Seawolf

Vad jag efterlyser är tidningen Badnewboat där konsumenterna kan publicera sina erfarenheter av problem med nya båtar, tillbehör, försäkringsbolag och marinor, och hur de blivit bemötta av dem.....

Detta sätter fart på alla båtar: Slipa botten med 100-papper så all apelsinskalsliknande yta försvinner. Ofta passar det att sen rolla epoxi och sen slipa bort knottret igen. Byt alla skrovgenomföringar till sådana med försänkta flänsar. Sprutlacka bottenfärgen, eller använd planstryk (mohairborste) och måla med rejält utspädd bottenfärg. För borsten o strömningsriktningen. Mellan lagren, använd spackelspade som sickel, även efter slutmålningen. Du skall nästan ha en blank yta om du lyckats. Spackla ut bakkant köl och roder till bara bredden 3 mm. Använd foldingpropeller. Om axeln pekar snett neråt, märk axeln så du kan ställa in axelvinkeln inifrån så propellerbladens axlar är vertikala. Annars strömmar vattent snett uppåt där bladens yta pekar snett neråt. Skaffa en häckstagssträckare som kan ge enorm kraft. Använd denna då vinden friskar så förstaget sträcks (och masten kröks på 7/8-riggar, och storen planas och tvistar i toppen) Skaffa skapliga segel (de mera exotiska materialen har du ingen nytta av på en 70-talare). Skapliga räcker. Men: Skall du kappsegla, så köp fock/genua som sätts utan rullen ditmonterad, och som tätar mot däcket och som går bra i topp. Köp ett storsegel med rejäl hängbom (Sprayhood nere) fast med ett trimrev som kan användas då man familjeseglar (Sprayhood uppe). Då får du mer av storens yta närmre däck, och det tätat bättre mot däck också. Lär dig att tvista och plana ut försegel och storsegel med skotpunkter mm. så du kan bära mer segel i frisk vind. Skaffa en spinnaker eller gennaker som är lite flatare än länsspinnaker. Det skiljer bara lite mellan denna och en toppbukigare på läns, medan det skiljer mycket på slör och halvvind. Med ovanstående åtgärder går det mesta förvånansvärt fort. OBS att segelbyte kommer först efter att det mesta annat är gjort! Senast ändrad av Seawolf | 12 oktober 2010 | 13:28

Båttidningarna utan undantag är 100% köpta av annonserande företag. Inga båttidningar skriver ett ord om dåliga båtprodukter, dåliga leverantörsföretag, och att konsumenter som fått felaktiga produkter bemöts med advokater i stället för rättelser. De få trevare som någon udda tidning nån gång publicerar leder oftast till att den aktuelle levernatören hotar tidningen med rättegång och man drar in all annonsering. Resultatet är att båttidningarnas innehåll blir värre än rena säljbrochyrer - i dem VET MAN att innehållet är partiskt. Frågan är hur länge båttidningsköparna låter sig luras så grovt!

Inte på kroken, men på nät. I somras, vid Erstaviken. En KRABBA! Det visade sig vara en Kinesisk Ullhandskrabba som trivs i söt- och bräckvatten, och numera finns i ökande omfattning i Vänern, Mälaren och Stockholms skärgård. Arten uppges ses som en stor läckerhet i Shanghai. Se bilden där den ligger i en stor murarhink.

Kolla detta http://www.batteknik.se/elschema/ebersp.htm Om du gör alla åtgärderna så kan den funka som ett urverk i åtminstone 10 år därefter.... X2 med relästyrning som sidan redovisar är troligen den sista dieselvärmaren som har tillverkats med delar som är isärtagbara, renoveringsbara och med lång livslängd. Senare värmare tillhör nog dessvärre den typen av produkter där elektroniken är oreparerbar och där efter en tid man möts av leverantörens dom: reservdelar finns inte längre Så förvalta din X2 väl, den kan bli din vän för livet, och ärvas av barnbarnen....

Man skall nog komplettera de tidgare inläggen med en viktig aspekt på kölar, nämligen tygdpunktens läge i kölen. En gammaldags långkölad båt hade i allmänhet hela sin kölvikt nertill, hela metallmassan låg inom några decimeter från max djupgående. IOR-båtarna hade ofta metallmassan fördelad utefter hela kölsvärdet, och ofta var kölen kortare nertill än upptill med följd att kölens tyngdpunkt låg ovanför mitten av kölsvärdet. Undantag finns, bland annat Ballad har nästan allt sitt bly under halva käldjupet. (Men så är Ballad också styv som en klippa.) Även de flesta av nuvarande icke-extrema bulbkölar har en metallfördelning som gör att deras tyngdpunkt inte kommer djupare än på c:a halva kölsvärdets djup. Vissa båtar som Salona och Performance 35 har kölen utförd som en svetsad lätt kölprofilbalk (med påplastad NACA-profil) och en blybulb längst ner. Då hamnar kölens tyngdpunkt rätt långt ner, precis som på de långkölade. Dessa faktorer har stor betydlese när man skall försöka bilda sig en uppfattning om en viss båts egenskape, det är absolut inte tillräckligt att bara se på kölviktsprocenten... Senast ändrad av Seawolf | 30 september 2010 | 18:42

För den som vill kunna välja hamn som är grundare och som planerar sina turer så att kryss undviks är grund köl att föredra. På halv- till undanvind kan den t.o.m. gå bättre. MEN: den grunda kölen medför att båten blir betydligt svårare att manövrera i trånga utrymmen med låg fart i sidvind, den korta kölen stallar och båten driver sidledes. Så man skall alltså komplettera den korta kölen med bogpropeller.

De flesta riggleverantörer har (enligt båttillverkarna) onödigt hög säkerhetsfaktor på riggen. Därför anger de systematiskt alltför låg totalvikt på sina båtmodeller, och kan då köpa en billigare rigg. Den lättare riggen ökar dessutom båtens styvhet något. När båtar jämförs av båttestare förekommer ofta att man tar fram jämförtal mellan liknande båtar varav några blir bättre av att vikten anges alltför lågt.

Det finns oftast ingen som helst anledning att byta till en större generator. En generator med laddrelä lämnar c:a 14.3 volt ut på sina anslutningar. De anslutna batterierna tar sen emot så mycket ström de gillar just då, och det varierar med hur laddade de är och temperaturen. Alldeles i början av laddning av urladdade batterier kan generatorns max-ström vara lite begränsande, men det varar oftast bara i 10-20 minuter, och i det läget märks att generatorn inte orkar hålla sin vanliga laddspänning. Men snart därefter orkar den med, och därefter hade ingen aldrig så stor generator givit mera laddström. Endast i kombination med en smartare laddregulator som höjer laddspänningen över de vanliga 14.3V vid s.k. bulkladdning kan man ha nytta av en större generator.....

Såvitt det är känt så är det volvo penta som en gång har rekommenderat byte av bälg var 7e år. Såvitt det är känt kräver inget försäkringsbolag att bälgen byts. Såvitt det är känt har bälgar ENDAST blivit skadade då man lyft båtar med slinget under drevet så att bakre motorfästet skadats och så att bälgen därför dragits sönder. Alla som gjort rent även urgamla bälgar som bytts konstaterar att den gamla bälgen är hart när omöjlig att skilja från en ny vad gäller elasticitet sprickor eller liknande. Flera besiktningsmän rapporterar att det är i samband med bälgbyten som t.ex. övre klämringens lackering skadas så den börjar rosta, varefter så småningaom smärr sipprande läckage har uppstått. Man skall alltså vara noga att inspektera klämringen mot rostangrepp, men man skall INTE byta bälg, risken för problem ökar i stället för att minska...

Via-Maregruppen har satt i system att köpa in alla marinor de kan komma över. Sen hittar de på en massa förbättringar som inte den vanlige båtägaren frågar efter och höjer hamnavgifterna väldigt. För att finansiera dessa inköp har ViaMaregruppen ett finansieringsföretag, förklätt till räddningsservice-försäkringsbolaget Sjöassistans. Redan Volvo på sin tid, på 50-talet, förstod att man kunde låna pengar superbilligt av bilköparna genom att höja försäljningspriset på bilarna och i stället ge 5-årig vagnskadegaranti. Nu försöker Viamare att köra samma trick på båtägarna. Försäkringspremien betalas långt innan ev. utnyttjanden av försäkringen äger rum. Den som alltså ogillar Viamares satsning på att monopolisera gästhamnsverksamheterna i Sverige och trissa upp hamnavgifterna till enorma nivåer via meningslösa serviceutökningar skall alltså inte bara bojkotta alla hamnar som Viamere lägger under sig, samma bojkott skall också riktas mot Sjöassistans. Gå med i Svenska Sjöräddningssällskapets TROSSEN i stället! Senast ändrad av Seawolf | 02 september 2010 | 20:09

Trissjolle. Kan även användas som roddbåt och för liten aktersnurra. Centerbord och köl tippar upp om man går på grund, och själva skrovet går nog bara 20 cm djupt... Seglar skapligt för den som kan.

Fuses = smältsäkringar. Såna skall man inte ha utan säkringsbrytare med både termisk och magnetisk utlösning. Den som läser ISO-normen blir oftast förvirrad, det är därför kopplingsschemorna tas fram som beskrivits ovan. Och återigen, galvaniska isolatorer som finns i vissa landströmsinstallationer i båtar från kontinenten eller från USA duger INTE i bl.a. de svenska elnäten som skydd mot spänningsskillnader mellan landströmmens skyddsjord och havets potential. www.batteknik.se

Anledningen till att vi inom SXK:s båttekniska nämnd har kallat samman representanter från Sjöfartsverket (som nu sorterar under Transportstyrelsen), Elsäkerhetsverket, samt SBU är att ISO-normen är väldigt otydligt skriven, samt att den bara gäller för båtar som är i sjön. När båten är på land sorterar den under Elsäkerhetsverket, i princip. Det behövs därför att någon klarlägger oklarheterna och presenterar några typiska godkända kopplingsschemor för både i sjön och på land. ISO-normen definierar begreppet båtjord, vilket är båtens elektriska kontakt med sjön. Detta kan vara propellern och/eller annat av metall (-som inte är isolerad via epoximålning-) under vattnet. I det fallet man vill slippa att ansluta från land kommande skyddsjord till båtens egen 230VAC skyddsjordsystem genom att ha isolertransformator och/eller jordfelssbrytare, måste då denna båtjord ha så låg resistans mot omgivande hav att jordfelsbrytaren verkligen löser ut vid ett jordfel. Därav kravet på yta, samt kravet att man måste förbinda landströmmens skyddsjord med båtens skyddsjord då båten är torrsatt. Mera om detta kommer i höst, då vi räknar med att ha ritat och berättat färdigt, samt enats om vissa detaljer. www.batteknik.se

Du behöver inte grunna så mycket på detta. http://www.sychut.com/nav/el/ISO13297.pdf Denna standard skall användas för landströmsinstallationer. DÅ gäller tvåpolig säkringsbrytare - inget annat. Sen kan man lämpligen ha isolertransformator och eller jordfelsbrytare. I samband med ett arbete som nu görs mellan SXK, SBU, Transportstyrelsen och elsäkerhetsverket kommer det att framgå att man i en riktigt utförd sådan installation behöver man INTE ansluta från land kommande gröngul säkerhetsjord till båtens egen gröngula säkerhetsjord förutsatt att: - Båtens egen gröngula säkerhetsjord har förbindning med sjövattnet via en metallyta på minst c:a 100x200 mm. Om däremot båten skall ha landström på land, måste båtens gröngula förbindas till landströmsmatningens gröngula. Varning för att förlita sig på s.k. zinksavers (=galvaniska isolatorer). De kan inte isolera mot annat än galvaniska spänningsskillnader på under en volt, medan landströmsjord kan avvika med flera volt (uppåt tio i svåra fall.) Men den nya uttolkningen av ISO 13297 gör att man slipper problemet.... SBU och SXK kommer att publicera principskisser under hösten. www.batteknik.se

Skall ta en titt på en sån båt på land i morgon. Ev. kan jag fixa ett nytt lager. www.batteknik.se

Som du själv konstaterat är det troligen inte landströmsjord som skapar ditt problem. Sådan korrosion heter obalansspänningskorrosion eller elektrolytisk korrosion, och kan drabba även de metallldelar som skulle skyddas av offeranoderna, eftersom offeranodens skydd är mindre än 1Volt, medan obalansspänningne kan vara flera volt. Hela iden med zinkanoder är att de skall offra sig. Det troliga är att du har för mycket annan metall under vattenlinjen som är hopkopplade med dina offeranoder. Och då tar de slut fort. Det är vanligt att metalldelar som t.ex. bärplan av syrafast ansluts till båtens 12V-jord och propellersystem, fast detta inte alltid är varken lämpligt eller nödvändigt, eftersom syrafast inte korroderar i saltvatten. Men kontakta mig via telefon om du vill ha hjälp att se över allt sådant här på din båt. www.batteknik.se

Begrunda om det kan finnas störningar från hackande spänningsaggregat eller själva motorn som stör fjärrsignaleringen.....

http://www.sailguide.biz/forum2/viewtopic.php?f=3&t=7601

http://bohuslaningen.se/nyheter/bohuslandal/1.776180-kopte-ny-bat-var-inte-sjoduglig

Viamare som äger Sjöassistans mm. har som affärside att etablera ett antal verksamheter med båtanknytning, företrädesvis för kundkretsen med större motorbåtar. I verksamheten satsar man på sjönära hotell/restaurangverksamhet, fullservicemarinor mm. Att etablera sig på det området är mycket kapitalkrävande, och ett klassiskt finansgrepp att skaffa finansiering via försäkringsliknande verksamhet. Då betalar kunderna in premierna i förväg, och kostnaderna kommer senare, under tiden kan man låna pengarna billigt. (I Sverige var Volvo tidigt ute med denna finansieringsmetod då man etablerade Volvo PV:s 5-årsgaranti) Eftersom det är väldigt dyrt att bygga nya marina anläggningar med pirar och bryggor, köper Viamare upp så mycket de kan av existerande sådana för de inbetalade Sjöassistanspengarna, samtidigt som man lejer ut själva operationerna till småfräsare med sjötaxi mm. Sen rustar man upp dessa anläggningar till fullservice och höjer priserna. Smart! Eftersom jag själv inte vill bidraga till att fördyra vistelsen vid marina anläggningar, stöder jag därför bara SSRS......

På 12V i en båt är det spänningsfallet som avgör och då spelar längden på både plus och minusledaren roll. Man bör inte låta detta bli större än några tiondels volt. Sen skall alla kablar och förbrukare skyddas av en säkring som skall vara dimensionerad så att den löser ut innan en kortsluten kabel blir så varm att den kan brinna eller antända något. De värden på ström och kabelarea som man använder för 230-Voltsinstallationer fungerar inte så bra för 12V, för man klarar inte av flera volts spänningsfall för 12V. En bra grundregel är att aldrig dra mindre än 1,5 mm2 med förtenta kardeler i tråden, och med en PE-isolering som inte släpper igenom fukt vilket PVC-isolering gör. Drar man ledarna krångliga vägar i båten är det bäst att ta minst 2,5mm2, för då klarar de eventuella andra ändamål senare utan att man behöver dra om dem.

http://www.batteknik.se/maxi/2aOLh434/files/roder/julia/juliaroder.html

En jordfelsbrytare ser efter att all ström som går ut i fasen kommer tillbaka i nollan. Om det skiljer så bryter den. Det kan alltså gå obegränsat med ström i jorledaren t.ex. på grund av s.k. obalansspänning utan att jordfelsbrytaren ser det. I ditt fall kan du se till att sätta en jordfelsbrytare på varje enskild förbrukare för att bli säker på vad som orsakar felet. Sådana som monteras direkt i uttaget är billga. När du ser vilken som bryter, kan du skifta förbrukarna för att se att det inte var jordfelsbrytaren som spökade. När du vet vad som krånglar får du byta den förbrukaren eller renovera den.

Vid en båttest när båten kom ut skrevs det att den inte var styv. Detta uttalande har sen hängt med oavsett verkligheten. På den tiden hade mastheadriggar varit dominerande länge, och testseglaren hade antagligen inte praktiserat att dra i häckstaget för att plana ut toppen på storen, vilket ju är standardprocedur för 7/8-riggar. Hur som helst har Maxi 999 ett rätande moment (uppmätt) vid 30graders krängning som är c:a 20 % större än för en Ballad. Om man revar storen får man ungefär samma segelyta som en Ballad. Här en bild där vi kör på med full stor och full Vertech-fock i omkring 15 m/s... Det är däremot så att de standardlager som lagrar hjärtstocken är inte bra utan går trögt då det är stora roderkrafter. På min båt är de bytta till rullager från JEFA. Nu funkar det som i en dröm.... Det finns även vissa andra saker att pillra med, men så är det med de flesta båtar. Senast ändrad av Seawolf | 27 februari 2010 | 08:25