forgus31

Det är sån Ba15D eller möjligen BAY15D som jag inte fick nåt ljus från. Våra armaturer är gjorda för tvåväxlat ljus med 5w eller 21W. Minus ska förstås ligga till höljet och lödplättarna plus för önskad ljusstyrka. Lamporna jag köpte hade minus på ena lödplätten och plus på den andra. Varför man hittat på att göra så dumt har jag inte lyckats spekulera ut nån bra förklaring till men nån har gjort så utan att kolla hur motsvarande glödlampa fungerar och sen har de flesta andra tillverkare kopierat misstaget. Troligen har det tillverkats några miljarder ledlampor som aldrig givit från sig nåt ljus. Nu hade jag sån tur att lampan hade förbindningarna på utsidan och enkelt att lägga minus till höljet och slipa bort och isolera minusplätten med lite lim. Funkar fint efter det.

Samma förhållande som båt gäller även i bil så vill man bara åt lampor att sätta i befintliga lamparmaturer så kan man spana efter billampor. Hittade en lampa på Ebay som verkade bra men den fick ändras lite men funkar sedan bra. 5w led ger samma ljus som den på 21W. Bra besparing för batteriet. .

Dyneema låter smart för att slippa slits. Vi seglar i lugnt tempo och behöver säkert inte vajern styvhet. Tyckte spinnefallet dög bra men det var inte så blåsigt. Är det hårt rullar vi ändå in så liket sträcker nog inte sig under ett par hårdrullade varv.

Låg i gästhamn och vaknade av att ett fall rasslade. Aha, glömde jag sätta ut fallen igårkväll? Upp på däck med smygande steg för att inte väcka resten. Nä, inga fall glömda men storfallet stod ut i vid båge ur masten. Helt löst och när jag tog i det kom vajern ner på däck i hela sin längd. Helt av i toppänden. La mig igen och sov gott. Vid frukosten pratade vi om eländet och jag sa att den tekniska livslängden nog var uppnådd och på skämt att det väl är dags för fockfallet nu. Efter frukosten styrde vi ut från hamnen och rullade ut genuan som ju fortfarande var brukbar. Den hann precis fylla i den svaga brisen och föll ner i havet och bildade en bromsande trål. Upp med den på däck och kopplade spinnefallet och pustade ut. Hur stor är sannolikheten att två fall kanske 35 år gamla går av samtidigt och det utan belastning. Samma fall har klarat sig i stormvindar något år tidigare. Nu blir det genuasegling och nya fall först till våren.

Det är även kabelns area som är väsentlig i sammanhanget då det är den som ska skyddas. Har själv ingen säkring men skydd på kabeln istället. Men mekar man och har glömt att lyfta på polskon så önskar man att det fanns en säkring. Kabeln brinner inte av men helkortis kan ställa till det. Klockarmbandet bränner kanske ett armband runt handleden, batteriet kan smälla osv.

Det var troligen i Björlanda Kile hamn jag tankade men är inte säker. Finns ett rör ner till lägsta punkt i tanken som jag kan ansluta en pump och pumpa upp bottensatsen. Har trott att det räcker men mycket blir kvar. En extra liten tank med enkel omkoppling vore guld värd. Kanske värmaretanken och en omkastare som matar direkt på finfiltret. Egentligen enkel koppling när jag tänker efter. Åtminstone i vårt fall där värmartanken sitter i SB stuvfack med motorreglagen. En kran och en slang till utloppet från grovfiltret. Kranen normalt stängd och öppnas i nödfall. Slangen kan föresten vara av utbordarmodell med blåsa. Förenklar luftning på gamla dieslar som inte sköter det själv. Nu har jag hankat mig fram genom att blåsa in övertryck i tanken men med helt igensatt rör från tanken är man nog glad för en extra möjlighet som en helt separat tank erbjuder. Den är ju lätt att inspektera också. Den gamla platta Wallastanken på 10 liter.

Vi var dig hack i häl där Tommy. Vi fick väldigt fin gång från Dalboån till Spiken. Kraftig medvind och bra gung. Riktigt frisk utsjösegling i insjö! Det man glömmer är att man seglar över öppna vatten. Det är likdant i Vättern. Flera mil som vågorna kan bygga. Normalt seglar man i skärgård med några kilometer öppet vatten. Sticker man utanför de skyddande öarna får man känna på gunget även i havet. Man tycker att Vänern och Vättern är skyddade vatten men var är de skyddande öarna? Dom finns men mest är det öppna vatten. För vår del blev seglingen från Dalboån till Kållandsö så skumpig att bottensatsen i dieseltanken rördes upp och sögs in när vi startade motorn för att gå in i hamn. Det visade sig först nästa dag när gäster skulle seglas upp till Lurö. Motorn mäktade med tomgång men inte mer. Blev lite tankrengöring i flygande fläng. Nej, Vänern är som att segla utomskärs. Det är många som aldrig ger sig utanför de skyddande öarna. Jag håller mig helst innanför fast jag har ju provat några gånger. Usch ja. Fast i gott väder är det gudomligt att segla några dagar till ett fjärran mål. Utan skumpande och med skapligt driv leva ombord och gå vakter är en upplevelse man kan leva på länge.

Har du undersökt möjlighet att få till y-bommar? Skulle tro att bryggrannarna har motsvarande problem. Kan räcka med en bom för två båtar. Det blir stor skillnad att ha nåt stadigt att luta sig mot. Ligger inga andra båtar när man ska lägga till i sidvind har man svårigheter att nå bryggan.

Med tanke på att den gick bra före bytet är trolig orsak att du inte fått tätt vid filtret så den får luft den vägen. Försök hitta läckan. Lätt att se om du kan få lite övertryck i tanken. Annars låter det som att det är tätt nånstans, som t.ex i röret från tanken. Det har hänt mig flera gånger senaste fem åren. Lätt att lite vatten i tanken ger dieselväxter som effektivt kan sätta igen. Hade du sånt segt slem i gamla filtret?

Skönt att höra. Jag har aldrig förstått förklaringen med vattentrycket. Däremot att vsttenströmmarna blir störda när propellern inte är fritt upphängd utan har olika föremål intill sig. S-drevet som vår båt har stör vattenströmmen på övre halvan medan nedre delen hindras inte vattnet. Det blir en klar dragning åt SB som är guld värd. Jag lägger inte gärna till BB längs brygga och båten vänder runt sin köl motsols men är hopplös att vända medsols. Innan jag kom på detta var jag alltid tvungen att ha styrfart. Nu kan båten hållas i viss vinkel och går att segla på skrovet. Glida sidledes in i ett fack t.ex seglande i sidvind på skrovet. Som flera skrivit är det med fram/back med maskin men utan att båten rör sig mer än nån decimeter. På vår båt som drar åt SB vid back låter jag rodret styra fullt åt BB. Behövs ett antal fram/back för att snurra runt ett varv. För att hålla båten i samma vinkel i svag vind behövs bara lätta puffar fram/back men i hårdare vind krävs fullt pådrag. Värt att träna på.

Den kretsen har inspänning från 14,5 V vad jag kunde se. Kanske en eller två dioder är ett bättre val?

Vi har 230W solcell på vår båt. De sitter horisontellt och jag har inte mätt mer än 8A laddning. Med 190W är din regulator för liten. Skulle rekommendera en 10A regulator. Säkring av regulatorn är inte det man tänker på men kabeln till batteriet. Från regulatorn alltså. Bästa platsen är nära batterierna. Då kan man köra ganska klen kabel den långa vägen till solcellerna utan att tappa så mycket laddning. Använd den gamla och skaffa en till på 10A så har du reserv och utbyggnadsmöjlighet.

På västkusten har vi ont om träd. Dom försvann med sillen kantänka. Träd eller annat högt i terrängen kan annars vara till hjälp. Med ungefärlig vinkel och uppskattad höjd får man ett hum om avståndet. T.ex ett träd som är 10 m högt som trädtoppen skådas i 30 graders vinkel är på ung 20 m avstånd. Kanske dags att skaffa en sextant och sinustabell? Har ett träd som jag skådar toppen på i 45 graders vinkel när jag står vid husväggen. Dags att förekomma med motorsågen istället för att nästa storm ska vräka det över huset. 45 grader är gränsfallet. En spegel i masttoppen vinklad för befintlig ankarlina kan vara en variant på elektronisk ankarkamera. När strandkanten precis dyker upp ska ankaret ha fällts. Dagens ilandsproblem löst?

En liten läcka i topplockspackning kan ge symtom på kokning. Kan kräva hög effekt för att visa sig. Kolla expansionskärlet. Bubblar det och luktar avgaser? Ger den kokningssymtom innan den är varm? Dra på fullt och kolla om expansionskärlet kokar över direkt, dvs innan den blivit varm..

Aha! Låter som en sannolik orsak med en kickrod som pressar på en bom som dras ner med storskotet istf att kickstången är ihoptryckt av kicktaljan och bommen hänger av bara egentyngden. Skillnaden i tryck på bultarna blir avsevärd.

Jag har en mc som i många år gått med låg temperatur. Den orkar inte upp från bottenläget. Incitamentet att riva i okänd motor är inte stort och hojen går bra. Tror att det är anledningen till att man inte hör så mycket om termostater som stänger dåligt. Det är vanligare att en ventil generellt stänger dåligt än att den är svår att öppna. Läckande kranar är vanligt och inträffar för eller senare med varje kran.

Jag vet inte varför det är så på de bultar jag har i bommen men knarrar gör de mycket distinkt och enerverande. Det är Selldéns i övrigt utmärkta fabrikat och nån tanke från utvecklingsavdelningen att åstadkomma en tystgående lagring har troligen aldrig poppat upp. Det är syrafast bult i aluminium på några ställen och de små fram och återgående rörelserna torkar snart ut oljan. Regn tvättar också bort det feta. Jag har märkt att jag nån gång när jag kört långt med motorcykel i regn fått en torrknarrande kedja. Fett förhindrar nog bättre regntvättning av ytorna. Men eftersom oljekanna och olja på nån minut återför friden över riggbråket så struntar jag i infettning vilket är ett litet mer smutsigt och tidsödande bestyr. Den rigg vi har är bom med uthal för rullstor med kickstång av gasfjädertyp.

Jag har en liten oljekanna i ett handskfack och duttar i lite vanlig motorolja vid knarr. Håller några veckor. Bäst är nog fett som stannar kvar lite längre men oljan tränger bättre in så man behöver inte ta isär. Droppa uppifrån så rinner det neråt. Är kapiläriskt också och kan nog även ta sig uppåt.

Jag har använt lite kraftig sytråd typ björntråd för att hålla in kolen så rotorn kan stoppas in. Sen släpper man på tråden så kolen kan röra sig fritt.

När du hade lanternor och lampor av gamla glödlampstypen gick det nästan 10 ggr mer ström så av den anledningen skulle jag inte vara orolig att gå ned ett hack i area. Man skaffar mer utrustning som drar ström är sant så mindre än 6kvmm vore synd. Dock är de riktigt krävande grejerna inte nödvändigt att dra in i säkringspanelen. Ankarspel, 230V AC inverter, bogpropeller och liknar kopplar man helst direkt på batterierna via säkring. 24V ger ju halva strömmen mot 12V system så 6mm2 motsvarar 12mm2.

Håller med Thomas. Viktigt att få bort allt salt vilket kan ta lite tid. Principen är att naturen vill utjämna allt. Man behöver alltså inte strömmande vatten. Osalt vatten letar upp salt vatten och allt får småningom samma salthalt.

6m ledningslängd (2x3m) och 6kvmm är som jag brukar säga ett bra val då det är enkelt att räkna på. Kopparlednings motstånd är ledningslängd dividerat med area multiplicerat med 0, 018. Dvs 6/6x0,018=0,018Ohm. Sen kan ju kabeln vara hälften så lång och motståndet blir ju därefter. Dvs hälften så stort. 10A på 3m avstånd blir 0,18V spänningsfall vilket i sammanhanget inte är nåt att gråta över. Men 25kvmm rekommenderas säkert om man frågar nån som kan båtel. I båtar har man nytta av tyngden som då helst ska placeras jäms med köl brädan. Lätt ironi.

När jag säger lirka är det mycket rulla ut/rulla in och samtidigt försöka få seglet åt rätt håll i höjdled. Allt för att få bort bubblor av tyg som förhindrar utdragande av segel. Lattor ställer till det också. Det kan vara till hjälp att rulla in ett tyg på en pinne för att förstå principen. Rulla in med tyget hårt inrullat på ena sidan så det blir snett inrullat på andra sidan och löst inrullat. Nu blir det visserligen inte svårt att rulla ut, det kommer först när tyget ska ut genom en smal springa.

Precis som Psuedo skrev är det viktigt att den rullas in med bommen horisontellt. Det blir annars bubblor av tygöverskottet som sedan kan låsa utrullning. Lirka med att rulla baklänges på inrullningen så det blir slappare tyglager då det kan gå att röra på seglet uppåt/nedåt så det kommer mer parallellt dvs korrekt rullat. Lika spänt uppe som nere. De problem vi haft var när vi rullat in utan att spänna seglet. Vi rullar in i motvind. Verkar vara viktigt. En gång spräcktes seglet vid en ofrivillig gipp. När vi rullade in blev övre delen av det skörare seglet inrullat ett varv mindre och vi var tvungna att lirka runt den delen ett varv inne i masten innan vi kunde få ut hela seglet. En svettig procedur som tog ett par timmar.

Det kan vara bra att veta att en startmotor har två saker att göra för att motorn ska dras runt. Den är ju inte inkopplad mekaniskt hela tiden och uteblir en av de två uppgifterna startmotorn har att utföra blir det inget vridande på svänghjulet så motorn kan brumma igång. Det finns också två typer av startmotorer. Den ena har en stark elektromagnet som pressar iväg ett litet kugghjul mot svänghjulets kuggkrans och sluter sen strömmen så startmotorn vrids runt. Den magneten är rund och kallas solenoid som är just den tekniska benämningen på en rund spole. Den andra modellen är lite enklare utförd och lilla kugghjulet skruvas här upp på startmotorns axel genom att axeln är försedd med ett fräst spår så man fått en skruv med stor stigning. Lilla kugget har en extra tyngd så det ska bli trögt att vrida igång och klättrar då upp mot stora kugghjulet. I båda fallen kan förstås problem uppstå. Smuts rost och dålig smörjning ställer till det. I första modellen med solenoid kan även kontakterna som ska ge ström till startmotorn vara nedbrända så det inte blir nån rotation. Kan ibland gå att få några starter till genom att knacka på startmotorn. Kolen kan också vara för korta genom nedslitning och röra på sig och ge kontakt vid en knackning. Det kan vara bra att veta vilken typ av startmotor man har då de har lite olika egenheter.