Eustace

Tycker inte att du behöver ta åt dig, Eilean, du känns ju ändå ganska uppmuntrande i dina inlägg. Tror det känns hårdare med de som bara är negativa från start. Tänkte, med tanke på den debatt som alltid uppstår i sådana här trådar, ta exempel från mig själv. Också lite som en passning till Jokar om vad det finns att tänka på. Jag ensamseglar och har en tanke om att komma iväg på längrefärd så småningom. Men jag är enligt mig själv en stor fegis så jag tar små steg i taget. T.ex så har jag låtit bli att reva i kraftig vind när jag seglade inomskärs för att se om jag stod ut och klarade att hantera den stora krängningen. I min process (som såklart är flerdelad) så är jag bl.a. ute och seglar utomskärs nuförtiden. Det har gått jättebra, både med navigation och att hantera båten och mig själv. Men så i somras skulle jag ta en seglats i trevlig slör, hittills har det varit halvvind när jag varit ute på stora vatten. Det visade sig att i den medsjö som medföljde så klarade jag inte att få autopiloten att hålla kurs och jag lyckades inte få båten att gå stadigt så att jag kunde använda spisen. Det var bara att avbryta och försöka igen när jag har mer kunskap. Men jag gladde mig åt att inte upptäcka denna brist då jag inte hade haft möjlighet att nå land i rimlig tid. Om jag har någon poäng så är det att man kan inte få all kunskap via nätet eller böcker utan man behöver pröva för att se vad man saknar. Jag har såklart också kollat rutter m.m. men jag är ju egentligen inte alls där i min process. Tycker dock att någon som jokar bör uppmuntras även om han för tillfället är orealistisk och drömmande, men det är ju där det börjar. Innan färden blir av så har de flesta (tyvärr inte alla) blivit mer realitetsanpassade i sina planer.

Vill bara hålla med Herr Klinga. Då jag läste denna tråd första gången så tänkte jag spontant att det var ett Boding, hade det på förra båten jag med, men gick in på deras hemsida och såg då att det såg annorlunda ut. Men mina segel var också av äldre modell så det är nog så att deras märke har ändrats på.

Drömbåten byts ju allt som oftast. Just nu är det en Colvic Victor 34. Båtar som ständigt ligger högt på min realistiska topplista är OE 36 och Grinde. Nu vet jag inte om det var ett krav att de skulle vara nya, men i så fall blir det väl en nauticat 321. Tycker det finns få nya båtar i min smak och storlek, blir lätt upp mot 40 fot innan det blir intressant och så stort vill jag inte ha om jag tänker realistiskt. Senast ändrad av Eustace | 06 november 2008 | 22:24

Jag har ägt både motor- som segelbåt. Det jag anser är absolut svårast med båtåkande är in och ut ur hamn. Det är svårt att göra större misstag ute på en fjärd, men lätt i en trång hamn. Segelbåtar är enligt min mening, tack vare sin köl, mycket enklare att hantera vid dessa lägen.

Google earth är väl det närmaste man kommer. Dock får du lägga upp rutterna själv och även hitta gästhamnarna.

Jag tackar för utmärkta svar! Då kommer jag nog dra gränsen vid 7-11 eller så.

Kan kan man alltid, men det får väl liknas med att cykla till Afrika eller så. Går du kanalvägen så kan det väl räknas som säkert. Men ansträngning blir det hur som helst. Jag hade en sea cat innan min nuvarande och gillade den mycket. Men att t.ex. sitta och köra utombordare i timmar/dagar skulle jag tröttna fort på, vilket det ju blir kanalvägen. Och den är inte alls lämpad för segling längs någon Atlantkust. Gillar dock det stora stuvfacket i aktern och den känns stark i skrovet. Riggen däremot, vet jag inte. Sea caten är ju lätt, 900 kg, vilket gör att du inte kan packa så mycket och att den reagerar starkt på vågor och vindbyar. Detta gör att jag tror att det blir en ganska stor ansträngning en sådan lång väg.

Hej. Kollade precis prognosen över norra östersjön, 8-13 m/s. Kom på att jag inte har koll. Inomskärs vet jag hur 8-13 upplevs men inte på öppet hav. Var drar ni era gränser för att ge er ut på öppet vatten? Och man måste väl tänka med en viss säkerhetsmarginal och hur länge det blåst i samma riktning och med samma styrka, etc? Tacksam för era tankar.

Två saker: Reva, kör med lite segel, så lite att det blir lite tråkigt och sedan öka. Kör med storskoten i handen, som man gör med en jolle, kränger det till så släpper du bara ut den lite och du får en känsla av kontroll.

Du har ju seglat förut så då vet du ju att det inte är så svårt. Jag skulle välja att gå ut i riktigt lugnt väder, inte så mycket för seglingen utan mer för tilläggningen (som brukar vara det enda jag oroar mig för), då kan man smyga in riktigt ordentligt. /Tobias

Jo, jag tänkte ha en mysig kväll.

Det är ju en del grynnor, kobbar och skär vid sidorna så jag tänkte att de nog skulle fungera som lite vågbrytare. För att ta frågan lite längre: är det bättre, ur sjöhävningssynpunkt, om det varit stora vindvridningar innan? Min tanke är att inte så mycket dyning har hunnits byggas upp. Men samtidigt finns det väl en risk att sjön blir toppigare om vinden möter sjön? Konstiga frågor kanske för den erfarne men för mig är det viktigt med tanke på att våga satsa på mer utsatta ankringsplatser. Dela gärna med dig/er hur man bör tänka om man skall välja en utsatt plats. /Tobias

Hej. Tänkte stanna till vid Lågskär (strax innan Åland) och ankra på svaj i viken vid fyren på norra sidan. Räknar med sydlig vind i sommar, gärna varm. Vad jag undrar är om det är sjöhävning där eller om den är skyddad.

Hej Larssons. Att segla med barn med psykiska funktionshinder, vet ej om ni menar utv. störn eller aut. spektrum eller bokstavs diagnos, men det spelar egentligen ingen roll. Den frågan ni får ställa er är ju precis som alla föräldrar får ställa sig innan en långsegling: Passar det mina barn att fara på långseglats. Ni känner ju era barn bäst, ni själva. Ta del av de trådar/reportage som beskriverlångsegling med barn. Det blir ju mycket dötid och barnen måste kunna roa sig själva och ta hänsyn till varandra. Men kolla runt, många sticker ju med barn i skolåldern. Tror det kan bli tufft gentemot kommun. Nu vet jag ju inte vilken kommun ni bor i, det kanske är en välvillig och inte så snål en. Angående barnbidrag skrev ju någon att det fungerar bara man reser hem en gång i halvåret, då blir man inte klassad som utlandssvensk, eller nåt sånt (inte min kunskap, bara för den vidare).

Tack för det svaret Eilean. Så om man siktar på en i snittfart snabbare båt så måste man gå upp ganska rejält i LYS. Fast som man seglar länge, t.ex. över hav, så gör ju 10% ganska mycket i slutänden ändå. Funderar på olika poänger med en större båt och frågan i min tanke var hur mycket det skulle skilja i restid med ett högre LYS om man tänker ex. sträcka per dygn. Och det blir ju enkelt när det bara var att räkna i %.

Nej, de är inte överskattade, de har ju gjort sina sjömil. Snarare finns det väl en bunt andra som är underskattade, som inte i lika hög grad förknippas med långfärd över hav och därför inte blir valda. Vet att någon segla runt i en Ohlson 8:8, tror jag de heter. Jag hade själv inte kommit på tanken. Inte för att båten inte skulle vara bra utan enbart för att jag inte förknippar den med långfärdssegling. Så när man letar båt får man ha öppna ögon och öppet sinne.

Jag tror havsfidran lever en del på gamla meriter. Den ser ju okrossbar ut och är väl kanske det och det finns ett romantiskt skimmer kring den som gör att det inte alltid är rationella beslut när man väljer den för långsegling. Så är det för fler t.ex de typiska vid spannet 100` till 200´ : Allegro 27 och L28. De är ju väl beprövade och av många ansedda som de bästa små havsseglarna i den prisklassen. Men Marieholm 261 (nyare 26:a) är nog bra den med. En favorit i den klassen är Solvigg 26, motorseglare med styrhytt och bra i sjö. Ligger oftare i det övre spannet p.g.a att det är just en motorseglare, de är dyrare. HR 26 ligger ju också i det spannet. Bandholm 27, en dansk pärla. Och jag hade länge siktet inställt på en Nord 80, men nu blev det inte så. Jag har sett att du diskuterade att ta en if genom kanalerna. Det tänkte jag inte tycka något om men däremot skall du satsa på en inombordare. Att köra i timmar med inombordare jämfört med utombordare är stor skillnad, ljudnivå framförallt. Och i sjö riskerar alltid utombordaren att vispa luft vid varje vågkam.

IF:en är ju bra, och i samma klass har du Marieholm 26, Fingal och så min egna Cutlass 27. De är ju långkölade, väl lämpade för något större vatten, något smalare än moderna båtar. Men du hittar dessa inom ditt prisintervall. Havsfidran har ju någon slags air omkring sig då det var en av de första små havsseglare i plast. Men jag tror man tröttnar tidigt på att kryssa med en sådan inomskärs. Men de jag nämner är nog lika trygga i sjön och klara havet bra. Det finns ju bättre, men inte under 100´ . Det finns ju de som kanske skulle även förorda Vegan, men jag gör inte det. De jag nämner ovan, är så vitt jag vet, ganska starka konstruktioner vilket r en bra grund om man sedan skall utrusta för långfärd.

Tänkte ta tillfället i akt att ta den här tråden lite vidare. Min båt har ett LYS på 1.0 och jag snittar mellan 4-5 knop, oftast runt 4, om jag generaliserar oavsett förhållanden. Om jag skaffar en båt med LYS 1.10 var ligger snittfarten då? 1.20? Det vore ju konstigt om det inte skiljer mer än någon knop.

Tack herrarna. Nu förstår jag ungefär hur jag skall förhålla mig. Ingen ko på isen helt enkelt och cirkus 5 grader, som jag nu förstår den praktiska inebörden av.

Tack för era svar. När du, Eilean, svarade max 5 grader, på vilken tidsymd/seglad distans är det? Gillade tanken att utgå från avdrift per timme seglad, lätt att överslagsräkna på.

För att lägga kurs och vid död räkning skall man ta hänsyn till avdrift, alltså hur mycket just min båt driver i sidled vid just den här vindstyrkan. Hur räknar man på det? Och hur ofta spelar det in? Är det först vid riktigt långa överseglingar?

En gammal tråd men jag satt och slet mitt hår tills jag fann det här inlägget. Vill bara tacka och visa på hur bra det är när personer lägger in sina lösningar.

Att navigera är en teoretisk syssla som man inte fattar ett jota av förrän man prövat praktiskt. Att segla är en praktisk syssla som man får ännu roligare med när man lärt sig lite teori bakom. Min poäng - ta förarbeviset så att ni hittar på ett sjökort och i verkligheten, det räcker. Lägg resten på praktiska övningar. Antingen via seglarskolor eller genom att hyra båt. Det svåraste med att segla är faktiskt att till och från hamn, resten är faktiskt inte alls så svårt.

Dels - Läser man internationella seglingsmagasin får man en mer nyanserad bild av den typiska långfärdsbåten, som jag gissar var syftet med X-mannens inlägg. Men själv seglar jag tung, långkölad båt med liten segelyta. Jag valde detta utifrån devisen att jag vill att båten går som bäst när vädret är som värst. I stilla bris kan jag gott ta det lugnt. Min är ju en en engelsk båt som då blir en uddabåt i det här landet och därför billig. England m.m. konstruerar ju båtar för sina vatten, d.v.s. öppna kuster, vilket gör att konstruktionerna ofta är väl lämpade för långfärd över hav. Långköl känns tryggt utifrån att de är mindre risk att få in något i propellern. Tror dock att den otroligt mjuka gången jag känner i hög sjö nog kan uppnås även med fenköl men det kräver ju mycket v-form i skrovet. Kursstabilitet är inte självklart bättre med långköl, t.ex. L 32:orna är ju kända för att vara lovgiriga. Aldrig slingriga men inte alltid kursstabila. Däremot så tror jag att en välbalanserad långköl, som t.ex. OE 32, är mer kurstabil än de fenkölade. Sedan finns det ju olika mycket avdrift (om man talar om sådan kurstabilitet) som jag inte kan uttala mig ett dugg om, bortsett från att kölen bör vara djup. Engelska båtar: Vancouver, Nicholson. Jag seglar Cutlass, men de är ju bara på 27 fot, ni vekar tänka er större båtar. Jag ville fråga Eilean om längden på båten är något att tänka på. Det finns ju långsmala havskrysssare, t.ex. Wasa 55, som man kan få för strax över halvmiljonen. Om man bortser från allt om torrläggning m.m. är det inte en vinst då längre båtar inte dimper ned i de mindre vågorna lika mycket som en kortare? Senast ändrad av Eustace | 11 januari 2008 | 18:44