-
Innehålls Antal
1 491 -
Gick med
-
Besökte senast
Innehållstyp
Nyheter
Kustkort
Forum
Bloggar
Galleri
Butiken
Köp&Sälj
Allt postat av Eilean
-
14 ton 42 fot 7,2 knop marschfart 74 hk Perkins 4-cyl diesel 0,66l/sjömil är medelförbrukningen under 10 års gång i såväl spegelblank skärgård som mot grov havssjö och vind.
-
Är detta verkligen personlig utrustning? Borde ingå i båtens utrustning och naturligtvis kompletteras med personlig medicin om sådan finnsa. Men hemmorojdsalva? Skall erkänna att det har vi aldrig haft ombord! Trots många och långa resor. Kan man verkligen drabbas av akuta konkelbär som behöver behandling under de få dygn en nordsjökorsning tar?
-
Vitt vin och räkor om man bryggseglar Älgstudsare om man seglar till Spetsbergen. Med andra ord - man bör nog veta hur långt ni tänkt er! Men flytväst, sjökort, paddel, kompass, ankare och länspump är väl ett minimum. Brandsläckare om båten är utrustad med el eller kök.
-
Jag håller med Toaen till 100%. Det finns bara ett sätt att garanterat undvika att drunkna - och det är att aldrig ramla överbord. Flytvästar, räddningsoveraller, EPIRB-er, lifeslings, stegar och bojar m.m förbättrar naturligvis oddsen. Men ligger man där, i kallt vatten, havssjö och dålig sikt eller mörker befinner man sig i ett extremt farligt läge och balanserar på gränsen till katastrof. Var alltid kopplad. Punkt.
-
Jag har en kran med en gardenakoppling och en kort slang med pistolmunstycke av gardenatyp. Dessutom har jag en längre slang som jag kan använda för att spruta däcket på hela båten, men den blir så opraktiskt att ta fram varje gång jag ankrar.
-
Det är knappast sveriges regering som liger bakom. Utan de internationella sjövägsreglerna och försäkringsbolag som har synpunkter.
-
...Vid laddning bör spänningen ligga kring 13 V är spänningen 14,4 volt så är detta en indikation att batteriet inte tar emot laddning... För att förtydliga det Forgus skriver: Laddspänningen har egentligen ingen koppling till varken batteriernas skick (ålderskrämpor) eller laddstatus. Precis som Forgus skriver orkar de flesta laddare, med vissa undantag, inte att lämna full spänning när strömuttaget är stort i början på laddningsfasen. Då är spänningen lägre. Men så snart strömmen avtagit från höga värden där generatorn/laddaren lämnar nära max effekt stiger spänningen och skall vanligen ligga på 14-14,4 V långt innan batteriet är fulladdat. Normalt inte högre, då gasar batterierna. Vilket är särskilt viktigt att undvika om du har slutna batterier som inte medger påfyllning av vatten. Observera också att många mer avancerade laddare har programmerad styrning för underhållsladdning vilket gör att spänningen kan variera mellan 13,5 och 14,4 när batterierna är fulladdade och laddaren är i en underhållsladdningsfas. Det som dödar batterier snabbast är djupurladdningar och om du låter batterierna stå delvis laddade en längre tid. Låt aldrig spänningen sjunka (obelastad vilospänning) under 12,5 V på vanliga våta start och fritidsbatterier eller 12,3 på gel- eller AGM-typer för maximal livslängd. Och ladda så snart som möjligt. Vill du veta hur dina batterier verkligen mår och vilken laddning de har bör du dels kunna mäta spänningen med minst en decimal och dessutom mäta ström med en noggrannhet på minst 1 A. Med dessa instrument kan du snabbt lära dig förhållandet spänning/ström vid både förbrukning som laddning och få en bra bild av läget. Eller så satsar du på något av de betydligt dyrare intrument som fungerar som tankmätare exempelvis NASA BM-1 battery monitor (mest prisvärt) som visar statusen i klartext.
-
Utmärkt metod. Men om man ligger på svaj med enbart kätting, vilket jag misstänker frågeställaren gör, kan det ofta bli så att 15-20 m eller mer av kättingen är nedsmetad med lera. Då lessnar man på handbrostning rätt snabbt! (Och även på Thomas-1 i mitt tycke komplicerade metod) Och blir glad åt tryckvatten att spola med vartefter man tar hem på kättingen.
-
Så här nära låg vi sist, inte mer än 200 meter från land och djupet var ca 3 m. Cia! Var inte så orolig! Segla dit och dra fast ankaret ordentligt så går det garanterat bra! Ön är för fin för en massa veligheter. Skulle det blåsa upp vill du ändå inte ligga kvar! Och skall du segla till Skottland måste du börja lita på dina ankardon! Senast ändrad av Eilean | 07 april 2009 | 21:29
-
Båtarna hette RW-32 och liknande beroende på storleken. Varvet kan eventuellt ha hetat Tortuna. Stålbåtar med skarpa slag. Jag vet inte vad som hände, men produktionen lades ner i början av 90-talet eller så. Här finns litet info: http://www.sailguide.com/batfakta/index.php?types=&boat_name=rw&min_lys=&length_from=&length_to=
-
En fundering - rostfritt är ju inte helt oproblematiskt att välja som du noterat. Trots att du säkert har rätt i att den håller sig renare än galvad lär den ändå dra med sig skit från botten. Med tanke på prisskillnaden, blir det inte både billigare, enklare och framför allt 100% effektivt att koppla in en enkel elektrisk spolpump och iställe spola ren kättingen vartefter den tas upp?
-
Angående oron att dragga vid Sandön. Ett ankare som lagts och sedan backats fast ordentligt draggar inte om inte förutsättningarna ändras radikalt. Med ordentligt menar jag: Lägg ut ankartåg minst 5ggr djupet med enbart kätting eller 7 ggr djupet med lina (med en kättingstump närmast ankaret). Eftersom man ankrar på grunt vatten, jag brukar ligga på 3-3,5 m för att inte behöva ro så långt, måste man ut med relativt sett mer ankartåg än på djupare vatten. Observera också, mät ankartågets längd från däck, inte från vattenytan! Backa försiktigt med fören mot den väntade vindriktningen tills ankartåget är sträckt. Inga ryck! Öka sedan gradvis varvtalet till minst 50 % av maxvarv med en inombordsmotor och fast propeller, eller 75% med en folding samtidigt som ni syftar . Ligger båten still då har ankaret grävt ner sig och har bra fäste och man kan lugnt lämna den och gå iland om inte vinden ökar kraftigt, eller framför allt ändrar riktning. Vi de vindstyrkor man normalt kan ligga vid Sandön innan rullningen blir för jobbig skall ett bra , nedgrävt ankare garanterat hålla. Vid vindar över 10-12 m/s blir det i vilket fall som helst svårt att ligga kvar, sjögången snor runt ön och när man ligger i lä får man sjögången i sidan och rullar som en dåre. Men man bör kanske påpeka, som sagts tidigare är det sandbotten och många ankaren som Bruce, Brucekopior, Danforth, draggar och plättar har svårt att gräva ner sig på sand. Och då blir läget naturligtvis ett annat. Ett ankare som inte backats fast och bevisligen håller för det kan man naturligtvis inte lita på!
-
Vad omräknad tid har med just den här saken begriper jag inte. Frågan gällde ju hur långt efter båt X (1,23), som tog en timme på sig, kommer båt Y (1,20) Och jag kan alltså inte dra någon annan slutsats att min beräkning var korrekt men med förbehåll för Peter K´ s iakttagelse att LYS-talet naturligtvis återspeglar alla bogar och därmed punkteras mitt tänk i praktiken.
-
Nu hör det här inte riktigt till tråden. Men jag hoppas man har överseende med mig. Jag måste säga att jag inte är med dig här. Eller för att tala klarsråk - jag fattar inte riktigt vad du räknat ut här uppe. Om säger så här istället: Min båt med 1,20 i LYS kommer fram efter exakt 60 min. När kommer din båt fram, som har LYS 1,23? Jag utgår naturligtvis från att vi startar exakt samtidigt och seglar samma sträcka och att skillnaden i LYS mellan båtarna är relevant för just denna segling. Detta med anledning av Peters korrekta påpekande att LYS gäller ju ett snitt av alla bogar.
-
Hur räknar ni? Om skullnaden i LYS 0,03 är det alltså 3 % fartskillnad. På en timme blir det 1,8 minuter. Och när man är framme vid natthamnen äts denna tidsvinst upp flera gånger om när den mer djupgående båten länge och väl får leta efter en förtöjningplats. Medan den grundgående bara glider in....
-
Det mesta har ju sagts, Reeds är ett måste kan man nog säga. Men köp pilots från England istället. Bra mycket billigare än här! Skippa Admirality charts, välj Imrays istället, de är anpassade i både format, pris och detaljer för fritidsbåtar. Däremot tycker jag inte alls att man skall undvika att gå inanför de Frisiska öarna. Med en båt som sticker 1,40 kan man hitta ankarplatser där man flyter vid ebb och många av de hamnar som i princip torrläggs sjunker en såpass grundgående båt ner i dyn och ligger bra. Men kraven är naturligtvis goda pilots, tidvattentabeller och nogranna beräkningar. Det blir tidvatnet som styr. Men det gäller även om man går på utsidan. Det är ingen mening att kämpa mot flera knops ström om man sex timmar senare kan ha den med sig istället. Fördelen med att gå på insidan är att man kan ta korta dagsetapper och rör sig i vatten som är skyddade. Dessutom finns det en mängd pittoreska småhamnar både på fastlandet och på öarna. På utsidan får man gå långa sträckor, är utsatt för väder och det finns få hamnar för avbrott. Räkna med etapper uppåt 100 sjömil. Och man riskerar bli inblåst. Ja har legat en vecka i Cuxhaven och väntat på väder och 5 dagar i Borkum. Inte så kul! När ni kommit ner till norra Holland kan man också smita in vid Lauwersoog och gå den stående mastrutten via kanalerna ner till antingen Amsterdam och ut där via IJmuiden, eller fortsätta söderut i kanalerna (via Amsterdamas kanaler nattetid i konvoj eller via Harlem) till Vlissingen nere vid gränsen mot Belgien och gå ut på havet där. Denna väg är långt trevligare och mer idyllisk med massor av charmiga städer och småbyar än den stentrista utsidan och man stannar precis när man vill. Kanalerna är gratis men några broar är avgiftsbelagda, kostnaderna är sammanlagt bara ett 10-tal € för hela sträckan och i många städer och byar ligger man gratis om man inte behöver ha marinaservice med el och vatten vid båten. Om jag får tycka, och om detta är en ren semestersegling där ni skall återvända hem - skippa Belgien och norra Frankrike! Belgien är utomordentligt stentrist och norra Frankrike inte mycket bättre innan man kommit ner till södra Normandie, från Le Havre och nedåt. Och dit är det långt! Senast ändrad av Eilean | 30 mars 2009 | 11:36 Senast ändrad av Eilean | 30 mars 2009 | 11:39
-
Det är ju ruskigt svårt att vara generell. På Eilean har jag två vajrar, som går midskepps på var sin sida av masten (masterna). Och man väljer om man vil gå på lovart- eller läsidan. Kombinationen relativt hög däcksalong och bred båt gör att mellan nedgångslucka och mast går man rakt med i princip sträckt sele, man kan inte ramla över mantågen. Längre förut blir det värre, men fortfarande ramlar man inte längre än till, eller på mantåget, man hamar i alla fall inte i sjön och blir släpad. Jag tror inte man kan göra annat än att ha vajrarna/banden så nära midskepps det bara går och inte ha längre lina på selen än som är absolut nödvändigt. När det gäller skenan för focken finns ju inte mycket man kan göra. Men jag antar att oftast behöver du inte gå längre än till masten? Jag tror den enda lösningen är att ha ett avbortt i vajern/bandet vid masten/skenan och skall man vidare föröver får man koppla om sig där. Ytterst tror jag ändå att det är bättre att vara kopplad, ramla över mantåget och slå sig gul och blå mot reling och fribord än att inte vara kopplad alls och sluta som ett snyggt lik, utan blåmärken.
-
Vet inte riktigt vad du ber om ursäkt för. Jag trodde detta var ett debattforum där man utbytte åsikter och ståndpunkter.
-
Redneck. Skärp dig tycker jag.
-
Jag är helt övertygad om att detta inte fungerar annat än möjligen under lugna, nästintill idealiska förhållanden och då med minst två man kvar ombord. Och då med en medvetslös som har gott om tid på sig innan han hinner dö och med lugna, iskalla människor kvar ombord. Exempelvis, bara problemet att få ut långsidan tillräckligt långt från båten så att MOB kan dras in över det sjunkna nätet blir problematiskt. Samtidigt skall ju nätet sjunka djupt nog för att MOB skall flyta över utan att fastna, han eller hon har ju stort djupgående. Och slutligen en vuxen man med blöta kläder väger över 100 kg. Det skall vara två mycket starka som drar. Och vinscha - då måste man ha två strategiskt placerade vinchar eller ett ok. Och under hela processen skall MOB ha sina andningorgan över vattnet... Och sedan skall allt detta klaffa ute på öppet vatten i sjögång, med troligen panikslagna människor kvar ombord (om dom ens är flera) och en våldsamt rullande båt. Skrivbordskonstruktion! Att sedan liknande lösningar finns professionellt ändrar inte saken. Om man inte ser till att ha samma resurser ombord på sin båt. Vilket inte är troligt. Lösningen må vara klassisk, men då i bemärkelsen att den ofta nämns, inte för att att den effektivt har använts. Ungefär som fantasierna att släpa ut ett segel i vattnet och dra in och lyfta MOB i det.
-
Inte ens det, om du har vanliga våta batterier. Ladda aldrig ur sådana under 50%, helst ännu mindre. Det är djupurladdningarna som plågar batteriet mest av allt. Särskilt om det inte laddas upp till 100% omedelbart. Är verkligen strömförbrukningen så hög förresten? Den 5 Standard Horizon jag precis beställde från England har en maxförbrukning vid direkt solsken på 0,52 A.
-
Jag tror han menar att just den båt han seglar inte hör till de rymligaste kattorna.
-
Hur seglar din båt jämfört med lika långa monobåtar i olika vindstyrkor och vinklar? Jag har ju nyligen varit över till England och provseglat (och sågat) en katamaran och bestämt mig för att hålla mig kvar vid enskrov. http://www.sailguide.biz/forum2/viewtopic.php?f=3&t=6555 Men är litet nyfiken ändå
-
Jag antar du har sjökort, då kan du lätt följa nedanstående. Från Saltis går du ut Ingaröfjärden, passerar Dalarö och fortsätter ner Mysingen förbi Järflotta. Därefter går du in leden söder om Järflotta/norr om Öja, norr om Krokskär förbi Ankarudden där leden gör en 90 graders krök söderut. Vid första röda pricken efter den kröken kan du smita ut en genväg som du spar några sjömil på. Följ kortet bara. Därefter fortsätter du SV förbi Röko fyr ner mot Sävsundet. Det finns ett par närliggande alternativa leder här beroende på vind och sjögång. Från Sävsundet vidare över Tvären och Västra Stendörren. Sedan är det bara följa leden via Oxelösund vidare över Bråvikens mynning ner mot Arkösund, där du tar av åt höger...
-
Japp. I Saltjöbaden, kortautomat. Sedan finns nästa i Dalarö, Nynäshamn, Oxelösund, Arkösund. Det kan finnas fler däremellan men dessa håller troligen öppet/har automat i maj. Men det är bäst att kolla innan.