Greip

Vad bra att du hittat silikon som funkar bra som tätning. Själv har jag mest dåliga erfarenheter av vidhäftningen. PU fäster alltid men är ett elände att få bort. Vilken silikon rekommenderar du?

Polyuretan typ Sika 291, Simson MSR eller Biltemas variant m fl fäster ju väldigt bra på de flesta material utom mjuka plaster. Det märker man ju tydligt när man tätat med dessa och vill ta bort något... Svårt att få bort tätmassan, där är silikon förstås betydligt enklare (vilket också gör att silikon generellt inte är lika bra som tätning). PU-lim verkar åldras väldigt sakta, jag har limningar på Greip som suttit exponerade för sol och väder i 25 år och sitter som berget. I badrum (nu är jag i land alltså) limmas ju mer och mer grejor för att inte punktera ytskikten, toalettstolar limmar man med silikon och duschblandarfästen etc med något som jag misstänker är PU.

Var ju ett bra tag sen jag använde mitt Navik men det ser ju ut som det fattas en fjäder mellan brickan och handtaget som manövrerar spärren. Går det att manövrera spärren? Om Navik är bra eller inte beror kanske också vad det ska användas till. Jag använde bara mitt Navik i Östersjön och som längst på dygnslånga havsseglingar. Skulle jag segla riktigt långt, så skulle jag nog vilja ha en annan lösning. Vet att Milo Dahlman hade problem med sitt Navik när hon seglade sin GD28 (eller var det en Bianca 27) på sydatlanten. Liiiite skillnad mot det jag använde Navik till.

Hade ett Navik på Greip ett tiotal år. Funkade otroligt bra, reaktionssnabb, orkade styra i vågor, reagerade rätt i slingrig sjö osv. Lite plock att ställa in men man lärde sig rätt snabbt. Fixade inte läns men det är det inte många självstyrningar som gör. Man fick skära åtminstone tjugo grader men det är ju ofta en bra idé även av andra skäl. Problemet för min del var att det inte riktigt var tillräckligt rejält för Bacchantens sju ton. Överbelastningsspärren löste ut ibland i hög fart vilket förstås inte var så bra. Så jag sålde det. Om det blir långsegling igen kommer jag absolut ha ett pendelservoroder men lite biffigare. Ohemult dyra är de dock. En nackdel med vindroder är att de är mekaniskt känsliga och sitter illa till i aktern, lätt att skada i hamn. Och så blev det ju lite krångligt att få till en vettig stege. Till en lite lättare båt funkar Navik säkert toppen. Behöver lite underhåll förstås men det är inga märkvärdigheter, det var nån kul-led i nylon som var lite kritisk, gäller att ha i reserv.

Elpatron i ett vattenburet system måste ju rimligtvis funka lika bra i en båt som en husvagn. En gasolpanna bör ju funka också med undantag för avgasgenomföring och luftintag för förbränningsluften som blir lite annorlunda. I Southerlyn hade jag en Gasthermpanna och den är vad jag förstår vanlig i husvagnar också.

Hade Seldéns maststeg på gamla riggen till Greip. Något särskilt ljud kan jag inte påminna mig. Det kanske viner en aning mer när det blåser rejält men i det stora hela troligen betydelselöst. Dirken lät däremot väldigt mycket om den var hårt sträckt (och bommen hängde i den). Maststeg har några nackdelar men ljudet är nog inte en dem.

Håller fullständigt med Lintott. Att börja om från början när det jävlas (för det gör det för alla ibland) är ett tydligt tecken på erfarenhet. Dessutom känns det mycket bättre att göra rätt, även om det inte är på första försöket, än att mödosamt försöka reda upp en kass manöver.

Som alla i tråden redan sagt så vänjer man sig vid sin båts egenheter, det är en del av upplevelsen. Och ja långkölat är lite knepigare än fenkölat i trånga hamnar men det brukar ordna sig det med. Generalfelet är ofta att man är för försiktig och går för sakta. I synnerhet händer det i början av säsongen. Övning ger färdighet, vi har alla kört på bryggor, missat bojar, hamnat på sniskan och gjort andra misstag. Så länge ingen skadas så får man ta det med jämnmod. Ibland går något sönder men för det mesta är det mest skepparens stolthet som kan ta lite stryk. En stark och pålitlig maskin underlättar mycket men det funkar med snurra också, jag hade en IF med gravt opålitlig snurra för många år sen men även det ordnade sig för det mesta. Man får planera lite mer och ha en plan B när eländet stannar. Som bhemac klokt påpekar så är många motorbåtar mycket svårare att hantera i låg fart än segelbåtar, oavsett költyp. Jag fick en gång lära mig den så kallade Nicholson 32-metoden (en båttyp som har mycket gemensamt med Bacchant vad gäller manöveregenskaperna i låg fart): man backar och trixar tills man åstadkommit en tilläggning som funkar någorlunda och sen låtsas man att det var meningen och går och tar en öl istället för att grubbla på hur man borde gjort.

Lyckliga du! Det finns ju jättemånga fina båtar till salu för i sammanhanget rätt löjliga pengar. T ex hittar jag en Targa 96 på Blocket för strax över 200. Visserligen inte riktigt 35 fot men ser ut att vara en utmärkt båt för det du tänker dig. Om det är oceanerna du tänker dig så finns det annars en topputrustad Vagabond 31 för 250 tkr. Det kan tyckas vara en god slant men eftersom den redan är långfärdsutrustad med vindroder, rejäla ankardon, livflotte osv så är det troligen väldigt prisvärt. Att komplettera en äldre segelbåt med bra grejor för långfärd kostar lätt lika mycket som själva båten. Sen finns det förstås en massa betydligt billigare båtar som går att göra utmärkta långfärdsbåtar av. Monsun, Allegro, OE32, Scampi och många fler. Men att köpa något som både är rymligt och billigt, ja då är det en kompromiss med någon egenskap som kan kosta mycket pengar att åtgärda. Ny maskin, ny rigg osv på en hyggligt stor båt kan kosta lika mycket som den där Targan. Stora båtar är ofta dyra att äga och dyra att segla. Det minskar möjligheterna att seglingsdrömmen blir verklighet. Som någon klok seglare sa "den bästa långfärdsbåten är den som tar dig ut på långfärd" Om det sen är en Vega eller en HR57 är egentligen ganska ointressant. Upplevelsen kan vara större i Vegan, det kan man inte veta på förhand. Lycka till!

En av de eviga frågorna Min bild är att om man sätter vindrutor eller doghouse på en segelbåt så har man just en segelbåt med vindrutor eller doghouse. T ex HR 352, Najad 39 eller Malö 106 som vissa betraktar som motorseglare men som jag vill hävda är strålande cruisers med förträffliga seglingsegenskaper för just det de är tänkta till. Bilden av en motorseglare är ju ofta en lite gammaldags båt med dito gammaldags skeppare. Malö 50, Rasmus 35 osv. Fina båtar båda två men som man kanske inte ger sig in på slagdueller i skärgården med. Jag undrar om det finns moderna motorseglare? Jag tänker att en motorseglare måste vara en båt där man har kompromissat bort segelegenskaper för att göra den till bättre motorbåtar och då borde det främst handla om bärighet i aktern för att inte sätta sig på aktern med en lite starkare motor. I dag kan man dock fråga sig om det är nödvändigt, moderna segelbåtar har ju stor bärighet i aktern och borde klara rätt rejäla maskiner utan att de gräver ner sig. Det finns ju motorseglare som dragit kompromissen rätt långt, MacGregor 26 t ex som tydligen kan göra över 25 knop med en rejäl snurra och ändå seglar någorlunda hyggligt. Men finns det motorstarka moderna segelbåtar som kan gå hyggligt fort, bekvämt och skyddat för motor? Typ en Arcona 340 med 150 hkr diesel och en betydligt mer skyddad styrplats? Som fortfarande kan kryssa i sju knop och göra tvåsiffrigt på slören? Det vore väl nåt? (för den som har råd...)

På Greip sitter spinnakerblocken i en svetsad bygel i pulpit som sen sitter med långa rf träskruvar i relingen- Den är tämligen bastant med tjocka laminat och en rejäl teaklist på toppen. Har aldrig varit något problem. Gissar att Najaden är lika rejält byggd. Om du vill testa så är knaparna förstås alldeles utmärkta men i längden låter det jobbigt att inte ha fasta spinnakerblock. Mina block är Rutgersson 60 mm glidlagrade enkelblock. Som Peter_K skriver är spärrblock (med frånkopplingsbar spärr) det bästa men rätt dyrt. På en så stor båt som Najaden har man ju för det mesta spinnakerskotet (och definitivt gajen) på winschen så då är det inte nödvändigt med spärr tycker jag, inte för cruising iaf. Suggor med statiska block låter perfekt. Det är ju inte helt nödvändigt med suggor men det gör spinnakern lättare att behärska och minskar behovet av nedhal. För att testa med suggor så går det ju att sätta dem i genuatravarna. Blir ju lite plock men för ett test duger det bra.

Jag har haft ett manuellt horisontellt Vetus på Greip i alla år. Klart mycket bättre än inget ankarspel men nu har det skurit och verkar omöjligt att få isär, en stor klump i aluminium och rostfritt som suttit på ett fördäck i tjugofem år så det är väl ändå ok. Eftersom jag ofta ankrar på svaj så tänker jag byta det mot ett elektriskt. På Southerlyn hade jag ett vertikalt Lewmar med kättinghjul och vinschtrumma. Väldigt användbart med trumman för att t ex sträcka förändarna när man inte orkar ta hem för hand. Ett sånt (eller liknande) vill jag ha igen. Jag har f ö enorm respekt för elektriska ankarspel, väldigt lätt att vara oförsiktig och bli av med kroppsdelar som man tänkt behålla.

Hade ett Lewmar vertikalt med capstan på Southerlyn och det funkade alltid oklanderligt med både kätting och lina. Otroligt praktiskt med capstan för att sträcka förtöjningar i hård vind och precis som bhemac hissa upp en gubbe i masten (i dubbla fall och någon som säkrar hela tiden, det blir ju några block och sådär som måste hålla). Italwinch har jag ingen erfarenhet av men lärde mig under året vi var i Medelhavet att italiensk båtutrustning oftast håller hög klass. Har f ö en italiensk motor, en Lombardini, i Bacchanten som under sådär 1300 drifttimmar alltid skött sig oklanderligt. Själv har jag funderat på South Pacific från Australien som verkar rejäla. Läste något stort test i Practical Boat Owner för några år sedan där South Pacific var överlägset starkast, tydligen beroende på att växellådan inte bygger på en snäckväxeln utan en vinkelväxel. Finns både vertikala och horisontella . Bra priser också på www.loggin.se. Har någon erfarenhet av South Pacific?

Det där med att skära handlar ju lite om vart man ska. På havet är det ju oftast effektivare och bekvämare att skära men i skärgården finns ju inte alltid det alternativet om man inte vill gippa stup i kvarten och segla kors och tvärs i vägen för alla andra. Bom till genuan kan ju vara bra ändå oavsett om man saxar eller inte. Bekvämt och säkert. Men jobbigare att gippa. Sen är det ju snyggt att segla saxat med en bom åt vardera hållet också! På bankappsegling förekommer knappast plattläns annat än av taktiska skäl nån gång om man vill ha kvar styrbords hals men inte komma för långt åt höger. Det oavsett spinnaker, gennaker eller fock. Och oavsett vindhastighet. Båtar som planar kan ju iofs ha lite andra hyss för sig.

Har funderat på en sån där också till Bacchanten. Verkar väldigt smart. Hur grov lina har du? Jag hade en konventionell 6:1 med Rutgerson 60 mm glidlagrade trippelblock på Southerlyn (vilket väl egentligen är overkill på en så liten stor). 8 mm lina vilket gav väldigt låg friktion. Har ett intryck av att linans inre friktion är stor i jämförelse med friktionen i blockskivornas lagring. Moderna linor tål ju en hel del och med 6:1 så blir det ju inte så stor belastning i handen heller. Ergo: tunna linor. Men funkar det med 8 mm i skotlåsen på Easymatic (lilla storleken).

Gammaldags seglarskor har inte på sjön att göra men s.k. tekniska seglarskor är bra. Jag har ett par Sebago Plunge tror jag de heter, köpta på rea för halva priset vill jag minnas. Mycket bra grepp, bra uppbyggd läst, tål saltvatten, bra stabilitet, samlar inte så mycket smuts. Lite tunga kanske. Hängt med i bra många år. Eftersom jag i stort att inte använder dem på land så lär de aldrig bli utslitna utan torka ut och bli hala. Men det lär nog dröja. Men favoriter utan tvekan, i alla fall på sommaren, är mina Keen-sandaler. Supersköna att gå långt i, suveränt grepp på både däck och våta klippor, svala, tål vatten, torkar på nolltid, utmärkt skydd för tårna. Inte lika stabila som riktiga seglarskor men ändå mycket bättre än de flesta sandaler. Fula och löjligt dyra men hängt med i flera säsonger utan att visa minsta tecken på att åldras. Har dom till mycket annat än ombord. På den tiden jag kappseglade aktivt körde jag med inomhusgympadojor, om de var ok för badminton så funkade de på fördäck. Alla tålde inte saltvatten i längden och torkade lite halvtaskigt men funkade i allmänhet bra. Man kan köra med rätt billiga eftersom dämpningen aldrig blir ett problem ombord.

Kör också med sågmetoden på Greip. Bacchant är ju en större Fin-Gal med samma lätt egendomliga (men underhållande och karaktärsdanande) konstruktion med en propeller som sticker ut ovanför rodret. Inte helt enkelt att hitta rätt läge och sträck på förliga slinget sen. Tyngdpunkten ligger väldigt långt fram. Lätt att hon står på näsan trots att jag lyft henne massor av gånger.

Tack för att ni ökar mina kunskaper om att övervintra i sjön! Trodde i min enfald att jag kunde det mesta... Ska kolla upp det där med Sonoff till nästa säsong båten ligger i sjön. Förutom att säsongen blir längre så blir det också betydligt trevligare att göra jobb inne i båten. Varmare och inte tre meter upp i luften. Mycket mer båtkänsla. Vaxning och bottenmålning gör man i juni när man kan jobba i t-shirt och färgen beter sig som det står på burken..

Har haft två olika segelbåtar i sjön åtskilliga säsonger (i Kalmar, Göteborg är troligen ännu mildare på vintern). Med den långkölade och tekniskt enkla Greip t o m utan ström. Mina erfarenheter stämmer bra med det bhemac skriver. Några ytterligare erfarenheter: Viktigt att det inte är för stor isyta som kan röra sig framförallt på våren. En tillsnörpt hamnbassäng som ingen får för sig att bryta är utmärkt. Skrovgenomföringar, kulventiler fryser inte sönder om de är öppna men det vill man ju inte. Det är ju själva kulan i en kulventil som stänger in vattnet. Svårt att veta om man fått i glykol i dem när man stänger. Jag brukar istället blåsa i luft, går utmärkt med lungorna i klenare genomföringar. Toatanken har jag en avstängning till luftningen och sen kan man pumpa luft med tömningspumpen (i alla fall på en LAVAC). Genomföringar som sitter någorlunda djupt är mycket liten risk att de fryser eftersom isen aldrig blir tjockare än 20 cm där jag legat. Jag brukar isolera utrymmet där toatankens utlopp sitter med glasull. Avfuktare av konventionell typ funkar väldigt dåligt i temperaturer under 5 och inte alls i minusgrader. Men det är sällan ett problem om båten är hyggligt välventilerad. Vält upp dynorna och se till att alla stuvfack etc är torra. Länspump är inte helt enkelt att få att fungera på vintern, det får inte vara några svackor i slangar som kan ge isproppar. Slagvatten i kölsvinet fryser inte men det gäller att det inte står vatten i länspumpens slang. Backventiler går bort. Gäller både elektriska och manuella. Får båten vara ifred? Om den ligger ensam och ingen ser så är platsen inte lämplig. Där jag haft båten har det varit flera live-aboards och ganska mycket liv och rörelse. Bra om det inte är allt för lätt att ta sig ombord av det skälet men tänk på att du själv ska ta dig ombord. På sommaren är det obehagligt att drutta i när man ska gå ombord, på vintern livsfarligt! Propelleraxelgenomföring har jag aldrig hört talas om att den skulle kunna frysa på en segelbåt och jag tror knappast det kan hända, det står ju inget vatten instängt. Att ha några frostvakter (jag brukar ha en i motorrummet, en i toa och en i pentryt) är förträffligt men man behöver också känna sig trygg med att strömmen funkar. Då fryser inte pumpar och vattensamlare etc men innan jag byggde om den så blev det en ispropp i vakuumventilen om det var riktigt kallt. Man får helt enkelt strunta att köra maskin i riktigt låga temperaturer. Som andra påpekat så är det nog betydligt större risker att ta upp båten än att ligga i sjön. Inte minst viktigt med att vara väl förberedd är omtanken om nattsömnen. Om man ligger och oroar sig när vinterstormarna tjuter utanför stugknuten är det kanske bättre att ha båten på land (fast då oroar man sig för att presenningen ska flyga av...) Och så blir ju säsongen onekligen längre. Jag minns en vinter när sista seglingen på säsongen var på annandagen och första nån gång vid tjugondedag Knut

Det kommer säkert att funka men var medveten om att batteriet aldrig kommer att bli fulladdat med så klena kablar. Spänningsfallet är för stort. Om man vill få ut hela kapaciteten så måste man ha betydligt grövre doningar eller en DC/DC laddare (t ex CTEK Dual D250S men det finns säkert billigare varianter) som ser till att laddningsspänningen blir tillräckligt hög. Några tiondelar gör ganska mycket. Vid vila mäter ett fulladdat konventionellt blybatteri sådär 12,75 V (2,15 V per cell), ett 50% laddat 12,18 V (2,03 V per cell). Eftersom man sällan kör bogisen mer än 10 sekunder så kommer det förmodligen aldrig ställa till några problem. Ankarspel har längre körtider (särskilt om man måste ankra om ett par gånger) men lägre effekt.

Har också bra erfarenheter av Rodahl när jag bytte maskin på Greip. Fick en propeller som passade utmärkt och varvade exakt till det varvtal den var dimensionerad för. De såg också direkt att den tidigare maskinen, som de bytte in, haft en alldeles för stor propeller. Har med åren förstått att propellerdimensionering inte är en helt exakt vetenskap. I praktiken är det ett antal kompromisser som behöver göras. I botten ligger förstås beräkningar men sen är det också en fråga om erfarenhet. Men som sagt, har bara positivt att säga om Rodahl.

Nej, det är en Allegro 33 om jag inte ser alldeles galet. Rundgattad och med en lite särpräglad överbyggnad. En stöddig koster för långtur som seglar rätt bra. Och snygg!

En annan är Gul og gratis som är ungefär som Blocket. Segelbåtarna döljer sig på https://www.guloggratis.dk/sport/baade/sejlbaad/

Jag har just en sådan som bhemac nämner Southerly 115 sedan 6 år. Sticker drygt 2 meter med kölen nere och bara 70 cm med den uppe. Southerlyn är en riktig cruiser för stora hav men finnessen är lika användbar i skärgården. Båten är i stort sett lika stabil oavsett om kölen är uppe eller nere. Men avdriften på kryss utan köl blir förstås monumental! Southerlyns barlast består av en horisontell stålplatta i botten som väger runt 2 ton och ett kölblad som väger ungefär 1 ton. Den intresserade kan läsa mer här https://goo.gl/Jkszv2 Shirley råkar vara till salu, inte för att jag är missnöjd på något sätt, utan för att jag inte har behov av en så stor båt längre. Tyvärr är ju priserna väldigt låga nu men det är ju mitt problem...

Som flera andra skriver - de flesta båtar nämnda i tråden kommer att funka bra. Som t ex LuminaL skriver är det lättare att bli duktig på att segla i en båt med bra känslighet, dvs en båt som talar om när man gör rätt. Det finns både långkölade och fenkölade, masthead. och partialriggade som fixar det. Min favorit på din lista är nog IF, kanske mest för att jag haft en som jag var väldigt nöjd med. Man kan tycka att den opraktisk, obeväm och tung men den seglar så skönt och är så harmonisk i linjerna. Om man angrips av kappseglingsdjävulen så är den utmärkt även till det. Det viktigaste är dock att den är otroligt snäll men ändå tydlig, känns direkt när man gör fel. Ett modernare alternativ är Express. Roligare att segla, mer fart, en mycket bättre bobåt. Går att hitta löjligt billiga båtar som kanske är lite halvrisiga men ändå väldigt mycket båt för pengarna. Kolla dock om "standardförstärkningarna" med kölbalkar och mastfot är gjort. Inte så svårt för den normalhändige men det gäller ju att veta om det. Ett mycket bra läge att köpa båt. Marknaden kryllar av lite mindre båtar, ofta riktigt fina, till löjligt låga priser. Fina Maxi 77, Shipman 28 och dussintals andra modeler som är utmärkta segelbåtar och funkade utmärkt som familjebåtar på 70- och 80-talen säljs för skamligt låga priser. Lycka till!