s59746

Vet inget om båten men 3000 rpm för 6 knop låter alldeles för mycket. I min båt på 29 fot och ca 4 ton får jag samma fart vid 2100 rpm och den är inte precis lättdriven, snarare tvärtom. Drar under halvlitern distans i den farten. Antagligen har du en propeller med för liten stigning eller så har du ryamatta under skrovet. Trimplanen är nog försumbara i dessa farter om de inte pekar helt åt skogen.

Kolla om frihjulet på startmotorn pinjong fungerar.

Det finns minst två olika modeller. Men de är ganska lika. Kolla om oljekylen är tät och att inte limpan rostat sönder helt.

MD21 är billig att renovera (jämfört med rena VP motorer). Den är däremot inte speciellt stark , toppeffekten är 62 hk men i praktiken bör man inte ta ut mer än 45 för att den skall hålla länge. Mycket bra och robust i snipor men nog inte särskilt bra att bogsera med pga sitt höga varv. En liten propeller med högt varv är ju inge vidare när man skall bogsera i låg fart och det blir svårt att hitta en vettig stigning som passar för marchfart med. Du blir begränsad av den utväxling du har i backslaget med. Om du bara kan få plats med en stor nog propeller så är nog någon gammal lågvarvig diesel bättre. Perfekt vore ju nog nån riktigt gammal penta baserade på Volvos gamla trecylindriga traktormotor som BM 1113 , de hade massor med vrid och lågt varv. De var otroligt slitstarka och delar finns än idag. Dock kan det vara problem med kylssystemdelar och framför allt backslag med delar. De hade runt 60 hk. Hörde nån gammal skröna om att när dieslarna kom i bogserbåtar så testade man dem mot de gamla med ångmaskiner genom att provdra mot pollare i en Engelsk hamn. Dieslarna drog bra och hade högre effekt på papperet, men de gamla med ångmaskin drog pollarna ur kajen. Ångmaskiner kan ge maximalt vridmoment vid hur lågt varv som helst, vilket dieslar aldrig kan.

Det finns ett annat problem med för stor generator. Om batterierna är rejält urladdade och man samtidigt har hög annan förbrukning så går det rejält tungt! På gamla motorer med bara endast en vanlig kilrem så kan en 100A generator eller mer ställa till problem. Det är svårt att få bara en rem att orka dra all last den första stunden efter start. Dessutom levererar dessa generatorer ganska rejält med ström redan på tomgång vilket gör att en liten motor får svårt att orka med. Man får ställa upp tomgången högre än vad backslaget mår bra av när generatorn går lätt, på många dieslar är reglering av tomgångsvarv inte den bästa och bensinmotorer är det ännu värre . Men med upp till bara 50A blir dessa problem hanterbara.

Själva iden verkar inte dum. Jag har märkt stor (med Mälarmått= endast 'ludd') skillnad när jag bytt båtplatser. Har nu en med fören mot söder med en hög brygga och träd som skuggar mycket och nästan inget ludd alls. Tidigare långt ute i ett flybryggekomplex utan skugga växte det på mera.

Precis ,fart kostar mat men förhållandet är långt ifrån linjärt. Men om man nu råkar ha en kurva och faktorerna i systemet är konstanta som prop, skrov , det är ju inte så vanligt att köra en fritidsbåt med 50% av vikten i 'lasten'. Man vill köra ekonomifart med de förutsättningar man har och de förändras inte särskilt mycket om man inte gör ingrepp i motor och båt. Menar du då att det är irrelevant ur ekonomifartsynpunkt att köra motorn på ett varvtal där en motorprovningskurva visar att den har sitt bästa vridmoment och lägsta bränsleförbrukning istf de 'marchvarv' som tillverkarna anger? Dessutom om man nu inte har annan information?

Jag håller med dig, bensinare med spjäll är knepiga. Men kurvorna är relevanta tom med för en bensinmotor om man inte tidigare ens känner till begreppen. Ofta finns minst en hel/halvgaskurva. Problemet är ofta att förstå vad 'halvkurvan' är, behöver inte precis vara halvt utslag på en reglagestång. Men man kan ju faktiskt bilda sig en uppfattning om vilka varvtal motorn är optimerad för och försöka hålla till där i brist på instrumentering. Du behöver ju annaras veta en massa parametrar bla uteffekt, bränsleflöde, BMEP och ingastryck för att se exakt hur du kör en bensinmotor. Inte realistiskt i fritidsbåtssammanhang. Flödesmätaren är ju precis som TS konstaterat det bästa att använda i fritidsbåtsammanhang, effekten kan man ju uppskatta med farten. För dieslar (i fritidsbåtar) däremot gäller däremot kurvorna mycket bra om propellern är vettigt vald. Precis som du skriver kan man ju inte reglera varken laddning eller propellerpitch utan att byta grejer. Då är kurvorna mycket bra att ha och veta hur de ser ut för att köra motorn ekonomiskt. Då kör du motorn precis enligt de optimerings principer som yrkesjöfarten gör. Skillnaden är som du skriver att de kan kontinuerligt mäta och ändra parametrarna, vi får lita till redan gjorda mätningar i form av diagram och vara glada för den fart vi får vid ett visst varvtal med en viss bränsleförbrukning.

En motor har en vridmomentkurva (vridmomoment/varvtal) som har en som har en puckel vid ett visst varvtal, som inte är maxvarv utan oftast rejält mycket lägre. Vid det varvet ger motorn som mest vridmoment (inte effekt). I området kring vridmomentmax är den som mest bränsleffektiv. Tittar man på kurvan för bränsleförbrukning per hk / varvtal så påminner den om vridmomentkurvan fast upp och ned. Dvs motorn drar mest bränsle per hk vid låga varv eller uppåt maxvarv. Dessa kurvor är olika för alla motorer beroende på vad de är tänkta att användas till och typ av motor. Tillverkarna tar alltid fram sådana kurvor och för många motorer kan man Googla fram dessa, det finns pengar att tjäna på att känna till dem för sin motor och köra den på rätt varvtal om det är max fart för min bränsle man är ute efter. De marchvarv i fritidsbåtar som många motortillverkare anger ligger ofta mycket högre, de är angivna som högsta möjliga kontinuerliga effektuttag utan hänsyn till bränslekostnad. Sånt här har yrkesjöfarten järnkoll på men är ofta dimmiga begrepp bland oss fritidsbåtsägare.

Att axeln är centrerad i axelröret är viktigt för tätningen, den slits och blir varm om det ligger snett. Inrikningen av axeln mot motorn är viktig för att axeln inte skall 'bryta' mot cutless-lagret vilket ger vibrationer och att det slits snabbt. Teoretiskt är axeln rakt mot lagret om den sitter helt centrerad i axelröret när den är monterad i backslaget vilket jag använt som grovriktning. I praktiken kan den vara i spänn i alla fall. Ett tips förutom att mödosamt (och svårt) mäta är att man oftast kan känna ett litet glapp i cutlesslagret om du tar tag i propellern och rucka på den radiellt när axeln inte sitter fast i backslaget. Montera sedan axeln i backslaget och känn om något glapp finns kvar (vrid axel i olika lägen 90 180 osv och känn). Finns det något glapp kvar och det inte känns som det 'nyper' så går det säkert att köra med, för då kan inte lagret bryta i axeln pga att den sitter sitter för snett. Skulle den sedan visa sig vibrera en massa så får du nog försöka åtgärda det med finriktning..

Har man klämfäste så är det perfekt för att centrera axelröret. På min båt så plockade jag ur ett gammalt axelrör med gängat skruvfäste som var ett elände att montera (av andra skäl än riktning) och monterade ett nytt med klämfäste. Eftersom hålet i skottet efter skruvfästet var mycket större i diameter så satte jag dit en kraftig plåt i rostfritt som jag monterade klämfästet på och bultade fast plåten i skottet. Ett positivt resultat av det blev att det nu är mycket lätt att centera röret mot axeln genom att bara fila till bulthålen en aning i plåten vilket gör att man kan knacka den till perfekt läge med lätt åtdragna bultar innan man drar fast dem helt. Har haft stor nytta av det då jag tyvärr blivit tvungen att plocka ur axelröret två gånger pga lagerproblem men mha detta lätt kunnat centrera det igen mot axel när jag riktat. Använder inte Black Jack men helt säkert så centrerar den inte helt utan böjer sig för axelns tyngd. Som tidigare sagts är det viktigt att axeln centrerar i röret innan man börjar finrikta med båten i sjön.

Har du båten på land? Man bör rikta det sista med båten i sjön då det kan skilja en del beroende på att båten är uppallad. Men 0,6 mm på en så kort axel låter mycket. Har du kollat att själva axeln är helt rak? Kolla även om motorn (backslaget) är i våg och inte lutar i längsled i förhållande till axeln, i det fallet kan det gå att höja den i framkant.

9-11 GPS-knop låter optimistiskt, mer som det lät i reklamen när de var nya. I 11 knop så får MD21:an slita med maxeffekt vilket den inte är byggd för ens som ny. Då lär du köra sönder den ganska snart, inga motorer mår bra av sånt. För ett riktigt långt liv skall varvtalet ligga under 3000 rpm vilket var den begränsning som VP satte på samma motor i industrisammanhang. Är motorn dessutom inte renoverad så kan det vara klokt att ligga ännu lägre, den lär ju ha runt 30 år på nacken. Framförallt gäller det att man har koll på att kylsystemet verkligen funkar som det skall. Läckande värmeväxlare och rostiga avgaslimpor är sådant som gör att en stressade gamla motorer överhettar och då får man dyra problem. På MD21 så sätter sig gärna gamla, hårda tätningar på fodren då så man får läckage i toppen. Så antingen ta det lugnt eller renovera grejorna om man vill ha bråttom och kunna lita på att det håller. Att byta propeller är nog ingen större ide om den kommer upp i marchvarv som den skall. Maximerna håller för det mesta snipfart 6 - 7.5 knop som passar MD21:an bra, om de inte bytt till större motorer. I den farten drar de dessutom lite soppa eftersom motorn går på sitt vridmomentmax och har bäst bränsleeffektivitet då.

MD 21 har givare på svänghjulskåpan (i orginal) Se skiss, item # 24: http://www.marinepartseurope.com/sv/volvo-penta-sprangskiss-7736850-30-12862.aspx Kolla kabel til givaren OCH se till at du har + o - matning til instrumentet. Givaren är DYYYR, jaga en begagnad om det visar sig vara den. På de nyare MD21:orna sitter den inte på svänghjulskåpan utan framtill under drivningen till insprutningspumpen. Kolla alla kablar och anslutningar. Vanligt är dock att själva instrumentets nål 'klibbar' fast av korrosion. Har lyckats få igång ett instrument genom att bara ta ur det och skaka på det i början av säsongen.

Indenor som motortillverkare finns inte längre och ingår idag i PSA-gruppen. Mig veterligen har Indenors motorer aldrig använts i några svenska fordon , däremot Peugots. Grundmotorn heter XDP4/90. MD21 är inte 'extremt känslig' alls, tvärtom en riktigt robust maskin. Men i början av sin karriär 'översåldes' de som en 'snabb' 75 hkr motor (det var inte så noga med att ange SAE eller DIN) och höga toppfarter och marchfarter utlovades av många båttillverkare (ffa Nimbus 26). Detta gjorde att många MD21:or plågats på när nog konstant maxeffekt när båtarna i själva verket varit undermotoriserade. Därtill kopplat att många inte bryr sig om instruktionsbokens underhåll med bla periodisk efterdragning av toppen samt har dålig koll på kylsystemet har gjort att många körts ihjäl helt i onödan. I en snipa med rimliga krav på fart (och effektuttag) håller de mycket länge. Det är en enkel gjutjärnsmotor om än med lättmetalltopp utan konstigheter. De är dessutom mycket billigare att renovera än 'rena' VP-maskiner. Man behöver inte alls titta i Tyskland heller för bra ersättningsdelar ,tex Crome marin mfl har det mesta man kan behöva utan att behöva stoppa en massa pengar i halsen på VP. Men som alltid med gamla motorer så är det hur den skötts genom åren som avgör. Att helrenovera en MD21 (till när nog nyskick) kostar mellan ca en tredje- till en fjärdedel mot att byta ut den mot en motor av känt fabrikat lite beroende på vad man utgår ifrån. Framförallt är MD21B med tubvärmeväxlaren att föredra då den är billig/lätt att renovera men den gjutna varianten på 21A är motsatsen. Kan man skruva lite själv är 21.an ett enkelt och billigt renoveringsobjekt, vill man/kan man inte det så bör man se sig om efter en nyare motor oavsett om det är en MD21 eller inte om motorn i båten är orenoverad tidigare.

Låter inte troligt alls. En plastad träsnipa med den längden ligger nog kring eller över 4 ton. Du behöver troligen en mer än dubbelt så stark motor för att kunna ha en ekonomifart på 8-9 knop. 46 hk klarar nog inte ens det på maxvarv, vilket inte är ekonomiskt eller trevligt för motorn . Bärplan gör inte så värst stor skillnad med så liten motor , kommer motorn idag upp i sitt normala marchvarv så finns ytterst marginella vinster att göra med att experimentera med att byta propeller heller . Vad jag förstått så finns en tumregel på cirka 5 hästkrafter per ton båt. 4 x 5= 20 hk I vårt fall valda notor har har marginalen på rätt sida. Men det där med fart är nog inte så viktigt. Måste bara hitta en lämplig propeller. Den som är på bild är en 19 tums med en stigning på 17. https://www.youtube.com/watch?v=lxN0mqkif_g Lite ot men kunde inte låta bli. Kalle Tumregel för vad? 20 hkr och +4 ton båt 10x3.20 kommer kanske rent av upp i 2,5 knop i 10 m/s motvind och motsjö. Gäller nog inte praktisk marchfart på snipor. De allra minsta i 5-6 metersklassen brukar ha kring 20 hkr och de väger inte ens ett ton. Inte går de fort heller.

Låter inte troligt alls. En plastad träsnipa med den längden ligger nog kring eller över 4 ton. Du behöver troligen en mer än dubbelt så stark motor för att kunna ha en ekonomifart på 8-9 knop. 46 hk klarar nog inte ens det på maxvarv, vilket inte är ekonomiskt eller trevligt för motorn . Bärplan gör inte så värst stor skillnad med så liten motor , kommer motorn idag upp i sitt normala marchvarv så finns ytterst marginella vinster att göra med att experimentera med att byta propeller heller .

Sedan är det stor skillnad på sjö. I skärgårdsvatten med uppgrundningar och sund mm är vågorna ofta knepigare. Öppet hav med jämna vågor är lättare där vågavståndet är stort även om våghöjden är högre. Allra värst att hantera är våra stora insjöar med sötvatten när det blåser på, korta elaka vågor som slår hårt och inte lämnar en chans att hinna styra upp i takt med dem. Ofta mycket jobbigare rörelser i båten än öppet hav vid samma vindstyrka. Problemet med för låg tyngdpunkt är att båten rullar snabbare och mer obehagligt. Ibland kan det bli bättre om man stuvar lite tunga grejor högt och långt ut på sidorna. Eller lägger 200 ton gatsten på övre däck som man gjorde på en stor passagerarångare när den visade sig rulla obehagligt!

Jag har testat såna här. Länge (12 år) , har aldrig sett nån korrotion. Och inte en droppe läckage heller. http://www.centerline.se/axelsystem/tatningar/

Jag skrev sannolikt, då dessa är vanligast . Kolla upp vad det är för fabrikat.

Är slangen lika med slangen till propelleraxelhylsan? Då är det inget lager utan en vanlig fettsmord propelleraxeltätning. Dessa behöver regelbundet nytt fett och ibland en ny tätning (ofta fläta/filtring). Det är alltså inte vattensmort, antagligen har du däremot ett vattensmort cutlesslager (med nitrilgummilager) i aktern som är själva lagret. Finns spaltkilometer att läsa om dessa vanliga tätningar om du söker i forumet. Har du däremot en separat slang till en genomföring då är det sannolikt en en grafittätning, dessa blir förstörda om det kommer fett på dem!

Det finns inte så värst mycket allmängiltigt varken för snipor eller planande båtar då variationen på skrovformer är enorm. Det enda jag kommer på är att de flesta snipor är bättre i låg fart med vågor in över aktern just på grund av att den är rundad. Om du tittar på fritidsbåtar (snipor) så ser du snart att de flesta inte är 'äkta' snipor utan avplattade i botten och med diverse trimplan i aktern. De flesta har dock en markerad kölstock som hjälper till med bra kurshållning i grov sjö. I allmänhet är stabiliten mot att slå runt i sidsjö mycket bättre än vad besättningen tål nån längre stund. Ta tex Albin25 (ingen äkta snipa) som rullar på blött gräs men den slår inte runt. Den rullar (snabbt!) 35-40 grader i sidsjö men tål det utan vidare. Men det är mycket jobbigt med sidsjö i en sådan båt, man kryssar gärna upp mot vågorna för att slippa sidsjön och få lugnare gång. Så i första hand är det en bekvämlighetsfråga och inte en säkerhetsfråga (inom rimliga gränser såklart!). Tumregeln är att en bredare och tyngre båt med tyngdpunkten långt ner rör sig lugnare i sjön. Ska du åka i grov sjö med en snipa så välj en stor , bred och tung som Polar 29 som rullar mycket måttligt. Provkör och jämför då det skiljer mycket mellar olika båtar! En kraftig motor att 'krossa' vågor med är bra, det ger lugnare gång än att bara guppa som en kork. Men det kostar mycket bränsle. En del små snipor har väldigt klena motorer som inte orkar det. En bra tumregel är att när det rullar så att besättningen blir orolig, saker far omkring,man riskerar för att ramla och slå sig och man måste hålla i sig rejält bör man styra upp mot sjön. Båten klarar rejält mycket mer! Mer troliga problem med kraftig rullning är istället motorproblem pga dålig med bränsle i tanken (suger luft) eller att gammal skit i den börjar röra på sig. Att generalisera fritidsnipors stabilitet från en fiskebåts kantring är meningslöst, där finns massor av andra faktorer som tung last och tyngdpunkt mm. Lika lite som att jämföra planande båtar i samma avseende.

Platt botten är kass vid bogsering! Har bytt min tidigare med platt botten mot en med uppblåsbar köl med stor skillnad. Platt botten går mycket tyngre, sladdar omkring i svall och båten tar in mycket vatten vid lite sjö. Min marchfart 7-8 knop vid bogsering. Blev bättre med köl, har nu en 7OC 2,50 med fyrtakt 4 hkr. Planar med en vuxen i båten , inte en chans med två.

Nja, jag håller inte med. Har man tittat hur kylkanalerna ser ut i en sjövattenkyld motor så är de ofta rejält igensatta med rost vilket ger lokala överhettningar utan att man ser något på temperaturmätaren men med motorskador som följd. Vid halvsystem så kan visst rost sätta igen kanalerna i limpan med överhettning som följd, men det resulterar i att temperaturen på glykolen stiger och du få ett larm i tid. Jag skulle föredra sötvattenkyld motor alla dar i veckan av många skäl. Största problemet är när värmeväxlarna går sönder och börjar läcka och motorn blir sjövattenkyld utan man vet om det. Det har förstört många motorer.

Tyvärr ingen erfarenhet av just RRun men det är naivt att tro att dessa motorer är så 'efterblivna' som framställs. Just på smådieselsidan så har inte mycket hänt i utvecklingen på många år. De motorer som säljs bygger på industri/genset motorer som byggs i jätteserier och där kostnad är nummer 1. Eftersom mijökraven är låga på denna typ av motorer läggs ingen ansträngningen på det alls jämfört med de större motorerna som bygger på fordonsmotorer med hårda miljökrav och där dessa 'ärvs' av båtmotorerna som byggs på dessa. De små är fortfarande nästan uteslutande förkammardieslar med mekanisk insprutning som varken har nån speciellt bra specfik bränsleförbrukning (jämfört med tex en modern bildiesel) eller utsläppsnivåer. Det enda som blivit signifikant bättre på senare år är vikt och dimensioner pga av bättre optimeringar av konstruktionerna och ibland bättre hållfasta gjutgods. En 30 år gammal motor står sig forfarande ganska bra när man jämför bränsleförbrukning. Ingen av dessa nya små grundmotorer byggs som båtmotorer endast. De kan lika gärna sitta i en pump i Indien. Det gäller även Penta och andra 'fina' märken, där en billig grundmotor köps från Kubota , Shibaura mfl och förses med båtkyl, backslag och en ny färg. Största funderingen kvalitetsmässigt är nog långsiktig tillgång till reservdelar, men de stora serierna gör ofta det lätt bara man listat ut vad grundmotorn är och vad den används till. Används den även i andra syften lokalt (Europa) så går det i allmänhet att köpa delar på nätet billigt istf via båtmotor-'tillverkaren'. Att se upp med är de 'båtspecifika' delarna som kan vara knepiga om tex inte värmeväxlaren bygger på nån standardkylare utan är helt special. Såna delar kan bli svåra att få tag på. Men ju billigare motorn är , ju mindre väger aspekten av tillgången på reservdelar till den när den blir gammal. Slit & Släng!