Eilean

Då skall du nog överväga andra resrutter. Även om du framhärdar i att resa masten och sätta segel så snart det är möjligt kommer du i slutändan tvingas gå nästan uteslutande för motor.

Men erfarenhet är att det inte finns någon 'europastandard' i alla fall inte i praktiken. Däremot är Camping Gaz standardiserat i alla fall europa. Men ohemult dyr. Jag har seglat med svenska flaskor och lyckats få dem fyllda i Tyskland och i Portugal. I det senare fallet dels genom att skicka iväg dem till en depå, dels i tankstationetr för gasbilar, vilket var extremt billigt. I samtliga fall har påfyllaren fixat gängadapters och den uppsjö jag hade med mig kom aldrig till nytta. Hörsägen sade också att svenska flaskor kan fyllas i Spanien. I Frankrike köpte vi en fylld 6 kg flaska av någon fransk standard med regulator för 9€! Det är billigare än en påfyllning och bara att kasta flaskan sedan. Observera en sak, om din anläggning är gjord/justerad för propan (dvs vad vi använder i kalla länder) kan du råka ut för en olycka med överhettade brännare om du kör butan, vilket förekommer i många varmare länder. Tvärom går bra, fast med någiot lägre effekt. Kolla med tillverkaren av din gasolutrsutning vad som gäller!

Vissa sträckor kan du naturligtvis segla då det är ganska långt mellan broarna. Men det underlättar att ha en mast som går snabbt och enkelt att fälla, På floderna är segling normalt tillåtet, däremot kan de grävda delarna ha restriktioner som exempelvis ha motorn startberedd eller t.o.m igång, reglerna varierar från land till land.

Jag påstår nog att man viss behöver 'utbilda' sig litet grann i många lägen. Hur skall man exempelvis annars kunna göra beräkningar när man besöker hamnar som inte finns i tabellen? Hur interpolerar man tidvattnet när man vill passera ett givet stycke vatten i närheten av en sekundärhamn och vill veta när djupet är tillräckligt? Det finns inget mjukvara i världen som kan ange tidvattnet och strömmarna korrekt på varje plats och vid varje tidpunkt. Men allt detta är ganska enkelt om man precis som Cerber01 skriver har tillgång till Reeds där det finns bra och lättbegripliga anvisningar för dessa uträkningar. Att sedan de flesta digitala sjökort har enkla och tydliga tidvattenkurvor betyder inte att man kan ersätta manuella beräkningar i alla lägen. Men ytterst beror det på var och hur man seglar, det framgår ju inte vart du skall. 2 m är ju inte så mycket men kan ändå vara problematiskt i vissa områden och försumbart i andra. Bränner man förbi eller bara stannar kortvarigt i 'svåra' områden som Skottland eller Bretagne klarar man sig på att segla där det 'alltid' är djupt och besöka stora hamnar. Men vill man in till mindre orter, ankringsplatser eller genom passager vid sidan om de stora farlederna räcker inte infon från en plotter eller liknande till på långa vägar. Och man måste ta till de gamla manuella beräkningarna. Tro mig, jag har provat bägge.

Tycker ändå att du kan ta med en extra impeller. Skulle det j-las finns ju den åtminstånde till hands. Annars är den ju bara att spara tills nästa gång den måste bytas. Har du koll på bensinbunkringsläget och din aktionsradie? Du kanske behöver extradunkar?

Ja, vi väntar med spänning på detaljerad rapport!

900 mil på 20 dagar är 45 mil om dagen. Jag vet inte något om båtens ekonomiska marschfart, men om jag får gissa på 25 knop så klarar man 'dagstvånget' på mindre än 2 tim. Så nog finns det gott om tid! Men, varför se det som en ren transportresa? Med tre veckor kan man ju göra det till en trevlig 'se-svenska-kusten-resa' och ha råd att stanna på fina platser, ligga och gosa sig om vädret är blåsigt och få en upplevelse. Och ändå slippa köra mer än några timmar om dagen. Toalett kan man sköta i en hink. Och något litet campingkök går väl att fixa. Säkerhetsmässigt skulle jag ta med en propeller, en VHF, hyggligt ankare, extra impeller, remmar och olja. Sjökort, nödvändig navutrustning och flytvästar finns väl. Kosta gärna på ett medlemskap i SSRS och Trossen, då har får man assistans vid behov. En sak att fundera på är aktionsradien och tillgången på bunkringsställen för bensin, för jag antar att båten inte går på diesel.

Ok. Bakterier i diesel är ju inget nytt och problemen och medlen har ju funnits länge, inte minst utomlands. Men att börja hälla i något som i dagsläget bevisligen inte behövs i vare sig min båt eller dieselbil känns inte meningsfullt. Jag håller mig nog till samma procedur som tidigare. Men är naturligtvis vaksam på eventuella förändringar i färg och konsistens på det jag suger upp respektive ser i filtren.

Såhär. Fast vi använder en modifierad stege istället som synes.

Nu är det snurrigt. Den gröna skall inte säljas till fritidsbåtar. Den ofärgade säljs både till fritidsbåtar och som bunker till fiskare och andra yrkesutövare, fast till ett annat pris. Jag har fått både och, mestadels ofärgad men även grön emellanåt.

Den som bjuds. Vanligtvis från närmaste sjömack, om man undantar udda varianter under längre seglatser. Sista 3-4 åren kör jag på diesel från Shells mack på Fjäderholmarna i Sthlm, men i somras blev det en tankning i Mariestad, minns inte 'märket'. Hurså?

Om det nu är så stora problem att vissa rekomenderar både bakteridödande medel och två tankrengöringar per år, dessutom hävdar att sugning inte räcker för att få bort diverse emulsioner - varför rullar vår dieselbilspark så bekymmersfritt? Jag har litet svårt att ta till mig det här - min erfarenheter talar helt i motsatt riktning. Och då hör det till saken att jag både har tankat på allsköns ställen med tveksam 'hygien', från skumma oljefat i Baltikum, till farmartankar i Marocko. Och då jag bunkrar 550 l på en segelbåt blir det under semestersegling i hemmavatten mycket långt mellan tankningarna, ibland vartannat år och båten står året runt med delvis fulla tankar. Och under snart 30 år har jag inte haft ett enda bekymmer med bränslet förutom de två gånger jag redogjort för tidigare, där den bakomligande orsaken var lättförklarlig. Jag är trots allt rätt övertygad om att grundproblemet är bristande tankhygien. Hur många tankar i våra segelbåtar har manluckor och/eller suganordningar? Svaret är tyvärr - allt för få. Och även om anordningarna finns är det långt ifrån alla som använder dem. Så om nätet dräller av historier kring problem som enbart kan bortas med medicinering är jag fortfarande inte övertygad om inte samma goda resultat kan uppnås med hygien. Jag ser i alla fall ingen anledning att börja hälla massa undermedel i mina tankar. Kvaliteten på den vätska jag suger upp från botten och skicket på filterinsatsen vid det årliga bytet talar emot att det pågår någon skum aktivitet därinne. Apropå vatten förresten - många förskruvningar för påfyllning har ju locket nedsänkt i själva förskruvningen och all tätning bygger på en o-ring, även vid ett stilla regn. Jag undrar hur mycket av det vatten som letar sig in i folks tankar egentlighen kommer från otäta förskruvningar. När jag bytte för några år sedan letade jag länge tills jag fann en typ där locket ligger över själva förskruvningen och o-ringen behöver i alla fall inte täta vid regn.

Precis det Forgus 31 beskriver har jag råkat ut för. Första gången var på en nyköpt båt som var 12 år gammal. Motorn bli allt orkeslösare och gick till sist bara på tomgång- Det visade sig att primärfiltret var så fullt av skit att knappt något bränsle kom igenom. Tanken visade sig ha ett tjockt bottenlager av jox - säkerligen aldrig rengjord och dränerad! Andra gången var på min nuvarande båt, med rengjorda tankar året innan. Motorn stannade plötsligt ett tiotal timmars gång efter tankning. Bränsleslangen upp till filtret var igentäppt med en kladdig gegga och små svarta smulor som såg ut som kol. Föroreningarna måste ha kommit från tankstationen. Efter detta monterade jag sugröret, det är enklare än att med jämna intervall öppna en stor manlucka med massor av bult.

Jag tror chanserna är större om du vänder dig till Oceanseglarklubben, osk.org eller till Jorenruntseglarklubben, jrsk.org.

Gummiblåsa räcker nog ibland. Men jag har rätt stora tankar, 550 liter sammanlagt så lyfthöjden blir rätt stor. Angående eventuell snålhet - det handlar om att skräpet och vattnet i tanken ändå måste bort förr eller senare någon gång, oavsett vad man häller i för undermedel. Nu behöver jag aldrig bekymra mig för vad som finns i tanken. En betydligt effektivare lösning. Men ytterst handlar det väl om hur mycket bränsle man förbrukar per säsong, och därmed hur ofta och inte minst var man tankar. Senast ändrad av Eilean | 21 oktober 2009 | 15:46

Forgus 31 är inne på samma lösning som jag har gjort på min båt - ett sugrör ner till tankens lägsta punkt. Numera har jag som rutin att varje gång efter tankning, när båten legat still någon natt, suga upp (med en billig borrmaskinspump) det som ev. samlats längst ner. Oftast är det inget men några gånger har det varit både vatten och grums. Samma sak gör jag på våren efter vinterns eventuella kondens. En parentes, jag har egentligen aldrig fått upp något på våren, det verkar som kondensrisken är överdriven. Alla är väl överens om att i rent bränsle växer inget, Och det känns onekligen bättre att i första hand försöka ta bort orsaken till problem än att bota symptomen med allsköns dyra medel med kanske tvivelaktig inverkan på miljön.

Toppen. Mer antibiotikaanvändning för lyxproblem är precis vad vi behöver!

Kan tänkas att problemen är likartade: http://www.maringuiden.se/forum/;thread=315842

Somena. Tråden handlar om krav på kompetens för att segla svenska båtar i utlandet, idag. Vad har det med ett förslag på båtkörkort, som kanske införs om ett par år att göra? Är frågan intressant, och det är den, starta en ny tråd då!

Angående försäkring, jag har några gånger fått visa upp intyg på ansvarsförsäkring i Europa. I många hamnar och de flesta kanaler är det ett krav. Och även intyg på att båten är momsad och hemmahörande inom EU har krävts vid ett tillfälle i Frankrike. Alltså, det sk. certifikatet som SXK m.fl utfärdar räcker inte som bevis om båtens hemmahörighet och momsstatus ifrågasätts. Det certifikatet säger egentligen inte ett förbannat dugg annat än att båten är registrerad i en till SBU ansluten klubb och det har noll juridiskt värde. Skall man segla utomlands, längre än till våra närmaste grannländer, skulle jag inte tveka utan skaffa ett riktigt nationalitetsbevis från transportstyrelsen. Angående snacket om båtkörkort - förslaget är inget annat än ett förslag.

Praxis brukar ju vara att man accepterar det regelverk som gäller i det land båten och dess ägare/befäl är flaggade. Men säker kan man ju inte vara.

Jag antar du talar om båt (<12x4 m) och inte om skepp. I princip skall du inte behöva göra något utan bara byta flagg. Men tullen kan vara intresserad av att båten är momsad i EU. Och då behöver du kunna styrka det. En del båtklubbar, bl.a SXK och även SBU utfärdar s.k. certifikat som vanligen men inte alltid godtas. Problemet med dessa certifikat är att momsförhållandena inte utreds. Har du sådant certifikat och även gamla köpekontrakt som visar att båten antingen fanns inom EU 1998, eller är såld inom EU efter detta datum kan det gå bra. Men jag vet av egen erfarenhet att tullare kan vara petiga i dessa frågor och kräva mer officiella papper. Så skall du vara helt garderad bör du registrera båten i fartygsregistret och få ett nationalitetsbevis: http://www.transportstyrelsen.se/sv/Sjofart/Sjofartsregistret/Bat/

och att 'landtransport är trams' när det handlar om skyddade vatten är just en åsikt. Men visst, jag kanske uttryckte mig burdust.

Grattis. Båtar är till för att seglas - klart att ni skall ta hem henne nu. Landtransport, vilket trams. Men varma kläder, stor verktygslåda och mycket bensin är bra. Och kanske en plan B om ni får problem med snurran. Låna en reservmotor att ha med? Det går alldeles utmärkt att segla Göta Älv. Men motorn måste vara 'startberedd'

Portsmouth yardstick är en motsvarighet till LYS, fast man räknar 'tvärtom' Här finns info: http://www.rya.org.uk/infoadvice/racing/Pages/portsmouthyardstick.aspx Och här finns massor av nummer: http://www.byronsoftware.org.uk/bycn/byboat.htm