Greip

Jag kan egentligen ingenting om ursprungsfrågan dvs hamnar längs vägen, men internet är ju fullt av vloggar, bloggar och forum av och med kloka människor som vet mycket mer än jag. Och det finns massor av skojiga pilots och guideböcker. När det gäller teknik och kunskap säger min begränsade erfarenhet från en Medelhavsresa via kanalerna är att det var mycket enklare än jag trodde. Det var väldigt enkelt att skaffa nödvändiga papper och ingen brydde sig någonsin om dem (med det inte sagt att det inte händer). däremot var det väldigt bra att kunna reglerna och veta när man kan bryta mot dem och när man definitivt inte ska göra det... Det som var knepigt var det gamla vanliga som händer en vanlig seglingssäsong med skillnaden att det liksom var tio seglingssemestrar i rad. Något som kanske är ett irritationsmoment ett par fina veckor i juli blir ohållbart när det är varje dag månad efter månad. Nu gick vi som sagt kanalerna och det är en upplevelse jag definitivt inte skulle vilja vara utan men är säkert ännu bättre att gå utsidan Riskerna och väderkänsligheten är förstås större men självklart hanterbara med de flesta båtar lämpade och utrustade för att segla utomskärs i svenska vatten. Det är säkert jättebra att ha AIS, radar, EPIRB, vindroder, watermaker och uppkoppling via satellit och allt sånt men nödvändigt är det uppenbarligen inte. Om all dyr teknik står i vägen för att komma iväg på långsegling så är den förstås värdelös. Gott sjömansskap och inte minst att prata med seglare och båtfolk man träffar längs vägen är däremot viktigt (och kul) oavsett hur mycket eller lite utrustning man har. Gott sjömanskap kan man inte lära sig på en kurs eller en bok och jag tror inte heller att det kräver särskilt stor erfarenhet, utan är, menar jag, mest ett förhållningssätt. För mig är gott sjömansskap om att tänka efter före och att under själva seglingen i varje ögonblick ha ett öga för vad som rimligtvis händer om en minut, om en kvart och i morgon, vad som är troligt att det kan gå snett och vad vi gör då. Samt inte minst att alltid prata igenom situationer och ha en bra ton ombord. Det ska kännas kul och tryggt för alla ombord. Prestige och attityd kan man lämna iland. Jag avundas dig, BaraAttDra och är säker på att du har en härlig resa framför dig!

Gammal tråd men min kanalerfarenhet är rätt gammal också. När vi skulle iväg gjorde man provet on-line och fick använda boken som man dessutom skulle ha ombord. Tog sammanlagt en timme att plugga och tenta. Krav var dessutom att ha minst förarbevis. ToR Port St Louis blev vi kollade exakt ingen gång. Detta var 2004-2005. Så intyget var absolut inget problem, däremot var det mycket värdefullt att kunna reglerna och framförallt förstå varför de finns. Varför, hur och var man byter sida i kurvorna och vad Blue-bording är etc. Och som vanligt är det först när man kan, och förstår, reglerna som man kan bryta mot dem...

Det där blir nog förträffligt men glöm inte att montera ett tillräckligt stort vattenlås om du inte har ett redan (t ex ett sånt här https://www.hjertmans.se/produkter/motor-tillbehor/avgastillbehor/vattenlas/vattenlas-vetus-lp50). Avgasslangen blir ju ganska lång om den ska hela vägen till akterspegeln så då ryms rätt mycket vatten. Om det rinner tillbaks in i motorn när du stänger av blir det väldigt, väldigt dyrt. Tro mig! När du plastar igen det gama hålet så är epoxi säkrast, bra vidhäftning, starkt och segt och lättare att jobba med. Nackdelar är att det är dyrare och allergirisken (använd bra handskar). Till epoxi ska man inte använda glasfibermatta utan glasfiberväv. Varför kan säkert någon mer tekniskt bevandrad förklara.

Jag har aldrig sett en båt med en såndär Profurl rullbom. Kanske inte är så dumt. Mycket snyggare än lazyjacks och easybag iaf. Någon som vet vad de kostar? Seglet ser ut att behöva ett replik på samma sätt som en rullgenua. Fallspänningen är förstås lätt att reglera men hur funkar uthalet? Det som står i texten om att den där extra profilen som behövs akter om masten ökar seglets "kraftuttag" med 5-15% är jag mycket skeptisk till, då skulle ju varenda racingbåt ha en sån. Eller så skulle det vara förbjudet.

En smula kluven. Har rullstor på Southerlyn och det är oslagbart bekvämt. Både att enkelt ha rätt segelyta och inte minst att slippa hantera seglet i hamn. Dra i ett snöre - borta! På Bacchanten var det genomgående lattor och lazy jacks. Det gick också bra. Men visst - rullstor är mindre effektivt, tyngre, dyrare och med större risk för strul. En bra rullstor med stående lattor är nog iofs bara marginellt sämre än en konventionell dito. När det gäller trimbarheten så är det nog en ickefråga på en masthead. På en partialrigg så är naturligtvis en tunn profil med rörliga backstag, checkstag etc att föredra ur prestandasynpunkt men inte många vill ha det så på en cruiser. Svårt att tänka mig att en modern rullmast skulle göra någon större skillnad när det gäller möjligheten att böja masten med häckstaget. Profilen är obetydligt större och själva rullen bara ett tunt aluminiumrör. Avvägningen handlar säkert mest om pengar, hur man ser på bekvämlighet, vad man orkar och inte minst hur stor båten är. Debatten är ganska lik den som rådde när rullgenua kom på 80-talet. Min farsa var väldigt tidig att skaffa rulle och attityden var minst sagt skeptisk. Det kunde aldrig vara lika bra som att ha tre eller helst fyra genuor att växla mellan. Och vad händer om det går sönder? Idag är det ingen som ens funderar på något annat än rulle på en cruiser.

Funkar som flera skriver utmärkt att bygga om gamla bommen till snabbrev. Gjorde så med bommen till Greip innan jag bytte rigg. Två skenor med kindblock till reven och en vinsch som knappt behövdes. En sexskuren talja till uthalet så den gick att dra utan vinsch, 6 mm lina och små men starka block. På Bacchanten var inget neddraget till sittbrunn men det går förstås att ordna. Nytt kickfäste kan vara mer av en teknisk utmaning beroende på hur stor storen är, det kan bli stora belastningar, gäller att hitta ett fäste som passar bra på profilen med tillräckligt många och grova popnitar. Om jag gjort det idag skulle det förstås ha varit en lösfotad stor, då behövs det ett band runt bommen som håller skothornet.

Aldrig seglat Rasmus själv men har pratat med flera Rasmusägare och det är lite spridda skurar vad man tycker om den. Det är nog som flera påpekar troligen rätt beroende på vilken inställning man har. Att segla bidevind på havet är dessutom något helt annat än att kryssa i skärgården. På havet är frågan bara om man kan hålla rimlig fart mot målet, i skärgården kan täta stagvändningar göra kryss orimligt. Men det gäller inte bara Rasmus. En aspekt för den som inte är så van seglare är att det är mycket svårare för en ovan rorsman att hålla fart på en tung båt som inte ger direkt besked om man styr rätt på kryssen eller inte. En jolle tvärnitar om man t ex seglar för högt medan en tung båt kan segla väldigt sakta länge innan man begriper att man gör fel. På samma sätt tar det väldigt lång tid att förstå att man gör rätt. Återigen, det gäller inte bara Rasmus utan många tunga, lite gammaldags båtar. Som flera påpekat ovan, kryssen är nog Rasmusens stora svaghet, i övrigt är det säkert en bra båt på många sätt. Alla båtar är kompromisser.

Jag följer RAN Sailing. Om Malin och Johan från Malmö som är ute på långsegling med sin 40 fots aluminiumbåt Ran. Välgjort, snyggt, kunnigt och intressant. Närmar väl sig 70 episoder på sådär en kvart styck. https://www.youtube.com/channel/UCLYd5EnTTwUKhouIkHoqzMw

I Tyskland är det betydligt mer koll på vad fritidsbåtar har för sig. Jag har en kompis som fick böta för att de passerade en trafikseparering utanför Kiel snett och inte vinkelrätt. Känner ingen som åkt fast för att de inte fört kon vid motorsegling men tyska seglare brukar ofta hissa konen så det händer säkert.

Härligt! Då börjar det arta sig. Det där med kicken är en balansgång och påverkas av hur seglet är skuret och dess skick. Helt riktigt så stänger akterliket om man kickar alldeles för hårt. Men då får man nog ha rejäl utväxling. Som tur är finns ju tell-talesen som har koll på läget. De ljuger aldrig men däremot vet man inte alltid vilken fråga de svarar på. Stänger akterliket för mycket eller är anfallsvinkeln fel? Man får testa lite. Ett slitet segel kommer att fladdra och ha sig men det är inget att göra åt annat än att köpa ett nytt om man tycker att det är värt det. Lite går kanske att göra med snörplinan men det är mest kosmetik tycker jag. Helt rätt med genuan, öppna genom att flytta skotpunkten bakåt. Tappar lite driv men det kompenseras mångfalt genom att båten blir balanserad och seglar mer upprätt. På en del båtar går det att flytta skotpunkten i sidled eller höjdled (eller hela seglet i höjdled) men principen är densamma. På den tiden jag seglade IF var den stora frågan i hårdvind hur mycket driv båten behövde för att ta sig genom sjön. IF är en härlig båt att segla men i hög sjö så är det lätt att segla för högt och tappa drivet. Lite som att köra på för hög växel med cykeln. Men tycker det går kanon och så blir man omseglad i lä av nån idiot som seglar 10 grader lägre men är 2 minuter före vid kryssmärket... Även om just IF är extra tydlig så gäller det förstås alla båtar. Det är helt enkelt skillnad på en skärgårdsfjärd och öppet hav. Allt är kompromisser och man blir aldrig fullärd, det är ju en stor del av det roliga!

Åkej, om du får ett bra resultat genom att rulla in genuan först så är det så du ska göra. Men som Peter_K skriver så finns det nog i så fall mer fart att hämta. Men det gör det ju alltid för oss amatörer... Över fyrtio år av kappseglande, tur- och längeseglande i olika båtar med olika riggtyper har lärt mig ungefär såhär om detta lätt muppiga ämne, reservationer för att lätt, hård och mellanvind betyder olika saker för olika båtar och olika seglare, att segel kan vara så dåliga att trimmet inte funkar, att en felställd rigg kan sabba teorin, att sjön utomskärs och inomskärs ändrar balansen mellan höjd och fart osv osv. Om det bara fanns ett svar vore segling inte lika kul eller hur? Dessutom kan jag ju ha fel! Om tvist: Att tvista storen gör att nedre delen av storen har en vassare vinkel mot vinden än toppen. Fysiken bakom tvist är att vindhastigheten pga friktion normalt är lite lägre närmare vattenytan än i masttoppen vilket gör att det går att ha en brantare anfallsvinkel där. I hård vind är denna effekt mindre och riktigt lätt vind är turbulens bakom masten och genuan troligen en mycket viktigare faktor. För att skapa tvist har dram man upp vagnen, släpper i skotet och kickar inte mer än att bommen kan lyfta lite grann. Övre delen av akterliket kommer då att peka snett bakåt medan nedre kommer att peka mer akterut eller till och med en aning åt lovart beroende på hur högt båten är gjord för att kunna segla. Poängen är att det i mellanvind går att klämma ut ytterligare några grader höjd och nån tiondels knop till. Det är förstås lite olika på olika riggar var gränsen går. Trimma storen för hård vind: I hård vind vill man minska kraften i storen utan att tappa för mycket av den framåtdrivande effekten. Då vill man ha en så plan stor som möjligt. På en partialriggad båt är det enkelt att öppna upp akterliket genom att krumma masten. Därför går det sällan ens att reva storen på t ex IF och H-båt. Släpp ner vagnen, böj masten rejält och skota enligt telltalesen. På en masthead behöver man kunna släppa ner ännu mer i lä. Om skenan är för kort eller inte finns måste man släppa i skotet. Då händer minst fem saker, bommen lyfter, storen börjar fladdra, krängning, lovgirighet och fart minskar. Om man innan man släpper skotet kickar hårt så kan man behålla lagom kraft i storen vilket gör att båten fortfarande kommer att ha kraft att klara sjön och, om allt annat är rätt bli lite lagom lovgirig. Tillbaka till tvisten: Det fina i kråksången är att det sen bara är att skota efter telltalesen. De kommer helt av sig själva att berätta hur mycket tvist som funkar. Viker den nedre in bakom storen innan den övre - för mycket tvist. Sen får man precis som vanligt labba med balansen mellan höjd och fart och ungefär 89 parametrar till Fotnot: Kicken, bommen och halshornsbeslaget blir mycket hårt belastade om skenan är fort kort eller obefintlig men om konstruktören har gjort rätt så ska det hålla. Många moderna, välseglande båtar saknar helt skotskena så det funkar uppenbarligen förträffligt även om vi gamla tjurgubbar muttrar lite

Precis - plant storsegel, sträck det som går: fall, uthal, cunnningham, släpp ner vagnen, skota hårt. Är skenan för kort så släpp i skotet, kicka stenhårt och skota in igen (och byt till en längre skena!). Kom ihåg att det är akterliket på storen som ska stå fint. Även om det fladdrar och blir en rejäl bubbla längre fram i storen så är det bättre än att båten kränger och vill lova. Att segla med rorkulten under hakan är inget vidare - man kan ju spilla ut pilsnern!

Tänkte svara men det blev en upprepning av allt Marina95 sagt... håller helt enkelt med!

Hade båda typerna på min lista innan jag köpte Southerlyn. Har inte provseglat någon av dem men vad jag förstått av ägare jag pratat med så är skillnaden förutom att 352:an är betydligt modernare att Rasmus är mer kompromiss motorseglarhållet än 352 som är en ren segelbåt med vindruta. En Rasmusägare hade svårigheter att gå genom vind i lätta förhållanden och lite sjö men det kanske hade någon annan orsak. Fina båtar båda två även om 352:an verkar lite mörk inombords. Jag har faktiskt lite av en 352:a, "nya" masten på Greip kommer från en HR352

Det väsentliga är ju balansen så att båten inte blir allt för lovgirig. Då är det förmodligen i de flesta fall bäst att ta storen först oavsett riggtyp. Har man lyxen av rullstor (har det på Southerlyn, dock masthead) så är det ju lika lätt att minska storen som rullgenuan. På undanvind kanske man precis som SE2517 skriver istället vill ha bort storen helt - bekvämare, säkrare och sällan långsammare. Håller helt med dig om att steg 1 är att släppa ner skotvagnen alternativt släppa skotet, kicka hårt och skota in igen. Och det är klart det går att krumma en partialriggad rullmast, det är som sagt den stora poängen med partialrigg. Men kom ihåg att släppa på akterstagssträckaren när storen till slut behöver rullas in, att rulla på en böjd profil, om det ens går blir förstås tungt och sliter hårt på grejorna.

Närmast är det, som andra skrivit, säkert via kanalerna. Snabbast är däremot kanske att gå utsidan men bara om du använder möjligheten att segla långa etapper dygnet runt. På nätterna är det för det mesta inte möjligt/tillåtet att köra fritidsbåt. Efter tolv timmar bakom ratten på kanalen är man dessutom rätt mör...

Närmast är det, som andra skrivit, säkert via kanalerna. Snabbast är däremot kanske att gå utsidan men bara om du använder möjligheten att segla långa etapper dygnet runt. På nätterna är det för det mesta inte möjligt/tillåtet att köra fritidsbåt. Efter tolv timmar bakom ratten på kanalen är man dessutom rätt mör...

Gjorde ungefär likadant när jag bytte maskin på Greip fast utan mastkran. Båten längs bryggan Lyfte ur den gamla med storskotstaljan och ett par taljor nere i båten som hölll den fri från inredning och huvudskott. Bommen, kanske en meter högre än normalt. Svängde ut maskinen över bryggan och ner i en liten vagn. I med nya motorn på samma sätt där den fick stå på durken nån dag medan jag gjorde i ordning bädd, isolering, drog nya slangar, filter och allt sånt. När motorn väl var på plats började pillet att få den rätt linjerad mot axeln. Med bladmåttet gick det att få felet minimalt. Satte dessutom en Centaflex (Scatra fick inte plats på längden). Skön känsla att starta ny maskinen, lägga i växeln och känna att motorn vibrerade lika lite med eller utan växeln i. När man gör jobbet åt sig själv kan man ju kosta på sig ett par timmar till för att få allt rätt.

Nu har jag läst Syversens trimguide för Express och den stämmer bra med min erfarenhet från IF. Det som skiljer är ju focken som är helt annorlunda och ger mycket mer möjligheter till finlir på Express. En annan skillnad är att på IF så ökar förstagssagget när man drar riktigt hårt i häckstaget, typ i botten. Om man drar lite grann så sträcks förstaget men om man drar allt vad det går så ökar det igen. Men Express har säkert en styvare mastprofil vilket förklarar skillnaden. På större riggar (eller mer trimbara som X79) har man ju ofta rörliga backstag för att sträcka förstaget i det läget. Sagget är iofs inget jätteproblem om man trimmar någorlunda som segelmakarn tänkt sig, genuan är ju sydd för det. Även om principerna för trim är desamma så kan det ju vara ganska stora skillnader i vilket läge och hur man seglar mellan olika båttyper. Mellanvind för en båttyp kan ju vara hårdvind för en annan, även om riggarna och segelplan är snarlika. Det skiljer ju väldigt mycket mellan undervattenskropp och deplacementsfördelning mellan en IF och låt oss säga en Melges 24. En tung, gammaldags båt som IF lönar sig att segla mer på fart när vågorna ökar än en lätt som kan hålla maxhöjd i mycket större vågor. IF är däremot inte särskilt känslig för krängning vilket gör att det inte lönar sig att reva eller byta till fock när det brallar i.

Storskotet styr formen på storen, vagnen styr bommens vinkel mot långskeppslinjen. I hård vind vill jag ha storen plan, alltså hårt skotad. Men om jag inte släpper ner den samtidigt så flyttas segeltryckpunkten längre bak och vill lova upp båten. Att vagna upp och släppa i storen skapar ett djupt, tvistat segel med mycket kraft som inte behövs med ökad lovgirighet som följd. Ett alternativ är att kicka hårt vilket planar ut seglet och minskar tvisten. Då spelar det ingen större roll var vagnen är, eller om man ens har en. Det funkar bra på små storsegel (och en del större där riggen är konstruerad för det) men ger väldigt stora belastningar på halshornsbeslaget, masten och kicken.

Marieholm 26 borde väl vara tämligen lik IF i riggen? Kanske lite styvare maströr? Precis som medoch skriver så ska masten luta rätt mycket bakåt, hur mycket beror mest på hur segelmakaren sytt storen. På min IF, som framförallt var kappseglingsbåt så handlade det om 30-40 cm men det kan var lite olika. Mastlutningen ställs in med förstag och toppvant, undervanten ser till att masten får lite lagom krum, kanske 10 cm utan segel och med häckstaget helt löst. Hur hårt riggen ska vara ansatt tillhör de eviga frågorna. Min erfarenhet är generellt att väldigt många båtar som inte kappseglas har alldeles för lösa riggar. Häckstaget är främst en trimfunktion och har mycket lite med stagningen att göra, ska inte alls vara ansatt i lättvind eller på undanvind. Om båten är lovgirig så är det för mycket tryck i storen. Ner med vagnen, planskota (möjligen har M26 en lite kortare skotbalk, då får man plana ut storen med kicken i stället) och böj masten med häckstaget så akterliket öppnar ordentligt. Det går inte att dra för mycket i häckstaget! Hjälper inte det så sträck allt som går i uthal och cunningham. Och dra lite till i häcken! Nu är krummet på masten betydligt större än vid bryggan utan häckstag. Kanske 40 cm. Eftersom båten inte har backstag så kommer förstaget att sagga mer när masten krummas hårt med häckstaget. Men det är inget större problem, dels har segelmakaren tagit hänsyn till det och dessutom finns det så mycket kraft i båten när det blåser friskt att den seglar bra ändå. På IF revar man aldrig men det kanske man gör på M26? Bak med skotpunkterna på genuan. Det kanske inte påverkar lovgirigheten mer än marginellt men krängningen minskar vilket ökar fart och höjd. IF är en gammaldags härlig seglare med en väldigt lättrimmad rigg. Din kompis M26 borde vara rätt lik.

Intressant tråd! Ja vad är en motorseglare? Själv seglar jag sedan några år en Southerly 115 (http://www.yachtsnet.co.uk/archives/southerly-115/southerly-115.htm). Är det en motorseglare? Eller är det en segelbåt med doghouse och invändig styrplats? Min har dessutom vindruta och kapell som kan vara uppe under segling vilket ytterligare adderar till karaktären. Seglar den då? Tja, allt är relativt som flera i tråden konstaterat, jag brukar säga att den seglar bättre än den ser ut. Behöver en del vind för att kryssa hyggligt och tar inte höjd som en skärgårdskryssare precis. Min har en underskuren rullstor vilket är väldigt bekvämt men det kostar förstås både acceleration och höjdtagning. Utan att ha mer på fötterna än det jag kunnat iaktta från sittbrunnen så seglar den ungefär som de andra långfärdsbetonade båtar från 80-90-talet, HR352, Najad 343 etc. Dvs helt ok men det är inte seglingsupplevelsen som är det centrala, då finns det oerhört många bättre båtar. Däremot är den en fantastisk semesterbåt med stora utrymmen, teknisk civilisation, ståhöjd i stort sett överallt, elhydraulisk sänkköl som gör skärgården dubbelt så stor, mjuka rörelser i sjön, rejält styv osv.

Drog lite oförsiktigt jollen, en 270 lång Quicksilver, i hög fart rätt grov sjö utanför Nice för en 10 år sedan. Jollen slog runt i en surf varpå alla tre fästena rök all världens väg trots att den var kopplad i hanfot. Lyckades bärga jollen med visst besvär och kopplade med visst besvär i den grova sjön, en provisorisk lina mellan akterknaparna och runt jollen snodd några varv runt i bärlinorna som går längs pontonerna. Sen knopade jag draglina (flytande lina som inte gärna går i propellern) i den. Provisoriet fungerar fortfarande förträffligt och jag ser inte någon anledning att ändra på det. Jollen släpar lika bra även med dragpunkten någon dm över de tidigare fästena. Säkerligen betydligt starkare än ursprungslösningen. Lärdomen är dock egentligen inte detta utan att inte dra jollen bakom båten i grov sjö, särskilt inte i en lång lina. Visserligen minskar släpmotståndet om jollen ligger rätt i häckvågen, men i gengäld ökar risken att kappsejsa jollen. Hade vi dragit in jollen så den legat strax bakom båten hade det troligen aldrig hänt. Eller om den varit stuvad på däck.

Vår Medelhavssegling 2004 kostade i snitt runt 1000 euro i månaden inkl hamnavgifter, bränsle och lite sånt. Två vuxna och två rätt små barn. Då höll vi igen ganska mycket men inte toksnålt. Man får se till att inte hamnavgifterna drar iväg. Det kan kosta €100 eller t o m €250 per natt! Men lika gärna €20 eller gratis. På vissa ställen kan man hitta naturhamnar men ofta är det bara marinor som gäller. Ibland finns billiga men sunkiga kommunala hamnar i stadskärnan. Vi hade en reserv för haverier men det hände inte mycket. Båten var i fint skick och tämligen enkel. Men med aldrig så lite otur kan det ju bli väldigt dyrt. Segla på havet är ju betydligt billigare. Så den kvartsmiljonen borde kunna räcka en bra bit.

Alandia på den ena, en rest från tiden som medelhavsseglare. Det var det som funkade då. Hade ett rigghaveri för ett antal år sedan och råkade just ut för problemet med ohemula åldersavdrag. Som tur var fick jag tag på en en beg väldigt mycket bättre mast. Så det blev rätt bra ändå. Pantaenius på den andra. Hög självrisk. Rimliga regler, t ex vid rigghaveri. Stor vana och hanterbara villkor för långsegling. Om det är dyrt eller inte vet jag inte. Och det kan man knappast veta förrän det händer något allvarligt. Om ens då.