forgus31

Jag skulle inte låta de ihopväxta batterierna vara ihopkopplade under en vinter t.ex. Inbillar mig att något batteri ger ström till något eller några andra när batterierna börjar bli lite urladdade. Då skulle jag känna mig säkrare med isärkopplade batterier. Men med solcellerna igång även vintertid är det inget jag behöver tänka på. Startbatteriet har en tomgångsspänning på 12,84V och skulle börja ladda de andra som har 12,74V. Det är kanske inte värre förluster än att startbatteriet går ner sig lite och sen stannar där dvs på 12,74V. Skulle kunna testas.

Generellt ska man inte parallellkoppla blybatterier med olika ålder och typ. Det är nog en bra grundregel. Det finns dock undantag. Har man alltid underhållsladdning på batteripaketet sker ingen urladdning mellan olika batterier i paketet och man kan ta sig friheten att blanda gamla och nya blybatterier och även av lite olika typ. Jag satte en bygling mellan startbatteriets plus och husbanken för tre år sedan för att stärka upp husbanken vid kraftig belastning för vattenkokning mm. Den sitter fortfarande kvar och jag finner ingen anledning att ta bort den. Batterierna har högre polspänning än nominellt och inget batteri lämnar ifrån sig nån energi. Ett batteri som har en kortsluten cell drar förstås ur resten av batterierna så ett trasigt batteri får ju uteslutas. Så har man ständig underhållsladdning kan man blanda rätt friskt. Man får ha koll på att alla batterier tål spänningen från laddaren/regulatorn. Vi har alltid laddning så fort det är dagsljus och det blir vanligare med solceller så man kan tänka om lite iom det.

Det var ingen strömrusning utan en vätgasexplosion. Knallgas som man kallar det som antändes av en gnista inuti ett trasigt batteri. Ett batteri som är kraftigt urladdat tar visserligen emot ganska stor ström men det ordet strömrusning får en att tro på enorma strömmar. "Strömrusningar" är nog resultat av felkopplingar, t.ex polvändning, kortslutning, feldimensionerade kontakter, reläer och liknande. Själva inkopplandet av ett hjälpstartbatteri har aldrig givit enorma strömmar det kan nog de flesta intyga. Däremot är det rätt stor risk att koppla ett fräscht batteri till ett tvivelaktigt batteri. Jag kopplar alltid först sladdarna till det dåliga batteriet och vänder mig också bort när jag sätter dit sista polskon på hjälpbatteriet. Ett batteri som frusit sönder och laddas upp kan ha demolerade celler med dåliga förbindningarna mellan cellerna som ger gnistor inuti batteriet. Dels vid laddning men ännu större risk när startmotorn drar stor ström.

Där gjorde vi samma misstag för fem år sen. Jag tyckte inte det var så svårt! Vi styrde till vänster när vi gick ut ur Dockan för att möta en MG-kompis i Limhamn. Vi satte oss rätt duktigt på grundet men kunde vrida oss loss efter några dunsar. Inte såg jag nåt alarmerande i varken verkligheten kortet (vårt tyska kort över fällan var inte så tydligt och datorns gamla kort hade någon med streck inringad rektangel som jag inte lärt mig vad det betydde. Sex knop rätt upp på stenarna tålde den. Ett bra test före vår "långsegling ". Det man inte har i huvet får man kompensera med ett överdimensionerad kölkonstruktion. Det var väl tur i oturen ändå att jag använde kölen istf huvet sett så här efterpå.

Kanske jag missförstått nåt här. Menar du att det inte finns nånstans att lägga skärbrädan vid pentryt? I vår lilla Forgus finns det en svängbar yta över spisen där den kan läggas eller motstående navbord eller bordet i salongen. Dvs tre ställen!

Kanske jag missförstått nåt här. Menar du att det inte finns nånstans att lägga skärbrädan vid pentryt? I vår lilla Forgus finns det en svängbar yta över spisen där den kan läggas eller motstående navbord eller bordet i salongen. Dvs tre ställen!

Tycker nog att båtbatterierna kan användas till nyttigheter om dom ändå är fulla och solen lyser eller motorn eller nåt annat har laddning i överskott. Vi har både en kokplatta för kokning med lock vilket gasspisen inte klarar. Behövs ett par hundra watt. Kokplatta på 300W är lite i överkant men funkar om man lägger en peng under kastrullen. Den har fiffigt nog en termostat som bryter vid drygt kokpunkten. Bra för långkok. Vattenkokare på 600wattare kokar Kaffevatten för två med 6-7 Ah. Sen om elfläkten ger nån sikt får man nog prova. Som någon sa blir det nog nåt titthål.

Det kan ju vara så att du har en slempropp i röret från tanken. Det brukar bli dålig ork när dieseln stryps och när proppen åker tillbaka i tanken går motorn som vanligt. Sen proppas den kanske till igen tills tanken blir rengjord. Vatten i oljan är nog fel nummer två som inte märks på gången. Måste givetvis åtgärdas också. Ju förr dess bättre.

Jag anar också att vi talar om "vanliga" leder för fritidsbåtar. Fast egentligen är det ont om specifika leder för småbåtar. Egentligen har jag inget exempel på nån sådan så vi nöjesseglare får räkna med att det plötsligt dyker upp ett större fartyg som kan ha stoppsträcka som är betydligt längre än vi räknar med. Använder vi då hela farledens bredd redan och det mer svårmanövrerade fartyget dyker upp bakom nästa krök kan vi räkna med svordomar på fartygets brygga. Ytterligheter, javisst och det är inte riktigt det vi diskuterar men kan vara bra att ha i åtanke för att inte ta alltför lätt på navigerandet. Det behöver inte bli mindre kul att segla för att man försöker ta så liten plats som möjligt. Det kan också vara en sport. På sina ställen finns prickar utanför den stora leden så mindre djupgående och småbåtar har en egen fil. Man går då mellan de stora fartygens bojar och ledens SB-prickar.

Det beror på situationen. Det jag alltid är orolig för är när jag korsar trafiksepareringar. Till havs kommer fartygen mycket snabbare än man tror och på många ställen är det breda stråk som kan ta rätt lång tid att korsa. Under tiden närmar sig fartygen och man kan bli tvungen att korrigera kursen. Då kanske nästa fartyg kommer nära. Rätt skrämmande att riskera hamna framför förstäven på en 100.000tonnare. Jag vill gärna ha några M avstånd när jag satsar att gå framför fartyget. 5000 meter snarare än 150. Har dock märkt att även stora fartyg gör kurskorrigeringar men jag litar inte till hundra procent på att man har utkik på bryggan. Det gör att jag hellre fegar än håller på min rätt till väg. Dock försöker jag välja väg så jag passerar akter om fartyget. Ibland kan man kalkylera fel och då har jag hittills fått min rätt. Ibland kan två fartyg gå olika snabbt och från att på håll legat på rad efter ett tag ligga jämsides och ta mycket större plats. Då kan man börja väja från sin spikraka kurs och det känns inte som man är i de rätta vattnen. Engelska kanalen är ett bra ställe att träna korsning av trafiksepareringar.

Vpuis: Vad poppar upp i seglarskallen. När jag tänker tillbaka ett drygt halvsegkel var det faktiskt Marstrand och bilsemester med familjen. Vi hade lämnat av storbrorsan på Ålleberg där han var antagen till en radiostyrningskurs. Han var femton år och jag var nio. Vi tältade som vanligt och hade gjort ett stopp i Dalarna på Claes Ohlson som var vår leverantör av spännande hobbyprylar. Det var första gången jag besökte en Clas Ohlson-butik och det skulle gå några decennier tills nästa besök och då i Stockholm. Medföljande som fripassagerare från Dalarna var en liten fågel. Den hade hittat ett tillfälligt krypin mellan dörr och framskärm i vår Austin A45. Där hade den suttit i några dagar, troligen omtumlad och inte tidigare kommit sig för att flyga ut vid vårt stopp i Marstrand. Året var 1955 och vägarna inte så effektiva som nu. Köerna in till Göteborg ringlade sig sakta och det tog ett par timmar att komma fram till campingen. Jag har ett minne av farfarsbilarna som kändes lite fåniga. Inget hände när man vred på ratten och väl var kanske det. Annars fick jag ratta vår Austin när ingen länsman var i sikte. Far var skogvaktare och många tillfällen till bilkörning fanns på de oräkneliga skogsbilvägarna. Far tyckte om sällskap och visste ett fungerade agn. Det som fick mig tänd på segling tror jag var vid besöket på Marstrand där barn i min ålder och lite mer suveränt seglade kors och tvärs kring färjan "spårvagnen". Några år senare fick jag följa med en morbror i hans GKSS-eka och ansvara för att förseglet drog opimalt. En skolkompis familj hade en Trissjolle som vi var ute med och försökte få upp i plan. Kommer inte ihåg om det lyckades men jag var ännu mer tänd på segling och köpte vid 18 års ålder en OKjolle och sen var jag fast. Har sedan bara varit utan båt några år i början av 80-talet när familjen och karriären tog mesta musten ur mig.

Efter att ha läst igenom tråden börjar jag förstå varför yrkesfolk tycker det är frustrerande med alla fritidsbåtar. I farled håller någon till BB, någon strax SB om mitten och några eller förhoppningsvis de flesta på SB. På detta sätt täcker vi effektivt farledens bredd om den är smal eller ökar väsentligt risken för kollision med ett större fartyg som plötsligt dyker upp. Jag har svårt att förstå varför man som fritidsbåtförare ska utmana ödet genom att flacka kring utan större disciplin. Det sätter yrkesfolkets tålamod på prov när småbåtar ligger och tar plats i farleder. Hur har man kommit att få ett så fånigt beteende att ligga i mitten av farleden? Skulle det vara säkrare på något vis? Eller är det en feltolkning av uttrycket "hålla SB sida fri" som väl har mer med SB-regeln (högerregeln) att göra. Det blir billigare att väja undan för från SB kommande båtar. Nu kan jag själv slarva och göra fel men här finns en del missuppfattningar och "egna regler". Jag är inte särskilt bra på detta själv men desto större anledning att lära mig och vill gärna få korrigerat mina missuppfattningar men även andras. Ta detta med att ligga nästan mitt i farleden. Verkar snurrigt för min del.

Laserskrivare numera ger ingen ozon att tala om. Man hade tidigare en hög likspänning på en tråd för att föra över färgpulvret från bildtrumman till papperet. Det blev ganska mycket ozon med den höga spänningen då tråden låg rätt långt från papperets baksida. Numera har man en elektriskt ledande gummivals som ligger direkt an mot papperets baksida och kan då ha mycket lägre spänning.

Jag har för mig att den bättre kvaliteten inte ger fäste för en magnet. Fäster magneten så är det nog stålrör eller vanlig rostfri A2. Googla för eventuella undantag.

Då jag har en lättstartad motor i vår segelbåt är det inget besvär att minska irritationen hos motorbåtåkarna. Det är inte så lätt för dem att veta hur man på ett säkert sätt ska åka. Det är också ont om tid för de flesta åkare. Dels bullrar det och hoppar och man vill få slut på eländet och komma fram. Minskar farten drastiskt går det åt extra mycket bränsle att få till lämplig fart igen. Nä hjälp till så kommer motorbåtsåkarna fram snabbare. Det lönar sig. Man kan enkelt räkna ut att om farten ökar till det dubbla kommer vi att få hälften så många båtar i farleden. Dessutom finns det andra ställen än farleder att segla på. Ganska segt att ligga på led som om man kör bil. Jag tror att de flesta seglar hellre väljer bort leder om det går. Att ligga i farled är egentligen ett riskabelt sätt att framföra sin båt. På liknande sätt som en fotgängare som går i diket eller i alla fall väldigt nära kan man med liten båt hålla sig väldigt nära röda eller gröna prickar eller på många ställen utanför. En gräddfil för alla som har sjökortet med.

Men det är väl inte sjögräs utan hafstulpaner som är problemet! Har själv bara haft sjögräs i Stockholm i Mälaren. Tulpanerna är Guds hafsverk som jag inte ser nån minsta nytta med. Luktar inte ens gott snarare luktar det slakteri eller fiskauktion av eländet. En gång köpte vi en Vänermålad båt och körde hem till västkusten tidig vår. På hösten låg ett 5cm tjockt lager över hela botten och köl. Verktyg som skrapor slets ner direkt. Det jag använde blev en ände av en fil som hölls skarp med en vinkelslip. Tog ett par dagar att få bort skiten. Monterade inga nya zinkbitar i våras. Blir kul att se om det blev nån skillnad. De gamla sitter kvar så det är väl ingen större skillnad kan jag tro. Får begära dykassistans av sonen att karva fram en snygg propellerprofil.

Tänkte inte på det! Det går ju ingen magnetiseringsström när generatorn genererar den själv. Indikationen är ju att laddlampan inte längre lyser. Dekompressionshandtaget var fel benämningen ja. Stoppen reglerar inte ventilerna. Det har jag ju sett. Men ändå en nyttig tråd för mig! Jag vet ju också att cirkulationsumpen startar när "tändningen" slås på. Ändå har jag tänkt att eftersom jag inte har nån generator spelar det ingen roll om jag stänger av den. Knepigt med invanda beteenden och att skrönor ersätter logiskt tänkande. Det blir ingen tankegång eftersom man "vet" resultatet. Nåt att tänka på rent allmänt för att peta hål på alla accepterade "sanningar".

Jag har alltid varnat andra från att försöka stänga av motorn med nyckeln. Trots det har det hänt att jag själv gjort så utan att generatorn gått sönder. Det kan nog variera med risken för att det ska hända för visst finns en spole med fältström och bryts den strömslingan plötsligt så finns energi i magnetiseringslindningen som kanske inte är dämpad och det brukar då bli höga spänningar. Blir den spänningen i diodens backriktning är risken stor att det blir nån diod i regulatorn som smäller. Laddningslampan kanske mildrar stöten eller regulatorn har nåt skydd mot pulsen. Skulle tro det senare gäller för varför glömma en så viktig detalj. Men så länge jag inte säkert vet så gör jag som vanligt stänger av med dekompressionshandtaget. Nyckeln stänger ju ändå inte av motorn. Ändå är risken för att generatorn till vår båt ska paja mer än den gjort är obefintlig då den ligger hemma som ett dåligt samvete för misslyckad reparation. Den gick hädan troligen av en dålig förbindelse eller huvudströmbrytare. Jag vet att den vid tillfället laddade på sin maxeffekt och då blir det vådliga spikar.

Snabbgående båt=krav på plant vatten. Då går det att hålla marscherar. Dock går tid för broöppning och oförutsett strul, tankning "personalvård" mm. Räkna två dagar eller mörkerkörning. Rekommenderas ej. Håll utanför stora farleden där det går. Kan specialstuderas i förväg med noterande av ställen där man får smita in i leden. Helsingborg extra uppmärksamhet med färjorna. Lilla Biscaja från Karlskrona till kanalen kan vara gungig och dimma där är mindre önskvärd. Ha koll på vädret. Det är viktigt. Ha med nån van vid sjön och låt den personen avgöra sjösäkerheten.

Märkte av detta när vi hade utombordare. Göta kanal har jag släpat dunk. I Norge fick jag egentligen inte ha "trycktanken" kvar i båten. Jag kan förstå att lättflyktiga gaser från bensin i kombination med risk för statisk elektricitet i båten är en rätt stor risk. De flesta lösa utombordartankar är inte jordade och kan ligga på flera tusen volt och när man tankar kan även hög spänning byggas upp av flödet i slangen. Motsvarande risker finns nog i bilfallet men där är tankinstallationerna mer lika, ledande plåtchassie mm. Sannolikt har det varit några bränder och brand i plastbåt är nästan osläckbar. Såg det vid grannbryggan. Brandkåren ryckte ut med diverse släckutrustning men lyckades inte släcka. Båten brann friskt tills den nästan sjönk. Endast nån dm fribord fanns kvar av motorbåten. Detta var inte vid bensinbryggan så det var ingen tankningsolycka.

Jag har läst några sjöäventyr där man överaskats av vatten över durkarna. Är en sån båt verkligen sjöduglig? Nåt meddelande måste man få så man kan börja pumpa redan på ett tidigt stadium. Alla havsgående båtar bör vara utrustade med nåt sätt att indikera vatteninträngning. Ett sätt är att ha en brölande automatisk länspump. När vi köpte vår Forgus hade den visserligen en brölande pump men inget som indikerade vatten i båten. Det var lätt att ordna med en nivåströmbrytare. Exempelvis läckte en backventil i toan och den kran vi alltid brukar stänga glömts Vi hade inte varit i båten på några dagar men pumpen fixade den lilla vattenmängden. Särskilt viktigt är det om man går längre sträckor. Man kan bli liggande i samma lutning i flera dygn. Vatten bakvägen är inte så ovanligt då. Sällan eller aldrig har kanske båten gått timme efter timme på samma bog och olyckan kan vara framme.

Du ska genast byta den regulatorn. I mina lekmannaöron låter det som att regulatorn pyser övertryck successivt och möjligen blir det gasoltubens tryck i slangen istf nån hundradel. Stor risk att nåt går läck och släpper ut all gas i båten. Stäng huvudkranen när du eldat klart. Extra viktigt om man har en reduceringsventil som är kass.

Ökar man fläkten blir det väl motsvarande ökning på förbrukningsluften så dom är väl rätt tajta. Åtminstone var vår Termo fuskwallas av den typen med två fläkthjul på samma axel driven av en motor.

Våran var ett tråkigt exempel som helst startade när det var varmt och egentligen är det inget att jämföra med. Dock tror jag 50-60 grader är mer rätt. Nån trast som byggt bo i slangen? Känns det som luften flödar på bra eller känns det knappt? Du kanske kan tejpa fast en stor sopsäck och mäta luftströmmen i liter per minut och googla vad den ger. Täpp till andra ev utsläpp.

Troligen eldar den på ovanligt bra. Våran gjorde ung 30 grader mer än omgivningen. Dvs 50 grader.