Eilean

Ja,man får hoppas att priserna faller. Och då mycket Det är ju inte bara batterierna det handlar om, det krävs ju nya regulatorer för alla laddare man har ombord, som generator, landströmsladdare, sol- och vindkraft... Tyvärr är det nog många år kvar med blybatterierna.

Forgus 31: Att det lilla batteriet skulle må sämre vid laddningen stämmer inte så länge du inte kör konstantströmsladdning vilket är väldigt ovanligt. Batteriet tar inte åt sig mer ström än det klarar av vid laddning med normala laddspänningen Är du helt säker på detta? Ett urladdat batteri har ju den egenheten att det tar emot vad som gives, tills spänningen börjar stiga. Det handlar inte om konstantströmsladdning utan om att generatorn kan ge 50A eller mycket mer initialt när den ser ett ordentligt urladdat batteri. Se exempelvis Vartas rekommendationer för MC-batterier, de talar om en maximal laddström på så litet som 10% av kapaciteten: http://www.varta-automotive.se/fileadmin/templates/downloads/se/Rad_MCbatterier.pdf

Att mäta startmotorströmmen är inte bara svårt, det säger ju långt ifrån allt, batteriet måste kunna leverara dessa strömmar utan att ta skada och under en viss tid. Alla batterier har ett maximalt tillåtet strömuttag som står i proportion till dess kapacitet i Ah. Och ett mycket litet batteri, som visserligen fått igång motorn, är så urladdat efteråt att de förmodligen tar emot en alldeles för hög laddström från din generator som har hög kapacitet reltivt ett litet startbatteri. Laddströmmen bör aldrig överstiga 20-30% av batteriets kapacitet. Dvs ett 20 Ah batteri skall inte laddas med mer än max 2-3 A. Jag tycker du skall kolla med tillverkaren och följa deras rekommendationer för starbatterikapacitet. Använder du bara båten sommartid behöver du ju naturligtvis inte dimensionera startbatteriet för kallstarter vintertid, om det går att få fram siffror för varma klimat kan du följa dom. Alternativt gå ner något från rekomendationen för vårt klimat. Men erfarenhetsmässigt tror jag inte ett MC-batteri räcker, jag skulle gissa på att ca 40Ah är en undre gräns. Går du ner mycket i startbatterikapacitet bör du komplettera med en enkel nyckelströmbrytare för batterier som du kopplar mellan pluspolerna på start- respektive förbrukningsbatteri. Då kan du enkelt, om det skulle krisa, parallellkoppla bägge batteribankerna vid start.

Gör det bums. Troligen är detta en förväxling med att man måste vara synnerligen noggrann med att botten är helt ren från alla spår av släppvax på en helt ny båt. Efter ett år i sjön har båten redan absoberat en hel del vatten. Dessutom skall bottenförgen slipas ner till ren gelcoat, dyrt, skitigt och farligt.

Nu var det iofs några år sedan vi var ute, men vi körde lokala mobiltelefonkort i de länder vi vistades längre tid. Och ofta kunde man hitta lokala erbjudanden med bonusladdade kort vid nyanskaffning och det var billigare att köpa ett nytt än ladda det gamla. Vi hade en drös av allsköns kort när vi kom hem! Allt fler marinor har trådlöst internet, men ibland kan det kosta extra. Nätkafeér finns överallt och är oftast billiga. Precis som Lady A skriver, strunta i att ta med mobilt internet hemmifrån - svindyrt! Vistas man mycket länge i ett och samma land kanske det kan vara värt att skaffa ett lokalt mobilt bredband för att använda på plats? Kan vara värt att kolla!?

Nu handlar ju den här tråden om ostkusten. Där sälen i stort sett var nära utrotning. Och trots att den nu återhämtat sig något, till en bråkdel av forna kvantiteter, vill man starta skyddsjakt för fiskets skull. I vissa yrkesutövares ögon är en säl en säl för mycket. Nyligen var det en del skriverier om att man siktat tumlare en bit upp i Östersjön. Och naturligtvis uteblev heller inte reaktionen på hur en återetablering av tumlare kommer att drabba fisket...

Javisst. Det var mycket bättre förr, på 60-70-talen när sälen var i det närmaste utrotad.

Vi lade TBS (som ersättning för en gammal sliten Treadmastermatta) på vår breda 42-fotare förra året. Materialkostnaden blev ca 12.000 inkl lim. Jobbet tog ca 2 7-dagarsveckor för mig och min hustru. Då blev mallandet extra besvärligt eftersom vi var tvungna att följa den gamla mattans mått exakt.

En gammal 14/900MHz Compac och urtaget batteri drar exakt 0,8 A med direkt omvandling från 24V till 18V. Har jag batteriet kvar i datorn stiger strömmen till 1,5 A! Trots att batteriet är fulladdat! En modern HP med bred 16 skärm drar hela 3,4 A via 230V-omvandlare! Så, för maximal strömsnålhet, använd en gammal långsam dator med måttligt stor skärm ombord, kör inte via omvandling till 230V och plocka ur batteriet! En gammal dator kostar dessutom inte mycket och kan gott få bo kvar ombord. Min förra (en Compac även den) satte jag in i båten 2003 och den togs aldrig ur (inte ens vintertid) förrän till sommaren 2008 - 5 år senare. Då var det dags att pensionera den eftersom den saknade usb-portar. Fungerade gjorde den utmärkt. Att standarddatorer inte tål fukt och båtmiljö är m.a.o en myt! Ovantående siffror blir naturligtvis högre om man har 12 istället för 24 ombord. Senast ändrad av Eilean | 11 augusti 2009 | 13:53

Om du ändå skall förvara massa vatten i förskeppet är det naturligtvis ingen nackdel att dessutom göra tanken som ett kollisionsskott. Men även om konstruktören har räknat med den vikten är det naturligtvis ändå en nackdel att tynga ner ändskeppen, särskilt vid havssegling. Undvik det och lägg alla stora vikter där de hör hemma, långt ner och mitt i båten. Man kan ju tänka sig att göra själva utrymmet under förpikskojerna vattentäta ändå, med luckor under dynorna som är täta. Och sedan använda utrymmet för stuv av lättare saker som kanske inte behöver nås dagligen. Ang. tankar i plast - jag har integrerade glasfibertankar i min båt och har inga som helst problem, vare sig med smak av styren eller något annat. Men det är naturligtvis viktigt att glasfibern får härda ut ordentligt och man bör nog kolla upp möjligheterna att behandla insidan med något godkänt för livsmedel. Jag har för mig att det skall finnas epoxykvalitet avsedd för ändamålet. Angående risken att segla på något finns den ju och är högst reell, om en liten. Flera båtar försvinner faktiskt spårlöst årligen och man kan ju naturligtvis bara spekulera i vad som egentligen hände. Tyvärr flyter ju de flesta containers, inte bara de med jympaskor. Och träffar man oturligt på ett vasst hörn eller kant är glasfiber inte mycket att förlita sig på. Och det är inte bara containers som är farliga, det kan vara frysboxar eller trästockar. Senast ändrad av Eilean | 10 augusti 2009 | 15:40

Menade inte heller att ett segel skulle vara besvärligt att sätta. När det finns och är enda lösningen. Men om en hanfot visar sig hjälpa (gällde exempelvis min förr-förra båt) är ju ett segel overkill. Mao kan man gott kolla alternativen först. Och ankrar man ofta bör man ändå ha kätting hela vägen. Det framgår ju inte riktigt vad frågeställaren gjort hittills.

Använd endast kätting, det brukar hjälpa. Och prova att lägga kättingen/linan i hanfot så att den går ut från bogen, det hjälper och enklare än segel

Lyd nu mitt råd och kolla/täta om övriga röstjärn. Och kolla andra möjliga ställen som mastfot och under andra beslag som knapar och vinchar där sannolikheten för inplastat trä är stor. För övrigt är dett en helt vedertagen byggmetod på såväl dyra som billiga plastbåtar som man får leva med. Har man förväntningarna på att en 30 år gammal produkt inte är behäftat med fel pga ålder och bristande underhåll är man nog överoptimistisk. De flesta av oss kör på tills något brister, få lyfter på beslag och provborrar in i inplastat trä för att undersöka tillsåndet. Bifogar en bild på hur mastfoten på min båt såg ut för ett par månader sedan - massor av genomruttet trä. Lyckligtvis upptäckte jag saken innan något hände.

Jag trodde nog inte heller att uppgifterna skulle stå på hemsidan. Men där finns ju e-postadress och telefonnummer. Varför inte ringa eller maila?

Ytterst handlar nog sådana här problem om bristande underhåll. Hur konstruktionen än är gjord finns en tätningsyta mellan röstjärn och däck. En tätningsyta som ofelbart börjar läcka förr eller senare. Och på en 30 år gammal båt där inget gjorts har det säkert läckt länge. Och läckage leder till försvagningar, kanske ruttet trä, korrossion på metalldelar och frostsprängningar. Öppna upp och demontera samtliga röstjärn, inspektera, reparera vid behov och täta om. För övrigt bör varje beslag på en båt som är så gamal lossas och tätas om innan det är försent och ev. sandwichlaminat ruttnat/frostsprängts. Försäkringsbolaget ersätter troligen eventuella följdskador på rigg och båt men troligen inte själva röstjärnet och dess infästning.

Nu kanske det finns särskilda, förmildrande och oturliga omständigheter i det här fallet. Men det finns en anledning till att jag aldrig skulle komma på tanken att hyra ut min båt. Inte efter att ha varit (snabbt botad) spekulant på ett par hyrbåtar och även sett hur en del handskas med sina hyrbåtar.

Skulle tro att dessa kan hjälpa dig långt snabbare är någon här: http://www.bavariasverige.se/

Så, eftersom burken defintivt inte låter, det var ett missförstånd, är jag än mer övertygad om att det är frågan om laddfördelningsdioder i ett tvåbatterisystem. Att ha ett sådant system med en 1-2 1 2 omkopplare är inte så vanvettigt. Man har två batteribanker man alternerar emellan, ingen blir liggande nästintill obrukad som startbatteriet annars blir, bägge bankerna får alltid laddning oavsett omkopplarens läge och i krisläge kan man koppla över till den andra banken. Nackdelen är naturligtvis att vid ett givet strömuttag djupurladdar man en mindre bank mer än om man slog ihop dem. Alltså eftyer ett dygn med mycket strömförberukning har man en rejält tömd bank samt en orörd - inte så vettigt sett ur batteriernas livslängd. Spänningsfallet (ca 0,7 V) över dioderna som brukar anföras som ett argument emot sådana kan man i vissa fall kompensera för, beror på vilken typ av regulator man har.

Naturligvis är det inget relä, det är en laddningsfördelare med dioder. Det förklarar att det bara finns tre kablar och inget mer. Ena tåten (röd?) är inkommande från generator. De bägge svarta är ut till respektive batteribank. och mellan röd och resp. svart ligger en diod inne i burken. Senast ändrad av Eilean | 12 juni 2009 | 12:47

Och om det vore en kondensator - varför 3 kablar? Nej, är rätt säker på att den är ett relä av något slag. Förutom de tre grova, finns det ytterligare någon klen kabel? Kanske frågeställaren kan kolla vart åtminstånde någon eller några av kablarna går? Är det ett laddfördelningsrelä bör några landa i den huvudbrytare man kan kan ana i bilden.

Jag gissar på ett laddfördelningsrelä.

Bara för att stilla min nyfikenhet - vad kostade landtransporten och var lastas båten av?

Ingen. Att välja mellan dessa och därtill Bavaria, Hanse och liknande är som att välja mellan Skoda, Peugeot, VW, Hyundai eller Seat. Bra, funktionella bilar (förlåt båtar) allihopa. Lagom flärd och påkostade detaljer, lagom prestanda och lagom lagomt utseende i tiden. Lagom stora för en lagom stor familj med lagom stora seglingsambitioner som vill leva lagom bekvämt ombord och kanske kappsegla lagom mycket. Men man nåste läsa noga på emblemet för att se vilket märke det är frågan om. Visst, det finns nyansskillnader. Men i det stora hela är de till intetsägande lika varandra och går därför under benämningen AWB (Average White Boat). Därmed inte sagt att det är något fel på dem. Tvärtom. De är bra, prisvärda, genomtänkta och funktionella produkter. Storproducenter, vare sig de är varv, biltillverkare eller gör plattTV gör sällan fel. Men vill man ha spänning, individualitet och uttalade egenskaper åt något håll skall man nog kika annanstans. Men skynda på. Båtindustrin följer bilindustrin i hälarna genom sin likriktning och snart finns de udda, specialla och spännande båtarna bara kvar för dem med jättelika plånböcker. Precis som med bilarna.

Jag har kört sträckan Vänersborg - Lilla Bommen med segelbåt och 7 knops marschfart på en dag, startade tidigt på morgonen, minns inte exakt men kan ha varit runt 7-8 och var i Gbg innan mörkret. Åt andra hållet har man ju något motström. Men om man kan hålla 10 knop där det är tillåtet klarar man hela sträckan på en dag.

Ok. Jag kan hålla med om att mitt påstående om existensberättigande var präglat av mina vanor och därtill rätt hårt. Jag har nämligen vuxit upp med plätt, farsans segelbåt hade ett plätt-as, gjutet i en navkapsel till en gammal Folkabubbla. Fanskapet vägde 16 kg och båten var en skärgårds-22-a på dryga två ton. Många kg ankare till lätt båt.... I farsans värld var det inget snack - plätt skulle det vara, det var det enda som behövdes i skärgården. Och visst höll den för det mesta under barnaåren när vi mest seglade i inner- och mellanskärgården och alltid låg tryggt i lä bakom stora, skogsklädda öar. Och muskler fick man av att dra upp eländet. Sedan blev jag större och började segla på egen hand, dra mig allt längre ut i skärgårdarna. Och fick snart problem. Plätten fick allt mer sällan grepp, den bara kasade över botten och alltför många nätter vaknade man av stävens hugg mot berget. Pratade jag med farsan så var det fel på mig, inte ankaret... Och så höll jag på i flera år. Tills jag seglade med min svåger någon vecka en sommar. Han hade en jättebåt, en kustkryssare på 5 ton och som ankterankare hade han ett litet CQR på 10 kg. Som alltid greppade, alltid höll och aldrig draggade. Oavsett om det var sand i ytterskärgården eller mjukaste Mälardy. På en båt med dubbla vikten och ett ankare som var långt lättare... Sedan dess är jag övertygad om att ankaren inte är så självklart och precis som med alla andra tillbehör skall man välja det med omsorg. Lika litet som en gammal Decca-navigator har något värde så har vissa uråldriga ankarkonstruktioner det. Men naturligtvis bara om man ställer högre krav än fiske eller grepp i absolut lä. Sedan är det ju alltid trevligt att stötta de svagare. Men jag är nog för mycket egoist för att riskera min ostörda nattsömn!