larsfj

Ohojsan! Jag håller på och letar efter alla de Forgus 35:or som byggts, undrar var de finns, vad de heter och vem som är ägare etc, samt årsmodell, segelnummer, produktionsnummer, ombyggnationer, bilder och annan information. Har hört att det är 26-28 st byggda och jag har hittat 21 st. En i Danmark, två i Tyskland, fyra i Norge och resten i Sverige. Vet du något - du behöver inte äga någon själv - så berätta för mig. Finns på LarsFje snabel-a gmail punkt com (du förstår kanske varför jag skriver så konstigt; det är för att inte belägras av spam). Jag är även intresserad av historisk information, typ att du vet att det fanns en med det namnet i den hamnen på 80-talet. Vore jätteroligt om du kan hjälpa till, liten info eller stor info, de är lika välkomna! Det ska sedan bli ett nätverk för oss som har dessa gamla damer och en nätsida för intresserade, har jag tänkt. Tack på förhand! \ Lasse Fjelddahl

Hej! Jag håller på med en artikel där Ömo 850/Husky Dane 85 ingår. Vad jag själv inte har är en högupplöst bild som lämpar sig för tryck. Så jag behöver en, som måste vara på minst 800x600 bildpunkter (för en liten bild i tryck), men helst mycket mer (för en lite större). Du kanske vill se din båt i en båttidning? Vet du med dig att du har liggande en digital bild på denna båttyp, så undrar jag om du kan vara snäll och mejla mig den snarast. Den bör visa båten från sidan, eller kanske lite snett från sidan. Min mejladress är LarsFje {snabel-a} gmail.com. (varför jag skriver så är för att spamrobotarna inte ska hitta min e-adress så lätt, annars så översköljs man ju med spam) Telefonnumret är noll sju tre tre, trettioen tjugotvå noll sex. Med vanliga halsningar \ Lasse F

Hej! Jag antar att det är ett sådant här du tänker på: www.seasea.se/Article.aspx?ArticleNo=1223 225 kr/st. Finns troligen billigare någon annanstans, de borde ju inte kosta mer än en femtonlapp. Kolla t ex affärer som har beslag för duschväggar eller trappräckes- och balkongräckesglas. \ Lasse

Det kan vara samma som hände mig (i Karibien, på väg från klarering hos myndigheterna i Portsmouth, Dominica, där jag höll på att driva ut i Karibiska Havet med nästa destination Panama...) en gång. Propellern still, men axeln snurrade. På låga varv, tomgångsvarv, snurrade dock propellern med och gav mig en låg fart. När det blåste vann vinden. När det mojnade vann jag. Det var en lång, trög färd innan jag var framme vid moderbåten. Vad som hade hänt var att den vulkadse gummibussningen mellan propellernav och själva propellern hade brustit. Axeln har jag för mig av splinad. På denna trär man den kompletta propellern. För att utjämna rycken som uppstår vid växlingar mellan fram, neutral och back och för at skydda mot påkörningar har man alltså lagt en ryckupptagande gummibussning mellan propellerns inre hylsa och den yttre delen. Denna har man i stället för brytpinne. Har man kört emot något lite för hårt eller som du kört bladen i botten kan gummibussningen brista. Då håller inte längre gummit ihop yttre och inre del av propellern. Men i min tomgångsfart räckte friktionen mellan gummi och hylsor för att propellern skulle snurra med, men så fort jag gasade, så slirade yttre hylsan (med bladen) mot gummit, eller om det var gummit mot inre hylsan. (Den tillfälliga) lösningen på detta (efter förslag från de duktiga killarna från Rodins Marin i Uddevalla) var att med skruv fixera inre och yttre hylsa mot varandra. Jag fick helt sonika ta en borrmaskin och borra igenom propellern från sidan, från yttre del, genom gummit och in till inre delen (en liten bit). Det krävdes mer än en skruv. Har för mig att jag tog en gängtapp och gängade hålen för maskinskruv, men det var nog någon plåtskruv med också. Tre skruvar räckte inte, jag hade till slut kanske åtta skruvar i, innan jag fick tag i ny propeller. Undvik att skruva ända in till motorns propellerdrivaxel, så att du inte skadar splinesen. Klena skruvar kan fungera som brytpinnar, kraftiga skruvar gör att saker skadas mer, om du växlar häftigt, eller kör in i något. Kanske går det på något sätt att limma ihop yttre och inre del av propellern med gummit på något sätt, men det har jag inte prövat. Alltså: kör försiktigt tills du fått tag i och monterat en ny propeller. Den lagade kan du ha som nödreserv. Vilket påminner om att man alltid bör ha en extra propeller med sig i båten. Det kan det finnas fler skäl till. Det kan vara skönt att slippa driva till havs, medan resten av besättningen undrar var skepparen och jollen tog vägen... Lycka till! \ Lasseglar'n

Jag instämmer helt i Terrafobicas svar - utom levergrytan (lovade mig själv i 15-årsåldern att jag aldrig, aldrig i livet skulle äta mer lever och att aldrig behöva snåla på kanel. Det funkar fortfarande sådär dryg 30 år senare, med ett undantag: mindes en helt underbar söndagsmiddag i klubbhuset till Royal Cork Yachting Club (som sägs vara världens äldsta, från 1720! Såvida inte S:t Petersburgs i Ryssland är äldre) i Crosshaven senvåren 1995 och skulle upprepa den kulinariska upplevelsen året därpå. Av den upplevelsen blev intet, den blev åtminstone inte lika positiv. Denna gång serverade de svartkorvar och lever i flera varianter. Det finns godare mat. Människan behöver inte äta allt bara för att det gått på ben någon gång. Ändå är jag absolut inte kräsen. Har t o m ätit opossumråtta, om detta nu ökar aptiten hos någon. Såg en film nyss på färsk, väldigt färsk orm i Kina. Mums - nja. Det kan vara bra om köttbitarna ligger still på tallriken och inte rör sig hela tiden... Som sagt, det finns godare mat. T ex den man värmer själv i sin ugn (vi har en Eno). Prebake är bekvämt och luktar så gott att barnen frivilligt går upp i tid. Dessutom har vi som Terrafobica några hempreparerade formar, som väntar som kylklampar i kylboxen tills det är dags att skjussa in dem i ugnen. Fördelen med detta är att man slipper sjösjuka. Ingen behöver gå ner och tillbringa någon längre tid i byssan. Detta höjer moralen ombord, tills alla fått sjöben.

Som båtnörd och språknörd får jag ha överseende med vad som skrivs, man kan ju inte ha krav på sina medtyckare att de måste uttrycka sig helt korrekt språkmässigt, det kravet kan man bara ställa på sig själv - om man vill. Mer undrar man kanske hur somliga skribenter hinner svara på så himla mycket! Ibland är det nyttigheter, ibland bara bla, bla bla. Som med allt, med andra ord. Angående ord, så ser jag att ordet piedestal verkar vara svårt. Oftare står det nog pedistal eller något liknande, men jag brukar vilja förstå ändå. Däremot, som någon skriver ovan, är det förstås inte så lyckligt om jag vill söka på ett särskilt ord. Är det felstavat av en skribent, så missar jag kanske det allra bästa tipset om hur jag fixar något särskilt problem ombord. Angående vinsch - winch, så är väl vinsch en tysksvensk stavning av det engelska winch. Vi har i svenskan normalt inte -ch, utan -sch i slutet av ord. Jfr franska branche/engelska branch/svenska bransch. Emellertid finner man nog oftare i kataloger ordet winch än vinsch, så man får väl vinnlägga sig om att kunna hantera bägge stavningarna. \ Lasse

Ohoj! Jag tänker spontant på www.kitalita.se, samtidigt som jag lika spontant undrar HUR alla dessa båtmänniskor (och andra) får tid till att sköta en hemsida/blogg SAMTIDIGT som de ska sköta sin båt. Och familj. Och jobb. Och allt annat. Länken till sidorna/bloggarna blir då www.kitalita.se/links.htm. Det är en imponerande lista till svenska långseglare, med båtnamnen i bokstavsordning. Säkert hittar du någon båt eller rutt eller seglare att följa. Lycka till! \ Lasse

Ohoj! Min granne har en snipa enliga bifogad bild. Hon hade fått reda på att det skulle vara en Monark 580, men vi kan inte se om detta verkligen är korrekt. En som kallas Monark 580 lär vara en sportigare motorbåt av hardtoptyp med akterspegel. En annan är en segelsnipa, finns t ex på bild på www.codice.se/monark580/, men den stämmer ju inte heller. Ser man samma båttyp på denna bildannons, http://begmarknad.batnet.se/sok/annons.php?aid=65702&kid=2&tid=2, så verkar skrovformen ändå stämma bra. Gjordes då möjligen Monark 580-snipan med olika överbyggnader? Jag tror att den starka läsekretsen här har ett svar som jag kan förmedla till grannen. Ha det bra! \ Lasse

Eilean, det var tamejf-n det roligaste jag läst på länge! Skrattade så tårarna rann, så att min fru undrade vad det var och kände sig manad att läsa, skrattande hon också, trots att hon troligen inte förstår hela vidden av ditt trauma. Jag vågar inte ens tänka på plågorna. Tur att jag redan har tre små gastar, så att ett liknande öde för en annan inte skulle bli helt fatalt. Jag har en likadan (tror jag) Jabsco, modell 2006 eller 2007, stora porslinet (den normala är så liten att man närmast måste välja om man ska göra nr 1 eller nr 2). Välj stora modellen om du har plats. Har en kompis med en gigantisk Bavaria 47, i den har de bara de små porslinsskålarna. Det blir nästan svårt att hitta toaletterna i den båten. Min båt hade vid köpet originaltoaletten kvar, toaletternas rolls-royce sägs det, en Baby Blake. Har sett likadan ut i 60 år eller så. Alltså inte helt modern. Krånglig att hantera, svårstädad. Först blir besökare rädda när de ser Blake-toan, hur ska det hela funka? Sedan får man förklara noggrant. Ju mer man förklarar och demonstrerar, desto mindre blir risken att du får göra om hela operationen efter att din gäst misslyckats. Det sparar pinsamheter. Blake-toan var tvärsmonterad. Dess framkant har ingen bra kant för att hindra innehållet att rinna över på en krängande bog (när du sitter i lovart). Jabson är mycke bättre där, har en pump mindre och enklare ventiler. Alla mina barn klarar Jabscon, men inte Baby Blaken. Tidigare ägare till båten sade till mig: Vad du än gör med båten, byt inte ut toaletten! Men det var precis vad jag gjorde ändå. Jabscon är inte dyrare än en ny packningssats till en Blake! En ny Baby Blake kostar runt 20 000 kronor eller mer! Eller 1700 - pund! I tillverkningslandet! Man tror inte det är sant. Kanske därför de omhuldas så, ingen vill väl tillstå att de gjort en dålig investering, när de köpt båttoaletternas Rolls... Swanbåtarna brukade ha Baby Blake-toaletter. Besättningen fick på så sätt mycket att göra efter gästerna . Jag har sett att även de båtarna numera har Jabsco-toaletter, när ägarna/besättningen tröttnat. Eller elektriska toaletter, suveräna på charterbåtar! Hur svårt är det att förklara för gästerna att bara trycka på en knapp? De allra flesta båtar jag seglat har haft huvudsakligen tvärsmonterade toaletter, fastän många långseglare hävdar att längsmonterade är det enda rätta. När man har längsmonterade toaletter brukar ringen vid krängning glida av porslinet, mycket irriterande. Därför: skruva fast ett par vinkeljärn/plastklossar på undersidan av toaringen för att få den att inte glida åt sidan. Med en tvärsmonterad toalett har man inte det problemet, däremot att, som hos Eilean, locket faller ner när man sitter på lovartssidan. Varje gång man lyfter på rumpan för att torka sig, faller locket ner. Irriterande. Därför kan man sätta på en bit kardborre mellan lock och skott, eller någon annan sorts snäpplås kanske, som håller locket uppe. Ingen har ännu, mig veterligen, uppfunnit ett lock som automatiskt har två lägen: nere eller uppe. Något så enkelt att åstadkomma borde ha funnits på marknaden i hundra år redan. Ett annat problem med tvärsmonterad toa upplevde jag för ett par år sedan på Nordsjön: tjejen som gjort vad hon skulle göra stod och pumpade på toan. Båten gjorde en överhalning och den utåtgående toadörren öppnade sig för hennes tackling. Med byxorna nere och rumpan bar först ramlade hon baklänges genom den breda salongen på First 47.7:an och landade någonstans nere i köket i lä. Det var en syn! En annan grej att tänka på är om man har någon sorts passage-toautrymme med dörr i varje ände. Som på First 456:orna eller First 51:orna eller min egen gamla Forgus 35. Det finns då en akterhytt bakom toa. Den som sitter på toa låser bägge dörrarna, men glömmer att låsa upp den ena, när den går tillbaka. På så sätt blir akterhyttssovaren inlåst i sin hytt, alternativt de som sover i salong och förhytter förhindrade att använda denna toalett. När du ändå funderar på toalettplacering, tänk även på hur vatten och avlopp dras. Se till att det är hyfsat stort avstånd i skrovet mellan vattenintag och avlopp. Intaget bör dessutom ligga framför avloppet för at hindra reflux (återflöde) under gång. Min nuvarande båt har intaget 2 dm akter om avloppet. Då får man spola flera ggr med väntetid emellan. Kan du, så tar du in vattnet från båtens centerlinje, då fungerar det utan problem på både styrbords och babords halsar, oavsett hur mycket du kränger. Jag ska ändra på min båt och kanske låna vatten från samma genomföring som går till kökets sjövattenintag. Det kan annars vara ganska irriterande att inte kunna få upp spolvatten när du sitter i lovart och har gjort det stora. Man får då öppna dörren på glänt och ropa ut till rorsman att slå eller falla av till slör för att pumpen ska få in vatten. De flesta segelbåtar har en ganska stor vågdal vid skrovsidan under hård segling, detta minskar ytterligare chansen att få in spolvatten när toaletten finns på lovartssidan. Ergo: ett centerplacerat intag är bäst, men glöm inte att efteråt lyfta på durken och stänga ventilen, om du har den rutinen, men också att informera besättningen om att öppna den igen INNAN de låser om sig på toa. Eller sätt en extra kulventil på slangen alldeles innan toan. Har du problem med avlopp och sådant, funderar då på långseglarvarianten med en extern toa. Stålseglaren (OR 40) Second Life har/hade en utbyggd akterplattform. Längst akterut på denna tronade en tjusig teakring med fritt fall inunder, precis som på gamla borgar. Kanske väckte det viss munterhet vid åsynen, men fungerade, det gjorde det. Samtidigt kunde man hålla vakt under stjärnorna, medan självstyrningen gjorde det andra jobbet. Min bror, som seglar med forskningssegelbåten Searcher hit och dit på stora hav, säger att även den båten har en extern toalett på akterplattformen. Annars kan man köpa sig en Océanis 500 med fem toaletter ombord! Det bör rimligen alltid finnas åtminstone en som fungerar då. Lavac fungerar bra också, enligt min erfarenhet, så länge lockpackningen är någorlunda tät, men det brukar bli vatten kvar på ringen att torka av efteråt när vakuumet släppt. I en CR 390 jag seglat finns en amerikansk toalett, som med en pump skapar vakuum i (plast-)tanken. Den använder dessutom sötvatten ur dricksvattentanken för spolningen, allt detta för att det ska bli den enda helt luktfria toaletten på marknaden, enligt tillverkaren. F-n tro't, denna toa luktar istället apa jämt! Jag travesterar nu min bror: ingen kan se så lycklig ut som en nyskiten boxer. (för att fortsatt hålla nivån på tråden lagom låg) Själv tycker jag att toalett ombord, det är ingen liten skitsak. Lycka till! \\ Lasse (Forgus 35) P.S. Jag har alltså en fungerande beg. Baby Blake till salu. En kompis sålde sin begagnade för 5000 kronor! Min blir billigare. D.S.

Hej! Det är faktiskt en ganska så intressant fråga. Tänk om vi med våra landfordon hade accepterat en så dålig stoppförmåga som en båt har, inte minst en segelbåt utan motor. I o f s kan man bromsa segelbåtar genom att pressa ut storbommen mot vinden, det fungerar rätt bra. Jag har med den metoden backat fast ankare i botten (men det var lite tungt att hålla ut 64-fotarens bom, tur då att sandbotten i bukten vid Deshaies på nv Guadeloupe har så bra hållbotten av sand). Bromsar på segelbåt - för att segla snabbare - diskuterades redan med den gamla 60-fotsracern (BOC, Vendée Globe, etc) Thursday's Child för Warren Luhrs vid Huntervarvet i USA. Artikeln jag läste intresserade mig; hur kunde det gå fortare om man bromsade? Det borde väl rimligen vara tvärtom? Jo, så här funkar det: den försiktige/kloke/sjömansmässige skepparen har inte uppe mer segelduk än att han kan hantera det. Man bör inte ha mer duk på slör och läns än vad man kan bära på kryss, det kan vara en trygg regel inte minst om natten. Thursday's Child var huvudsakligen en båt som skulle slöra runt jorden. Dilemmat är då att man ofta alltför snabbt kör in i framförvarande vågberg, med tvärstopp, dyk och stora belastningar som följd. Därför brukade man ha lite för liten segelyta uppe, så att farten inte skulle bli för hög de gånger man rusade/surfade/planade nerför en våg, så att man alltså inte krockade mot nästa. Problemet med att ha liten segelyta blev sedan att kraften att segla uppför nästa våg blev för liten. Man vill alltså ha stor segelyta uppför en våg, men liten nerför. Då kommer vi till lösningen: man brassar på med alla klutar; kör så det ryker med mycket duk, så att man har ordentligt med power uppför vågorna. I nerförsbacken sedan BROMSAR man med någon sorts klaffar, så att färden blir kontrollerad. Detta tänkte nog Warren göra manuellt, men man kunde tänka sig någon typ av automatik också; att klaffarna fälls ut så fort man går fortare än en viss hastighet. Strömmar ett fluidum snabbt längs med en yta brukar trycket där sjunka. Den fysiken skulle kunna dra ut en klaff med en fjäder som mothåll för lägre hastigheter. Kanske inget för våra vanliga familjebåtar, men när man tänker köra max med en racer, så är detta kanske en lösning, men jag vet inte om den implementerades praktiskt någon gång. Hur som helst, tro mig när jag skriver att det inte alltid är så roligt att köra rätt in i en våg, varken med motorbåt eller segelbåt. En gång låg en jätteval på tvären för oss i en vågdal. Det var inte heller något att längta efter. Ha det bra på det nya året! Själva seglade vi både nyårsafton och dagen innan - med övernattning vid Vinga. Underbart! Man får tacka växthuseffekten... \\ Lasse

Att peta ner kilar i bergssprickor, det är lite av en konst ibland. Inte svårt, men man får vara lite uppfinningsrik. T ex om en spricka är för vid, så kan du stoppa i en två-tre kilar, som alltså kilar varandra. Jag har själv säkert ett dussin eller fler kilar i olika modeller. De flesta är vanliga galvade, vinklade kilar, de är kanske de mest användbara, för de klarar sprickor som både är tvärs och parallella med båtens långskeppslinje. Jag har några raka kilar, men använder de sällan, de vinklade används först. Sedan tre klätterkilar, de klarar små, smala sprickor, men rostar illa. Jag har även något jag kallar norsk-kilen, det var en norsk uppfinning som fanns ett tag på marknaden. Den ser ut som en gaffel, nästan, med tre tänder, som man med en stor skruv kan skruva isär. På så sätt kan den anpassa sig till flera olika bredder på sprickorna. Men den är f ö inte särskilt bra eller pålitlig, dessutom en smula ohanterlig, så den ligger oftast kvar i botten av kanvas-hinken. Dessutom har jag två av en ny favorit, nämligen de rostfria kilarna från Ahronowitz & Lyth. De är vasslipade (kommer ner i smala sprickor), men är av vinklad plåt och avfasade till en kil, som liksom skruvar sig ner i en spricka och på så sätt låser sig hårdare. För oss har de fungerat jättebra, men vi har kompisar som inte alls gillar dem (men de har försökt igen efter att jag försökt övertyga dem om kilarnas förträfflighet). Sedan har jag en klätterkil i aluminium med vajerslinga igenom. Ibland får man ta ett verktyg för att lirka ut den ur sprickan efteråt. Jag skulle vilja ha klättrarnas hexnuts också, liksom de ovan nämnda friends; tre till fem kammar som är fjäderbelastade och med ett enkelt handgrepp anpassar sig till sprickan. Emellertid deplacerar min segelbåt cirka 6 ton, så de lätta klätterprylarna ser lite klena ut. Men de funkade oftast fint för min andra/förra båt på ca 2 ton. Rep/tamp/tross/tåg får man aldrig nog av. Samla på dig så mycket du kan, både korta och rejält långa. Förtöjningstamp ska gärna vara lätt elastisk. Är den UV-stabil, desto bättre. Komplettera med gummisnoppar, dvs liknande Forshedafjädern, som du kan applicera i efterhand på godtycklig tamp och sedan lika lätt ta loss. Mina fem gummisnoppar heter Silva Handy (har tre olika storlekar) och har hjälpt mig många gånger då det ryckt och slitit i förtöjningen, vilket annars skulle ha ryckt loss kilar ur berget eller på annat sätt tvingat oss att flytta oss mitt i natten. Ahronowitz & Lyth har en variant på detta, det är små gummirutor, likt tjocka bältesspännen, som man knäpper på en tamp, man fäster så många man behöver för att få önskad fjädringseffekt. När jag hade mindre båtar satte jag en ära i att aldrig bånka ner kilen med hammare. Jag tänkte att åverkan på berget skulle vara så liten som möjlig och så skulle jag dessutom med en snärt på tampen få loss både tamp och kil i ett grepp. Det funkade alltsomoftast väldigt bra. Men med tyngre båtar har jag inte vågat förlita mig på denna metod. Nu tar jag lillsläggan och bankar ner kilarna så mycket som det behövs. Därför får jag använde hammaren för att få upp kilarna ur berget också. Du behöver dessutom lite trasor eller gamla brandslangar, eller utloppsslang från Biltema, för att skydda dina tampar, när de går över bergskanter och sliter. En lite olycklig sten sliter fort ner en tamp tills den går av. Detta har hänt mig några gånger. Man kan gärna lägga en fender på tvären under tampen och fixera den med några smålinor, typ fenderlinorna. Några brädlappar du finner på öarna hjälper också bra till. Att ha många knapar på sin båt är heller inte så dumt. LÝCKA TILL! \\ Lasse Fj

Bronsgenomföringar, ventiler, rördelar etc hittar du hos grossisten Ital-Nordic i Henån, Orust. Det tar sina från Italien, mig veterligen. Det finns flera sorters brons, alubrons, fosforbrons, oljebrons etc, men vad slags material Ital-Nordic har vet jag inte. Det är alltså legeringar med olika delar koppar, zink etc som kallas brons. Läs på någon metallurgisk webbsida, det finns flera. Testa t ex tibnor.se. En del tar teflongängtape, andra gängtråd, många tar lin och permatex, men när jag senast bytte rekommenderade varvsgubbar på Orust att ta en av Loctite-sorterna, för det använde de. Dessutom satte de inte genomföringarna i sikaflex, utan i något de kallar för Galva. Jag förstår det som att det är Plastic Padding Metallisk Plast. De påstår att Hallberg-Rassy använder detta till alla sina genomföringar. Vad vet jag? Annars använder de på varven inte så mycket SikaFlex, eftersom det inte är fritt från isocyanater. I stället använder de Simson MSR CA/DC/BC. Dessa hittar du i vissa välsorterade båtaffärer och vissa träbutiker. Se simson.nl MVH \\ Lasse Fj.

Hej! Det tycks mig se ut som någon av Club Meds båtar. Jag har sett dem ett antal ggr i Karibien och denna verkar likna dem. Tror det finns minst två, kanske fyra, av dessa fyrmastare, men om jag inte missminner mig har de även en femmastare (Club Med V, tror jag den heter), som är lite mer harmonisk i linjerna. Den gigantiska fågelskulpturen (det vore häftigt att ha en, förvisso) är en dubbel skorsten. De vill släppa ut avgaserna högt uppe. Kan din båt lämpligen ha hetat Club Med I, II, III, eller IV? Om det nu alls gick att se. Jämför här: www.clubmed.co.uk/cgi-bin/clubmed55/SP/activitiesThemes.do?PAYS=341&LANG=EN&page=CROISIERE MVH \\ Lasse Fj.