Mambo

Aj tusan, då kanske inte VC17 Eco är något att satsa på. Finns någon annan giftfri färg som liknar VC17 på så sätt att den inte bygger upp tjocka färgskikt (sk polerande färg) och gärna innehåller något friktionsminskande medel? Och samtidigt inte låter det växa obehindrat. Det verkar ju som om en del av de giftfria alternativen snarare drar åt sig beväxning än stöter bort den. Har båtar i min klubb som inte är målade med bottenfärg över huvud taget -istället har någon annan slät, gärna blank, och hård färg använts. Dessa båtar har inte någon mer, eller mindre, beväxning än de som målats med giftri färg. Vi båtägare, i alla fall de i insjöar och ostkusten ovanför Stockholm, är kanske lurade av färgfabrikanterna att det behövs bottenmålas varje år. Vi köper färg för tusenlappar varje år och färgtillverkarna jublar.

Någon som har erfarenhet av VC17 Eco vid användning i Mälaren/Östersjön?

Jag skulle ta reda på så mycket som möjligt om säljaren. Nu kan man visserligen anta att de allra flesta som säljer sina båtar har ärligt uppsåt men man vill ändå gardera sig för den där sista procenten som är oärliga. Jag har själv vid ett par tillfällen köpt båt på samma sätt, alltså på hösten då båten stått på land och varit svår att flytta, och det har inte varit några som helst krångligheter. Det som möjligtvis skiljer är att jag betalt båtarna till 100% på hösten och därmed också varit ägare till båtarna och stått som försäkringstagare. Däremot stod båtarna uppställda på båtklubbsområden som inte var mina, vilket jag fick säkerställa med respektive klubb. Vad det gäller säljarens eventuella kvarvarande skulder så tycker jag att det rent juridiskt borde räcka med att säljaren skrivit under på att båten inte är behäftad med några sådana. Men där är jag lite osäker eftersom juridikens gränder är svårnavigerade. Jag har svårt att förstå hur kronofogden kan komma och ta en båt, som betraktas som lösöre och troligen inte är registrerad någonstans, då det finns ett bindande köpekontrakt som visar att den förre ägaren inte längre äger båten. Det ända jag skulle vara orolig för är ifall det skulle vara en oseriös säljare som under den tid båten står på säljarens uppläggningsplats (eller bryggplats) passar på att sälja båten ytterligare en gång. Alltså får dubbelt betalt. Men då pratar vi om bedrägeri. Det är därför jag menar att det är viktigt att ta reda på så mycket som möjligt om säljaren (via bakvägar), om det rör sig om en oseriös person brukar sådant uppdagas då man lyfter på en del stenar.

Det har inte sagts så mycket här om vad de olika batterietyperna kostar. Ett traditionellt Bly/syra-batteri (start- eller förbrukning) kan ligga på halva priset eller mindre mot de andra typerna. Sedan kan det visserligaen vara att man inte kan plocka ur samma antal amperetimmar ur dessa men om man har separerade start- och förbrukningsbatterier brukar för det mesta ett startbatteri på runt 100 Ah räcka för att starta normala motorer, vad gäller förbrukningsbatteriet och dess antal Ah hänger det mycket på vilka förbrukare man har, hur ofta man kan ladda och om solpanel är med och stöttar. Men jag brukar resonera som så att med vanliga billiga (relativt i alla fall) bly/syra-batterier klarar man sig rätt bra i de flesta situationer. Nackdelen är den kortare livslängden om man jämför med de andra typerna. Men man får försöka se kostnad i förhållande till livslängd -räkna på t.ex 10 år som kan vara en realistisk och överskådlig tid. På den tiden kanske du förbrukar och byter blybatterier 2-3 ggr om du hela tiden vill hålla dig med fräscha batterier. Vet inte livslängden på de andra typerna -med lite tur kanske det kan räcka med en och samma uppsättning i 10 år.

Hur gick det med drevoljan, fanns det något vatten i den? Vilken metod var bäst då det gällde att ta reda på ifall det finns vatten eller ej?

Jag tänker avlägsna min västkustkvalité-bottenfärg nu när jag har båten på land. Tänkte täcka marken med något för att samla upp den färg som tas bort. Vart tar man färgresterna? Risken är väl att den lokala återvinningscentralen slår ifrån sig och att man måste slutförvara de giftiga färgresterna i något bergrum tills en kommande generation uppfunnit någon metod att neutraliserat färgen?

Bra crabfish att du förklarar att det finns olika Autosol, de flesta tänker nog på kromglans-tuben. Har man en båt (eller bil) som har 20-30 år, eller fler, bakom sig så kan jag tänka mig att ytan blivit mattare med åren. Oasett hur väl man skött den och hur ofta den polerats med de olika polermedel som förekommit med åren. Och helt klart får man upp en rätt snygg yta om man då polerar med Autosol kromglans. Inte att jämföra med en nästa ny båt men ändå något som är helt godtagbart. Om man sedan anstränger sig dubbelt så mycket och polerar ytan med något polermedel som är finare så kommer det att se ännu bättre ut men jag tror de flesta fått nog efter redan den första slitsamma omgången och tycker det är blankt nog. Men vill ändå varna de som har en rätt ny båt som egentligen inte är så farligt repig utan bara smutsig att ge sig på med Autosol kromglans -då har man liksom hamnat i div 2 och får rätt jobbigt att ta sig upp i 1-an igen. Och vidhåller det där med att också passa sig för att polera billacken med kromglans om den inte är väldigt sliten/matt. Håller också med om att de proffs som polerar bilar/båtar ofta efterlämnar en häpnadsväckande glans, strunt samma vilket fabrikat det är på medlet.

En metod att kolla ifall man har vatten i oljan brukar vara att hälla över oljan i någon dunk/flaska som är transparant, sedan vänta några dagar och se ifall det har skiktat sig. Olja hamnar överst och vatten som har annan densitet under. Men det förutsätter naturligtvis att du har kvar oljan. Sedan ska man också försöka bedöma hur mycket vatten man har i oljan. Lite vatten kan det alltid bli beroende av kondens. Är det bara en mindre mängd kanske man kan fylla på med ny olja inför nästa säsong och sedan nästa höst ta sig en titt hur det ser ut då. Om man däremot är säker på att en packbox är dålig och släpper in vatten lär det inte bli bättre utan då är det nog byte som gäller.

Visst kan man polera med Autosol men man ska tänka sig för, det blir förvisso blankt men det finns olika grader av glans. Jag skulle aldrig gå på en relativt ny båt med autosol, då kommer du inte upp i den ursprungliga glansen utan det kommer att bli en aning mattare yta som i sin tur drar åt sig smuts lättare. Att varje vår göra en polering av sitt skrov med Autosol är som att be om att få göra om jobbet nästa säsong eftersom ytan inte blir så blank som den borde bli. Satsa på att göra jobbet ordentligt en gång -gärna börja med Autosol och sedan fortsätta med finare polermedel i flera omgångar tills en riktigt fin yta skapats. Sedan på med något bra vax så borde jobbet bli lättare någon säsong framöver. Testa (om du vågar) att polera en liten yta av lacken på en nyare bil så ska du se skillnaden mellan en blank yta och en Autosol-blank.

Tack Pentax, jag ska koppla på en voltmeter närmast värmaren för att kontrollera vilken spänning den har under uppstarten för att få status på ifall det är något på vägen som sänker den. Är det kännt vad som kan accepteras som minimispänning för att värmaren ska vara nöjd? Glödstift/glödspiral, sitter det något-så-när lättåtkomligt och brukar det sitta fastrostat? Brukar det gå att putsa upp eller är det bara att beställa nytt?

I min båt sitter en Eberspächer( D3L-C) värmare som är svårstartad. Det normala beteendet/startcykeln är att fläkt och dieselpump startar och då glödstiftet är varmt sker en tändning och sedan är allt igång. Om den inte skulle tända på första försöket stannar pump och fläkt efter ett tag, sedan gör den automatiskt ett nytt startförsök på samma sätt som ovan. Går det inte nu heller ger den upp försöken. Min värmare gör startförsök 1 och 2 men anser inte att den gått igång och lägger därmed av. Men man kan se att det ryker (mycket) ur avgasröret vid bägge försöken så det borde ju finns en liten eld därinne. Man får sedan stänga av värmaren och återupprepa startförsöken och till slut går den igång. Ibland går den faktiskt på första försöket också. När den väl är igång kan den jobba på en hel natt och slå av/på med termostaten. På något sett verkar det som att om bara elektroniken lät pump och glödstift jobba på en stund extra vid det första försöket skulle den säkert ticka igång redan då. Den ger upp för lätt liksom. Kan tillägga att spänningen fram till värmaren är OK och att det inte spelar någon roll om man ligger på landström eller har motorn igång för att öka spänningen. Mina egna slutsatser är att glödstiftet kan vara dåligt eller att någon sensor som känner av ifall det är varmt nog inte reagerar som den ska! Finns någon som upplevt liknande problem eller någon som vet var felet kan ligga?

Tack, då provar jag igen och hoppas att bilden finns med denna gång. Det är alltså när vi har ett åskväder hack i häl.

Hoppsan, jag lyckades inte få med någon bild. Hur gör man för att lyckas?

Kul med bilder, Jag skickar med en bild från i augusti då vi gick i full fart för att hinna undan ett åsk/regnväder. Vi lyckades men det var nog inte båtens förtjänst utan snarare den att vädret gick i en lite annan riktning.

För ett antal år sedan, kanske 15, fick en segelbåt en direktträff i masten i vår båtklubb. Detta var en rätt rejäl blixt, åskforskningsinstitutet som tydligen kan titta tillbaka i sina loggar för enskilda blixtnedslag, uppskattade den till ca 25 000 A. Båten sjönk ganska fort. I detta fall rörde det sig om en inte alltför gammal 32-fots plastbåt. Det som hänt med båten var att all el och elektronik hade totalförstörts, loggivaren sprängts sönder och efterlämnat ett hål för vatten att tränga in. Dessutom fanns en massa småhål i skrovet under vattenlinjen -såg ut som om någon skjutit med hagelbössa. I detta fall reparerades inte båten utan den togs omhand av försäkringsbolaget för vidare okänt öde. I samband med detta blixtnedslag fanns flera andra segelbåtar i hamnen som fick masttoppsinstrument förstörda, alltså inte fysiskt utan elektriskt. Min egen båt, den jag hade då, med 15 m mast klarade sina instrument (vindmätargivare, VHF-antenn) utan problem även fast min grannbåt med lägre mast fick sin likadana vindmätare utslagen. Skillnaden mellan våra båtar var att han hade sin mast på däck -min var genomgående med en 10kvm kablen som förbindelse mellan mast och kölbult, alltså en sorts jordning. Vet ej om det var detta som räddade våra instrument. Men för att summera lite så kan jag konstatera att riktiga blixtnedslag i båtar inträffar sällan men då de gör det kan det få stora konsekvenser. Småblixtar, eller att luften är kraftigt joniserad vid åskväder och skapar småurladdningar, behöver däremot inte vara farligt för båten i sig men kan tyvärr slå ut en del elektronik som kan vara dyrt och krångligt att fixa.

Det pratats här om vägsalt i durkslag som sedan suger upp fukten, en utmärkt lösning som finns i den sk. Torrbollen. Men det kan vara bra att veta att det finns olika typer av salt och att det som man köper som vägsalt kanske inte alltid är den korrekta varianten. Använder man fel sort gör det kanske ingen skada men ej heller någon nytta. Natriumklorid NaCl =vanligt koksalt (vid matlagning) men säljs även i en sämre renad variant som vägsalt (Byggmax kallar sitt för Gatusalt) i 25 kg-säckar. Fungerar sämre som fuktsamlare. Kalciumklorid CaCl2= vanligt vägsalt, Fungerar bra som fuktsamlare i torrboll-liknande konstruktioner. Förekommer även i livsmedel som E-ämne 509. Kaliumklorid KCl= ingår ibland som mindre mängd i koksalt, fungerar dåligt som fuktsamlare i torrbollar.

Jag tror inte det kommer att funka -att få rabatt alltså. Det är en annan sak om du t.ex via Comfortklubben (heter den så?) går ihop med ett gäng med samma båtmodell och ni beställer t.ex 10 st likadana storsegel i samma duk och skärning. Då har ju segelmakaren en möjlighet att köra lite löpande-band-princip. Men om man är ett löst sammanhållet gäng med olika båtmodeller och önskemål på olika material mm måste segelmakaren behandla varje enskilt segel och kund individuellt och då har jag svårt att se varför någon grupprabatt skulle behöva lämnas. Om man dessutom som du, och också de andra segelköparna, vill diskutera med och få råd av segelmakaren tar man också dennes tid i anspråk vilket inte gör saken billigare. Jag tror att det funkar så här: Vill man ha ett billigt segel på det sätt du beskriver ska man försöka med något utländskt loft (kanske med representant i Sverige) och där lägga en order på ett antal segel med div specifikationer. Sedan syr dom upp seglena och levererar till en och samma fakturaadress. Men då handlar det inte om att diskutera riggar eller få tips eller så. Och det kanske blir besvär vid ev.reklamationer. De svenska segelmakerierna, de få som finns, har i regel rätt fulltecknat med jobb men diskuterar givetvis med enskilda kunder samt kommer med råd och tips. Beställer man så här års brukar man få en sorts höstrabatt som kan vara rätt hygglig. Fast billigt blir det inte. Ett tips kan vara att begära offert från flera olika kända segelmakerier och sedan ställa dom mot varandra, då kanske någon av dessa kan tänka sig gå ned i pris bara för att knipa en order från en konkurrent.

Ett sprit- eller fotogenkök är inte heller ofarligt, snarare är de mer svårkontrollerade och det händer fler småolyckor med dessa. Gasolkök däremot är lätta att reglera, luktar inte och är därmed en utmärkt värmekälla så länge som de håller tätt. Men händer någon olycka vid läckage blir det oftast desto värre. Som kärnkraft ungefär -ren och bra så länge det funkar men ett elände ifall de havererar.

Håller med Forgus31 om den metod han använder för att kolla täthet i systemet, det är samma metod jag själv använder -alltså att trycksätta systemet med gasol, stänga kranen, sedan prova tända vid spisen efter ngr timmar (vänta inte för länge -även ett system som anses vara tätt håller inte tätt i flera dagar). Jag vill fortfarande, och lite envist, hävda att en läckindikator, i alla fall för min egen del, inte är den bästa lösningen. Hur många gånger per säsong kontrollerar ni i era läckindikatorer om det finns läckor? Jag har själv haft sådana monterade i båtar jag haft och min egen erfarenhet är att man kollar den på våren och sedan eventuellt en extra gång på sommaren. Och visst -den ska sitta monterad i ett ventilerat utrymme nära gastuben. Men jag vill envist hävda -ju fler skarvar desto större läck-risk. Om man byter sin gasolslang vid föreskriven tidsintervall samt kollar efter sprickor och defekter nu och då så är det osannorligt att slangen i sig börjar läcka. Men var och en får finna den metod som man anser bäst och enklast, det viktiga är att man kontrollerar sin gasanläggning och är medveten om vilka risker en läcka kan föra med sig. Jag har också monterat en gasvarnare i kölsvinet som en extra säkerhet ifall en läcka trots allt skulle uppstå. Vad anser ni förresten om gasventiler (den vid flaskan) som är elektriskt avstängbara?

Min åsikt om gasolindikator är denna; då man installerar en sådan blir det automatiskt en skarv på slangen. Skarvar och kopplingar är där de största läck-riskerna finns. En installation med så få skarvar som möjligt är en säkrare installation.

Helt rätt som Hans-Henrik säger -Supercool ger för dåliga kyla och drar för mycket ström. Det är egentligen bara här uppe i Norden som Supercool säljs eftersom det fungerar ännu sämre om man kommer till varmare vatten. Men allt har sitt pris, att köpa och installera en kompressorkyl kostar minst 4-5000:- eller ännu dyrare om man ska ha en lite mer sofistikerad modell. För dom pengarna kan man handla mycket ny mat ifall man besöker gästhamnar med butik ofta. Alternativet är att försöka ge sin Supercool så bra ventilerad och kall luft som möjligt och sedan komplettera med ytterligare ett batteri för att ha el-backup. Sedan köper man fryst mat då man kommer åt så att den medans den tinar i boxen avger kyla. Från den tid jag hade Supercool i min båt (det var på tidigt 90-tal) så kommer jag ihåg att den orkade med att hålla ungefär 8 -12 grader i boxen beroende på hur varmt det var därute. Med den temperaturen håller mjölken någon dag kortare än den borde men det är ju definitivt bättre än ingen kylbox alls.

Det lämpliga är att kontakta något företag som säljer propellrar, du kan själv kolla upp ungefär vilka du kan tänka dig. Sedan hjälper dom dig med att hitta rätt stigning och storlek, normalt är det inte så komplicerat. Vet man bara hur stark motor (motorns varvtal) man har och vilket drev som används och lägger ihop dessa uppgifter med båttyp / vikt / lämplig marschfart så blir det rätt.

Jag har 2 vanliga marina blybatterier som förbrukningsbatterier i min segelbåt. Har en fast monterad Mobitronic-laddare som får ladda batteribanken då jag ligger på landström. Då det laddas för fullt blir det ju också en del som avgår som gas och med tiden minskar batterisyran så man får fylla på med lite nytt vatten, annars förstörs ju batterierna (så gick det med de förra, jag fick köpa nya). Nu till min lite amatörmässiga fråga som någon som kan det här med laddning och kemi gärna får svara på: Om jag undan för undan fyller på med vatten i batterierna -då blir det väl ingen syrakoncentration kvar i dom, det blir väl mest vatten? Eller hur är det?

Kan det vara så att skotlinan, om den är spänd under hoprullningen, skapar en nedåtriktad kraft som är så stor att seglet får dessa veck? Förut (för 10 år sedan eller så) kunde det hända att laminatdukar delaminerades, alltså att de dukar som är ihoplimmade särade på sig. Du skulle kunna ha en segelmakare som tittar på seglet -nu är det väl tyvärr så att just Q-sails inte sys i Sverige men det finns kanske någon representant från dom. Tror däremot inte att du kan räkna med någon garanti eller sån´ t -ett segel från 2005 kan anses vara i slutändan av sin livstid.

Det är som sagt inget nytt utan har funnits i många år. Jag har haft det i flera försegel och tycker det fungerar bra. Att det skulle vara något slitage har jag inte märkt av, däremot kanske seglet inte ser lika snyggt ut då det är inrullat men det kan i så fall döljas med ett kapell över förseglet. Alternativit är att inte ha några lattor alls i förseglet eller också ha stående stela lattor som också påverkar utseendet på det inrullade seglet. Visten med att ha lattor i förseglet är att kunna ha en liten akterrunda och därmed få bättre överlapp mot storseglet.