forgus31

Ett enkelt sätt att kolla säkring är att ta en som är några storlekar större och göra ett korstslutningsprov. Nu behöver du inte mer än 1A men prova med 10 så har du tiofaldig säkerhet.

Var generatorn uppjusterad för att passa för diodavskiljare? Samma för Maxpowern kanske. Varför togs diodavskiljaren bort? Verkar ha varit ett bra system.

Jo så måste det vara. Den motorkonstruktör som gör tvärtom är nog sponsrad av en filtergabrik.

Tack för att du gräver i gamla arkiv. Att vänta tills remmen kanske är varm medger samtidigt att varvtalet lättare går upp vilket ger lägre moment för samma effekt. På bil med skrikande rem brukar det räcka att slå av strålkastarna så remmen slutar slira. Sen kan ljuset slås på utan skrik. Generatorn går inte så tungt. Effekt = moment x varvtal.

Kan ju va så att programmerarn tänkt att "bäst att hjälpa till att komma upp till underhållsspänning åtminstone". Sen mår ju blybatterier inte illa av lite överspänning en stund och inte fel att testa om batteriet lätt kommer upp till 14V drygt. Då har man konstaterat att batteriet troligen är fullt och koppla in underhållning 13,5V. Har dubbla solregulatorer av olika slag som jobbar bra i tandem. Båda skjuter på tills 13,5V har uppnåtts där den ligger kvar. Kan nån gång se högre spänning men det är ett svårt beslut för en historielös burk.

Reostat. Där skrev du nåt. Har kvar generatorn från 70 talet som jag monterade på en utombordare. Såg den för ett tag sen. Där var en kraftig reostat monterad då den inbyggda regulatorn försökte ladda innan motorn startat. Blev omåttligt hård att dra runt motorn med startsnöret på sexhästaren. Kul att äntligen få användning av pryl man spart i 40 år!

Mycket intresserad av din generatorlösning Behemac. Har ett par fina generatorer utan regulator. Hur får du till 17Volten? Har varit inne på att sätta pemanentmagnetgenerator men det är ju en dyr onödig pryl när jag redan har fungerande generatorer. Eller ganska fungerande eller vad man ska säga. Strippad generator kanske är rättare. Har du satt in nån annan spänningsregulator eller höjt spänningen på den vanliga med några dioder?

Varning för att sätta spinnefallet så att det kan komma i kontakt med genuan däruppe. Har vid några tillfällen fått fallet att rulla med runt med genuan på förstagsprofilen vid inrullning i hård vind. Lägger sig innanför genuaduken effektivt och starkt som en komposit. (Fall-förstärkt dacron på aluminium) Det går trögare och trögare men tar snart helt stopp.. Med vinschen kan man dra sönder grejer om när man är stark. Felet som man inte ska upprepa: Brukar flytta in spinnefall och lift till masten från mantåget när vi seglar och få fallen att sitta upphakade runt spridarnockarna. Vid hård undanvind lossnar de lätt och är då lite lösa och så är det klippt när det ska rullas in. Inget man tänker på och bråttom är det att få in en fladdrande genua om den inte har lä. Det är alltid när det är brådis det är obekvämt när det inte går som planerat. Lyssna på gamla människor. Vi har gjort alla fel ett antal gånger! Dessvärre förekommer sviktande minne och felen upprepas.

Glöm inte att kolla hur det går för pojkarna. De är på god väg att bli seglare och har kommit bortåt Asterdam. Inte illa för att långsegla samtidigt som de lär sig hur man gör. Dom åker Vega. Alltså: http://djuptvatten.com/

Finfint bytte jag när båten var ny för oss. Det var helt rent. För att inte riskera stt smutsa ner vill jag inte byta det i onödan. Det är nog troligt ett ett filter som är lite igensatt men fortfarande bränslet flödar bra igenom ger bättre filtrering.

Vi har ungefär samma förhållande.längst fram finns ett utblås som kanske ger för lite. Har fått det bättre genom att strypa andra utblås men tanken finns att termostatstyra det utblåset. Blir förstås lite mindre i andra utblås men det är ju också tanken att jämna ut värmen.

Det finns små termoswitchar av byxknapps storlek som skulle kunna kopplas ihop med fläkten så den stänger av själv vid för hög temperatur. Jag tänker som fläkträddare men även som en reglering. Helst ställbar förstås. den blir då lite större men mer för komforten i det rummet.

En liten 12V fläkt gjorde susen i vår källare som led av lite dålig luft. Ändå fanns ett antal utsug redan men den lilla fläkten som har sitt utlopp i en oanvänd rökgång tänkt för öppen spis har gjort tjänst i många år. Dom ger inte upp i första taget. Borstlösa kullagrade? likapänningsfläktar. Den här vi har från nån slaktad skrivare har nog gått minst 100.000 timmar.

36 och 21 kom och masterprogram med rulle på genuan och masten. Inrullning av genuan kan vi göra med vinschen. Det funkar även på kryss i lättare vindar. Man ska ju egentligen rulla in i den vind man ska segla men att lätta lite på skoten underlättar. Har haft några överraskningar i medvind och styv kuling till storm. Efter att ha krängt båten så det var nära att vi ramlade överbord tar jag det lugnt innan kursändringar. Att släppa på skoten blir plan B som ju alltid fungerar och går snabbt.

Rullseglet är inget bra stormsegel av förklarliga skäl. Det är ju tänkt som ett allroundsegel och har inte duk för hårdaste vindarna. Tunga dukar ger dålig fart i svag vind då seglet inte orkar lyfta till rätt form. För att spara segel undviker jag fladder och vevar in då seglet är fyllt med svag vind. Inomskärs kan man passa på när vinden är som svagast. På havet och undanvind är förseglet i lä av storen och stundtals väldigt lätt att dra in. Man kan passa på att dra in några varv då så finns ingen risk att seglet kryper ur likrännan. Jag är inte förespråkare att gå upp i motvind och rulla in i hård vind. Det blir väldigt stort slitage på både duk och stygn och båten kan bli svår att kontrollera om rodret går i luften. Har man en skön segling i hård medvind men ska in i skärgården eller ändra kurs till halvvind eller motvindsbog är det bra att minska segelytan i tid. Utan dramatik seglar man vidare med full kontroll. Storseglet har ju inte lä och är inte lika lätt att reva. Vet man att vinden kan bli hård kan man starta med revad stor. I skärgården finns många tillfällen att minska segel på läiga ställen. På havet ger alltid storen lä åt förseglet om man inte har saxade segel.

Sicksack förstås. Tråd köpte jag hos segelmakarn men Hjertmans kanske har.

Ja passa på att träna upp sykunskaperna. Det kan gå bra med en vanlig symaskin men kräver lite extra koll på nålen, tråden och trådspänningen. Det ska finnas plats för tråden i nålens skåra. Finns inte det kan tråden skäras av. Duken är rätt hård mot tråden. Liten skåra gör också att tråden inte åker upp efter vart stygn. Då kör maskinen fast. När man vänder och kollar undersidan är det en massa öglor. Nån av dom eller flera har fastnat i skytten. Går tråden för trögt att dra upp? Prova större nål. 110 eller 120. Öka övertrådens bromskraft, trådspänningen. Den håller emot när vipparmen åker upp när varje stygn ska slutas och slirar tråden i bromsen blir en del av övertråden kvar på undersidan som en ögla. Längsta stygn och dubbelsidig tejpremsa är praktiskt. Främst för att lagren inte ska glida så det blir tyg över på ovansidan. Bara att göra om. Räcker inte trådspänningen till kan man bromsa lite extra med nåt som bromsar tråden när den lämnat trådrullen. Sydde en spruthuva till Forgusen och fick till det rätt hyfsat så småningom.

På undanvind är krängande kraften naturligen liten. Länsar man är det så nära noll det kan bli. Vinden från sidan ger största krängning. Det kan vara bra att föröka få in genuan i lä av storen.Det kan gå rätt så lätt när den är i läge "slöfock ". Med genuan inne har du bättre kontroll. Sen på nya bogen ser du om genuan ska ut lite och storen min skas. Att ta in förseglet i hård medvind kan spara på seglet. Går man upp i vind blir det mycket fladder som sliter på seglet. Ett segel som fladdrar i storm håller inte många minuter.

Du skulle kunna kolla tillgången till magnetventil för 12V. Om du sen gör en möjlighet för sjövattnet att vid kall motor gå direkt till avgasslangen för att först vid varm motor med en tempswitch kopplas in som vanligt. Har du en ställbar termostat kan du pressa upp motortemperaturen vilket motorn mår bra av till en viss gräns. Kan kännas lyxigt när motorn kokar att dra ned tempen med den elektriska termostaten. Bara en fundering.

Kolla resurserna i området. Den som jobbar med såna skador åker runt och har kanske redan andra jobb och kan fixa en smärre reva för en tusing när han ändå är på plats. Det är kulören man inte får till när man inte har vanan och möjlighet att bryta på plats. Polerarn har helt andra resårer med stor väska med burkar. Slipning och polering klarar man egentligen själv men yrkesmän får till bra resultat utan att tänka på det. Går liksom av sig själv. Prata med ditt försäkringsbolag om skadan. Kanske du får det på försäkringen men mest för att få tag i rätt yrkesman/kvinna. Troligen blir självrisken högre. Det är också vanligt att man på hösten ser skador man inte sett under sommaren. Kanske man själv repat andras och egna båtar utan att ha tänkt på det. Det egna skrovet ser man inte så lätt när båten är i sjön. Först på våren brukar jag se min uppsättning repor och tänker att dom ska jag fixa. Bra tanke!

Jag känner ingen oro ombord på färjor vilket jag egentligen borde göra. Det är tusentals människor som omkommit under senaste decennierna. Det är ibland irrationella? känslor som skapar olust eller ångest i olika grader. Nåt man själv skapat som ett tankespöke. Som grund ligger nog både egna och andras upplevelser och historier som grund. Nyheter är ju till stor del andras olyckor men det kan bita sig fast och bli fobier. Själv har jag inga problem att flyga utom att jag sitter väldigt spänd vid landningen särskilt när det är kraftig sidvind. Jag tänker mig planet komma in över laddningsbanan i 30 graders vinkel och hur ska herr piloten kunna vrida upp planet så däcken inte har 30 graders vinkel även när de får kontakt med asfalten. Har den här fobin och den har jag hittat på själv utan grund kanske. Jag har genom erfarenhet fått roderfobi. Ett par gånger har nedre tappen lossnat och känslan när rodret viker sig och flyter upp till ytan är en av de kallare kårarna jag känt. Två roderblad har gått av och ett på väg att spricka i vattenlinjen men åtgärdat i tid. En avsliten akterspegel med påhängande roder. Fobi byggd på egna erfarenheter kan nog vara stark men i mitt fall har det alltid slutat lyckligt på grund av tur. Aldrig hänt långt från land och alltid varit gott väder. Jag ska nog inte kalla det för fobi utan mer en erfarenhet som gör mig observant på farliga roderkonstraktorer. De roder som gått av har varit tunna spadroder utan inlagd balk eller hjärtstock utan varit enkla plywoodroder på små båtar. Det roder som höll på att spricka var ett Maxi77-roder. Vid havsseglingar känner jag mig som lugnast men runt svenska kusten känns det lite spänt med all fartygstrafik. Bornholm - Malmö i dimma är inget nöje. Håller mig alltid utanför de stora bojarna som avgränsar lederna och går vinkelrätt över om jag ska till andra sidan leden. Utan trafikseparerade fartygsleder skulle jag inte våga segla mellan Sverige och Danmark t.ex. Det kan ändå vara oroligt när man går i mörkret då de ibland kommer väldigt tätt. Tack vare separeringarna kan man nu gå Engelska kanalen på natten. Dessvärre lyder inte fiskebåtar under några trafikregler. Så där finns en stor oro inte minst nattetid. Man ska inte närma sig land nattetid om det inte är obefolkade områden eller tvärtom stora tydliga leder som hamnstäder. Att glida in i kolsvarta natten i Varbergs hamn är en riktigt trevlig upplevelse. Dimman är det som ger mest ångest. Bara att hoppas fartyget ser mig. Efter tre dagar med dimma under en vecka skaffade vi radar som vi har igång ett par gånger per sommar. Väldigt onödig pryl för det mesta men återigen en ångestdämpande medicin. Den oinvigde som läser detta kommer aldrig att sätta sin fot i en båt. Men tänk så här om du inte är båtnörd. När den stollen ändå med glädje fortsätter segla måste han väl också uppleva underbara stunder. Jo, väldigt många underbara stunder ligger som god motvikt mot allt slit och umbäranden.

Var just ut och kollade till båten. Vindmätaren hade maxvind sen sista seglingen uppnått 20,0 m/s men medan vi lade på en extra tamp mot pålen i aktern mot västanvinden maxade mätarn 20,6 m/s. Kolla båten. Förtöj för storm. Rullsegel hårt inrullat och inrullingslinan fastbunden och inte bara i skotråttan. Allt som är löst kontrollerat och surrat.

Det var med när vi köpte Forgusen för 12 år sen. Det är som ett vanligt vinschhandtag är som ett spärrskaft i hylsnyckelsatsen. Det går ju att sätta så man kan skruva loss eller dra åt en mutter. Man är ju som starkast när man drar vinkelrätt ut från vinschen. Genom att ställa om spärren kan jag välja lämpligt läge om jag vilKen nedväxling jag vill ha på vinschen. Handtaget är längre än ett vanligt vilket också hjälper den svage. Skulle tro att det följde med rullmasten med det vanliga svenska fabrikatet. Nu kan man säkert underlätta skotningen genom att lova men eftersom vi i regel sällan styr själva finns inte samma samspel som med en rorsman. Där ser ni vad slö man kan bli. Välkommen till gamla gardet. Förr eller senare är ni där och några redan framme vid bästföredatum. Men som ni vet finns ett nästbästföredatum som kan vara väldigt skiftande. Att bli pensionär är inte det sämsta jag företagit mig. Men man kan behöva hjälpmedel då styrkan blir sämre. Vinschmotor kan vara en grej som någon föreslog. Pelle Pettersson satte en stark motorvinsch centralt i sittbrunn att använda till alla snören. Med avlastare kan jag kicka, hala ut, dra in/ut båda rullseglen. På våren också hissa seglen. Även akterankaret en bit tills kättingen dyker upp. En sån vinsch kan bli en lyftkran om man tar och sätter uthalet för storen i lasten. När jag trillar överbord skulle jag önska att jag monterat en sån och övat med frugan.

Kanske blev lite fel där. Spärrhandtaget sitter på en oväxlad vinsch för flera funktioner för rullstoren. Uthal, kick och inrullning. Inrullning är inte så trögt men kickning och uthal kräver moment och spärrhandtag. Det jag menade är att det handtaget är bra när genuan ska skotas. När det börjar ta emot även med skotvinschens lågväxel är det mycket lättare med spärrhandtaget. Det kan sättas höger eller vänsterspärrande och är nåt som alla borde ha.

Ganska stökigt och dyrt att montera motorer men ett spärrhantag med lång arm kan duga. Vinscharna är tvåväxlade och jag har inga problem att dra tungt så sista invevningen kan jag dra åt det lätta hållet med spärrhandtaget. Vi har ett sånt med lång arm till rullstoren som jag brukar låna och när man slipper dra runt hela varvet får man ju mycket större moment. Så än klarar vi att hämta hem 35 kvadrat genua.