Eilean

Båten/skeppet måste användas yrkesmässigt i en rörelse. Då kan man tanka s.k. bunker som är avsevärt billigare. Senast ändrad av Eilean | 28 mars 2011 | 18:34

Den som påstår att skarven inte hör hemma här har fel. Se bara på sjökortens namn, hur många Skarvskär och Skarvkobb finns det inte. Men av naturliga skäl höll den sig borta från människan och deras nerskitna öar störde ingen på den tiden innan turismen blev ett faktum. Att skarven har ökat i så snabb takt har sin förklaring i brist på fiender (rovfågel) och ett överskott på mat (skarpsill). Men i varje fall har ju rovfågeln ökat markant på senare år och får den bara hållas kanske det blir en ändring. Kan torsken få chans till litet större volymer också minskar även skarpsillen. Risken finns ju alltid att någon sommargästfamilj kräver havsörnsjakt enär fågeln utgör ett hot mot deras övergödda Jack Russel eller sovande spädbarn i vagn. I övrigt sällar jag till dem som tycker att människan skräpar ner våra kuster med buller, framfart och skräp i långt större utsräckning än någon skarvkoloni.

Poängen med att röret skall fästas så tätt är att det aldrig skall kunna vibrera, kallhärda och därefter spricka. Eftersom en kabelstam av sin natur är fjädrande och rör sig och då kommer naturligtvis kopparröret också kunna röra sig - du skall nog undvika detta. Dessutom skall röret kunna inpekteras och eventuellt bytas vid behov - känner jag båtar rätt blir det så småningom fler kablar i den stammen och röret blir alltmer dolt och intrasslat. Nej, lägg det separat och klamra tätt även om det är mer jobb. Gasol är en av de där sakerna man inte skall ta några genvägar med.

Att segla runt hela Afrika är ingen barnlek. Varken ur säkerhetssynpunkt (pirater och brottslighet), eller rent seglingsmässigt. Sedan är den stora frågan, hur seglar man vidare på afrikas ostkust? De somaliska piraterna har så stor räckvid åt sydost att hela NV- hörnet av Indiska Oceanen norr om Madagaskar blivit osäkert. Och då blir det en helsickes etapp över Indiska Oceanen. Många seglare passerar trots allt genom Röda Havet årligen utan problem. Tyvärr har danskarna haft otur och kanske varit litet optimistiska (oförsiktiga?) då de valt en sydligare kurs som tog dem rätt nära ost om Socotra istället för att följa Jemens och Omans kuster. Angående bevakning. Det är ett gigantiskt område, piraterna opererar i storleksordningen från Somailika kusten nästan 1000 sjömil ut, till Maldiverna,och ner till Seychellerna. Vem och vilka borde göra jobbet och vem skall betala priset? Vi talar ju om nöjesbåtar! US Navy och en del andra nationers flottenheter som finns i området har tydligt sagt ifrån, de ställer inte upp som eskort åt fritidsseglare. Men hjälper naturligtvis till att ha uppsikt över konvojer och ingriper så gott de kan om något händer. Att sänka alla misstänkta båtar eller skepp är helt vanvettigt. Bortett från det moraliska i att ge sig på någon utan bevis så skapar det bara än större motsättningar och desperation. Glöm inte att pirateriet hade sitt ursprung ur desperata fiskare som fråntogs sina möjligheter till inkomst när korrumperade regimer sålde ut fiskerättigheterna till fiskeflottor från Europa och Asien. De första piraterna var faktiskt enkla fiskare som slogs för möjligheterna att överleva i denna fattiga region.

Apropå klockslag. Vi gör så, eftersom Reeds refererar till UTC så ställde vi om datorn (och/eller ev. plotter) som innehåller tidvattentabeller till UTC. Sedan köpte vi ett litet skeppsur i mässing på Claes Olsson som sattes vid kartbordet och som alltid visar UTC. På så vis var det enkelt att hålla reda på tidvatten, men också väderprognoser och navtexmeddelanden vars sändingstider alltid anges i UTC. Och man kan med ett snabbt ögonkast se skillnaden mellan lokal tid och UTC. Vilket annars är förvirrande, särskilt om man seglar mellan olika tidszoner och dessutom måste räkna med sommar- och vintertid.

Tveksamt. Jag har också uppgiften på 1,9 just förbi Dokkum. Just Dokkum är det en propp, klarar man den klarar man nog resten. Att säga att vi hade problem där är för mycket sagt, men just i kröken, där kanalen delar sig ost om själva stan släpade vi kölen i botten med våra 1,80. Inte alls dramatiskt men märkbart. Å andra sidan kom vi kanske litet snett för vi hade sällskap med en båt som stack 5 cm djupare, de märkte inget. Men vid ett annat tillfälle, året efter, passerade vi hålet utan att märka något. Kan ju ha varit vattenståndsvariationer. Sedan blev vi stående i bassängen där stadskanalen delar sig på västra sidan och fick backa loss. Iofs väntade vi på broöppning, cirkulerade och kom litet åt sidan. Men marginalerna är små. Jag vågar nog inte säga att det inte går med 2.07. Men det är sötvatten och båtar flyter i allmänhet litet djupare än varv och konstruktör tänkt ändå. Så ert kanaldjupgående blir nog minst 2.10, alltså 20 cm mer än maxdjup. Rätt mycket. För min egen del skulle jag inte chansa. Ett alternativ är att gå till Amsterdam/IJsselmeer från IJmuiden och försöka snacka med seglande infödingar under vägs - holländare är mycket hjälpsamma - om vad de tror! Blir ni avrådda kan nu ju alltid smita ut på Nordsjön igen genom Den Helder. Omväg, ja, men Amsterdam är fint. En tröst är ju att så länge man inte träffar på en dumpad cykel eller kundvagn är botten mycket, mycket mjuk. Vi har pressat oss fram genom dyn åtskilliga gånger för att nå kaj och förtöjningsplatser.

Allt var inte bättre förr!

Ett tips. Reeds Nautical Almanac har ett kapitel på ett par sidor om hur tidvatten räknas, både med standardhamnar och offset till sekundärhamnar samt hur man interpolerar och med tolftedelsregeln. Den boken är nästan ett måste ombord i alla fall och läroboksdelen är så koncis och pedagogisk och helt anpassad till verkliga behov att man knappast behöver något annat. I alla fall har jag plockat alla mina kunskaper därifrån och därefter seglat en hel del i tidvatten.

Förutom att lackera däcket med någon slags (lämpligen 2-k polyuretan) färg finns två andra metoder som i alla fall jag gillar. Men jag är är å andra sidan av den bestämda uppfattningen att däck skall vara halkfria, väldigt halkfria, mer än det bästa av halkskyddsmönster i gelcoaten kan uppbringa. Själv har jag valt TBS antihalkskyddsmatta som limmas på däcket. Mycket jobb men blir väldigt bra och snyggt tycker jag i alla fall. På bilden är det hustrun som är i inpassningstagen av ett stycke matta. Men skulle jag göra om det skulle jag fundera på denna (geggiga) färg som målas i lämpliga fält: http://www.pachena.com/gallery2/KiwiGrip_Photos.php

Det är nog så att man får ha ambitionen att komma ombord i flotten torr. Men troligen gör man inte det. Destå viktigare att då ha en riktig flotte och inte sitta dyblöt och nedkyld i en öppen gummibåt. Och ha en grab-bag med bl.a torra kläder beredd vid överhavsseglingar. Man kan ju gott fundera kring vad som skall finnas ombord i en livflotte. Ofta finns det plats för mycket mer utrustning än som normalt ingår och det är ju inget som hindrar att man kompletterar vid ompackning. Med exempelvis värmereflekterande filtar. Viktigt är ju också att ha en flotte med isolerad botten i våra vatten. Apropå svårigheten att bogsera flottar - de flesta är ju utrustade med barlastsäckar och låter sig inte dras utom med stort motstånd.

Det trista med tejp är att den har konstant bredd. Ser mandå båten från sidan kommer vattenlinjen se ut som den smalnar av för och akteröver, där båtsidan inte är vertikal. Osnyggt!

Några kommentarer: Frågan om man behöver flotte eller inte och kan klara sig med en gummibåt hänger på var man seglar. Kustnära och inomskärs är en sak. Hav en annan. Även en såpass kort etapp som över till Gotland kan gå genom områden som inte täcks av varken mobiltelefon eller VHF. Och har man otur kan man bli liggande ett par dygn innan upptäckt. Lägg till blåst, kanske regn och vattentemperaturer runt 15 grader så blir en gummibåt snabbt livsfarlig. Gummibåt som livboj. Har du tänkt på hur MOB skall hinna ikapp den när det blåser mer än några få m/s? Service på Seago: Ekens Naval.

Fårösund: Diesel finns vid kaj. Men bensin finns bara i landmacken, ca 1 km eller så. Detr går säkert bra, det är ju som sagt bara några timmar. Men man bör ju inte lita på bara turen utan kalkylera med att något väsentligt kan fallera, motorstopp eller elfel. Vad har man för beredskap. Och inte glömma bort att man skall tillbaks - en sådan båt är känslig för hårt väder och sjögång - ha mycket marginal för att ha råd att vänta ut dåligt väder.

De ifrågasätter inte ditt personliga ägande i första hand. Utan att båten är momsad inom EU, dvs att båten ägd av någon bosatt inom unionen och därmed att moms är betalad. Och det kräver klara papper, i praktiken en registrering då ägandet/momsstatusen måste vara kopplad till en viss, identifierbar båt. Jag råkade ut för nitiska franska tullare i Bretagne som krävde dokumentation och trots att jag seglar ett skepp och därmed hade nationalitetsbevis och skeppsmätningscertifikat var de misstänksamma eftersom de inte riktigt hade koll på språket... Jag kan föreställa mig vilket trassel det skulle ha blivit utan klara papper. Jag skulle inte segla någonstans utom möjligen inom närområdet utan registrering oavsett båtens storlek och ålder.

Gotska Sandön är inget annat än öppet hav.

Litet mysko det här. Av bilden att dömma har du en partialriggad kutter. Oavnligt må jag säga. Och respektive förstag verkar sitta i samma, eller i det närmaste samma punkt? Normalt sätter man backstagen på sidan av masten på den tänkta linje man får om man förlänger förstaget uppåt. Sitter förstagen fästa på samma punkt är det bara och klämma dit bakstaget enligt ovan. Sitter de när varandra (typ < 50 cm) bör det räcka med ett backstag mitt emellan förstagens infästningar. Är avståndet större bör du ha två stag, gärna enligt din idé. Men du får inte dra masten krokig när du sätter an, så med hjälp av respektive förstags vantskruvar justerar du så att masten är rak eller har rätt böj oavsett om backstaget är ansatt eller inte. Bogsprötet bekymrar mig litet, risken är att eftersom det yttre staget är så långt (mastopp > sprötnock sprötnock > stäv via waterstaget) får du mycket mer töj där än i det inre staget. Så om du justerar backstaget och det yttre förstaget hårt för att minimera saget kommer sannolikt masten böja bakåt tack vare det inre förstagets mindre töjning när du seglar utan backstag.

Yachting Monthly testade flottar för några år sedan, rätt ambitiöst test där flottarna blåstes upp i vatten och man testade hur lätt det var att vända den, ta sig upp i den, utrymme, stabilitet och utrustning. Jag minns få detaljer och har inte tidningen kvar. Men Seago blev i nalla fall best buy. Jag vet också att det ryktades att Seagos flottar tillverkades av just Plastimo. Men hur tillförlitligt det ryktet är vet jag inte. Testet gladde mig som redan 2004 köpt en Seago 6-mans i burk. Den är f.ö. på kontroll nu. Och förra gången när den kollades sade ompackaren att Seago var bra. Hur den funkar i verkligheten kan jag (lyckligtvis) inte berätta om.

Och jag tror du missförstår mig! Baka föralldel in allting i priset då om man känner sig lurad när båten inte komplett och tycker det är jobbigt att räkna själv. Men låt åtminstånde posterna stå redovisade. Så att man som konsument kan göra sina egna val. Jag har ingen lust att tvingas betala överpriser för undermåliga tillbehör varvet slängt dit bara för att med visst fog kunna påstå att båten är seglingsklar. Och betala återförsäljarens vinstmarginal på frakten. Jämförelsen med bil, som någon gör, känns litet fånig. Köper jag en bil väljer jag till utrustningspaket, precis på samma vis som jag efterfrågar för båtar, alltså man utgår från grundpris, väljer motor, växellåda, lack och grad av utrustning. Då går det bra utan att man klagar över att lockpriset är med minsta motorn och med minsta komfortpaketet samt att bilen inte är körklar då vinterdäck och isskrapa saknas. Men inte för båtar. Jämförelsen med själv hämta utombordare eller sjökläder känns också litet dum - det finns inget egenvärde i att åka till fabriken i Kina eller för all del någonstans i Europa att hämta dem. Det blir inte billigare att fylla bilen och är knappast ett dugg kul. Men för många är det ett egenvärde att exempelvis semestersegla hem en båt från exempelvis Frankrike eller Tyskland och dessutom spara många 10-tusentals kronor. Att motorbåtar behandlas annorlunda säger sig självt - bränslekostnader och i de flesta fall bristande sjövärdighet är två goda argument.

Jag förstår ändå inte hur du menar när du tycker att all marin utrustning skall ingå i priset. Vad är all marin utrustning? En nöjer sig med billiga standardsegel, en annan vill ha dyr specialduk. En nöjer sig med 10 kg fulbruce i aktern, en annan vil ha ett tungt stävankare med kätting och spel En vill ha sprayhood, andra inte. 3 fendrar eller 6? En del har ännu fler. En nöjer sig med enkel logg/lod/plotter, andra vill ha kompletta vindinstrument, jätteskärm och framåtseende lod. Osv Osv. Baxnar man av att behöva betala 70.000 för att få hit båten lurar man bara sig själv om man vill slippa se summan specifierad. Den enda anledningen till att man kan ha glädje av en prissättning som åsyftar en segelklar båt är att man är så oerfaren att man inte själv kan avgöra vilka bitar i listan man behöver utifrån sina behöv. Och är man så oerfaren kommer man ändå så småningom upptäcka att det varvet ansåg vara nödvändigt och anpassat knappast är det. Sedan kan jag hålla med om att mässpriser som egentligen är standardpris minus utrustning och tjänster är skojeri och det är inget jag försvarar.

Problemet är just ordet included all - vad är det? Skall man jämföra båtpriser, vilket man naturligtvis gör om man planerar att köpa, blir det nästintill omöjligt när included all kan betyda allt ifrån minsta möjliga antal tillbehör i enklast möjliga utförande på en slags båt medan en annan levererar rätt dimensionerade detaljer som gör båten seglingsklar nästan på riktigt. Jag har sett exempel på kompletta båtar som levereras med 3 fendrar som är 30 cm långa till en 35-fotare och därtill 4st 4 m förtöjningslinor. Medan andra anser att elankarspel och 60 m kätting är standard. Nej, publicera en prislista som utgår från en naken båt, fritt varv och sedan alla standardoptioner och tillbehör uppradade och prissatta. Litet enkel addition kan man väl begära av en blivande båtägare?

Vad är det för fel på valfrihet? Jag tycker det är ett vettigt system - att utgå från en naken båt fritt varv. För många är det högst individuellt vilken slags utrustning, typ och fabrikat av segel och vilka tillbehör man önskar. Och vissa vill kanske segla hem själva och få en trevlig resa istället för de pengarna en transport kostar. Däremot skall man utan trams få en komplett redogörelse för vad utrustning och transport kostar - så att den som väljer en komplett båt levererad här hemma direkt ser slutpriset. Jag skulle aldrig betala en krona för de skräpsegel, fjuttfendrar och lättvikts-kopieankaren med tampsnutt som levereras som standard. Inte heller en transport på kanske 50.000 från exempelvis Tyskland när det istället blir en trevlig sommarseglats.

Bäste Herr Nobbing, tyvärr. Båten de hade var en mörkblå Laurinkoster eller möjligen en Allegro/Vagabond eller något annat spetsgattat, minns inte klart på den punkten. Hursomhelst - tack för länken - spännande läsning! Jag när en dröm att gå ner den vägen. Men troligen får jag väl nöja mig med rutten Donau till Svarta Havet. Inte fy skam det heller! Fast när jag läst igenom berättelsen är det inte uteslutet att de var dom ändå - dom kan ju ha bytt sin Fingal mot något annat efter resan. Senast ändrad av Eilean | 24 februari 2011 | 10:00

Åsså i sjön... Pricken över i-et är att låta vattenlinjen lyfta litet i överkant, särskilt föröver. Men det kanske inte passar på moderna rakstävade båtar

Jag hade ful vattenlinje, dels var den för låg, mest i aktern förstås, sedan var den jämnbred vilket är jättefult på avstånd. Nackdelen med allla mer eller mindre komplicerade och fiffiga metoder med vattenpass eller slangar på land är att de inte utgår från verkligheten - hur båten flyter. Och den flyter aldrig som tänkt... Jag gjorde följande - en stilla dag tog jag en frigolitbit, tejpade fast en mjuk blyertspenna och från jollen lät jag frigoliten flyta på vattnet och så markerade jag med små streck var 30-e cm. Med båten på land tejpade jag upp denna linje med tape i konstrasterande färg, denna linje är alltså helt parallell med vattenlinjen och ett par cm över densamma (bestäms av frigolitplattans tjocklek) Sedan tog vi ett snöre i kontrasterande fäg och med hjälp av en som spanar på avstånd och en som flyttar snöret och fäster det med små tejpbitar syftade vi in vattenlinjens överkant så att den dels kompenserar för skrovets icke vertikala ytaor, dels blir bredare i ändskeppen på ett sympatiskt vis. Litet pyssel, javisst. Men vi får ständigt kommentarer för vår snygga vattenlinje.

Vanlig 2-komponent polyuretanfärg (typ International Perfection, Hempel Polybest etc.) tål inte att vara under vatten ständigt. Bra att veta om båten har feltrim.