byggd och trygg på havet. Jag lärde mig mycket när jag som 18-åring köpte en risig Amigo 23 på Dalarö i Stockholms skärgård och seglade hem till Sundsvall. Bland annat att den stora tunga gasten inte ska kliva fram i fören för tidigt när man närmar sig bryggan, då lyfts nämligen propellern ur vattnet. Detta resulterade att jag prickade mitt på, och gled upp på, en y-bom till rått garv från gubbarna på bryggan :-) Hoppas ni får det gott tillsammans! //Nils Nobbing