Hittade följande på http://www.sailtalk.net . Vet inte källan men låter trovärdigt. Ton-siffran kommer från en av de gamla havskappselingsmätreglerna, jag
kommer inte ihåg om det var RORCeller liknande.
Man hade en formel med längd bredd vikt segelytor mm, och som resulterade i
ett slags ekvivalent viktmått. Senare användes IOR, som gav ett slags
ekvivalent tal uttryckt i fot. Eftersom det historiskt fanns ett antal
gamla cups dvs. pokaler för de gamla ton-båtarna som man ville fortsätta
att tävla om med IOR-båtar, så lade man in fasta översättningar mellan max
ton-tal och max fot-tal.
Så fick vi då s.k. halvtonnare där max fick vara 22 fot IOR (tror jag det
var).
Enligt IOR och översättningarna enligt ovan kan alltså en båt typ J24, vikt
1100 kg, ha högre ton-vikt än t.ex. en Ballad, vikt 3500 kg.
IOR ledde egentligen till båtar som i förhållande till sin längd och vikt
hade låg maxfart, men som i gengäld gjorde denna fart även i lätt vind. På
kryss funkade IOR-båtar dock ganska bra. Eftersom de dessutom ofta hade
rätt djupt skrov så gav de rätt bra innervolym i mitten med ståhöjd. Allt
som allt ganska bra familjebåtar.
Efterhand urartade det hela när konstruktörer alltmer listade ut hur man
kunde lura IOR-regeln, eftersom det var för få mätpunkter på skrovet och en
alltför enkel formel.
Med tillkomsten av billiga datorer utvecklade man senare de modernare
reglerna med massor av mätpunkter och en reguljär simulering av båtens
egenskaper. Det funkar väl hyfsat som rättvis mätregel, men det leder
oftast till båtar med låg vikt och massor av segel som kräver en stor
besättning på relingen för att funka bra, alltså kanske inte bra
familjebåtar.
