Hej! Jag håller på att renovera en JOG-kryssare (Delfin 25). Den är byggd 1965 på Nilsens varv i Nyköping. Det är alltså ett plywoodbygge, ritat av Lars-Olof Norlin. Just nu är det botten som är föremål för renoveringen. Den gamla färgen var struken för tjockt och hade spruckit ända in till plywooden. Jag värmde bort det mesta och torrslipade det som blev kvar, 40- och 150-papper. Ansträngande med inte några problem i övrigt. Problemet uppstod när jag på en provyta skulle stryka epoxin (NM 275). Den ville inte flyta ut. Den ”kröp” och blev grovt ”apelsinskalig”. Jag prövade då på en ny provyta att stryka extremt tunt, nästan bara väta ytan till ett matt skikt (så att den omöjligt kunde krypa). Sedan torrslipade jag lätt med 240-papper och strök på ett nytt skikt. Samma krypningar. Jag testade även att epoxistryka annan plywood för att försäkra mig om att det inte blivit något fel på själva epoxin. Den ytan gick hur lätt som helst att stryka, utan någon som helst krypningstendens. Jag ringde tillverkaren. Där misstänkte man silikon i plywooden (som en rest från plywoodtillverkningen där det, enligt vad jag förstått, på den tiden lär ha förekommit silikon på banden som plywooden framställs på). Tipset där var att med ett 120-våtslippapper slipa in epoxin i plywooden, efterslipa när det härdat och sedan lägga nästa skikt. Jag tycker det låter långsökt, silikonet lär väl inte försvinna för att jag slipar in epoxin. Frågan är nu: Är det verkligen silikon som är problemet (hur lyckades man från början få vidhäftning för bottenmålningen i så fall)? Om det inte är silikon, vad kan det då vara som får epoxin att reagera som den gör? Om det trots allt är silikon som är problemet, vad gör man?