Eilean

Jag skrev aldrig att den inte var nedbrytbar. Men om om den är giftig för djur kan man väl anse den vara giftig i naturen? Nu lär ju koncentrationen knappast vara akut skadlig när några liter etylenglykol hamnar i sjön. Men om den släpps ut på land så kan djur slicka i sig den söta vätskan...

Man kanske skall skilja på glykol och glykol innan man är tvärsäker Etylenglykol, den förmodligen vanligaste sorten, är mycket giftig, både i mage och natur. Polypropylenglykol är däremot både (i vettiga mängder) ofarlig att förtära (en del minns kanske den österrikiska vinskandalen för många år sedan), skadar inte organismer och bryts ner snabbt.

Jag har ingen koll på exakta modeller idag. Men generellt genom åren har jag märkt att apparater från Grundig, Sangean och Sony brukar vara bra.

Så summasummarum kan nman nog säga: Det främsta skälet till att skaffa ankardon i RF är fåfänga. Blankt och snyggt helt enkelt. I övrigt är det betydligt dyrare, sämre funktion och mindre utbud av goda ankaren. Den lillla fördelen, om den ens finns, av att donen är renare faller också i jämförelsen med en spolpump.

Som nybörjare tycker jag inte du direkt skall hoppa på någon ARC eller annan båt över Atlanten. Dels för att du förmodligen inte vet hur du fungerar dygn efter dygn på en rullande liten båt. Det kan bli oerhört jobbigt inte bara för dig om du exempelvis visar dig vara kroniskt sjösjuk! Eller rädd! Dessutom tror jag inte en nybörjare utan någon havsseglingserfarenhet är särskilt attraktiv ombord på de mer välordnade båtarna. Jag skulle personligen undvika en sådan gast i alla fall. Det är ett skräckscenario att befinna sig ombord på en liten båt ute på exempelvis Atlanten med någon som inte alls fungerar - och veckor till land! Försök komma med på några kortare seglingar först, exempelvis över Östersjön,Nordsjön eller kanske Biscaya. Skaffa dig litet erfarenhet så att du kan visa både dig själv och andra att du fungerar under öppet hav och har erfarenhet nog att göra nytta. Sök möjligheter på detta och andra forum, inte bara en gång utan med jämna mellanrum, plötsligt dyker det upp någon som behöver hjälp med t.ex en transportsegling. Kontakta olika klubbar som t.ex OSK (Oceanseglarklubben), JRSK (Jordenruntseglarklubben) eller SXK´ s Medelhavsseglarna. Senast ändrad av Eilean | 04 maj 2009 | 12:26

Det handlar mer om hur du seglar, än vilken båt du har! Sträckan en väg är väl storleksordningen 1100 sjömil på ett ungefär om du går snabbaste vägen runt kusten utan stopp. Om snittfarten då är (realistiska) 4 knop blir det 12 dygn. Eller 24 dygn t.o.r. Skall du stanna för att äta, sova och se dig omkring blir det en helt annan sak. Vi brukar räkna med 25 sjömil/dygn i snitt när vi semesterseglar längs våra kuster och kors och tvärs i Östersjön och Västerhavet. Då kör vi motor vanligtvis när vi gör mindre än 3-4 knop för segel och vi tycker om att se oss omkring, ta slödagar här och där och undviker hårdvindssegling på öppet hav, men tar gärna längre etapper på 50-100 sjömil då och då. Samtidigt ökar då sträckan i ditt fall, du skall in- och ut i hamnar, du väljer kanske vägen genom skärgårdar istället för utanför, det blir ca 1300 sjömil enkel resa. Med 25 sjömil/dygn blir det 52 dygn enkel väg, eller 104 dygn t.o.r. En hel sommar!

Har du ingen blindpropp, kör med en trasa som hålls på plats tryckt mot genomföringen medan givaren rensas. Inflödet ser dramatiskt ut, men det är förvånansvärt lite som trots allt kommer in.

Finnspeed! Jag menade inte att du hade eller borde ha ett moraliskt dilemma. Däremot vissa skribenter på planket som också var inne och rotade i cookiesburken. Senast ändrad av Eilean | 29 april 2009 | 15:59

Moraliskt dilemma!? Se här: http://klotterplanket.marinan.com/customer/marindisc.nsf/cb8472d64af0058cc1256c4d00585bfc/46BD2A589DEDCDCAC12575A70033F528?OpenDocument

http://www.maringuiden.se/forum/;thread=283679

Visserligen. Men den uppgift jag fått är att kommer du från Schengenland bvehöver du inte klarera in.

Bra! Jag var precis på väg att med pukor och trumpeter marknadsföra dig här! Rösta på Ljusne-Håkan! Vem vill inte ligga i sittbrunnen i sommar och höra en av de våra tala i radio!

Nej du kan gå vart du vill under förutsättning; A) Du kommer från ett Schengenland, vilket inkluderar Norge. Du har bara Schengenmedborgare ombord.

Vad jag förstår skall kanalintyget egentligen behövas på alla inre vattenvägar i Europa. Kiel/Nord-Ostseekanalen räknas inte som en sådan. Frågan är om Eider räknas som innre vattenväg. Vilket jag tror. Och i sådant fall varför inte exempelvis Göta Kanal eller Caledonian Canal!? Skall man hårddra krävs nog egentligen ett intyg där också, men ingen frågar då yrkestrafiken är så låg att Göta Kanalbolaget inte har aktualiserat frågan. Och eftersom kanalen är helt beroende av turiskter vill man nog heller inte försvåra i onödan. Samma sak är det kanske med British Waterways, plus att engelsmän inte alltid kastar sig över och tar till sig beslut fattade på kontintenten... Frågan är däremot vad som i teorin händer om en olycka skedde som går till rättegång i ansvarsfrågan - hur mycket svagare position har man utan intyg? Jag håller med LadyAnilla - att ta intyget är en barnlek och kräver minimal insats. Dessutom är kunskap sällan en nackdel. Det är snudd på att inläggen i den här tråden vid det här laget har tagit mer tid än att ta intyget...

Sommartid är vindarna måttliga och vanligast från de västliga kvadranterna. Dimrisk i kanalen. Motströmt är det alltid, ungefär var 6-e timme. Srömkartor är ett måste, dels kan man kolla tiderna för strömmarna, dels se var motströmmen är svagast eller medströmmen starkast. Undvik Engelska kusten om du är priskänslig, marinapriserna är betydligt dyrare där. Däremot kan det löna sig att ta omvägen över Alderney (Kanalöarna) och tanka diesel där, i alla fall om du har stora tankar.

Nu är det inte aktuellt i det här fallet, men jag vill ändå varna då Anders_St skriver: ...Det finns en teoretisk möjlighet för krypströmmar om du har en varmvattenberedare som är kopplad på motorns kylvatten och till 220 V skyddsjord. Jag försökte räkna på storleken på ev ström via kylvattnet och kom fram till att den är försumbar.... Tyvärr stämmer inte alltid teorin med praktiken, förumbart på papperet kan bli katastrof i verkligheten! När jag installerade en värmeväxlare för gångvärme i mitt vattenburna värmesystem, som också innehåller en 230V elpatron (alltså ett parallellfall till en motorvärmd varmvatten-beredare med elpatron) stekte jag inte bara mina anoder på bara ett par månader i sjön utan hann dessutom få rätt stora korrossionsgropar på propellerbladen. Det var en ren tur att jag torrsatte av andra skäl och upptäckte detta! Veckan senare kastade vi loss för en 18 månaders långsegling till Medelhavet. Den resan hade förmodligen slutat innan vi ens kommit genom Engelska kanalen. Innan sammankopplingen av motorblocket och landströmsjord via glykolvatten och värmeväxlare bytte jag anoderna med ett intervall på mellan 12 och 36 månader i sjön. Och jag har även samma långa intervall efter att ha kopplat in en isolationstrafo. Det finns all anledning att vara ytterst uppmärksam på en installation där det finns en teoretisk chans att få en även dålig förbindelse mellan landströmsjord och metalldelar under vattnet. Antag ingenting. Kolla verkligheten! Men i frågeställarens fall finns det som sagt inget att oroa sig för.

http://www.hvi.uu.se/Lightning/blixtskydd/askskydd_for_segelbat.html

Jag har inte läst hela tråden, så jag kanske sparkar in en öppen dörr här! Och jag vet jag inte var du bor, det har en viss betydelse. Men om jag skall ta på mig rollen som surgubbe undrar jag litet bekymrat hur det kommer att bli med kondensen på alla dessa ytor av enkellaminat endast beklädda med några mm matta om du skall bo ombord vintertid. På båtar jag har haft har sådana skrovytor blivit kondensfuktiga redan under sena höstnätter och rent blöta vintertid. Sök en båt (ja nu blir det ännu svårare) som antingen har sandwich i både skrov och däck, eller som har en heltäckande garnering på skrovet i alla boutrymmen. Då har du förhoppningsvis bara fönstren och däcksluckorna kvar att bekymra dig över. Vanlig bubbelplast tejpad på utsidan är rätt effektivt om än fult. Pannan kräver eftertanke - inga öppna lågor, billigt bränsle och helst vattenburet och en typ som tål kontinuerlig drift och kan lämnas obevakad under ett dygn eller så. Dessa krav utesluter de flesta s.k. båtvärmare. Bäst är vattenburet där slangarna går igenom skåp och garderober, under kojer och andra skrymslen som annars blir fuktsura och kalla, otrevliga grottor. Undvik matlagning med gas i ett kondenskänsligt utrymme vintertid, fundera på en lös elplatta om det går. Se till att ha ett ordentligt sittbrunnstält med väggar - du behöver detta extrarum som kallförråd och avställningsutrymme samt att du inte drar in snö och blöta i båten när du kommer och går. Senast ändrad av Eilean | 23 april 2009 | 09:29

Den som betvivlar dubbdäckens upprivning av partiklar kan ju jämföra hur asfalten ser ut exempelvis på Stockholms infarter jämfört med andra lika trafikerade vägar i länder där man inte kör dubbat. Jag slutade med dubbar för några år sedan - vilken befrielse! Mycket trevligare bil att köra och man kan sätta på/ta av vinterdäcken med god marginal utan att i onödan behöva köra i en knattrande, svajig bil som sliter upp torr asfalt. De sista två vintrarna kan jag inte erinra mig en enda gång jag saknat dubb. Sedan är det naturligvis annat i de norra landsdelarna. Men från Stockholm och söderut finns absolut ingen anledning att köra dubbat. Ringhede vrkar inte själv ha läst artikeln han länkar till som bevisar hans tes. Senast ändrad av Eilean | 22 april 2009 | 15:59

Anders_St har ju sitt rör fyllt med vatten. Jag antar att det måste fyllas då och då vartefter vattnet avdunstar. Använd glycering (Apoteket) istället, det avdunstar inte och är luktfritt.

Jag funderade en stund innan du svarade och vågade inte riktigt skriva att man kanske får vara glad om man får något överhuvudtaget. Allt över gratis avhämtning är ren bonus tror jag. Tyvärr. Men visst, båten kanske är unik och med rätt person kanske det blir några tusenlappar. Men då skall det vara en god portion tur. Det finns gott om gamla träbåtar i behov av vård, men betydligt färre som är manade att vårda dem.

Det spelar stor roll vilken olja du använder. Det skall vara hydraulolja och inget annat. Att du sedan inte får ur luften är ett annat problem. Små mängder luft brukar ofta finnas kvar hur mycket man än luftar och som yttrar sig i en anings svampighet och ett knarrande ljud från rattpumpen. Men denna luft brukar försvinna efter en tids användning. Men var noga med att toppa upp reservoaren. Du har luftat enligt konstens alla regler? En luftningsapparat för bilbromsar brukar förenkla saken mycket. Finns bl.a på Biltema.

TheQ skrev: Uv strålning utvecklas inte till mer än ett kosmetiskt problem då det bara är epoxin som gulnar efter x antal år. Nu är väl så att UV-strålning får inte epoxy att bara gulna, den tappar ju styrka och blir spröd så småningom också. Inte så lovande för kolfibermastens åldrande. Nu är det ju knappast någon raketvetenskap att skydda epoxy mot UV-strålning genom att måla eller blanda i pigment. Vilket också är bra för värmeabsorbtionen och för estetiken. Svarta master var fula redan på Maxi 77... Men för dem som prompt måste visa att de har kolfibergrejor kan väl epoxyns uv-käsnlighet bli ett problem antar jag.

Man kanske skall nämna att monterar man givaren på insidan tappar man litet känslighet/effekt. I de allra flesta fall spelar det ingen som helst roll, få bryr sig om att ekolodet lägger av när djupet är uppåt 100 m eller mer. Men färdas man mycket i grumliga floder, kanaler och vatten med mycket mjuk dybotten kan det vara enerverande.

En undran - hur är det med livslängden? Hur påverkas materialet av exempelvis UV-strålning, fuktabsorbtion (och påföljande frost), upphettning i solen, bryts det ner av andra orsaker?