Lars1

Hej Gedda! Ser att du är lite undrande, låt mig skingra dimmorna;) De 40000-100000 gäller kostnad för dockning, material, arbete, vart 4:e år. 10000/månad gäller för löpande kostnader och fond och inkluderar allt, exempelvis kajhyra, energi (tex. el, dieselolja, ved), material för underhåll och utbyte, försäkring osv. Plus alltså fond för periodiska kostnader. Men, vi talar nog om lite olika storlek på båtar, olika användningsområden och förmodligen om lite olika krav på underhåll. Jag talar om 20-25 meter och Gedda om 12,5 meter. Jag talar om en båt som också är familjeboende och som kan användas till havs. Gedda talar om en flytande styrhytt (förlåt Gedda, men det ser lite så ut, inte illa menat), se denna länk: http://www.blocket.se/vi/12318242.htm?ca=11_s Jag antar att det är dessa skillnader som ligger bakom de lite olika erfarenheterna vad gäller kostnader. Jag tvivlar inte på att Geddas uppgifter rättvisande visar vad Gedda lägger ned på sin båt. Vi kan alltså konstatera att det finns utrymme för variation; i storlek på båt, i användningsområde för båt och i underhållsnivå. Detta för med sig skillnader i kostnadsnivå. Att spara ihop till en nybyggd båt av det slag jag talar om skulle inte ta mer än en 30-40 år i takten 10000/månad. /Lars

Hej igen! För den som vill veta vad som krävs för förarintyg rekommenderas Nämnden för båtlivsutbildnings hemsida. Det har länkats till den tidigare i tråden. www.nvb.a.se Väl där välj intyg - Förarintyg - Kunskapsfordringar. Passa sedan (eller först) på att ladda ner Sjöfartsverkets skrift Sjötrafikföreskrifter m.m. som finns på: http://www.sjofartsverket.se/upload/Pdf-Gemensamma/sjotrafikforeskrifter.pdf Den länken kan komma att ändras, sök då på skriftens namn på Sjöfartsverkets hemsida. Vad gäller avdrift i förarintyget så tas vindavdrift upp, men bara ytligt. Man behöver inte räkna med strömtrianglar, det dyker upp på Kustskepparkursen, men är inte särskilt komplicerat då heller. Vad gäller igensatta bräsnlefilter så stämmer det som någon skrev att det tas upp på Förarintygskurs. Det är en lika vanlig som lättundvikt orsak till räddningsinsatser. Den som vill resonera om kursinnehåll hälsas välkommen till tråden för detta: http://www.maringuiden.se/forum/;write=new&threadID=178875 /Lars

Om regler för svall. Det närmaste man kommer är kanske Sjölagen 20 kap. 3§ Den som tar sådan färdväg, håller sådan hastighet eller annars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen döms till penningböter Sen har vi i Internationella sjövägsreglerna Regel 8 delen om säkert passageavstånd, men även reglerna 5,6,7,8 gemensamt. Där nämns dock inte svall specifikt. Regel 2 om ansvar; skrivningen vanligt sjömansbruk kan också vara aktuell. Hursomhelst kan man lugnt konstatera att det inte är storleken på svallet i sig som spelar roll, utan vilken påverkan det har på andra. Förslaget är mycket riktigt en skrivbordsprodukt, utredaren har säkert suttit mycket vid ett skrivbord Remissförfarandet är väl i stor utsträckning till för att minska problemen med detta faktum. Hur kan man komma tillrätta med eventuella problem, svall, hänsyn eller annat? Resonera gärna i denna tråd http://www.maringuiden.se/forum/;thread=167760 /Lars

Med tanke på resonemnaget om båtkörkort i annan tråd kanske vi ska diskutera önskat innehåll i sådan kurs här. Lite att fundera på: Teori och praktik Samma teori som förarintyget, som kustskeppare eller rent av skeppare VIII? Praktik verkar de flesta vara överens om behövs. Bestämmelserna för utbildningsanordnade på sjön har lättats och kommer sannolikt lättas ytterligare. Att göra prakikdelen i sin egen (eller snarlik) båt verkar väl vara en bra idé? Kurser på internet (interaktiva kurser). Passar bra för den som inte kan regelbundna tider. Läsa själv. Som det är nu finns det ju inget som tvingar någon att gå en kurs. Det man måste är att klara skrivningen (och i förekommande fall ha gjort praktikdelen). Jämför privatister och körskoleelever när det gäller bilkörkort. Traditionella kurser. Finns i studieförbunds regi, i båtklubbars och i utbildningsföretags. Det här med folkvett, sunt förnuft, omdöme osv. Det är ju vad man borde vara ute efter. Kan man utbilda sig till sånt? Hur skulle man bäst göra det? Finns förstås mycket mer att fundera på, gör det. /Lars

Hej! Remissinstanserna ska som sagt yttra sig, mycket återstår och vi ska inte förmoda att det slutliga resultatet blir exakt så som nu föreslagits. Att utbilda de som skulle komma i fråga tar väldigt lång tid med nuvarande kapacitet, delvis av den anledningen kommer förarintyget att direkt översättas till båtkörkort, liksom dokumenterad gammal erfarenhet. Detta är i stor utsträckning för att minska antalet som skulle behöva utbildas. Av utbildningskapacitetsskäl kommer också övergångsperioden vara ganska lång. Som korrekt konstaterats kommer man behöva väldigt mycket större kontrollkapacitet än vad som finns nu. Det kommer nog också att komma men tar lite tid. Tämligen säkert kommer fler än de få sjöpoliserna komma ifråga. Jag skriver inte mer här om navigationskurser och hur man kan göra för att skaffa sig nödvändig kunskap, påminner i stället om tråden om navigationsutbildningar: http://www.maringuiden.se/forum/;thread=167760 /Lars

Instämmer i Geddas fråga, vilket objekt är det frågan om? Djurgårdsvarvets text är å ena sidan i stort sett riktig; det mesta av gamla träbåtar (tex. trålare) som säljs som bobåtar är skräp och väldigt långt ifrån värda det som begärs för dem. Å andra sidan finns det faktiskt objekt som är värda att satsa på. Men, det kan vara bra att veta att av de båtar i denna kategori som sålts de senaste åren har de flesta slutligen gått för mindre än hälften av det som ursprungligen begärts. Budgetera därefter minst 10000 kr/månad för löpande kostnader samt fond för periodiska kostnader. Om detta inte är avskräckande så kan du faktiskt få ett båtliv, och ett boende, med charm och karaktär. Kom bara ihåg att du ger dig in i en livstil med allt vad det innebär av satsning i tid och pengar. Om du inte tidigare har provat detta liv så finns det ju bara ett sätt att skaffa sig visshet, eller hur Några bord som behöver bytas kommer det nog alltid att vara. Du lär ta upp båten vart 4:e år till en kostnad av 40000-100000 beroende på skrovtillstånd. Som nämnts ovan kan du plasta båten, åtminstone skrovet. Du kan också lägga betong utanpå träskrovet. Ska dessa saker göras rätt får du räkna med något halvår på slip. Ett tips till. När ett äldre träfartyg är till salu har säljaren i allmänhet gett upp sedan en tid. Det innebär att mycket fått förfalla de senaste åren. De som särskilt varit intresserade av att använda sin båt för boende har i allmänhet försummat allt utom bostadsdelens ytskick. Fördelen med detta är att du kan pruta väldigt mycket, nackdelen är att du är så illa tvungen, för du kommer att ha mycket stora kostnader för att ställa allt i gott skick igen. Finns mer att säga, men detta får räcka för nu. Mvh, Lars

Skrapan, Vad använder du om du inte skulle ha tillgång till GPS:en? Jag är intresserad av i vilken utsträckning långfärdsseglare använder någonting annat än GPS. Försöker bilda mig en uppfattning om hur fördelningen kan tänkas se ut mellan GPS och sextant. Min gissning är att i stort sett ingen använder, eller kan använda, sextant (och tabeller) för navigering av de som kan anses vara långfärdsseglare. Vill inte lägga någon värdering i detta, bara veta hur det ser ut. Mvh, Lars

Hej! Köpte du båten? Och om du gjorde det, hur har det gått? /Lars

Hej igen i tråden, upprepar en av frågorna i första inlägget. Bland långseglarna här, är det någon som inte förlitar sig på GPS? /Lars Senast ändrad av Lars1 | 03 juli 2007 | 14:37

Sammanfattande information om lateralmärken. Babordssida: Röda, om det har topptecken är det en cylinder, i kortet ej ifylld. Bokstaven R i kortet. Styrbordssida: Gröna, om de har topptecken är det en kon (spetsen uppåt), i kortet ifylld. Bokstaven G i kortet. Detta förutsatt att du går i farledens huvudriktning (och är i system A, i system B är det tvärtom, men det är långt till närmaste sådan region). Farledens huvudriktning markeras med pil och punkter, på moderna kort två färgade punkter för babord resp. styrbord. Farleds huvudriktning är generellt från öppna vattnet in mot hamn. Utmed Sveriges kust från (land)gränsen till Norge mot gränsen till Finland, dvs. söderut utmed västkusten och norrut utmed ostkusten och förstås då österut på sydkusten. Därtill finns en målsättning att passera öar i medsols varv (vet dock inte om detta tillämpas i Sverige). Dessa märken är flytande och ska därmed inte förutsättas befinna sig exakt där sjökortet placerar dem. De kan ha flyttat sig, eller helt försvunnit. Kolla ufs (underrättelser för sjöfarande, enklast på sjöfartsverkets hemsida). Ofta kan man passera helt nära ett lateralmärke (och andra märken) på vilken sida som helst efter som de är utplacerade med lite marginal OM det finns utrymme för detta. Ju trängre vatten desto mindre marginal, så var väldigt försiktig. Det andra du talar om är kardinalmärken, sådana som förhåller sig till ett hinder med avseende på väderstreck. Jag ger ingen beskrivning här. /Lars

Övning, tillämpning och praktiska inslag förespråkas. Det är ju verkligen sant i dessa sammanhang som med det mesta annars att det blir väldigt mycket bättre, eller är helt nödvändigt, att kombinera pluggandet med användning och tillämpning. Kan det vara så att med allt mer användning av sjökortsplotter och GPS att många blivit elektronikoperatörer i stället för navigatörer? Det skrapan skriver här ovan om övning låter väldigt trevligt. Navigerandet kan ju vara ett nöje att lockas av, snarare än ett nödvändigt ont att försöka överlåta åt apparater. /Lars

Ja, land är väldigt mycket hårdare än vatten Men ännu farligare blir det förstås när man kommer i land. Den astronomiska navigationen är nog nu förtiden delvis att betrakta som ett komplement till satellitnavigeringen. GPS-systemet och mottagarna är ju pålitliga, dessutom byggs den europeiska motsvarigheten GALILEO och ryssarna har sitt GLONASS. Personligen skulle jag ändå inte vilja lita helt på system som är helt utanför min kontroll. Detta som en del av det oberoende som krävs (eller kan komma att krävas) av den som ger sig ut på havet. Det är inte helt nödvändigt att läsa vare sig utsjöskeppare eller ocean-do. för att ge sig ut på oceanerna.

Det ges en kurs till hösten om det kommer anmälningar. I våras hölls en kurs, den första på ganska länge.

Hej! Man kan säga att det är steget efter utsjö. Kursen var vanligare innan GPS-systemet infördes. En kurs innehåller astronavigering och diverse annat. Kursinnehållet styrs inte av NfB och innehållet, utöver astronomisk navigering, kan därför variera lite. Det kan inkludera sådant som ruttplanering, storcirkelnavigering, proviantering, säkerhet, myndigheter, klarering, utrustning, segling i tropiker och mycket annat som kan vara användbart vid långsegling.

Skulle det varit intressant att gå kursen som distanskurs över Internet? Då kan man ta tid för den när det passar bäst, men ändå lägga ner mer tid än vid en intensivkurs. Ni som gått kurs, hur lång tid efteråt sitter kunskaperna i? Vad försvinner först? Till de som inte gått navigationskurs, är det för att det inte behövs, ni inte haft tid, det bara inte blivit av? /Lars