Eilean

Har seglat en sådan - inte alls dum!

Jag kan aldrig tänka mig att banken bryr sig om båten är byggd i Frankrike och köpt i Tyskland eller tvärtom. Skall båten vara någon slags säkerhet är marknadsvärdet, värderat av någon som banen erkänner det intressanta. Kamrern vet nog inte skillnaden mellan en Malö eller en Bayliner. Angående Colin Achern - bara underhållet av trämasterna överstiger nog totala årsbehovet av underhåll på en normal 38-fotare... Och umgås du med tanken på att segla söderut någon gång - hamnavgifterna blir astronomiska! Så fort båten är över 40 fot springer kostnaderna iväg. Ett skäl till att en 50 fotare är reltivt billig, per fot räknat. Charterbåtar - jag har kikat närmare på några och är inte alls imponerad. För risiga för sitt pris. En ganska subjektiv sammanfattning är - det finns inga gratisluncher. Charterbåtar slits hårt, reparationer utförs inte med evigheten som mål utan för att hålla den ekonomiska livslängden ut. När båten säljs har uthyraren gjort bedömningen att nu är såpass mycket slitet att stora investeringar krävs för fortsatt drift. Men att det inte är ekonomiskt försvarbart. Annars skulle han ju köra vidare. Men visst, är man villig att lägga ner mycket jobb, hittar drömbåten, och framför allt, får den till tillräckligt lågt pris kan det vara något. Alla ställer ju olika krav. Men objektivt sett tror jag inte en sekund på att man kan göra klipp. Man får räkna med att segel (som sannollikt var budgetsorten från början)och löpande gods är slitet. Motor och backslag fått hård behandling och att båten i övrigt levt helt i avsaknad av 'TLC' (Tender Loving Care) Det är klart att alla båtar slits mer utomlands, i Medelhavet eller England. Våra utsätts bara för väder och vind 6 månader om året. Vi har klen sol och lägre salthalt. Men mitt intryck är att båtarna är välunderhållna och välutrustade rent tekniskt men saknar ofta finishen vi är vana vid hemmifrån.

Jag ser ju av vad du skriver här och förstår det även av dina tidigare inlägg att du vill ha en robust båt. Att bo i och kanske segla långt i. Med stabilt andrahandsvärde. Då tycker jag nog att de europeiska massproducerade 'standardbåtarna' som JenBavHanBen m.fl faller bort. Förutom HR, Malö, Najad som du nämt finns kanske Forgus och Aphrodite här hemma. Någon här uppe nämde en del iofs bra USA-byggda båtar. Problemet med dessa är att de ses som udda här i Europa med litet utbud. Nyimport blir ju omöjlig, annars är utbudet stort i USA. Undantaget i någon mån är Island Packet, jättefina båtar som såts en del i europa och har ett enormt renommé, mer för kvalitet, robusthet och genomtänkta inredningar än för fart. Jag skulle kika mer på europeiska kvalitetsbyggen, välrenommerade varv som exempelvis; Contest, Moody, Oyster, Nordship, Degerö, Sadler, Trintella, Sigma, Rustler, Wauquiez... Jag är övertygad att en 20 år gammal av ovanstående har ett stabilare andrahandsvärde än en ny eller några år gammal massproducerad fransyska eller tyska. Och precis som Segelbo skriver, vara betydligt trevligare att vistas i ute på öppna havet. Sök på t.ex yachtworld.com. Med 'advanced search' kan du filtrera bra och få ideér om vad som finns. Att köpa inom europa är ju ingen konst idag. Senast ändrad av Eilean | 03 februari 2010 | 09:05

Om avsikten främst är att uppnå ett litet djupgående är konstruktionen naturligtvis bra. Men för att låta båten stå på botten har den begränsningar. Dessutom är Oceanis 323, i mina ögon, inte någon direkt lämplig långfärdsbåt.

I teorin ja. Men i västkustfallet tror jag det handlar mer om känslomässiga argument än att just norrmännen faktiskt skulle trissa upp gästhamnspriserna. Några inlägg här ovan är ju inte särskilt sakliga utan tycks mer handla om norrmäns påstådda beteende och andas xenofobi. I verligheten är det faktiskt inte någon uppenbar skillnad mellan hamnavgifterna på västkusten och de vi har i välbesökta, attraktiva hammnar på ostsidan, fast utan något större tryck från utländska båtar. Sandhamn, Utö, Vaxholm, Visby, Borgholm m.fl ligger på ungefär samma nivå som de attraktiva platserna i Bohuslän. Kliniskt rena från norrmän, men några tyskar och en och annan fattig balt eller polack. Jag undrar var du sett gästhamnar med dubbla avgiftlistor, en för turister, en för infödingar? Jag har då varken sett det, eller ens hört talas om det. Och spontant ogillar jag det - den sortens pålagor gynnar knappast förbrödning och närmande över gränserna. Och i den här sortens debatter glömmer man ofta, som exempelvis i det här fallet, att turisterna spenderar en hel del pengar. Utan norrmännen skulle nog en del sommarverksamhet i Bohuslän skära ner eller kanske tvingas slå igen. Och hur skall vi göra med exempelvis de fattiga letterna, som lever på en tredjedel av vår standard, skall de också straffas?

Så oskäliga gästhamnspriser är något som är förbehållet västkusten/Bohuslän? Jag vill minnas jag hört fransmän muttra samma sak om britter som seglar över och hissar marinapriserna. Och britterna om fransmännen. Och holländarna om tyskarna...

Ett råd får det bli. Bygga rullfock själv blir inte lätt, särskilt om den skall ha en förstagsprofil, vilket är ett måste om man skall ha någon chans att segla med den revat. Kom ihåg - en rullfock är långt ifrån ett måste även om den underlättar mycket. Ett ännu mindre måste är 'all elektronik'. Om du seglar i skyddade vatten som i skärgårdarna eller längs lugna kuststräckor så kan man till och med diskutera om du behöver någon elektronik över huvud taget. Kompass och sjökort räcker långt. Och en batteriradio för väderprogoserna. Vill du ha litet större säkerhet räcker det med en handhållen GPS gott.

Cerber0s skrev: ...Är ni missnöjda med hamnarna och tycker att ni får för lite med pengarna, så låt bli att segla dit. Seglar man ändå dit så har ju hamnen rätt i sitt antagande att man kan ta ut höga priser och ha dålig service.... Jag tycker inte man bara skall lägga sig ner och gilla läget. Man skall påtala för de ansvariga, för ägaren att hamnavgiften är oskälig. Ta Lilla Bommen om exempel - i somras betalade jag 330.- för att få ligga där en natt. Samtidigt som hamnen är gjord på så sätt ätt tyngre båtar över ca 11 meter får problem - pickup-linorna ligger för nära, det är för trångt mellan bryggorna - jag betalar alltså mer för stor båt men får samtiigt sämre service än den mindre. Till det kommer 30 kronor om jag vill utnyttja dush och toalett och ytterligare 60.- för el. Göteborg har strategiskt läge - man vill bunkra, kanske utnyttja stadens nöjes- och kulturliv, hämta/lämna besättning - allt som faktiskt ger staden och dess näringsliv många kronor i kassan. Att det skall kosta närmare 420 att ligga där en natt med normal gärsthamnsservice och därtill utomordenligt dåliga arrangemang och slöa hamnkaptener som är mer intresserade av att hänga på kontoret eller gnälla över sönderkörda pick-uplinor än att hjälpa och dirigera anländande båtar är rent ocker. Och det skall dom få veta!

Behövs det? Ser du några tecken på korrosion? Eller vad får dig att tro att du behöver anoder? Min förra båt hade anoder i värmeväxlaren för kylvattnet. Den var förbrukad helt (bortglömd?) när jag köpte båten. Under de nästan 9 år jag hade båten förbrukades kanske 10 % av den. I min nuvarande båt, med tre värmeväxlare finns inga anoder, Trots värmeväxlarhus av aluminium. Alla delar är orginal från 1977.

Hamnavgifterna har inget som helst samband med servicens nivå utan återspeglar bara vad ägaren tror sig kunna plocka ut - är hamnen populär och därför ofta överbelagt (ex. Sandhamn) tar man ut allt man kan av den anledningen. Har hamnen strategisk betydelse och saknar konkurrens (ex. Lilla Bommen) skinnar man av den anledningen. Och min erfarenhet är att hamnarna i ovanstående kategorier ofta ger sämre service än många billigare - trots sina höga avgifter. En annan kategori är hamnar i samma region, ofta kommunalägda, där man bestämt sig för ett 'enhetspris'. Gotland är ett bra exempel - där kan man för samma peng ligga i hyggligt välordnade hamnar med gästhamnservice - eller i gamla fiskehamnar utan snart sagt någon anpassning för fritidsbåtar och där ingen investerat en krona de sista 40 åren. Än så länge kan vi vara 'glada' - inga av våra dyra hamnar ligger ens i närheten av vad som debiteras exempelvis i västra Medelhavet.

Men en pekskärm så båt...?

jrmanner. Det är ungefär samma tankebanor som mina. Jag/vi har planer att ha en ständigt pågående resa i och runt europa och dess närområden från pensioneringen och tills vi tröttnat. Men jag vill kunna gå i/ur kanalerna när det passar och även besöka en del udda inlandsvatten som exempelvis Douro och om det politiska läget tillåter det, österut in i forna Sovjet. Då blir masttransport obekvämt och trassligt med dyra kranar. Jag har kikat på och nästan bestämt mig för en engelsk Southerly 115 och dessa har i ett fåtal fall byggts med tabernakel. Varvet har lovat mig kompletta ritningar för modifierig om vi inte hittar som redan har tabernakel. De franska aluminiumbåtarna som Ovni med flera faller mig inte riktigt på läppen och känns onödigt dyra. Ett tabernakel och tillhörande detaljer är annars inte omöjligt att fixa på vilken båt som helst. Holländarna är experter och visar att man kan fälla sanslöst långa och spinkiga riggar utan problem.

jrmanner! Sköna berättelser! Vi mötte några penicher i de smala grunda kanalerna och utvecklade så småningom tekniken att ta fart och köra in i kanalbanken med god fart. På det viset blev vi stående rejält fast i leran, inga sug från pråmen rubbade båten och det var ca en halvmeter tillgodo till pråmens fribord. Men en vacker dag ligger det väl en sten eller ett motorblock där... Första mötet försökte vi göra 'flytande' och det var bara tack vare en outsägligt hygglig skeppare det gick bra. Han passerade i lägsta snigelfart medan vår fenderplanka (stege) gled längs sidan och våra fendrar pressades lövtunna, pråmen tryckte oss helt enkelt upp mot land tills vi inte kom längre. Men jag trivdes i kanalerna även om vi längtade till havet efter drygt 2 månader och återvänder gärna dit. Så min nästa båt blir nog en sänkkölsbåt med 0.70 cm djupgående i 'canal mode'. Med masten i tabernakel så att man kan sänka den själv har man det bästa av två världar - hav och inland allt efter lust.

jrmanner: Tur att du klarade slusströsklarna! Vi sticker 1.80 och hade bitvis problem, särskilt vid möte som vi fick några gånger. Men vid ett tillfälle hade de läckage i en kanalsträcka och det saknades vatten, nvån var -15 cm. Vi hade att välja mellan en längre väntan eller att chansa på egen risk, vilket vi gjorde. Vi släpade kölen i dyn mest hela vägen. Men med 75 hk diesel och stor propeller gick detb ra. Men när vi skulle slussa ur den delsträckan snuddade vi vid slusströskeln. Och insåg påtagligt att där kan det bli ett obevekligt stopp.

En del motorer har ett 'fejkat' 2-polsystem. Dvs motorn och med dess eltillbehör är 1-poligt med minus i blocket. Men anslutningen till batteriminus sker via ett relä bara när motorn körs.

Men har man lådor måste de ju vara rätt ordentligt perforerade så att kalluften kommer åt överallt - och då 'rinner' den väl ut snabbt också? Husomhelst jag är inne på Gaidins linje, även om kylan rinner bort så går det så oerhört mycket snabbare att rota fram det man behöver så jag har kylskåp numera och kommer att ha det framledes också. Jag känner inte till några jämförelser. Idén med korgar i boxen finns redan men kanske inte just fjäderbelastade. Men nackdelen med att en box stjäl dyrbar arbetsyta kommer man inte ifrån. Ock man får skarvar som släpper ner vätska och smuts. Möjligen kan jag tänka mig att idén med draglådekyl är bra. Formad som en stor, grund box som huvudsakligen stuvas i ett lager. Men jag har inte sett några som är tillräckligt stora för mina behov. Och bygga själv, njaee.... Sedan har man problemet att aggregatet måste monteras i bakkant på draglådan, det går alltså inte med vattenkylt aggregat. Och det kan bli svårt att leda upp sval luft om man har konventionellt aggregat.

Några funderingar från en som dels gärna långfärdsseglar och som gillar att laga mat. Gasol är överlägset. Kräver hög standard på installation och underhåll för att vara säkert. Billigt, lätt att få tag på men flaskstandards varierar mellan olika länder. Sprit är ineffektivt, relativt dyrt och svårt att hitta utomlands i rätt kvalitet. Fotogen, omständigt att hantera, är svårt att finna till rätt kvalitet. Dyr spis. Diesel, dyr spis. Praktiskt med bara ett bränsle ombord. Omständigt att hantera, avger mycket spillvärme. Matlagning i sjögång kräver höga slingerlister, gärna något system med fackindelning på bänkskivorna så att saker stannar på plats. Gummimattor är bra. Kardanupphängd spis är inte så bra om den inte går att låsa i krängt läge, den kommer annars i självsvängning i sjögången. Kokkärlen måste vara djupa och måste kunna låsas fast på spisen. En del långseglare struntar helt i kardanupphänging utan använder istället extremt djupa kärl. Ugn är ett måste tycker jag. Kocken måste kunna ta spjärn med fötterna och eventuellt ha en sele. Spisen måste ha skydd så att man inte kan ramla över den. De flesta båtpentryn ser fina ut i broschyrerna, stora ytor. Men när man tagit av arbetsskivan över spisen och betänker att man ideligen måste öppna locket till kylboxen blir det inte alltid någon användbar arbetsyta kvar. Skall man laga mat mer ambitiöst behöver man minst 0,5, helst 1 meter fri bänkyta utöver spislock och kylbox. Och andra avställningsytor. Dubbla diskhoar är också ett krav och de skall gå att tömma vid krängning på alla bogar. Kylbox är att föredra ur energisynpunkt framför skåp där kylan 'rinner ut' när dörren öppnas. Men boxen är svår att plocka ur, man behöver lyfta ur andra saker för att komma åt. Har man kylskåp måste dörren öppnas tvärskepps så att inte allt inne i kylen rasar ut när dörren öppnas under krängning. Samma sak gäller skåp som sitter långskepps, det måste finnas arrangemang som förhindrar dem att tömma sig när luckan öppnas. Pålitliga luck- och lådlås behöver väl inte nämnas. Senast ändrad av Eilean | 26 januari 2010 | 11:54

Äsch - vekling! Vi sticker också 1.80 och har svart skrov! Dessutom 4,10 brett... Men du, du skriver 'kursen'! Du vet säkert att för att ta kanalintyget måste man bara kunna visa att man kan hitta och läsa i regelverket (CEVNI). Så det räcker med att du köper exempelvis den engelska upplagan 'Euro Regs for Inland Waterways' bläddrar igenom den och sedan avlägger provet med den i näven. Något annat krävs ju inte om du inte har en båt längre än 15 meter och snabbare än 11 knop.

Pratar vi om att segla långt vill jag nog påstå att en dator med navprogram och kort är att föredra framför plotter. Om man inte är väldigt stadd vid kassa vill säga och kan kosta på bägge, eller en väldigt stor plotter. Datorn ger större överblick och behövs ändå till annat. Det går också att fixa billiga kort till den om man är litet kreativ. Plottern drar visserligen mindre ström och kan placeras ute vid styrplatsen. Men på långsegling är det sällan man behöver ha den påslagen mer än kortare stunder och närheten till styrplatsen är inte så viktig, det är ju ändå en bråkel av tiden man handstyr. Sextant, glöm det! Med den onoggranhet man får är den värdelös vid kustnära segling ch kräver massor av träning. På den tiden man använde sextant hade man dessutom hjälp av radiofyrar närmare land. Ha ett par reserv-GPSer istället och översiktliga papperskort som back-up. Senast ändrad av Eilean | 26 januari 2010 | 00:33

När det gäller Donau vet jag inte. Jag har fått uppfattningen att den floden är sämre reglerad. Men Rhen och Rhône, vilka är de två andra 'problematiska' är sällan över 3 knop. Men visst, häftiga och långvariga regn kan ändra saken. De numera torra somrarna på kontinenten brukar snarare leda till vattenbrist framåt sensommaren. Vi gick uppför Rhône i början av maj 2005 efter en ganska nederbördsrik vinter. Och blev varnade att vi var tidiga och kunde möta höga flöden. Och Saône (ovanför Rhône) var bitvis något översvämmad. Men vi hade som värst 3 knop i smala partier i kombination med yttersväng. Snittet låg på 1,5. Jag tror att varningarna för strömmarna dels bygger på förhållanden under höst/vår och dessutom är en kvarleva från förr då fritidsbåtar hade små och klena motorer. Jag vågar nog påstå att alla moderna segelbåtar absolut inte har några problem sommartid. Men MariaTherese - har inte ni ett djupgående på 2 m? Då kan ni glömma kanalvägen ner till Medelhavet. Senast ändrad av Eilean | 25 januari 2010 | 23:49

Klart att allt måste vara 2-poligt. Så det är nog så att antingen har man det från början. Eller inte. Det är knappast något man konverterar till.

Kom ihåg att dessa siffror gäller under höstregn och vårflod. Sommartid är strömmarna betydligt beskedligare. Och Rhen går ju att undvika.

Jag har ett sådant system varvsinstallerat på min båt, en engelsk Moody 42. All metall som kommer i kontakt med vatten, som genomföringar, hjärtstock, propelleraxel/motor, roder- och propellerpackbox är sammanbundna med kablar inne i båten och sedan anslutet till en stor anodlimpa. Vad är viktigt är att inget får ligga vid sidan om systemet och att kablarna och anslutningarna måste vara i toppskick. Inga av delarna får vara anslutna till batteriminus vilket betyder att motorn måste vara äkta 2-polig där blocket inte är jordat till batteriminus. Det finns två skolor, antingen 'bonding'som det kallas enligt systemet ovan. Eller att allt är isolerat och vid behov skyddas enstaka bitar med egna anoder. Jag inbillar mig att man allt mer sällan ser båtar som är 'bonded' och att systeet är mer vanligt utomans än här hemma. Vilket som är bäst vågar jag inte uttala mig om. Men för mig funkar systemet bra sedan båten byggdes 1977 och jag ändrar inget. Angående olika typer av anoder gäller det oavsett vilket system man har. Intrycket jag får är att zink fungerar gott nog i bräckvatten. Så det är bara insjöbåtarna som behöver fundera.

Hade en Ford 2712, 4,15 liter och 75-80 Hk i min förra båt. Otroligt bra och slitsstark maskin. Den och några Perkinsmodeller anses vara bland det mest outslitliga som finns. Förutom oljebyten är två saker viktiga, insprutningspumpen behöver smörjas med motorolja, viktigt att ha koll på detta och om den är konverterad av Nils Gustavsson (Ford NG 2712) har den vämeväxlare av aluminium där anoderna måste vara intakta. Bosö Motor som sagt men i alla fall förr hade även Rodahl marin delar. Söker du delar utanför Sverige så såldes motorn ofta under namnet Lehman och även Westerbeke.

Han borde väl svara för sig själv, men jag tror han menar att har man plotter måste man även ha papperskort. Annars är jag lika förbryllad som d.