CillaLu

På teak på båtar har jag använt oljor av allehanda illaluktande slag. De bygger inte upp hård yta men har hållit de tunna fanérskikten och gamla teakgrabbräckena osprickiga. Vill man ha en enbart impregnerande effekt får man se upp när man handlar - vissa sk oljor bygger ändå upp ett ytskikt som flagar och eländar sig. Fernissa på båt har jag experimenterat mer med, men då på nordiska träslag som ek, fur, gran, ask m fl. Mina slutsatser har blivit att där träet inte utsätts för så mycket UV-ljus eller nötning spelar det mindre roll vad man använder. Ett år strök jag skutans interiörer med fem olika fernissor och lacker - både sådana som späds med terpentin (som jag kallar fernissa) och sådana som späds med lacknafta (som jag kallar lacker). I stort sett ingen skillnad på hållbarhet. Däremot blir det kitsligt på exteriörer och på durkar. Efter allehanda fullskaletester som jag skrapat och slipat bort använder jag nu internationals tvåkomponents lack på ekdurkarna inombords och Tonkinois exteriört på reling, mast, övrig rigg, block, jungfrur, skylight och annat. Den ska man inte späda ut, gör man det håller den inte. Den behöver ett par veckor att bli riktigt hård, men sedan är den segt hård på ett trevligt sätt. Jag lade på 12 lager först, och stryker numera 2 lager per år. Ett år skippade jag det, men den lyfte inte för det, däremot vitnade den lite grand. Två lager till och den blev helt OK igen. På hårdare och fetare träslag som teak och om det gäller fribord är jag mindre säker på att den är bra. Däremot sägs det, och det stämmer med min erfarenhet av ca 10 olika fernissor (terpentinspädda), att den är mjukare och spricker och bubblar mer sällan än andra. Owatrol använde jag några år men blev aldrig vän med. Benarolja har jag haft på åror mm, men di gamle till trots tycker jag iallafall att Tonkinoisen håller bättre.

Kul, tack för länken! Ska genast visa Björn Melander från Skurusundet och som har några liknande jobb på gång, och som byggt även på min skuta. Lycka till - och HÅLL UT!

Jag kör båt hela året och är som mest beroende av att de fungerar problemfritt den kalla tiden på året. Under åren på en ö har det blivit en liten samling båtar med olika motorer; Yamaha, Suzuki, Honda, Evinrude, Mercury, Volvo Penta, Johnson... Några äldre modeller av 2takt, några 4takt, några under 25 hp, andra över... Ett tag funkade de gamla små 2taktarna bäst. Sedan kom Honda 10hp 4takt och den blev favoriten man kunde lita på. Därefter försök med Evinrude 50hp 4takt (som är Suzuki i innanmätet). Tja. Fördelen med att ha lite olika körklara båtar med olika motorer är att problemen varierar, kan man säga. Minst servicebehov har 4takts Hondan 10 hp haft, men efter 8 år har den börjat krångla rejält. Men då har den gått i is och snö alla vintrar också. Numera kommer jag att välja motor efter motormek. Problem som tar en timme att fixa är OK, men resten lämnar jag in. Och då blir man beroende av att ha en motormek som man gillar! Jag har också varit hos Kentys på Ingarö. Det blev snabbt ett favoritställe. Himla bra grabbar, stor kunnighet och inte lurades de det minsta heller. För egen del är det värt att hålla med en båttrailer så att jag lätt kan köra dit med hela ekipaget. Naturlitgvis fascinerades jag av Selva där också. Hela innanmätena i Selva är inte Yamaha, men Yamaha äger numera 10% eller så av Selva och samarbetet har blivit intimt. Italienarna har tagit det de tyckt varit bäst av Yamaha och vice versa. Helt klart ommer jag att testa en Selva nästa gång. Nytt motormärke, ny motormek och nya friska problem håller stinget uppe! Här är Kenty själv. Om man inte är intresserad av nya Selvamotorer är Kentys gubbar specialister på att skruva i Mercury, och att lösa allehanda problem med mycket gamla utombordare! (Jag är ingen reklampelare, bara ägare av utombordare sedan många år och trött på motormekar som luras, strular, inte tar på sig egna fel mm - och glad i sådana som inte gör det!)