Eilean

Och på sjön finns inga missbrukare? Alltså behövs heller inga alkoholregler. Vad enkelt allt är ibland!

I reglerna står det klart och tydligt, ligger man inte gästhamn skall man göra upp med slussvakterna om val av lämplig nattplats. Är det slussakterna som anvisat platsen och båten varit ordentligt förtöjd har olyckan naturligtvis skett på Götakanalbolagets ansvar. Men har båtägaren självsvådligt lagt sig där är det hans eget ansvar. Men en annan sak ingen har tänkt på är att folk oftast förtöjer som idioter. I trånga vatten som Göta Kanal blir det ett enormt sug när en stor båt passerar. Har man förtöjt utan ordentliga spring och tajta linor är risken stor att båten sugs ut mot Juno. Det kan ju till och med kanske vara så illa att någon lina brustit eller lossnat. Båten sugs ut, dunsar emot Junos fribord och gungar till av dunsen så att vantet hakar i styrhyttstaket. Det är min gissning av händelseförloppet. Och då är olyckan självklart fritidsbåtens ansvar.

....Betydligt fler skadas och dör i samband med cykling, än vad som förolyckas på sjön.... Ett av många argument i debatten. Vilket bara bekräftar den utomordentliga fånigheten och låga nivån. Rubriken sista roliga helgen säger en del om inställningen till alkohol och båtkörning. Särskilt när de flesta inläggen samtidigt ständigt återkommer till vilket fantastiskt ansvar man tar hela tiden när man dricker och att man inte alls är berusad när man kör. Men: Självlart sköter sig de flesta. Men samtidigt är det ett faktum att för varje år blir båtarna både större och snabbare. För 10 år sedan existerade till exempel knappast begreppet vattenskoter. Nu dräller de av dem. Och de gör, ja gissningsvis 20-30 knop? Båtlivet förändras. Och långt ifrån alla som far fram på havet har vuxit in i det med traditioner och frivillig utbildning. Varje år dör det åtskilliga människor av båtolyckor där alkohol spelar in. Om skadorna och dödsfallen enbart förekom bland dem som druckit vore det väl en sak. Men tyvärr stryker en och annan oskyldig med också. Visst, man kan alltid hävda att cykling är farligare, rökning ännu farligare. Och kolesterol eller en 750cc hoj i händerna på en 19-åring. Listan kan göras lång. Men skall den vara trovärdig så kanske man skall undvika absoluta tal och sätta siffrorna i ett sammanhang. Annars kan man ju till och med dra in världssvälten och AIDS i debatten. Och då förbleknar ju allt! Jag tycker man är oerhört cynisk om man anser att ett eller annat dödsfall och några svårt skadade är ett pris värt att betala för friheten till att kunna dra i sig tre bärs istället för en vid lunchen när man är ute på en tur i sin snabba eller stora båt. Sedan kan man ju alltid diskutera nyttan med en lag som är så svårt att kontrollera. Men eftersom problemen faktiskt till stor del är koncentrerade till vissa smala, tättrafikerade stråk som exempelvis infarterna till Sockholm borde man även med ganska små resurser kunna uppnå hyfsad effekt. Det är ju knappast så att Polis/KBV kommer i första hand att fara ut till havsbandet och göra alkotest på söndagsmorgnarna i naturhamnarna för att kolla om Nisse i sin HR36 inte tog för många nubbar till kräftorna igår. Senast ändrad av Eilean | 01 juni 2010 | 09:37

Risken är alltså att generatorn överladdar batteriet. Som börjar gasa. Ett slutet, underhållsfritt batteri har ventiler som släpper ut gas vid långvarig och stor överladdning. Och därmed blir batteriet förstört eftersom vätskan inte går att ersätta. Du skall ha ett batteri med påfyllningslock över varje cell. Då kan du ha koll på att vätskenivån inte blir för låg och fylla på destillerat vatten vid behov.

Japp, det tar bara lång tid. Men eftersom laddaren får jobba på maxkapacitet under lång tid bör du ha koll på att den får bra luftväxling.

Förutom hävertverkan skulle jag misstänka sönderkorroderad kyllimpa.

Självkart skall du ha ansvar. Min kostar 670/år i Pantaenius, gäller hela världen och täcker materiella skador upp till 55 milj. SEK samt personskador upp till 25 milj SEK.

Klart att ruttet distansmaterial både kan vara och är farligt. De sattes knappast dit för att varvet hade en bit plywood över utan för att konstruktören faktikt ställt de hållfasthetskraven. Och skadan förvärras varje år pga frostsprängningar och så småningom får du dessutom delamineringar av själva glasfiberlaminatet.

Man bör fasa av en radie på mellan 10-15 ggr laminatjockleken. Och självklart skall du använda väv som gradvis klipps större precis som du skriver.

Vilken utomordentligt fånig tråd! Glad helg!

Min båt (ketch, 42 fot 13-14 ton och mycket vindfång) klarar jag visserligen själv och är ute ensam någon gång ibland. Men inte vill jag segla henne ensam regelmässigt. Hamnmanövrar är som sagt tidigare det stor problemet. Bogpropeller är ett måste och god vana och erfarenhet att manövrera för motor. Det finns inte plats för misstag! Självfallet struntar jag helt i att förtöja mot land, det är svajankring som gäller. Men någon gång måste man ju tillbaks in till hemmahamnen. Och då får man hoppas att det inte är 13 m/s sidvind när man skall hugga bojen och pressa in sig in en ficka. Skule jag tvingas segla ensam regelmässigt skulle jag sätta gränsen vid ca 10 m och 5 ton. Allt blir ju så mycket mer lätthanterligt då. Inte så att det är enklare att göra manövrarna i en mindre båt. Utan för att konsekvenserna blir så mycket mindre den dagen en manöver går åt h-e. För det gör den, förr eller senare.

Ingen träffar rätt alltid, till 100%. Alla prognoser är i grunden datorberäknade och de flesta använder sig av samma modeller och de skiljer sig åt dels beroende på vilket slags underlag och från vilken källa prognosmakaren har köpt sina data och om någon metereolog av kött och blod kikat på prgnoserna. Vilket alla seriösa meterologiska institut gör. Men meterereologerna kan inte vara överallt och analysera resultaten för alla områden. Därför är det ganska naturligt att yr.no förmodligen träffar mer rätt på västkusten, vilket är deras närområde medan SMHI och Foreca kanske är litet starkare i Östersjön. Därför tycker jag att det är viktigt när vädret är inne i en ostadig period, och man kanske överväger en längre oskyddad seglats eller att besöka ytterskärgårdar med dåligt skydd, att kolla in flera källor. De kan ofta skilja sig rätt avsevärt. Och, om man har litet elementära kunskaper i metereolog, kika på några isobarkartor över Atlanten. Då kan man ofta få en fingervisning om vad som är på gång under den närmaste veckan. Inte i absoluta värden men om vädret kan vänas bli ostadigt eller stabilt. För övrigt kan jag vidarebefordra ett tips jag fick av en meterolog på SMHI när jag för några år sedan ringde upp dem och bad om en förklaring varför landprognosen på nätet talade om måttliga vindar från ost i Stockholmstrakten medan sjöprognosen för Norra Östersjön talade om kuling från väst! Jag fick då svaret att landprognosen var enbart datorberäknad och att ingen kontrollerar den manuellt och att något fel uppnbarligen smygit sig in. Medan sjöprognosen var manuellt kollad. Och det var ju den som stämde. Samme meterolog rekommenderade (naturligtvis) SMHI´ s sjöprognoser för 24 timmar, men för längre framförhållning ansåg han att tyska DWD och weather/wetteronline var bäst då de instituten hade kostat på sig bästa möjliga (och därmed dyraste) indata.

Ett aber är att de avger rätt mycket värme. Kanske inget jätteproblem i vårt klimat. Men en het sommardag...

Skönt att det gick bra. Men två saker jag undrar över: Inget ventilerat utrymme för gasolen? Och det kloka i att stänga av huvudbrytarna i en gasolfylld båt. Om något dragit ström just då hade det ju kunnat bli en liten gnista? Jag hade nog inte vågat.

Inte om sista biten är skavd eller UV-skadad. Men å andra sidan kan man ju vända hela bandet. Jag har för mig att även innerändan har en sydd ögla.

Band försvagas av knopar och stekar. Sy är den enda rätta metoden.

Sätt en enkel 12V-summer parallellt över varningslampan för hög temperatur.

Biscaya är inte alls överdrivet! Det är både jobbigt, dyrt och trist med 53 timmars oavbruten motorgång... Nåja, den pölen kan nog visa litet sämre sidor ibland... Hursomhelst, välkommen hem och kul att det gick bra! Du kanske kan berätta litet mer?

Hade fritt hängande kabel i drygt 19 m mast under 6 år utan att märka av problem. Men jag byggde upp böjen som bildas innanför den övre avlastningen med flera, progressivt kortare bitar av krympslang så att kabeln böjdes med litet större radie. Och använde en avlastning med stor klämyta. Angående trä kabel. Istället för att göra det med masten nere och riskera att kabeln snor sig kring fall föredrar jag att dra både kabel (och nya fall) med masten rest. Köp en cykelkedja och knyt den i en tunn lina. Spänn alla fall hårt och kräng båten ordentligt (exempelvis med spinnakerfallet mot land) åt det håll kabelns in- och utgenomföring sitter. Peta in cykelkedjan från mastkran eller båtsmansstol och den kommer att glida ner längs mastväggen och inte sno sig runt några fall. När kedjan nått botten av masten eller hålet för genomföringen är det en ganska enkel match att fiska ut den med en ståltrådsögla. Och sedan dra in kabeln med linan.

Jag vill höja ett varningens finger för att limma kabeln i likrännan. Gör ett 100% gott jobb med garanterad vidhäftning - det är inte kul när kabeln släpper och hindrar travarna!

Jag är ju ingen expert på sjörätt, där har Per alldeles rätt. Men jag har svårt att se hur svenska myndigheter har rätt att ingripa när jag gör sådant som faktiskt är tillåtet på internationellt vatten. Exempelvis släppa ut toalettavfall. I övrigt måste jag säga att jag helt tappat lusten för att engagera mig i frågan på denna plats och på detta vis. Det läggs ner massor av energi på att nagelfara och analysera sjörätt. Kanske intressant i sig, men det för knappast toalettavfallsfrågan närmare en bra lösning som passar såväl båtägare som miljön. Är man ute efter resultat och klarhet - ring/maila/skriv till Erik Eklund eller någon annan ansvarig person på Transportstyrelsen och be istället om ett förtydligande. Men det verkar inte alls intressant, vilket framgår av att jag okunnighetsförklaras och nästintill ställs till svars för att springa Transportstyrelsens ärenden efter att jag redogjort för kanske den enda åtgärden som någon gjort som för denna tråd framåt - snacka med någon ansvarig istället för att spekulera i all oändlighet. Att en representant för Transportstyrelsen, som har myndighet att underteckna dokument i frågan, klart och tydligt säger att 12-milsgränsen gäller tycks inte ha någon betydelse. Sedan kan denne person mycket väl ha bristfälliga kunskaper i sjörätt. Men det hör inte hit eftersom frågan att förbjuda svenska fritidsbåtar att tömma sin toaletter ute på internationellt vatten inte är aktuell! Det här liknar närmast en konspirationsteori där man tror Transportstyrelsen medvetet manipulerar omgivningen genom att skriva tvetydligheter, seda ljuga folk rakt upp i ansiktet och på så vis kunna genomföra sin dolda agenda. Jag tror inte det, utan tror, precis som Erik Eklund, att man uttryckt sig litet klumpigt längs ner på sidan 99 och därför skapat viss tvetydighet om man bara läser det stycket. Precis som han gör pekar jag också på de flertal andra ställen där det klart framgår att möjligheten att tömma utanför 12-milsgränsen skall finnas. Däremot finns det mycket annat kritiskt man kan säga om Transportstyrelens förslag som bitvis är både dumt och bygger på okunnighet på de verkliga förhållandena. Hela frågan är alldeles för allvarlig för schabblas bort på munghuggeri och tjafs.

Ja vi måste göra något. Och därför ringde jag nyss och talade med Erik Eklund på Transportstyrelsen, den person som anges som kontaktperson för frågor kring toalettavfallsuppdraget och som även undertecknat kompletteringen av rapporten med anledning av Näringsdepartementets kommentarer. Han hade lite svårt att förklara luddigheten i skrivningen under 13.1.1 (sid 99) men menar att det som står under punkterna 5.3 (s 51) 10.3.1 (s 79) samt 13.1.2 (s 100) tydligt visar att 12-sjömilsgränsen gäller: Han var mycket tydlig på den punkten när jag bad honom redogöra för frågan: Utsläppsförbudet gäller endast inom 12-sjömilsgränsen. Och han bekräftade även att Sverige inte har jurisdiktion över vad som sker utanför den gränsen. Så långseglarna kan vara lugna. Så vi kan nog släppa oron för just långsegling och fokusera på den lika angelägna frågan - är förslaget i övrigt något vi vill ha?

Varför skall jag fylla på när det mesta redan är sagt!? Okej, några saker då: Ös inte ut all kätting/lina på en gång i en hög ovanpå ankaret utan ta det gradvis i början. Ankaren gillar aldrig ryck och särskilt när de inte grävt ner sig ordentligt. Cerber01 säger att börja dra gradvis, jag vill understryka det och låt gärna ankaret vila litet på botten innan du börjar backa - mjukt. Låt gärna vinden göra jobbet till du vet att ankartåget ligger rakt över botten. När du känner att det fastnar - öka varvtalet långsamt. Draggar det, stoppa helt först och börja sedan om mjukt. Inget ankare greppar om det dras i en knop över botten! Vill det inte greppa efter ett par försök, lyft ankaret och börja om. Ibland har skräp/växter fastnat. Ankartågets längd är beroende av djupet. En tumregel vid måttliga vindstyrkor är 5 x djupet plus minst en båtlängd. Ha gärna mer än 5 x djupet när du lägger ankaret och korta ner när det greppat. Vid starka/byiga vindar behövs långt mer. Jag skall inte gå in på ankartyper här men bara nämna att några ankartyper som, stockankaret, danforthtyp, dragg och Sea-Grip inte bör användas för svajliggning utan bara för akteranking mot land. Har man ett bra ankare och har backat fast det ordentligt ligger man tryggt även i oväder. Ofta är det bättre att ligga på svaj under en lågtryckspassage istället för att flera gånger tvingas byta plats vid land vartefter vinden vrider och lä blir lovart. Ju oftare man ankrar destå större tillit får man!

För att kunna hjälpa till måste man veta ett par saker först: Vad är det för ankarspel och hur stor effekt är det på? Exakt vad är det spelet förväntas lyfta, alltså ankar/kättingvikt, linvikt? Sedan kan man ju undra, har ni eller Bav specat spelet? Har ni eller Bav (ankarspelstillverkaren) specat linan? Sedan kanska man skall fundera på några saker. Det är svårt att få lina att fungera till 100 % i ett spel och det ligger litet i sakens natur att det kan slira vid hög belastning. Kanske du förväntar dig för mycket av spelet? Det är fullt rimligt att ett litet spel får problem att dra båten i hård vind eller att utan vidare bryta loss ett ankare som satt sig hårt i lera. Man kan helt enkelt behöva hjälpa till med propellern. Och när ankartåget är rakt ”upp-och-ner” låta naturkrafterna jobba litet, ankaren brukar bryta loss sig själva efter en kort stund i det läget.

Betänk, nästan 100% av alla segelbåtar över låt säga 8 m har inombordsdieslar. De kan vara 30 dagar gamla. Eller 30 år. Och väldigt få (nästan inga?) av dessa tusentals och åter tusentals båtägare ger uttryck för samma ångest som du visar. Varför? Jo, för att marindieslar är ett oerhört driftsäkert och tåligt släkte av maskiner. Om man utgår ifrån att motorn i grunden är frisk så går den länge, länge under förutsättning att den får litet grundläggande omvårdnad som i huvudsak består i rent bränsle och ren smörjolja och litet ompysslande med instruktionsboken i näven, smörjkannan, oljespray, vinterkonservering och vänliga ord. Och skulle någonting hända är det sällan ett tvärras utan symptomen smyger sig på som startsvårigheter vid kyla och ökande oljeförbrukning. Oftast finns det gott om tid att ställa rätt diagnos och finna en genomtänkt och god lösning på problemen. Motorer kan repareras eller köpas begagnade och totalrenoveras till långt lägre summor än vad en nyinstallation kostar.