Greip

Höjd: Vi såg motorbåtar som hade tjurigt med höjden i Frankrike där tydligen vissa broar den utlovade höjden (som jag inte kommer ihåg hur mycket det var men kanske 3,50) Dom fick skruva an vindrutor och annat kul. 40-fotsstandardmotorbåtarna i stål som man såg överallt hade oftast fällbara vindrutor eller rent av helt fällbar flybridge. Mast: Om man har en mast som står på kölen så blir den så lång att den blir en pest. Vår mast är 12,90 och båten 10,85 och det var tillräckligt illa. Vi såg någon båt som hade en hög 7/8-rigg som stod på kölen, var säkert 16 meter mast på 10 meter båt. Ett mycket bra tips är att inte ha något överhäng framåt, då blir i allafall en ände ren och om man kör på något så träffar man förhoppningsvis inte med masten. Det går livat till i slussarna ibland. Masten tog vi ner i Lübeck och reste i Port St Louis, det finns mastkranar på många ställen, det var inte ens särskilt dyrt. Stetin Yachclub innanför Terhofinsel strax innan Lübeck rekommenderas varmt. Under kanalfärden vilade den på en specialbyggd nedmonteringsbar hög bock på fördäck respektive ett stålrör med en klyka på aktern samt på en bomgalge vi har framför sprayhooden. Surra väl, både långskepps och tvärskepps, på Rhen blir det stora svallvågor och en segelbåt utan mast rullar ganska mycket.

Olle Landsell skrev för några år sedan i Segling eller om det var På Kryss om en fantastiskt spartansk och prestandaorienterad framtida segelbåt som dock som kompensation var utrustad med en helportabel skärbräda i orustkvalitet. Det vore något det!

Vi träffade ett par mycket trevliga norska långseglare i Port St Louis. S/Y La Boheme. De var på väg hem efter tio år på haven och hade med sig sin skeppskatt Puccini (operafreakar? ja lite kanske). Han var i stort sett född ombord och hade alltså bott ombord i närmare ett decennium. Trevlig kisse. Varje morgon hade han som ritual att, om gummibåten var uppblåst hoppa ombord och vänta på flygfisk. Han hade nämligen suttit i Zodiacen en gång i sin ungdom när en flygfisk hade landat i densamma! Mums. Själv har jag bara seglat med katt på semster i Sverige och där är det ju sällan några problem förutom att kattskrällena blir så förbenat sjösjuka. /greip

Nej tack! Inga böter för att motorsegla utan dagersignal! Det är just den typen av reglering vi INTE behöver på sjön! Jag är fullt beredd att någon gång väja i onödan för någon som motorseglar. Kan inte påminna mig att någonsin ha råkat ut för några tveksamheter om detta. Normalmotorseglaren kör ju oftast i full fart med storen hårdskotad, sprayhooden uppfälld och mössan på. Det syns. Vi ska vara tacksamma så länge vi slipper den typ av detaljreglering och pekpinnementalitet som råder i t ex Frankrike, Tyskland eller USA, i Skandinavien och England har vi en betydligt mer liberal tradition att vara rädda om. Den kräver dock att vi fritidsseglare använder sunt förnuft och gott sjömanskap! Gärna dagersignal men inget jagande av motorseglare! /Greip

Läste en artikel i Segling för ett par år sedan, typ tre, rubriken var nåt i stil med Böldpestlarmet är överdrivet (fast lite mer catchy). I alla fall så var det en firma där som hade slutat blästra eftersom det blev så mycket efterarbete med spackling, de använde istället en stor slipmaskin, vinkelslip eller så som visserligen yrde gelcoat omkring sig men lämnade en slät yta efter sig. Inte vet jag. Däremot låter det inte som ett jobb man nödvändigtvis skulle vilja göra själv, oavsett metod

Har använt båda en hel del. Hade ett Navik som styrde fantastiskt bra men var lite för klent för sju ton båt, överbelastningsspärren löste ut ett par gånger. En vacker dag ska jag köpa ett nytt vindroder, Monitor, Aries, Sailomat eller nåt sånt. Tills vidare nöjer jag mig med en Raymarine ST4000 autopilot. Vindroder = starka (det är helt omöjligt att hålla emot ratten) snabba ,tysta, styr utmärkt i sjögång men dyra och lite krångligare att använda ibland. Autopiloter=långsamma och klena men enkla att använda och kan styra efter GPS. En riktigt bra autopilot kostar lika mycket som ett Monitor eller Sailomat. Och de drar duktigt med ström (utom i stiltje när det kvittar) Vindroder har oxo nackdelen att det är tiotusentals kronor som sticker ut bakom båten, inte kul att backa med i trånga hamnar. Men man kan ju alltid bygga en stor ful båge runt eländet! Eilean har helt rätt i sitt inlägg. Glöm inte att det ofta går att komplettera vindrodret med kompassgivare som kan vara liten enkel och billig. Många använder en minsta sortens rorkultspilot, den ska ju inte styra båten utan bara ge signal till pendelservoåran. Går att googla på. Konklusion: För ordinärt semesterbruk duger autopiloten gott. För längre eller intensivare segling är vindrodret överlägset i sht om det kompletteras med kompassgivare.

606 med bomtält

Luffarn! Precis så har jag funderat på att göra med Bacchanten. Alltså fock på löstagbart kutterstag. Förutsättningarna är ganska lika, rejält storsegel, brett segelplan och en konstruktör (fast Reimers då) som antytt kutterrigg på orginalritningen. Vad använde du för wire till kutterstaget? Trådantal? Dimension? Hur och var är den infäst i masten? Jag har pratat med två segelmakare/riggverkstäder och får lite olika förslag. undrar // Greip

Har seglat båtar med både spinnaker och gennaker, det är helt olika segel men med bara delvis samma användningsområden. Vad segelmakarna ibland påstår om gennakerns hanterlighet är en sanning med modifikation tycker jag. För att plattlänsa effektivt med genn behövs en mycket längre bom än spinnakerns vilket gör att gippen inte blir ett dugg enklare. Om man kan skära 15-20 grader från läns , t ex på havet kommer saken i ett annat läge. Riva och sätta är i stort sett samma, det är mycket nylon som ska upp eller ner och ska helst inte hamna i vattnet och i varje fall inte framför båten!. Spinnakerna har ett par snören extra och en mer eller mindre tung pinne men är i gengäld lättare att kontrollera direkt efter sättningen. Med lite övning och genom att ha snörena i ordning så brukar det gå bra. Glöm inte möjligheten att använda genuan som hjälpmedel. Gennakern är suverän i lätt vind på brant slör, halvvind tvärs eller t o m något framför, annars tycker jag spinnakern är att föredra. Men som sagt, det är äpplen och päron. Skulle aldrig sy om mina 99kvm härlig brandgul nylon i fräck 70-talsskärning! //Greip

Man kan säkert klara nordostpassagen i en stortriss och självklart kan man gå över nordatlanten i en motorseglare. Det är nog inte båten som sätter gränserna. Men en del motorseglare, just Nauticat 33 (som annars är en förträfflig båt i sin typ) t ex har ju ett riskmoment i att de stora glasytorna leder in i ett utrymme som inte är självlänsande, dvs en överbrytande sjö som tar sig in i båten antingen via ett sönderslaget fönster eller en öppen sidodörr har potential att sänka båten. En mer konventionell segelbåt har ju självlänsande sittbrunn och ruffluckor med förhoppningsvis så hög tröskel att det skall ganska mycket till innan båtens stabilitet äventyras. Om din båt har sådana svagheter så kanske det enkelt går att minska risken för en sådan händelse, stormluckor, höjda trösklar etc. /Greip

Jag fick både min fasta och min bärbara ICOM stulna Den stationära vara förträfflig men den bärbara hade efter ett par år tämligen usel drifttid innan man var tvungen att ladda. Ny ack kostade en förmögenhet. Nu har jag på rekommendation från en amerikansk långseglare och radioamatör jag känner skruvat dit en Standard Horizon 1500. Den funkar och är klart mycket lättare att använda än ICOM-en. Om den håller i längden har jag ingen aning om. En stor finess är att man kan koppla till en extra commandmike, jag har satt stationen vid navbordet och den extra micken i ett stuvfack vid ratten. Går att styra nästan allt från den och det funkar utmärkt även om micken är lite stor. Förut hade jag skvallerhögtalare i brunn men då var man tvungen att gå ner för att byta kanal eller rent av svara om det var någon som till äventyrs ropade. Andra tillverkare har motsvarande lösningar men då är det ofta bara till deras värstingstationer=dyrt. /Greip

Det finns en tråd om barn på långsegling här /Greip

Jag har en Raymarine ST4000Plus på min båt och den styr för det mesta alldeles utmärkt på magnet eller ännu hellre waypoint från GPS:en. Men jag skulle vilja kunna styra på vindvinkel också. Ett bra vindroder är förstås överlägset (jag vet för jag hade ett förut men sålde det eftersom det var för litet) men är utanför budget. Har någon erfarenhet av att ansluta vinddata till en sådan autopilot? I manualen rekommenderar tillverkaren förstås sina egna vindinstrument anslutna via SeaTalk men den ska också vad jag förstår kunna prata NMEA, vet någon något om detta? undrar Greip

Tror man kan segla med snart sagt hur små barn som helst, bara de är friska (OK ett spädbarn kanske man inte vill sticka iväg med till värmen). Lära sig gå i ruffen på en ordinär segelbåt kanske inte är optimalt men det funkar säkert det med. Att få vara med sina föräldrar hela tiden väger nog upp de flesta praktiska begränsningar som barnet eventuellt upplever. Vi gick till Medelhavet (kanalvägen) med våra tjejer som då var två och fem och var borta ungefär ett år. Gick alldeles utmärkt. Välling fick vi sluta med när förrådet hemifrån tog slut för det fanns inte men annars var det inga större problem. Den lilla trivdes utmärkt ombord och med familjen på armlängds avstånd, den stora blev lite rastlös ibland och ville ha lekkamrater. Vi blev kompisar med några engelska och amerikanska cruising-barnfamiljer men annars var nästan alla cruisers pensionärer. I Italien uppsökte vi öppna förskolan och det funkade det med. I vår vinterhamn hade barnen ett dussin reservfarmor & farfar (eller mormor och morfar om du hellre vill) och på julafton kunde vi knappt komma ombord för alla julklappar vi inte räknat med Det var mycket lättare att komma i kontakt både med lokalbefolkning och andra seglare när man hade barnen med - ett gemensamt intresse. Särskilt i Italien där man älskar barn och har dem med överallt och alla tider på dygnet. Dessutom upplever man ofta mer om man gör saker i barns tempo - att tillbringa en vinterdag på en strand med att bygga en hel stad av sand, pinnar och krossat kakel (som alltid finns på italienska sandstränder, fråga mig inte varför) är ett minne för livet. Lite praktiska saker att tänka på (det mesta gäller iofs även hemma, men det blir så mycket tydligare på långsegling): Sjösjukemedicin (gärna utprovad hemma - det är svårt att dosera postafen till en tvååring). Extremt säkra sjökojer. Cykelvagn, lite krånglig att stuva men otroligt bra - även för dieseldunkar och öllådor. Ett bra skeppsapotek och en bra barnläkarbok (dom blev iofs mycket mindre sjuka än hemma). Dator med DVD och många barnfilmer och barnspel. En bra rutin för att skicka ner barnen när det händer något potentiellt farligt, typ tilläggning... Pysselböcker kan man inte få för många avSagor på CD/MP3Adresser, post och e-post, till kompisarna hemma så man kan rita teckningar och skriva brev.Högt på prio när man kommer till en ny hamn är att hitta lekplatser, det finns överallt, följ efter barnvagnarna! Nu ett par år efteråt kommer inte den dåvarande tvååringen ihåg just något av resan men hon trivs fortfarande storligen ombord. Den stora tjejen har definitivt skaffat sig en upplevelse för livet. Strax efter att vi kom hem ville definitivt inte långsegla igen men nu tjatar hon om att vi ska ta ledigt några år och segla till Hawaii! Antingen det eller skaffa hund. Knepigt! Vad gäller hur lång tid det tar så beror det ju väldigt på om man vill segla långa etapper eller go marina-hopping som engelsmännen säger. Men likförbannat så är ju SW förhärskande vind på sommaren ända till man passerat Biscaya. Hinna till Kroatien tror jag blir stressigt på en seglingssäsong om man inte gör åtminstone några långa etapper (typ 2-3 dygn). Man vill inte gärna vara tvungen att segla i november på Medelhavet. Alternativet, om man inte vill gå kanalvägen (vilket vi nog inte kommer att göra om men inte heller vill ha ogjort) är att sätta båten på lastbil ena vägen. Kostar en slant men det gör det att segla ner också. Iväg bara! Lycka till! // Greip

Håller helt med om skillnaden mellan start- och förbrukningsbatterier. En annan sak är att det finns ohyggligt avancerade och dyra batterier som säljs till båtfolk - spiralcell, gel osv i all oändlighet. Tillverkarna vill få oss att tro att dessa är nödvändiga. Ett slutet gelbatteri är säkert utmärkt om man tänkt segla uppochned emellanåt. Ett spiralcellsbatteri kanske har högre kapacitet per kg och det är väl bra på Volvo Ocean Race. För oss andra funkar nog s k fritidsbatterier utmärkt. I ett test i Practical Boatowner häromåret konstaterade man att den huvudsakliga skillnaden mellan fritidsbatterier och konventionella marinbatterier var att de förstnämda såldes till husvagnsägare som är vana vid att saker inte kostar skjortan. Annars känner jag seglare som rekommenderar truckbatterier som visserligen har konstiga format och spänningar men är gjorda för flitigt laddande och urladdande. Mitt eget tips är att skaffa en solcellspanel som alltid håller batterierna laddade i hemmahamnen. Behöver inte vara så stor eller dyr, den klarar ändå inte av kylskåpet men den får batterierna att hålla i många år. Blyackar älskar att få lite laddning men ofta. Sen är det förstås bra om batterierna står i syrasäkra boxar ifall de skulle läcka, shit happens. I synnerhet i en aluminiumbåt. Jag kan lova att säkerhetsbesiktningsmannen inte har synpunkter på vilken sorts batteri som sitter i båten bara installationen är korrekt. Ett batteri är bland det farligaste som finns ombord oavsett teknologi. Lägg en skiftnyckel mellan polerna om du inte tror mig! Nej förresten gör inte det. // Greip

Längst bak till rorsman funkar bra. Det där med att vinscha hem genuan ska man var försiktig med tycker jag. Hänger det upp sig nånstans kan man förstöra en väldig massa saker med vinschen. Har varit med om det på en annan båt. Förstaget gick av! (men masten stod kvar) /Greip

Inte en chans att få plats med en aldrig så risig HR 352 i den budgeten, än mindre en 38 /Greip

Har rensat att toa pappersstopp en gång. Det räckte. Ni andra får göra hur f-n ni vill men på min båt är det hundpåsar och toapappershink med lock som gäller sedan 20 år. Har aldrig varit några problem.

Nu bryter snart Stora Ankardiskussionen ut! Detta ämne älskar vi att diskutera och alla blir saliga på sitt. Min erfarenhet: CQR fungerar bra på de flesta bottnar utom lös dy. Bruce likaså. Plätt och stock är totalt förkastligt. Den som anser att plätten funkar bra (jag gjorde det också innan jag visste bättre) har helt enkelt inte ankrat under några ens måttligt krävande förhållanden. Själv har jag ankrat (som startbåt under SM i E-jolle) i kuling, i öppen sjö på 15 meters djup, grusbotten med 35 lbs CQR och 60 m kätting. Det satt som berget! (seglingen fick vi däremot ställa in) Av andra har jag hört goda erfarenheter av Fortress, Delta och Bügel men inte provat själv. Ankaret är bara en del, det gäller ju att hålla kvar båten vid ankaret också. Själv har jag kätting hela vägen och det har fördelen att kättingen är självstuvande och att det fungerar väldigt bra under normala svajnätter iskärgården dvs i stort sett vindstilla. Båten ligger väldigt still med kättingen rätt ner. Dessutom slipper man oroa sig för att kättingen nöts. När det blåser är kätting rätt kass, sträcks och blir helt stum. Dessutom låter den illa, man måste ha en lina som tar draget från kättingen sista biten. Annars låter det som båten skrapar mot botten när man vistas i förpiken varje gång kättingen rör sig. Snubber kallas det på engelska, vet inte om det finns ett svenskt ord. Enklast är att trä igenom en tunn men stark lina genom en länk, lägga fast och släcka lite på kättingen så att en bukt bildas.

Definitivt petnoga men inte särskilt svårt, bara tidsödande och tråkigt. En femma på att det blir bättre att du gör det själv och låter det ta de timmar det tar än att överlåta det på ett proffs som gör det snabbt men halvtaskigt. Nästan nödvändigt att vara två, en mäter - en skruvar. Det är en härlig känsla att starta maskin efteråt, lägga i växeln och upptäcka att det inte vibrerar utan bara snurrar och snurrar och snurrar!

Varför ett stockankare? Av nostalgiska skäl eller? Ett problem med att ha flera ankare är att de flesta båtar bara kan ha ett ankare framme i stäven. Att skifta ankare är ingen liten manöver ens i smultronväder.

Fortissimon är en fin båt men knappast rymligare än t ex Monsun. Den större Amigon är väl en Allegro33 med centersittbrunn och hardtop? Byggdes nog inte många? Låter annars toppen för långsegling. L32 är inte särskilt rymlig inuti och med tveksamma seglingsegenskaper, nästa alla har ett mer eller mindre gigantiskt peke för att minska lovgirigheten. Enligt en fd L32-ägare jag pratade med var problemet att kölen med sin konvexa framkant får ett sådant grepp i vattnet att det nästan inte spelar någon roll hur mycket man flyttar fram segelplanet. Nästan alla långkölare har antingen konkav eller rak köllinje så det kanske ligger något i det. Världsomseglare som Göran Cederström och Torsten och Clary Nylander har ju däremot visat att L32 och lillasyster L28 är enormt sjöstarka båtar. /Greip

Vi sydde ett själva under övervintring i Lido di Ostia förförra året. (Ja det kanske mest var min kära hustru som sydde). Först gick vi runt i marinan och snodde idéer, de flesta långseglare på så nordliga vatten som Medelhavet har sittbrunnstält. Sen mallade vi en bågkonstruktion av diverse pinnar. Det var inte lätt att klura ut geometrierna. Den ska gå att fälla så att alla tre bågarna hamnar på ungefär rätt ställe, det skall gå att vinscha, det skall gå att skota in storen (vår bomnock slutar mitt i brunn och skotet löper på en skena tvärs över), det ska gå att ta sig ner i brunn, man ska kunna stå rak osv. När detta var klart besökte vi en RIKTIG båttillbehörsfirma som böjde till bågarna i 25 mm RF-rör. I Italien har alla båtar rejäla soltak så där är det lätt att hitta både prylar och hantverkare. I Sverige kan det vara svårare. Sen åkte vi till en tygaffär i Rom som vi fått rekommenderad (låg f ö granne med huset där den heliga Birgitta bodde under sina år i Rom...)och köpte den bästa kapellduk Italien kunde uppbringa, Tempesti. Duk som gäller bland cruisers är Sunbrella, Markilux och just Tempesti. Den finns i tusen färger och mönster, vi valde vågat marinblått... Sen löste vi problemen vartefter. En svårighet även i Italien var att få tag på bra blixtlås men till slut dealade vi med tanten som sydde kapell till en lyxsegelbåtstillverkare i närbelägna Fiumicino. Det är två märken som gäller YKK och ett annat som jag glömt. Tjock härlig PVC till rutorna köpte vi av en amerikansk långseglare i en HR49 som hade onödigt mycket. Dubbelt så tjock som den man hittar i Sverige. Sammanfattningsvis tog projektet väldigt många timmar och krävde väldigt mycket funderande, blev ganska dyrt men otroligt lyckat. Vi har fått göra någon enstaka ändring men annars funkar det perfekt. Båten har blivit mycket större i hamn, funkar lika bra när det regnar som när solen skiner för mycket. Taket sitter uppe i alla väder under segling, vinden får liksom inte tag i det. Supernöjd. På vår webb habana.se/medelhavet i det sjunde resebrevet går det att läsa lite mer. /Greip

Tovås regerar! http://www.algonet.se/~carlto/Welcome.htm För övrigt: det är mycket enklare än du tror!

Som någon recensent i en engelsk båttidning skrev (ungefär) det är synd att nästan alla hamnböcker (pilots) i Medelhavet skrivs av samma författare, Rod Heikell, men när man ser kvaliteten förstår man varför ingen annan försöker konkurrera Heikells böcker är IMHO inte felfria men bra jävla nära! Ofta billigare att köpa i england (dvs på nätet) men billigast i Port St Louis av någon på väg hem (om man kommer kanalvägen alltså). /Greip