forgus31

Håll koll på laddningsnivån. Dagar med regn ger inte mycket energi från solen. Den orkar inte igenom moln och regn. Det bästa är att inte chansa. Ta hem mjölken och smöret om du blir borta mer än en vecka. Nya batterier kostar från ett par tusen. Har 250W solceller men känner mig inte helt säker för en veckas regn som troligen skulle få batterierna att bli helt urladdade. En dag gråväder laddar kanske 10Ah och kylen drar 35Ah. 5 dagar med regn ger brist på 125Ah. Under de 50 % laddning som batterierna ska ha. Efter en vecka med sol ser allt bra ut men batterierna har fått sig en törn och är lite sämre än tidigare. Bara för att man inte kan omaka sig till att stänga av när båten lämnas en längre tid.

Welcome to MarinGuiden! My reflection is a little late on the year but wy not, it´s not crowdy in october and a dream to go to Visby harbor. In July, to much noice at least for mee. Navigation is no problem in the area. Gotska Sandön have no boat dock or pier to lay the boat at so You have to anchor in the sandy bottom. A good anchor and weather forecast You hope to have. Have never layed there myself but people do. Just sailed by at 24 hours ort 48 hours sailing race a couple of times. Seen the firehouse flashing in the night. Have a good trip.

Har tidigare använt kombinationsmedel som både polerar och vaxar. Inte så bra om man verkligen behöver få fram glansen. Ett par år nu har jag polerat först med medel utan vax tills ytan blivit blank på den snart 40-åriga båten. Sen vaxat. Nu efter tre fyra år kan jag nog använda polervax igen. Är det fläckar som behöver mer bearbetning kanske jag kan polera där och polervaxa sen. Eller vax bara. Jag köpte en skaplig maskin på Biltemam Den har varvtalsreglering och visar sig dra behändigt lite effekt på lägsta varv. Körde den på båtens batterier och inverter. 1200W i en dryg timme blev 16A 12V förbrukning. Solenergi som annars inte blivit nyttjat. Min kabelvinda räckte inte till elstolpen så det var ju käckt.

All felstavning är pga stavningsförslagen.

Jovisst är locket något underutvecklat. Tack. Exempelvis en gammal fetnissaburk där fernissan byggt på med en halv centimeter tjock kant varvet runt så det inte går att få tätt. Slog med hammare en massa slag runt hela för att få locket att fästa men det låg ändå löst uppepå. Tog ett stämjärn och skrapade bort all hård fernissa på locket. Funkade inte bättre. Slängde burken i återvinningen. Ett memorandum! Tänk på att en i bilen taskigt stuvad burk färg är ett hot mot bilens luxuösa innermiljö. När man glömt sin farliga last och kör som man brukar på biltjuvsvis med kurvtjut och snabba inbromsningar kan färgburken komma farande och slå in i ryggstödet eller koffertsidan. Då är burken självöppnande av den kraft innehållet påverkar burklocket. Jämfört en släggas vikt med en 10-liters färgburk. Locket öppnas lätt om släggan slås inifrån med ett lätt slag. Släggan väger inte 10 kg och burken kan komma farande fortare än ett lätt släggslag. Varit där och gjort det.

Utan att veta hur värmen tas från motorn är förstås bästa rådet att förändra så lite som möjligt. Skulle man plugga slangarna i vår båt blir det ingen cirkulation alls och då blir färden väldigt kort. På små motorer utan särskilt uttag för extravärmare blir det nog ofta att gångvärmen och varmvattenberedaren ligger i serie dvs allt kylvatten som kommer ut från motorn går vidare till det som ska värmas och sen vidare dit det gick tidigare.

Nej det är inte viktigt att du köper samtidigt.

Vi hade varit ute på längesegling och började efter dryga två månader få smak för sjölivet. Då ringde några bannade kompisar och ville bo hos oss och riktigt rå om oss och gå på Liseberg och så. Grymt sa grisen och ökade farten hemåt. Hade kunnat vara "in the mood" ett par veckor till minst. Då hade vi ändå gått till engelska sydkusten och tillbaka till Göteborg. Man rår sig gott ombord och livet är enkelt.

Ojdå är det så långt mellan Vänersborg och Sjötorp. Det är i tankarna jag gärna förkortar avstånd men det hjälper ju inte i praktiken. Skulle ha gissat 30-40M. Vänern är en stor sjö.

Kan tänka mig att det beror på vilken radar det gäller. Om pulsandet och mottagning av ekot sker i radardomen och bilden skickas till skärmen som till en datordisplay eller TV kan det inte vara så känsligt med kabeln tycker jag. Knappandet är heller inte svåra signaler att överföra.

Det var inte mycket till skräp i din diesel. Dock kan det finnas stora avlagringar i tanken om båten har gått inomskärs hela sitt liv. När då båten kommer ut i sitt rätta element börjar rengöringsarbetet av de kraftiga skakningarna och stoppet ett faktum. Skräp i filtret sätter ofta inte stopp på flödet. Där är stor yta och att sätta igen några kvadratdecimeter kräver mycket skit även om det sker från icke rengjord tank. Stoppet sker i utloppet från tanken som ju bara är några kvadratmillimeter. Gifter försöker jag undvika. Omöjligt att avgöra riskerna för levande organismer. En störning av de små vattenlevande djuren kan förstöra för dem för de som är högre upp i näringskedjan. Det går bra att ha koll på tankens kondition och reservsystem rekommenderas om båten bara har en drivkälla. Extra tank, t.ex rör och kran till värmartanken. Härligt att kunna slå om en kran när varvtalet sjunker. Giftet löser inte upp gamla avlagringar och rengöring i hård sjö till havs sätter igen röret till förfiltret hur mycket gift man än hällt i. Kolla oringen i tanklocket och sug upp gammalt vatten och avlagringar på tankbotten. De stopp jag haft har varit i röret från tanken till förfiltret och lossat av ett övertryck i tanken. Jag får öppna det lilla hålet där bränslemätarns givare sitter och suga upp gegget med handpump. Häller dieseln tillbaka efter att den stått i en dunk en stund. Trodde jag kunde klara mig efter att suga upp geggan på botten efter att ha hittat ett sugrör som går till tankens lägsta punkt men efter några somrar med den metoden fick vi stopp efter en hårt segling på Vänern. Stoppet kom efter nåt dygn i hamn. Avlagringar hade sannolikt flyttat sig och lagt sig i röret och motorvarvet blev jättelågt. En blåsning med munnen I tanken räddade dagens utflykt till Lurö med gäster ombord . Sen blev det mekanisk rengöring med handpump och ficklampa. Tanken följer skrovsidan och geggan ligger hela vägen på botten i det V som blir mellan skrovet och vertikala tanksidan. Utloppet sitter bara lite lägre då tanken följer skrovet så botten är nästan horisontal. Avlagringar samlar sig på så sätt och tacksamma att suga upp. Några deciliter med gegga brukar det bli efter ett par år.

Ja då har jag förstått att fallavlastare är vad jag tidigare sett. Nu hittade jag fallet i ett stuvfack i båten. Fallet har rätt klen vajer och låg under en hög linor i ett stuvfack. Det är i bra skick och kan användas så fallavlastare blir det nog inte men kul att se att de existerar. Nåt kan ju hända med rullanordningen så seglet måste ned genom att släppa på fallet och då är låsning i fallavlastaren mardröm nr två. Finns ju risk vid mycket kraftig vind att det inte räcker att släppa på nedhalet i förlikets nedre del så låsningen i toppen släpper. Där ser jag en risk. Vid riktigt hård vind händer saker man inte varit med om tidigare. Fick problem med rullbeslaget i storm och försökte få ned förseglet genom att gå för motor mot vinden. Jag orkade inte dra ner seglet då vinden tvingade upp seglet. Förstagsprofilen lutar ju och vindens kraft betydligt starkare än jag. Gick inte att få ner seglet men löste problemet med inrullningen. Spinnefallet hade rullat sig runt förstagsprofilen i toppen. Händer ibland och då får man släppa ut seglet, sätta om spinnefallet så det inte kan dras med när förseglet rullas in. Kymigt när det händer särskilt när det blåser hårt.

Ja där kom den som jag troligen hört talas om. Ser inte hur den fungerar men hittade detta från Sailguide: Principen är att man har en vajerstump längst ut på fallet, på vilken man pressat på en kula. Man drar upp fallet genom avlastaren tills kulan "klickar" fast. För att lossa fallet drar man upp lite till, så lossnar det. Konstruktionen är väldigt simpel med en liten vipparm, väger nästan ingenting. Genom att ha avlastaren kan jag istället spara vikt genom att ha ett lättare och billigare fall. Det räcker ju att fallet håller för belastningen när man hissar, töjningen har ingen betydelse. En annan fördel är att man inte behöver någon fallwinsch och/eller avlastare vid mastfoten = billigt. Jag tror att jag betalade ca 600:- för avlastaren plus någon hundring för att pressa till vajerstumpen. Jag rekommenderar inte den här lösningen för något annat fall än storfallet. Genuafallet vill man kunna justera ibland och spinnakerfallet skulle det inte fungera för. För båtar större än 8m kan det nog också vara lite vanskligt. Man får också tänka på att det inte går att reva när man använder sig av den här konstruktionen. Det gör ju inte så mycket på en IF, som man kan kryssa med i 18m/s utan att reva...

Ja, en slags avlastare blir det fast av enklare slag med bara ett fast läge. Har ett vagt minne av att ha läst på MG om nån variant men inte förstått hur det funkat. Det är ju inte lätt att förstå min beskrivning då den bara finns i mina tankar. Ska kolla på masten i skjulet om det finns förutsättningar att få dit nån rostfri hake i masttoppen som kan fånga upp en förtjockning på fallet. Behöver visa med en skiss hur jag tänker men är dålig på att rita. Ska försöka få till nåt eller fota nån tillböjd plåtbit eller två. Enklast att fixa ett riktigt fall så det blir nog så men får inte idén ur tankarna men det kan väl kvitta.

Tänk dig att fallet efter att ha rundat topptrissan har låsmojäng som med spänt fall hålls ned mot en hake. I detta läge med spänt fall hålls låsklumpen ned i haken och helt fixerat och omöjligt att dra ned ens en millimeter när det ballar i. När man släpper fallet för att ta ned förseglet lyfter fjädern låsklumpen ur haken och seglet faller. Tänkte först topptrissa i form av spärrblock man hade på segeljollarna men hakvarianten skulle bli bättre fixerad. När man hissar seglet skall man höra ett knäpp däruppe och fallet ska då fästas i sträckt läge. Skulle man råka lossa fallet ramlar det ned som vanligt och kan sträckas upp igen. Den här låsningen skulle för de flesta seglare med rullsegel inte vara till nån nackdel. Ev sträckning av förliket får ske i nederänden vilket väl de flesta ändå gör. Tänkte lite fel först och skrev toppskäddan men eftersom den snurrar med på förstagsprofilen ska finessen förstås sitta i övre änden på fallet strax över översta sviveln. Är dock rätt säker på att anordningen existerar i nån form redan. Många varianter kan finnas. T.ex en separat låslina. Elektriskt. Supermagneter istället för fjäder. Motriktade supermagneter som ogärna vill nå varandra. Osv. Usch! Nu fastnar jag i oppfinnarkvicksanden igen.

Tänk dig att fallet efter att ha rundat topptrissan har låsmojäng som med spänt fall hålls ned mot en hake. I detta läge med spänt fall hålls låsklumpen ned i haken och helt fixerat och omöjligt att dra ned ens en millimeter när det ballar i. När man släpper fallet för att ta ned förseglet lyfter fjädern låsklumpen ur haken och seglet faller. Tänkte först topptrissa i form av spärrblock man hade på segeljollarna men hakvarianten skulle bli bättre fixerad. När man hissar seglet skall man höra ett knäpp däruppe och fallet ska då fästas i sträckt läge. Skulle man råka lossa fallet ramlar det ned som vanligt och kan sträckas upp igen. Den här låsningen skulle för de flesta seglare med rullsegel inte vara till nån nackdel. Ev sträckning av förliket får ske i nederänden vilket väl de flesta ändå gör. Tänkte lite fel först och skrev toppskäddan men eftersom den snurrar med på förstagsprofilen ska finessen förstås sitta i övre änden på fallet strax över översta sviveln. Är dock rätt säker på att anordningen existerar i nån form redan. Många varianter kan finnas. T.ex en separat låslina. Elektriskt. Supermagneter istället för fjäder. Motriktade supermagneter som ogärna vill nå varandra. Osv. Usch! Nu fastnar jag i oppfinnarkvicksanden igen.

Har för mig att man kommer till Vänern på en dag. Sen behöver man inte jäkta över Vänern den ganska korta biten Vänersborg - Sjötorp. Skulle det kinka med Trollhätte kanal kan ändå komma ut i Vänern dag 2 och köra på till sena ljusa vårkvällen. En sån nattsegling mår du inte illa av och kan snarare bli ett minne för livet. Har själv många såna minnen som poppar upp då och då och lyfter internminnet och känslocentrum till högre nivåer.

Fallet försvann efter sommaren och jag måste skaffa nytt. Tänkte då att varför ska jag ha vajerfall för att få en fast punkt däruppe. Kunde tillomed fixera det från mastkranen då det sitter uppe hela sommaren. Har för mig att jag hört nåt om ett sätt att kroka fast det i fixerat läge med nån anordning däruppe i masttoppen. Nån som vet? Har annars en tanke med gummistropp som lyfter upp toppskäddans övre del som annars med sträckt fall hålls in mot låsningen. Då räcker det med ett enklare repfall utan vajer och inte heller mylar, kolfiber och såna dyrbarheter. Men frågan. Är det uppfunnet redan men bortglömt som antikens finesser som inte skrivits i sten. Borteroderade sen årtusenden. Är rätt säker på att egypterna löste det på smartare sätt än att splitsa stålvajer med rep. Nån Dyneema fanns inte i båtbutiken. Då är goda råd ovärderliga och väl värda en extra fundering. Pensionärer sitter inte i samma båt visserligen men Dyneema är dyrt liksom rostfri vajer och repsplits. En krok i masttoppen och en rostfri skruvfjäder i toppen så klarar jag mig med en flagglina nästan.

Ah mäts energin i. 16Ah alltså och inget annat. Min halvdana telefon har fått för sig att rätta mig då och då. Ibland med rätta. Tyvärr skulle den ibland vara lite mer svenskt lagom. Lite ödmjukhet vore på sin plats.

Min gamla dåliga polermaskin av plast hade fördel att vara väldigt lätt. Den nya som ser ut som en vinkelslip och är av den effktiva sorten orkade jag inte hålla särskilt länge och fick ont i armar/axlar på typiskt pensionärsmanér. Att hänga upp maskinen vore ett sätt. Justerbart i höjdled förstås. Motvikt tänkte jag. Jag tog då en ribba som jag fäste en krok av en plåtbit i ena änden. Där skruvade jag också fast en trissa där snöret löper runt. Ribban räcker ned så jag når att häkta fast kroken runt mantåget. Ena änden av snöret fästs i polermaskinen och andra änden i en lite tyngre motvikt. Min maskin väger 4 kg och brädstumparna från den några dagar tidigare sjösatta grannbåtens pallvirke ung 5kg. Nu blev det lätt för arme gubben att polera skrovsidan. Lätt att hålla upp armarna då jag måste dra ned maskinen snarare än att hålla upp den. Att hålla upp armarna i tre timmar är också rätt jobbigt men motvikten räcker även för armarnas egentyngd. Nu räckte tyvärr inte skarvsladden till elstolpen men batterierna i båten givetvis fullt solladdade och den energin räckte fint till maskinen fast den hade märkeffekt 1200W. Den drar väldigt lite på lägsta varvtal och batterimätaren visade 16A förbrukade efter en skrovsida som tog en timme drygt. Kanske två. Då hade även ebern varit igång tre timmar plus en skruvdragare som inte fått laddning på hela vintern. En arm/axelbesparare varder konstruerad. Varsågoda.

Hackbrädesersättare. En enkel variant som alla redan har ombord: Snöre av cirka 3-4 mm och 1-2 m längd. Vid rorkultens främre ände, knyt fast snöret ena ände nånstans på ena sidan av sittbrunnen, slå ett varv runt rorkulten och knyt på andra sidan om sittbrunnen. Kolla om rorkulten går att höja och att den stannar kvar i höjt läge. Annars spänns friktionsskruv/muttern. Det här rorkultslåset har inga fasta lägen utan får hög precision. Slirar det kan man slå ett extra varv runt kulten. När man styr normalt har man rorkulten sänkt så inte snöret får nån bromsande verkan eller knyts loss helt i en ände.

Vi testade vår tank första gången lite försiktigt. Den sug vi har har en ventil som kan öppnas successivt och jag hade en hand på tankens sida. Den rörde sig inte. Rostfri tank med plana sidor 15mm luftrör eller möjligen 12mm.

Bytte själv gummibälgen för tiotal år sen. Sen byttes den i samband med ett sånt felaktigt lyft i S-drevet där motorkudde bakre gick av liksom även krökt propelleraxel. Inte så bra att lyfta i den. Två gummibälgar på några år är överkonsumtion men vad gör man inte för att förhindra att hon går till botten. Beträffande automatisk länspump kan en sådan skjuta upp en reparation. Kan även vara andra sipprande läckor som kan komma som överaskningar. Kommer jag till bryggan och bara ser förtöjningarna ner i vattnet och en ensam mast till synes utan båt skulle jag ångra att jag inte monterade en länspump. En sån vrålande pump vi har i båten kan man inte missa och den lämnar ett blött kölskrap om man inte skulle vara ombord (eller var det kölskarp det heter Tommy).

En variant man kan drista sig till att använda är att stänga till. Vintertid sker inga farliga gasningar så sprängrisken kan uteslutas. Har själv kran för detta dvs stänga avluftningen helt. Då kommer ingen luft in. Vill man utesluta risken för övertryck t.ex för en bensintank kan man avsluta avluftningen med en påkrängd ballong eller avklippt finger till gummi handske.

Ett sprött och ömtåligt gummi kan man trycka igenom. Gör man ett sånt test på landbacken och pinnen går igenom så byter man. Är det sprickfritt och håller när testet görs så klarar det en sommar till. En bra automatisk länspump är inte fel. Troligen blir det sipprande vatten som en länspump klarar av lätt. Ligger båten still är det nästan ingen påfrestning, bara ett minimalt vattentryck. Kanske håller en sån bälg i femtio år. Tyvärr får man leva med osäkerheten.