Seawolf

Det är ett riktigt konstaterande att fiskmjölsindustrin är enorm och att den går till annat än fiskodling. Problemet är renodlat att den är för stor, och att den dammsuger havet och kringgår alla försök att låta sig regleras. Att sen produkterna som kommer ut ur denna rovdriftsindustri kan konsumeras direkt i tillsatser eller produkter ändrar inte ett dugg att den nuvarande masshanteringen måste reduceras med alla till buds stående medel, annars kommer havens produktion av fisk att bli för låg och hela biologiska balansen att bli förstörd. Och då får vi ut för lite av havet mot vad den växande världsbefolkningen behöver. Det hela är i princip samma sak som den berömda Lafflerkurvan för skattuttag: Med ingen skatteprocent blir det noll skatteintäkter. Med 100% skatt blir det noll skatteintäkter, för ingen kommer att göra något som kan beskattas med 100%. Och rovfisket i haven är nu väldigt nära 100%...

Den internationella fisk- räk- och djuruppfödningen baseras till tung del på fiskmjöl. De siffror som anges för hur mycket vild fisk som går åt till ett kilo odlad fisk är antaglien minst 4 ggr, troligen mer. De tal på 2:1 som ibland anges, kommer antagligen från kvoten fiskmjöl/odlat kilo orensad odlingsfisk och är avsett att vilseleda mindre vetande personer. Till fiskmjöl går allt som sprattlar i havet, och det fångas med massutrotningsmetoder. Glöm inte att fiskekvoterna i världen avser LANDAD fisk, alltså vad man tar iland för försäljning. Stora flottor i världen levererar sitt rovfiske till flytande fiskmjölsfabriker som inte landar fisk, utan fiskmjöl, och de arter som de tar om hand är precis allt, kvoterat eller ej. Situationen var tidigare besvärlig i världshaven pga djurfoder och räkodling, de senaste decennierna har fiskodling tillkommit, så nu är läget komplett katastrofalt. I detta sammahang är utsagor som att fiskare skall kunna leva de med osv rena larvet.... Senast ändrad av Seawolf | 22 augusti 2009 | 16:18 Senast ändrad av Seawolf | 22 augusti 2009 | 16:20

De två maxade rutterna som alla wannabees väljer mellan är inritade på bifogad skiss. Vilken som är bäst avgörs av vind och trängsel.

Man behöver inte kalla nån för klantskalle bara för att han chansar för att vinna en segeltävling. Men jag tycker INTE att skadereparationerna skall täckas av att en vanlig båtförsäkring finns tecknad, för det drabbar ju alla försäkringstagarnas premier. Det borde vara tilläggsförsäkringar för tävlingsdeltagande.

Så här ser mitt ankarsegel ut. Jag sätter det ofta ända nere vid däck så att det ger skugga för solen, och så att det kommer så långt akterut som möjligt. Ankarseglet skall sys plant, och behöver bara fästas i fallhornet till häckstaget.

Vad du behöver är en testlampa (vanlig glödlampa på c:a 5 Watt) med långa sladdar. Koppla först dess minussladd till batteriminus, och sen provar du med dess plussladd alla kopplingspunkter för plus från batteriplus till lanternans glödlampeplus. Om din testlampa tänds hela denna väg,så gör du samma sak igen, men då med testlampeplus till batteriplus, och med att testa dess minus från batteriminus ända till lanternglödlampans minus. Du hittar garanterat felet, och det är antagligen lanternans glödlampshållare som oxiderat eller nån unken skarv på vägen som är boven.

Det går att laga de flesta spruckna plastdetaljer så de blir lika starka eller starkare än orginal, genom att fila eller slipa runt sprickorna och på så sätt fasa kanterna minst fem gånger sprickans godstjocklek. Sen klipper man små bitar av glasfibermatta eller glasfiberväv över det bortslipade och t.ex. tejpar (ett lager) så de hålls på plats. Sen skär man små hål i tejpen och trycker kvickt in snabblim av typ cyanoacrylat tills man ser att glasfibern mättas. Färskt sanbblim härdar då på några minuter. Sen kan man fila eller slipa bort tejpen och eventuella vassa kanter.

Och när eventuella fiskekvoter är uppfyllda så dammsuger man vidare och säljer fisken till fiskfoderfabriker i stället. Detta fiskfoder går sen till att utfordra odlad fisk, varvid man tappar 4-6 gånger vikten. (Det går alltså åt 4-6 ggr vild fisk för att odla ett kilo) Halleluja!

Om du vill veta tidvattnet för att se hur strömmarna går kan du se på detta via http://www.dmi.dk/dmi/index/danmark/farvandsudsigter/skagerrak.htm klicka bara på Strøm samt den tid du vill se. Senast ändrad av Seawolf | 19 juni 2009 | 11:29

Kajplats 123 ungefär i Lundby, ungefär där Hasselbladshuset byggdes (nu Sveriges Radio tror jag). Har minne av att det inte finns några hinder där för infart av lastbil och fram till kaj. Kolla Eniro...flygfoto osv. Och åk dit och reka.

En av de svenska handlarna med rostfri kätting, Siefverts Skruv AB, sålde för några år sen en syrafast kätting från en leverantör som fuskade med legeringen. En bekant till mig på ostkusten hade haft sådan kätting innan i 30 år, men efter bytet varade den nya syrafasta bara tre år, varefter det hela uppdagades. Han fick ny, riktig kätting av Sifverts, men antagligen gick de inte ut mad recall till alla kunder. Metallegeringar är svårt, även seriösa importörer kan trilla dit på tillverkare långt borta i världen nånstans...

Prova att göra rent området du skall limma ihop så det är absout fettfritt osv. Sen försöker du plasta det som behövs med glasfiber, kevlarfber eller kolfiber och cyanoacrylatlim (snabblim). Öva först på något så du ser hur det funkar. Kevlarfiber är mjukare att hantera än glasfiber eller kolfiber och kan vara lättare att få att följa krökta ytor med liten radie. Som sagt, öva först.

Som vanligt utnyttjar Kemikalieinspektionen tekniskt och vetenskapligt outbildade journalister som trumpeter för sina maktfullkomliga åsikter. http://www.sxk.se/koppar/debattartikel.htm

Grunden för en hälsosam metallbåtsinstallation är att metallskrovet är elektriskt isolerat från all el inklusive gröngul skydsjord, likströmsminus osv. Detta gäller även bordsgenomföringar av brons, rostfritt osv.de skall också vara elektriskt avskilda från metallskrovet via t.ex. delrinbrickor och bussningar. Motorn i båten skall ha tvåpoligt eller 1 1/2-poligt elsystem. Sen arrangerar men egen jordplatta för likströmsjord och/eller antennjord osv. och denna platta skall vara elektrist avskild från metallskrovet. Landström bör för metallbåtar absolut ha isolertransformator.

Strömbrytaren har egentligen fyra anslutningar, varav en visas streckad och går till jord, dvs 12Vminus. Det är de två som inte går till lampan som skall komma i kontakt med varandra då man slår till strömbrytaren. Sen skall du vara sjukligt fokuserad på att ha god kontakt på alla flatstiftsanslutingar på själva värmaren och alla dess interna sladdar.

Ett 60-75 Ah startbatteri är gjort för att kunna starta en bilmotor vid minus 30 grader eller så. Det förutsättes att alltid snarast efter en start få tillbaka full laddning annars åldras det fort. Ett fritids- eller marinbatteri är gjort för att kunna starta motsvarande motor, men vid några få minusgrader, PLUS att det skall vara någorlunda tåligt mot många ur- och uppladdingar. En 55 hk tvåtaktare utan seg motorlja vid några plusgrader är barnlek för ett fritidsbatteri, och är det lämpligare valet för den som vill ha bilradio och lite annat i timmar mellan körningarna.

Efter att ha haft bra erfarenheter av en urgammal X2-värmare från Eberspächer i båten skaffade jag en D3W till bilen för några år sen. Den värmaren kan jag inte rekommendera. Medan den gamla X2-an gick utan reservdelar men någon service i 20 år, har följande behövt ersättas på D3W-an: - Ny förbränningsfläkt en gång, - ny cirkulationspump en gång, - nya glödstift 2 st, - ny styrenhet anpassat till bilens värmesystem, en omgång. Jag har på detta sätt fått betala priset för värmaren 3 gånger om. Om ingen har motsvaranade dåliga erfarenheter av Webasto, så köp en sån.

Problemet är alltså att ingenting hindrar kortsiktigt tänkande importörer av kinamotorer att ta in motorer som inte uppfyller Recreational Craft Directorys (RCD) krav på marinmotorers avgasutsläpp etc. Om t.ex. en sådan firma är ett aktiebolag, dvs en juridisk person, som efter en tid likviderar sig (firman dödas under kontrollerade former) så finns det ingen att eventuellt ställa till svars. Se på verkligheten! Det är därför det nuvarande CE-systemet är komplett värdelöst.... Ta bara ett närliggande exempel: Även om de bakomliggande konstruktionskraven till RCD skulle medföra att båtar som byggs efter dessa normer skulle vara säkra (vilket de inte gör, det finns båtar byggda efter detta som tappar kölarna utan att ha gått signifikant på grund), så innebär första bästa grundstötning att båten kan lagas hur taffligt som helst av det av försäkringsbolaget utsedda billigaste varvet. Inga som helst reparationsregler kopplas till RCD, inga kompetenskrav på varven, ingen 3:e-partsbesiktning. För krockade bilar brukar polisen utfärda körförbud tills en riktig reparation med efterföljande besiktning gjorts. Nej igen, RCD och CE för marina produkter för konsumenter är rena idiotin.

Problemet med CE-märkning (CE betyder Certificate of Conformity alltså certifikat på överensstämmelse) av konsumentprodukter är att teorin förutsätter att det finns säljare/importör/tillverkare som går att ställa till svars, samt att dessa verkligen ser till att produkten uppfyller de krav som ställs på den sortens vara. För massor av konsumentvaror sätts helt enkelt bara dit en lapp som det står CE på. Massor av sådan varor har ingen verklig beteckning som säger ett namn på tillverkare som kan spåras upp. Sen importeras dessa varor av ett tillfälligt företag som säljer till konsument eller via distributörer och sen försvinner. Det finns då inte längre någon att ställa till ansvar för att produkten i verkligheten inte alls är i överensstämmelse med kraven. För att göra ont värre sker det ingen som helst kontroll eller påföljd för överträdelser. Man kan likna det vid att alla bilägare årligen skulle maila in ett intyg till vägverket om att bilen man har är i överensstämmelse med bestämmelserna.Detta i kombination med att ta bort alla flygande inspektioner polisen kan göra. Den som tror att CE-systemet leder till kvalitet och säkerhet måste ju på samma bevekelsegrunder tro på ett sånt system för bilar i stället för den kostsamma och omständiga obligatoriska bilbesiktningen skulle vara mycket bättre. Med andra ord, teoretiskt är CE-systemet säkert och kostnadseffektivt. I verkliga livet med verkliga aktörer är systemet rena idiotin.

http://www.icomia.com/technical-info/docs/CC Guide Directive 2003-44.pdf Här framgår det att motorer för framdrivning av fritidsbåtar skall uppfylla avgaskrav och ljudkrav etc. De svenska kommentarstexterna på verkens hemsidor är i vanlig ordning grava förenklingar. Det är alls inte så att jag tycker CE-cirkusen är bra, absolut tvärtom. CE-teorin kan funka lite grann mellan långsiktigt arbetande industriföretag, men för konsumentprodukter som snurrar runt jorden är det enligt min syn ett rent trams. Sådan bestämmelser som t.ex. CE och fritidsbåtar får bara en enda effekt, och det är en erodering av samhällets trovärdighet i alla legala frågor.

Enligt nuvarande EU-regler (se http://www.transportstyrelsen.se/sv/Sjofart/Fritidsbatar/CE-markning/) så skall bl.a. båtmotorer numera vkonsekvenser.ara CE-certifierade vid försäljning inom EU. En OK CE-certifiering innebär att importören ansvarar för att motorn uppfyller de senaste EU-reglerna för buller och avgasutsläpp. Eftersom troligen de flesta smådieslar som importeras är byggda precis som 80-talsmotorerna från andra länder, och dessa inte ens är i närheten av nuvarande krav, är med största sannolikhet inte heller dessa kinamotorer korrekt CE-certifierade om de ens låtsas vara det. Konsekvensen är att alla som blir inblandade kan ställas till ansvar vid nästa försäljning. Dvs om du säljer din båt med en icke CE-certifierad motor som bevisligen kommit in i Sverige efter dessa nya bestämmelser kom till, så kan den nye köparen ställa dig till ekonomiskt ansvar för att detta saknas. Varpå du går tillbaka till importfirman som då antagligen försvunnit. Och även om det finns ett låtsas-CE, och det i andra sammnahang framkommer att hela motorserien omöjligtvis kan var akorrekt certifierad så inträffar liknande. Fast å andra sidan verkar hela cirkusen med Fritidsbåtsdirektivet med sina krav på CE-certifiering vara rena skämtet, för konsekvensern av fusk är i stort sett noll, då ingen instans i samhället beivrar överträdelser. Mitt tips är att nu när den nya Transportstyrelsen tar över hela detta område, så kommer det inom en inte alltför avlägsen framtid att införas krav på fritidsbåtsbesiktning och registering, skattemärken osv. Och sen är det kört för fusket.... Obs, detta är en prognos och inte en förhoppning!

Se upp med landströmsjord (gröngul). Om du följer varmvattenberedarleverantörens anvisningar löper du stor risk att din propeller och axel korroderar sönder och samman på kort tid. Den säkraste lösningen är att koppla in landströmmen till varmvattenberedaren via en isolertramsformator så gröngul jord från land inte kommer i kontakt med båtens minus 12V och/eller motorn över huvud taget.

Skulle det visa sig att din tångamperemeter bara mäter växelström, och att din visning från batteriladdaren beror påatt den strömmen egentligen är pulsad, så skaffa en sådan här: http://www.biltema.se/products/product.asp?iItemId=91949 Jag har två sådana, en i båten och en hemma. Funkar tillräckligt bra och har bl.a. den fina funktionen att stänga av sig själv när man glömt den påslagen.

Om din HTC har Windows Mobile (det har den nog, TomTom snurrar på det) så kan den köra Fugawi eller Oziexplorer med BSB-KAP-sjökort. Elaka tungor antyder att Pirates Bay inte ens lämnar sjökort i fred...

Du har antagligen offeranoder av zink på trimplanen. Om de inte är elektriskt förbundna med elsystemet i båten (kan mätas på land med en ohm-mätare) OCH att de är av syrafast och brons, kan du skippa offeranoden. Syrafast och brons korroderar inte nämvärt i havsvatten. Men i samma ögonblick du sätter dit en offeranod skapar du ett slags batteri, dvs. det går en ström genom vattnet mellan zinken och den syrafasta detaljen, och sen tillbaka till zinken. Det är denna galvaniska ström som gör att färgen släpper från trimplanen. www.batteknik.se, mer om sånt i boken.